En bit på väg
Jag har ett stort projekt på gång, nämligen att scanna alla våra diabilder och lägga över dem på CD-skivor.
Vi har eller hade ett stort skåp fullt med diabildslådor uppe på vinden.
Projektet är uppdelat i ett antal delprojekt. Jag har just nu avslutatat ett sådant. Det gäller bilderna som vi tagit under vår vistelse i Etiopien 1988-89.
Det blev totalt 1667 scannade bilder. Det är en hel del. Att scanna en bild tar igenomsnitt 3 minuter för mig. Det blir totalt 5001 minuter eller 83.35 timmar.
I genomsnitt har jag nog scannat 1 timme om dagen så har det taget 2 måmader och 3 veckor om jag har räknat rätt.
När jag var färdig ropade jag bingo högt och tydligt. På kvällen delade vi en flaska sekt från Franken för att fira det hela.
Men det finns fler delprojekt kvar, Hustru Persson har just burit ner 25 lådor från tiden i Etiopien 1970-73.
Jag tänker dock hålla på med andra saker den här veckan. Nån måtta får det vara.
Sen kör jag igång igen!!!
Att vara pensionär är inget latmansgöra!!!
Theodor Kallifatides
Häromkvällen gick vi till biblioteket för att lyssna på ett föredrag av Theodor Kallifatides.
Jag hade inte några större förhoppningar att jag skulle få en intressant kväll, men oj vad jag bedrog mig.
Kallifatides berättade om sina första år som invandrare till Sverige. Han kom hit 1964 och kunde inte ett enda ord svenska och hade mycket vaga begrepp om Sverige. Han fick ett jobb som potatiskirurg nere i en källare tillsammans med en grupp andra invandrare. Alla var från olika länder. Inte någon talade samma språk. Plöstligt kände han sig utkastad utan någon idenitet. Efter ett tag utkristalliserades tre ord, som de hade gemensamt och som de förstod. Ja, nej och fy fan.
Efter ett tag blev han promotad och hamnade i disken. Där började han att lära några fler svenska ord. Nästa steg blev i serveringen.
Han förstod att skall man komma någonstans måste man lära sig svenska. Han lånade en bok av Strindberg och började kämpa med den. Till hjälp hade han en svensk-engelsk parlör och en engelsk- grekisk ordbok. Så småningom började svenskan komma. Han beslöt att lära sig minst 75 nya ord om dagen,
Efterhand som svenskan blev bättre tärde han tanken att läsa filosofi på universitetet. Han gick upp till intagningsnämden där han träffade en dam. Men för att komma in måste du ha ett studentbetyg, sa hon. Det har jag, sa han, och visade upp sitt grekiska studentbetyg. Hon tittade på det och sa: Ja, det är rena grekiskan för mig och skrattade lite. Sen sa hon: Säg mig är det ett bra betyg? Ja, det är det, sa han. Ja, då så skall Du få komma in.
Han beundrade denna kvinna. Hon hade trott honom på hans ord. Hon hade ingen skyldighet att låta han börja, men gav honom en chans.
Han började läsa. Efter två år hade han en fil kand i filosofi.
Han började skriva dikter - på svenska. Helt otroligt. Sen har han skrivit många böcker. Romaner t o m deckarare- alla på svenska.
Han var även en mycket god berättare och publiken missade inte ett ord av vad han sa.
Jag skall inte utvidga det mer, men vill bara säga att om ni får en chans att höra Kallifatides så missa den inte.
För oss blev det en oförglömlig kväll.
En innehållsrik lördag
Bitterskråpen har vuxet till sig
Polisens musikkår Skåne spelade i kyrkan
Som ni vet håller jag på att scanna diabilder för att lägga in dem på CD-skivor. Det tycks vara ett evighetsjobb.
Jag ägnade en stor del av förmiddagen åt att scanna för att komma ytterligare en bit på väg.
Men sedan kände jag behovet att komma ut i friska luften. Hustru Persson och jag tog bilen och körde ut till campingen. Vi hade bestämt oss för att gå erikstorpsrundan - en slinga på ett par kilometer.
Nu skall vi se hur det går för bitterskråpen, sa hustru. Jag visade några bilder då de var bara knoppar, som just hade kommit upp ur jorden. Men sen hade det frusit ganska så ordentligt och de hade nog fått på tafsen av kölden. En hel del hade dock klarat sig och ser nu fina och fräscha ut specellt i en södersluttning. Ja, ni kan själv se dem på bilderna.
Vi hade hoppats att få se lite nya vårfåglar, tyvärr fick vi inget napp. När vi gått rundan körde vi hem. När vi steg ur bilen hörde sköna tonor uppifrån. En plog tranor drog norrut. Bingo!
På eftermiddagen gick vi till kyrkan för att höra Polisens Musikkår Skåne spela. Det var pampigt och lite ovant. En riktig blåsorkester och många mäktiga framträdanden.
När vi kom hem sa jag: Jag kör en sväng och tittar on inte gråhakedoppingarna har kommit.
Sagt och gjort. Till min glädje simmade två stycken i den lilla dammen där de brukade hålla till. Bingo igen!!
På kvällen tittade vi på TV. Detta efterlämnade dock inga positiva upplevelser.
Nu är det sängdags!!
Syster Ester 94 år
Bloggaren och hans syster Ester ätande princesstårta
I går fyllde min syster Ester 94 år.
Hon är på ett hem i Perstorp. Hon läser tidning utan glasögon. så något fel på synen är det inte, men tyvärr hör hon väldigt dåligt.
Fullständigt klar är hon och minnet är det inget fel på. Hon berättade att hon mindes sin lillasyster Ullas dop. Ulla var född 1920.
Benen bär henne inte så hon är bunden till sängen och rullstolen.
Det har sina sidor att bli gammal och när man är handikappad är det många gånger svårt att förstå meningen med livet.
Hur som helst så firade vi dagen med en god tårta, som dottern Bibbi hade bakat.
När vi skulle åka hem körde jag rullstolen fram till fönstret. Hon tycker om att se vad som händer ute på gatan.
Då blir hon lite delaktig i vad som sker.
Superfullmåne
Dagens superfullmåne
Den här helgen passerade månen jättenära jorden, närmare bestämt 356578 kilometer från jordytan, vilket är nästan så nära den kan komma.
Det är ca 20 år sedan sist.
Domedagsprofeterna brukar få vatten på sin kvarn och varnar för allehanda naturkatastrofer; jordbävningar, stormar och tsunamis.
Jag var ute och tog en bild i mörkret, men allt verkade lugnt.
Enligt experterna skall det inte föreligga några förhöjda risker.
Nu går jag och lägger mig, men drar täcket över huvudet för säkerhet skull.
Natti, natti!!!
Teresa Poniatowska
Fåglar av Teresa Poniatowska
Härom dagen tog hustru Persson och jag en tur med bilen.
Vi kan väl ta en sväng om till Ingrid i Borstahusen, sa hustru. Hon lär ha en del nya grejor.
Ja, varför inte? Sagt och gjort!
Väl där visade det sig att det var vernissage för en polsk textilkonstnär, Teresa Poniatowska, som ställde ut fåglar i papier-maché.
Jag tyckte att fåglarna såg lite smålustiga ut och förvånade mig mest över vad man kan hitta på.
Vi tackade för oss och for vidare.
Döm till min förvåning när jag dagen efter fann en artikel i Landskronaposten att vi hade varit på vernissage hos Ingrid.
Ja, så kan det gå när man lämnar hemmet.
Vi hörs!!!!
En annorlunda dag
Verk av Colin Fraser
Den sista tiden har varit lite besvärlig. Jag har gått med min hosta. Den börjar dock ge med sig. Hustru Persson har också varit lite hängig. Även hon har kommit tillbaka ganska bra och är nu så gott som återställd.
Idag hade hon tid på specialisthuset i Eslöv. Vi gav oss iväg i god tid. Förra gången vi var där sa ögonläkaren att hon skulle hämta in journalerna från hennes näthinneoperation.
En operation är alltid en en operation, så jag förstod att hon gruvade sig lite.
Hon kom in, fick droppar och så till doktorn. Jag satt utanför och tryckte. Efter ett tag kom hon ut. Bingo!! sa hon. Jag behöver inte operareras. Doktorn hade kollat allt möjligt och funnit värdena så bra att det fanns ingen anledning till ingrepp. Skall in för kontroll om ett halvår.
Lättade for vi tillbaka till Landskrona. Köpte en pizza och såg på skidskyttet. Tyvärr missade vi medaljen med en hårsmån.
Jag åkte ut och kollade in årets första strandskator. Ett helt tjog!!
När jag kom tillbaka sa hustru: Du måste gå in och titta på galleriet. Sagt och gjort. Härliga tavlor av skotten Colin Fraser. När han såg galleriet blev han så förtjust att han sålde tavlorna för halva priset. De kostade i alla fall över 100000 kr. Häftigt.
Och sen såg det hemska som hänt i Japan. En tsunami med mer än 88000 saknade.
Jag nog har det varit en annorlunda dag.
Förkylningstider och drömmar
Huistru Persson och lilla Abay
Bloggaren och Aseffa väger en tupp
En god shish kebab sitter fint
Det har varit ganska tyst härifrån på sista tiden.
Det är nämligen så att att den sista veckan lite syvt har både jag och hustru Persson varit ordenligt förkylda utan någon större arbetsförmåga.
Vad gör man? Ja, det är inte mycket att välja på. Vila, hosta och snyta sig.
Jag har hållit på och scannat bilder från Etiopien. Vi var där 1988-89.
När jag inte orkade scanna längre började jag drömma tillbaka på den tiden.
La in några bilder för att ni skulle få en uppfattning om hur det kunde vara.
Nu börjar vi komma igång igen. Jag fortsätter att scanna. Just nu bild nr 588.
Vi säger hej så länge.
Skåda fåglar
Häromdan åkte hustru Persson och jag ner till södra kommungränsen för att skåda fåglar.
Efter en uppfriskande promenad i det bistra vädret kom vi så fram till kustlinjen och började spana mot havsbandet.
Det var gott om grågäss och sångsvan och en del annat.
Jag hade hoppats på att få se en tidig storspov men tji fick jag.
Nåja, det var uppfriskande hursomhelst. Spoven kommer nog.
Det var skönt att komma in i bilvärmen igen.
Det blir inte mer den här gången.
Morsning!!!
Kammarmusik - en ny upplevelse
Bland årets julkort fanns det ett med två biljetter till en kammarmusikafton på församlingshemmet.
Jag kände mig lite desorienterad - kammarmusik vaddå?
Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla det. För det första är jag väldigt omusikalisk och för det andra vet jag inte vad kammarmusik är för någonting. Musik i en kammare- kan det vara så enkelt - och sen då.
Nåväl, jag beslöt att vara positiv och göra det bästa av det.
Igår kväll var det dags. Hustru Persson hade gått lite iförväg och tagit plats tillsammans med våra två välgörare - på första bänk. Ska det va så ska det!!
Så var tiden inne. In kom två unga män i 25 - 30-årsåldern. En violinist, Daniel Migdal och en gitarrist, Jacob Kellerman.
De var tydligen två mycket ambitiösa unga musiker.
Daniel växte upp i en stor musikfamilj och spelade redan som 8-åring Paganinis A-dur Sonat i TVs Café Norrköping. Han hade sedan studerat vidare på Kungliga Musikhögskolan. F.n. studerade han på Mozarteum i Saltzburg. Vidare hade han vunnit Jan Wallanderpriset som var en viol tillverkad av Gagliano 1756. Jag förstår inte hur fint det är, men jag läst mig till att det är violernas créme de la créme.
Jacob var också något av ett underbarn. Även han har studerat vi Musikhögskolan och därtill även i Spanien och Holland. Just nu studerade han vidare i Saltzburg.
Så satte de igång.
Det var verk av Bach, Paganini, Schubert och till sist Piazolla.
Jag kände naturligtvis inte igen verken, men jag blev helt fascinerad av dessa pojkar. De tycktes bemästra varje detelj till fulländling även i Paganinis virvlande tempo. Helt otroligt. Jag satt och funderade vilken träning, vilket arbete som låg bakom allt detta; både som som enskild musiker och även som en duo. Applåderna lät inte vänta på sig.
En underbar afton var tillända. Jag är evigt tacksam för biljetten.
För mig var det en spontan upplevelse.
Jag kände mig lite desorienterad - kammarmusik vaddå?
Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla det. För det första är jag väldigt omusikalisk och för det andra vet jag inte vad kammarmusik är för någonting. Musik i en kammare- kan det vara så enkelt - och sen då.
Nåväl, jag beslöt att vara positiv och göra det bästa av det.
Igår kväll var det dags. Hustru Persson hade gått lite iförväg och tagit plats tillsammans med våra två välgörare - på första bänk. Ska det va så ska det!!
Så var tiden inne. In kom två unga män i 25 - 30-årsåldern. En violinist, Daniel Migdal och en gitarrist, Jacob Kellerman.
De var tydligen två mycket ambitiösa unga musiker.
Daniel växte upp i en stor musikfamilj och spelade redan som 8-åring Paganinis A-dur Sonat i TVs Café Norrköping. Han hade sedan studerat vidare på Kungliga Musikhögskolan. F.n. studerade han på Mozarteum i Saltzburg. Vidare hade han vunnit Jan Wallanderpriset som var en viol tillverkad av Gagliano 1756. Jag förstår inte hur fint det är, men jag läst mig till att det är violernas créme de la créme.
Jacob var också något av ett underbarn. Även han har studerat vi Musikhögskolan och därtill även i Spanien och Holland. Just nu studerade han vidare i Saltzburg.
Så satte de igång.
Det var verk av Bach, Paganini, Schubert och till sist Piazolla.
Jag kände naturligtvis inte igen verken, men jag blev helt fascinerad av dessa pojkar. De tycktes bemästra varje detelj till fulländling även i Paganinis virvlande tempo. Helt otroligt. Jag satt och funderade vilken träning, vilket arbete som låg bakom allt detta; både som som enskild musiker och även som en duo. Applåderna lät inte vänta på sig.
En underbar afton var tillända. Jag är evigt tacksam för biljetten.
För mig var det en spontan upplevelse.
Att vara pensionär
I och med att man blir pensionär förändras omvärlden syn på en.
Om man har en favoritsysselsättning säger man att man har en hobby och det är OK.
När man väl blivit pensionär säger man om man t ex samlar frimärke: Det är bra terapi för honom.
Likaså sköter man sina fötter blir det att man måste ha fotvård.
Under arbetsför ålder cyklar, promenera eller motionerar man. Som pensionär går man på pensionärsgymnastik.
Likaså går man på teater och konserter men när man blir pensionär skickas man på föreställningar för det är bra att man blir aktiverad.
Ja, det här inslaget blev lite krystat, men det beror kanske på att man är pensionär.
Hursomhelst beror det mesta på vad man själv vill.
Om man har en favoritsysselsättning säger man att man har en hobby och det är OK.
När man väl blivit pensionär säger man om man t ex samlar frimärke: Det är bra terapi för honom.
Likaså sköter man sina fötter blir det att man måste ha fotvård.
Under arbetsför ålder cyklar, promenera eller motionerar man. Som pensionär går man på pensionärsgymnastik.
Likaså går man på teater och konserter men när man blir pensionär skickas man på föreställningar för det är bra att man blir aktiverad.
Ja, det här inslaget blev lite krystat, men det beror kanske på att man är pensionär.
Hursomhelst beror det mesta på vad man själv vill.
Pippifåglar på en gren
Häromdagen var vi ute och gick i Säbyholmsparken med förhoppning att få se några trevliga fåglar.
Hustru Persson hade tagit med kamran ifall något fotograferbart skulle dyka upp. Egentligen skall man ha specialgrejor som tele och sånt. Men man tager vad man haver.
Plötsligt dök ett gäng domherrar upp. Himla vackra fåglar. Hustru tog snabbt upp kamran och se två stycken, en hane och en hona, fastnade på plåten. Hoppas ni kan se båda.
En liten trevlig upplevelse i all sin enkelhet.
Fågelskådning har en viss tjusning!!!
Nu blir det inte mer den här gången.
Problem med datorn
Vi lite äldre är ju inte precis födda i datavärlden.
Därför blir det problem när datorn inte fungerar och det händer tyvärr alltför ofta.
Har man tur, som vi, kan man ringa konsulten dvs yngste sonen och då brukar det reda ut sig.
Ibland vill man vara Bror Duktig och försöka visa att man minsann klarar det själv.
Hur det går, ja det vet ni nog, eller hur?
Jag brukar läsa Zits. Oftast handlar det om sonen som lever i en helt annan värld än sina mossiga föräldrar.
I dag handlade det om just föräldrarna och deras problem med datorn. Inte utan att man känner igen sig, eller vad säger ni?
Jag tor inte att jag skall fördjupa mig mera i ämnet.
Morsning!!!
Väpnat rån!!!
I går kväll fick jag ett e-mail from min kusin i Amerika. Hon skev att hon var på semester i England och att hon hade blivit överfallen av ett beväpnat ungdomsgäng och att de tagit allt hon hade, pengar, kreditkort, mobil ja allt utom passet. Hon skev att hon var jätteglad att hon hade livet i behåll.
Men nu var hon utan pengar och kunde inte betala hotellräkningen. Hon bad mig rädda henne och sända en massa dollar eller vad jag kunde avvara.
Jag blev chockad, men både jag och hustru Persson läste brevet flera gångar och det var flera saker som inte stämde med hennes sätt att skriva fast.... Det här är nog bara en bluff. Jag sänder inga pengar förrän jag får det bekräftat att det verkligen är hon. Jag mailade tillbaka: ring mig.
Ingen ringde och jag sände inga pengar.
På morgonen fick jag ett meddelande via Facebook från min kusin: JAG ÄR INTE I ENGLAND.
Jag pustade ut.
Det här var en obehaglig upplevelse, som dock fick ett lyckligt slut.
Jag funderar vad som egentligen hände. Var det ett practical joke eller hade någon hackat min kusins dator. Kanhända får jag reda på det en gång i framtiden.
Hur som helst tyckte jag att jag ville att berätta det för er.
Nu stänger jag ner för idag!!!
Men nu var hon utan pengar och kunde inte betala hotellräkningen. Hon bad mig rädda henne och sända en massa dollar eller vad jag kunde avvara.
Jag blev chockad, men både jag och hustru Persson läste brevet flera gångar och det var flera saker som inte stämde med hennes sätt att skriva fast.... Det här är nog bara en bluff. Jag sänder inga pengar förrän jag får det bekräftat att det verkligen är hon. Jag mailade tillbaka: ring mig.
Ingen ringde och jag sände inga pengar.
På morgonen fick jag ett meddelande via Facebook från min kusin: JAG ÄR INTE I ENGLAND.
Jag pustade ut.
Det här var en obehaglig upplevelse, som dock fick ett lyckligt slut.
Jag funderar vad som egentligen hände. Var det ett practical joke eller hade någon hackat min kusins dator. Kanhända får jag reda på det en gång i framtiden.
Hur som helst tyckte jag att jag ville att berätta det för er.
Nu stänger jag ner för idag!!!
Mer vårtecken
Fastlagsbulle från Trädgårdsgatans kafé med anakronistiskt drickesdon.
I går avvverkade vi ytterligare ett vårtecken. Vi åt vars en (eller var sin) fastlagsbulle.
Varje år när det är dags kommer samma sak upp till diskussion. Vad skall den heta - semla, fastlagsbulle eller hetvägg? T o m på kaféets påse står alla ord med, upprepade flera gånger för säkerhetens skull.
Som barn hette den alltid fastlagsbulle även om vi åt den med varm mjölk. och det var good enough for me.
När man sen blev större och kom ut i stora världen fick man lära att det även fanns andra benämningar.
OK, jag skall inte fördjupa mig i ämnet. Var och en får bli helig på sin tro.
Hur som helst brukar jag bara äta en om året.
Nu väntar jag på den första lärkan.
Tjena moss!!!!!
Sveriges största släktbok
I går var vi inbjudna på en kopp kaffe hos en familj som liksom hustru Person ägnar sig åt släktforskning.
Orsaken var att de ville visa oss världens kanske mest omfattande släktbok.
Verket som består av fem böcker behandlar den sk Långarydsläkten med Våthultsstammen.
Det är ett mastodontverk. Den utgår från ett par 16 generationer tillbaka och har tagit 30 år att färdigställa.
Sammanlagt omfattar den ca 140 000 personer. Det är inte klokt. Tyvärr är det bara en oändling massa namn, inga levnadsbeskrivningar. Det dock utgör ett fenomenalt underlag för fortsatt forskning.
Visst är jag imponerad, men samtidigt tycker jag att det är lite trist att ägna sitt liv åt en enda sak. Men vi är alla olika och vi skall nog vara tacksamma att det finns sådanda eldsjälar.
Förresten vet ni vad en sexman är?? Ja, inte vad ni tror!!
Nu får ni grunna!!
Hej så länge!!
Vårtecken mitt i vintern
Det har ju varit en rejäl vinter för våra förhållanden. Det är inte utan att man blir lite trött på den ibland.
Men efter sol kommer solsken, så ock kan man börja skönja vårtecken ute i naturen.
Hustru Persson och jag var i Erikstorp och gick motionrundan häromdagen. Plötligt hörde vi en blåmes sjunga i det bistra vädret. Han brukar var bland de första vårsångarna. Även hans kompis talgoxen brukar vara tidig. Man blir glad, än finns det hopp, våren är på väg, även om det lär dröja ett bra till tag innan vinterkylan har gett med sig.
På vandringsstigen får vi plötsligt syn på några knoppar på marken - se bild. Det är bitterskråpen som har vaknat till liv. Den är väldigt sällsynt. Jag har skrivit om den tidigare. Många har nog sett den, men inte vetat vad det varit för en växt. Fullt utvecklad är den väldigt lik vitskåpen, som är sällsynt även den. Kul att ha den här.
Min son Stefan tipsade mig om en trevlig sait www.temperatur.nu På den kan man följa temperaturen dygnet runt på ett flertal platser bl a Landskrona och Höllviken och en massa andra platser därtill. Har man bonnablod i kroppen så vill man alltid veta hur vädret är.
Nu håller jag för den här gången.
Vernissage på Gamla Stadens Galleri
Gamla Stadens Galleri
Det började snöa tidigt i morse. Och så det vräkte på!!! När det lugnat ner sig ägnade jag en styv timme åt snöskottning, både inne på gården och på Storgatan.
Kommunen bryr sig inte om att ploga vår lilla gränd. Just nu är den ganska så igenkorkad. Får väl försöka ringa på måndag, men jag vet på förhand att det inte kommer ha någon större effekt. Det är visst slut på pengarna eller så är det på viljan.
Galleriet här på gränden ska ha vernissage idag. Jag tycker faktiskt synd om dem i detta snöoväder.
Vi gick i alla fall dit. Har inte mer än 50 meter att gå.
De flesta av tavlorna kommer från f.d. Galleri Malen i Borstahusen. Hjördis Svensson som drivit det har beslutat av avyttra en del av sin gedigna konstsamling.
Jag tog några bilder för att visa en del av utbudet.
Nu får det räcka för idag,
Vintervädret fortsätter
Vintern har tagit Sverige på sängen. I Landskrona går det inte att få ta på en snöskyffel. Det är slut överallt. Som tur var försåg jag mig i god tid.
Häromdagen köpte jag det sista paret broddar som fanns på apoteket. Det går inte att beställa fler, sa de. Ja, nog är det en konstig vinter.
Jag har gått och dragit på mig en förkylning så det har mest blivit inomhusvistelse. Jag håller på med mitt gamla projekt att lägga in mina gamla diabilder på datorn och sen köra ut dem på CD-skivor. Just nu har jag avslutat en bildserie från 1971 då jag ledde en studieresa till Kenya för några etiopiska studenter. Minnena ramlar på en.
I övrigt händer det mycket. Per Oscarson och hans fru tycks tragiskt ha omkommet i en brand.
Ett plan från Göteborg till Umeå tappade massor med höjd när trycker i planet kollapsade.
Jag har själv med när nåt liknande hände. Vi var på väg från Frankfurt till Johannesburg när planet, en jumbojet, tappade höjd. Allt kom så plötsligt. Plötsligt flög vi som vantar inne i planet. Jag flög upp i luften så innertaket gick sönder, sen föll jag ned och hamnade under sätet. Där låg jag lugnt när nästa dykning kom. Jag har full förståelse när de tyckte det var mycket obehagligt. Vårt plan kom lyckligt fram. En av mina kompisar fick dock stanna på sjukhuset ett par dagar. Vi for vidare med ett annat plan till Mocambique.
Vi har varit ute med bilen och tittat lite på fåglar. Passade på och tog några vinterbilder. Det är väldigt vackert ute över sundet.
För säkerhet skull har jag broddarna på mig när jag sitter och skiver. Det är bäst att ta det säkra före det osäkra.
I kväll är det trettonafton och det skall vi fira.
Vi hörs!!!
Farväl till 2010
I gårkväll tog vi förväl av det gamla året.
Vi hade dukat med räkor och ett gott vitt vin som vi avnjöt medan vi tittade på TV.
Vi såg "Grevinnan och betjänten" för femtielfte gången. Förr brukade jag skratta hejdlöst åt spektaklet. Nu tyckte jag enbart det att det var tragiskt och trist. Av nån konstig anledning skall man ändå titta på den.
Sen blev det "After Dark". Den var väl bättre men man kände inget nyhetens behag.
Så kom äntligen nyårsvakan. Tommy Körberg bra som vanligt och så kom Jan Malmsjö. Han började som han brukade, men sedan gjorde han en egen variant på avslutningen. Det ska bli kul att se vad tidningarna skiver. Han kände väl sig uttjatad han också.
Ja, så är året slut och ett nytt har börjat. Vi har framförallt önskat oss att vi får behålla hälsan någerlunda.
Hur var då 2010? Ja, mycket var väl bra, men framförallt minns vi att vi haft en del problem med hälsan.
Hustru Persson bröt högra armen och tummen på den vänstra i våras och sen har hon kämpat hårt för att komma tillbaka. Det gladde mig när hon idag sa att hon kände sig nästan helt återställd. Det var väl ett fint slut på året.
Själv fick jag reda på att jag led av kronisk lymfatisk leukemi, Kll. Det gjorde att jag tappade i vikt och att allmäntillståndet försämrades. Jag fick i år genomgå 4 behandlingar med cytostatica till min glädje med mycket gott resultat och jag börjar nu återfå min gamla fina rondör.
Vi har inte åkt på några utlandsresor av förklarliga skäl, men nu satsar vi på det nya året.
Jag slutar med att önska alla mina läsare ett riktigt Gott Nyrr År!!!!
