Kammarmusik - en ny upplevelse
Bland årets julkort fanns det ett med två biljetter till en kammarmusikafton på församlingshemmet.
Jag kände mig lite desorienterad - kammarmusik vaddå?
Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla det. För det första är jag väldigt omusikalisk och för det andra vet jag inte vad kammarmusik är för någonting. Musik i en kammare- kan det vara så enkelt - och sen då.
Nåväl, jag beslöt att vara positiv och göra det bästa av det.
Igår kväll var det dags. Hustru Persson hade gått lite iförväg och tagit plats tillsammans med våra två välgörare - på första bänk. Ska det va så ska det!!
Så var tiden inne. In kom två unga män i 25 - 30-årsåldern. En violinist, Daniel Migdal och en gitarrist, Jacob Kellerman.
De var tydligen två mycket ambitiösa unga musiker.
Daniel växte upp i en stor musikfamilj och spelade redan som 8-åring Paganinis A-dur Sonat i TVs Café Norrköping. Han hade sedan studerat vidare på Kungliga Musikhögskolan. F.n. studerade han på Mozarteum i Saltzburg. Vidare hade han vunnit Jan Wallanderpriset som var en viol tillverkad av Gagliano 1756. Jag förstår inte hur fint det är, men jag läst mig till att det är violernas créme de la créme.
Jacob var också något av ett underbarn. Även han har studerat vi Musikhögskolan och därtill även i Spanien och Holland. Just nu studerade han vidare i Saltzburg.
Så satte de igång.
Det var verk av Bach, Paganini, Schubert och till sist Piazolla.
Jag kände naturligtvis inte igen verken, men jag blev helt fascinerad av dessa pojkar. De tycktes bemästra varje detelj till fulländling även i Paganinis virvlande tempo. Helt otroligt. Jag satt och funderade vilken träning, vilket arbete som låg bakom allt detta; både som som enskild musiker och även som en duo. Applåderna lät inte vänta på sig.
En underbar afton var tillända. Jag är evigt tacksam för biljetten.
För mig var det en spontan upplevelse.
Jag kände mig lite desorienterad - kammarmusik vaddå?
Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla det. För det första är jag väldigt omusikalisk och för det andra vet jag inte vad kammarmusik är för någonting. Musik i en kammare- kan det vara så enkelt - och sen då.
Nåväl, jag beslöt att vara positiv och göra det bästa av det.
Igår kväll var det dags. Hustru Persson hade gått lite iförväg och tagit plats tillsammans med våra två välgörare - på första bänk. Ska det va så ska det!!
Så var tiden inne. In kom två unga män i 25 - 30-årsåldern. En violinist, Daniel Migdal och en gitarrist, Jacob Kellerman.
De var tydligen två mycket ambitiösa unga musiker.
Daniel växte upp i en stor musikfamilj och spelade redan som 8-åring Paganinis A-dur Sonat i TVs Café Norrköping. Han hade sedan studerat vidare på Kungliga Musikhögskolan. F.n. studerade han på Mozarteum i Saltzburg. Vidare hade han vunnit Jan Wallanderpriset som var en viol tillverkad av Gagliano 1756. Jag förstår inte hur fint det är, men jag läst mig till att det är violernas créme de la créme.
Jacob var också något av ett underbarn. Även han har studerat vi Musikhögskolan och därtill även i Spanien och Holland. Just nu studerade han vidare i Saltzburg.
Så satte de igång.
Det var verk av Bach, Paganini, Schubert och till sist Piazolla.
Jag kände naturligtvis inte igen verken, men jag blev helt fascinerad av dessa pojkar. De tycktes bemästra varje detelj till fulländling även i Paganinis virvlande tempo. Helt otroligt. Jag satt och funderade vilken träning, vilket arbete som låg bakom allt detta; både som som enskild musiker och även som en duo. Applåderna lät inte vänta på sig.
En underbar afton var tillända. Jag är evigt tacksam för biljetten.
För mig var det en spontan upplevelse.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Instämmer med skribenten.Birgitta
Trackback
