Vulkanutbrottet

Vi har knappt hunnit glömma eländet med snön under vintern som orsakade väldiga problem för tågresenärerna forrän det var tid igen men nu sjufalt värre.

Vi lever i en värld där vi tror att ingenting kan rubba våra cirklar. Men ingalunda. I själva verket lever vi i en ytterst sårbar värld. Det kan bli en nyttig påminnelse om vår dödlighet.

Varken kungen eller Obama kunde resa till Krakov när presidenten där skulle begravas. En olycka som även den berodde på teknikens begränsningar.

Det här vulkanutbrottet är ändå ganska så beskedligt. När Vesuvius had sitt stora utbrott den 24 augusti år 79 e. Kr begravdes Pompeji och Herculaneum under ett flera meter tjockt lager av lava och aska. Det var kolmörkt under flera dagar.

Nu vet man inte hur länge utbrottet varar på Island. Kanske är det snart slut, kanske kommer det  att öka och hålla på länge än. Den som lever får se.

Många säger att flygplanen är några väldiga miljöbovar. I så fall är det bra för miljön att de får ta time out ett tag, men det har jag inte hört att någon är specellt glad för. 

Men det är alltid några som tjänar på det. SJ kan bättra på sin dåliga ekonomi och Swebus gör nog ett riktigt kap.
Sånt är livet.

Här stannar jag.


Påsken



Christian bland Ulf Lundells tavlor




Bloggaren och Anna i Tångdala

Foto Christian

Ja, nu har påsken varit. Hustru Persson åkte till Budapest för att få lite försmak av våren.

Själv var jag ensam ett par dagar, men sedan kom äldste sonen Christian flygande från Helsingfors. Tillsammans hade vi en mycket trivsam påsk.

Påsken är konstrundans tid. I vår lilla gränd fanns inte mindre än två utställare, varav den ene var Ulf Lundell.   
Vi var där på vernissage. Han var inte där själv,utan hade någon manager som brukade ordna hans utställningar.
Vi tittade runt, drack lite vin och kunde konstatera att en del av hans låtar nog höll högre klass än tavlorna. Men en attraktion var det, inte snack om saken!!

Påskafton ägnade vi helt åt Österlen, med besök på våra fäders gravar. Lunchen intogs på Brösarps gästis. Vildsvinet smakade gott.

Så åkte vi till Tångdala och där träffade vi Anna, som sköter gården trots sina 88 år. Hon var lite bitter för att gården snart måste gå ur släkten efter 14 genarationer. Här är ingen som kan ta över så ditta måste säljas, sa hon. Ja det är svårt att finna någon annan lösning. Kanske Simrishamns kommun kunde gå in, men jag har inte hört att de är intresserade.

Vi far vidare och det hela mynnar ut i en fin och minnesvärd påsk.

Tack Christian för besöket!!!



















RSS 2.0