Utflykt till Österlen
Linus med lockigt hår
Den kokta torsken med senapssåsen låter sig väl smaka
På Café Annerlunda får man ta så mycket kakor man vill
En tjurkalv av rasen Belted Galloway
Just nu har vi besök av barnbarnet LInus och hans kompis Markus.
De hade framfört önskemål att få åka till Österlen. Skåne är ju trots allt lite mer än bara Landskrona.
Trots att vädret inte var det bästa gav vi oss iväg och vi klarade oss nästan utan något regn alls.
Vi tog vägen över Malmö - Ystad och sedan östöver. Vi beslöt oss att visa dem Glimmingehus. Det var lite dimmiga begrepp om vad det var för något, men vi förklarade så gott vi kunde.
De ville gärna äta fisk så vi tog dem till Fiskrökeriet i Simrishamn som förutom fiskaffär även har en förträfflig fiskrestaurang. Där åt vi dagens rätt som var kokt torsk med senapssås. Den smakade gudomligt. Hustru och jag har varit där en gång tidigare och ätit luad ål. Jag minns fortfarande hur gott den smakade. Restaurangen ligger lite avsides en bit från hamnen, men är väl värt ett besök.
Ett viktigt stopp var musteriet i Kivik. Där inhandlade pojkarna årets äppelmust, med vi köpte lite cider.
Sen var det tid för lite kaffe. Vi for till Café Annorlunda och där blev det frossande i kakor.
När vi skulle åka därifrån ropade hustru: Vad är det för konstiga kor?? Det var några ungtjurar med bred maggördel som gick i hagen intill (Se bilden).
Jag känner en som vet, sa jag inte utan stolthet. De heter Belted Galloway och är en skotsk köttras!!
Orsaken att jag visste det berodde inte mitt yrkesförflutna som husdjurskonsulent utan på en helt annan sak.
När jag gick på gymnasium annu datzumal skulle varje elev hålla ett föredrag om ett valfritt ämne och jag hade valt Brittiska husdjursraser och pga att Belted Galloway hade ett så avvikande utseende hade den stannat kvar i minnet. Kolla gärna på nätet så får ni veta mer.
Vi for vidare. Det blev ett besök på anfädernas gravar.
En sista önskan fanns kvar. Ett besök på Media Markt. Det hade blivit lite extra intressant i o m Onoffs konkurs.
Efter lite surrande hittade vi affären i Nova Lund. Hustru och jag gick också in men vände snart. Vi blev chockade av den mångfald av varor som utbjöds.
Kort därefter var vi hemma. Jag tog mig en liten lur för jag var ganska trött.
Nu blommar stockrosorna för fullt
Jag tror inte jag skriver nåt, bilderna får tala för sig själva.
Ikonutställning i Sofia Albertina kyrka
Olika ikoner
Korsfästelsen - formsågad
Kristi födelse - julikonen
Just nu pågår en utställning i Landskrona över ikoner målade av Gudrun Emgård.
Jag har lagt in en del bilder så ni skall få en uppfattning av ikonerna.
Så vitt jag förstår är ikonmåleriet väldigt traditionsbundet. Det finns oskrivna (eller kanske de är skrivna) regler om hur de ska se ut.
Ikon kommer från grekiskans eikon som betyder just bild. En ikon kallas också "Ett fönster mot himlen" och det är även namnet på hela utställningen.
Vill ni veta mer om ikoner och ikonmåleri gå in på www.gudrunemgard.se
Nya potatis till midsommar
Vi inledde midsommarafton med att gå ner till Citadellet för att köpa nypotatis.
Ska det va så skall det!!!
Vi hade fått tipset i gårkväll och vi var de första kunderna.
Jag tyckte det kändes så fint. Äkta Early Puritan!!
När lunchen kom kunde vi konstatera att de smakade toppen. Hustru Persson hade kokat ett rikt kok så det blev tom med några över.
De åt vi med smör på!!!
Stockrosorna på gång
På vår gårdplan finns det nu hundratals stockrosplantor.
Jag har länge gått och tittat och undrat: Skall de inte börja blomma?
Idag slog den första blomman ut. Jippie!!!. Nu vet jag att inom de närmaste dagarna och ett bra tag framåt kommer gården att vara full av vackra stockrosblommor.
Jag tycker vi har en vacker innegård.
Kom gärna hit och titta!!!
En annorlunda bil
Orient Buckboard 1906
I dagens läge talar man om bilars säkerhet, man gör krocktester och mycket mera.
Då skulle jag vilja berätta om en bil som jag fick syn på i Hotings bilmuseum för ett antal år sedan.
Den tillverkades i USA, men det märkligaste var att man kunde köpa den mer eller mindre som en byggsats och sedan färdigmontera den själv.
Det fanns en generalagent för bilen i Landskrona. Ett företag som hette Allevo som stod för Allmänna Velocipedförsäljnings AB.
Motorn var encylindrig på 4 hästkrafter. Bilen deltog i rallyn och korteger på tidigt 1900-tal.
I dag finns det bara två ex kvar av modellen.
Utvecklingen har verkligen gått framåt.
Ta det lugnt i trafiken!!!
Speciell konst på galleriet på vår lilla gata
I går var det vernissage igen på galleriet på vår lilla gränd.
Konstnären hette Ian Berry, en helt ung engelsman från Yorkshire.
Det speciella var att han arbetade enbart med jeanstyg. Jag blev mäkta imponerad.
Som t ex den här tavlan som föreställer vår gränd med bl a vårt korsvikeshus och med galleriet i förgrunden. Allt i jeanstyg eller denim som det egentligen heter. När vi fick syn på den var den redan såld. Annars känner jag en som gärna hade köpt den.
Han hade ochså gjort ett protrett av en vacker ung dam. Det gäller att hitta tyger i olika färger.
Den här föreställer Rådhustorget. Det tar honom ungefär 1 1/2 vecka att få den klar.
Till sist hamnen vid Kyrkbacken på Ven.
Nu tycker jag har varit ganska flitig med skrivande. Time for a rest.
Utfärd i österled
Skånska Agronomklubben hade förlagt årets utflykt till Göingebygden.
Första anhalt var Svarta Bergen och Hägghults gamla stenbrott, som ligger några kilometer från Lönsboda.
Det gamla brottet är nu museum, men det bryts fortfarande diabas i det nya brottet en bit därifrån. Diabasen eller den svarta graniten, som brytes där är av yppersta världklass och skeppas världen över. Polen är en av de största kunderna. Diabas är en tung, tät sten med märklig djupsvart lyster. Den har bildats då het magma trängt upp ur jordens inre och snabbt svalnat i de smala sprickor i gnejsberggrunden. Dessa diabasådror bildades för ca 1 miljard år sedan.
Rundvandringen var en märklig upplevelse. Vår duktiga guide, Eva, tog oss upp på en kulle där själva skulpturparken fanns. Japanerna var speciellt förtjusta att jobba med diabas. Bilden visar "Resväskan" gjord av Masaru Yakahashi.
En annan japan, Takashi Naraha, har gjort "Den förskjutna pyramiden". Den har tolkats som att det är mycket man planerar, men det är inte alltid att det blir som man tänkt sig.
En underbar skulptur är de här pratande gubbarna med ansikten an polerad diabas.
Museet drivs av föreningen Svarta Bergen. De har byggt upp ett frilufts- och arbetslivsmuseum. Här får man veta allt om denna unika arbetsmiljö. Desutom finns här världens största dagbrott, 900 m långt, 50 m brett och 92 m djupt. Ett ställe väl värt att besöka!!!
Färden gick vidare till Wanås där vi fick en presentation av deras kobesättning, som drevs helt ekologiskt.
De tillverkade även sin egen ost, Wanås ädel, fast på ett mejeri på Bornholm. Vi blev bjudna på en smakbit. Inte dumt alls.
Efter visningen gick hustru Persson och jag i parken för att se på konsten. En av de första var Yoko Onos skapelse "Wish tree for Wanås". Där kunde man hänga upp en lapp med en önskan som förhoppningsfullt skulle gå i uppfyllelse. Vi önskade att börsen skulle gå lite bättre. Vi får väl se hur det går.
Wanås slott speglade sig vackert i damman.
Et polerat diabasklot imponerade på mig utan att jag därför visste om det låg någon djupare tanke bakom.
Ännu ett verk av Yoko Ono benämnt "Skyladders". Det var ett gäng gamla stegar som stod uppställda.
Det är säkert konst, men för mig får jag en känsla av Kejsarens nya kläder.
Det hade varit en strålande vacker dag. Belåtna begav vi oss hem till landets krona,
Något om Landskronas bebyggelse
Hustru Persson och jag var med på en stadsvandring som hette "Gamla vackra hus och nya vackra hus i Landskrona centrum"
Vi tyckte det var mycket intressant. Hus som man sett hundratals gånger ser man nu med helt nya ögon.
Här är en del av husen som vi såg:
Vårt första stopp var på Östergatan, en av stadens gågator. Det var svårt att få med hela huset på bilden. Det är ett av stadens få hus i Jugendstil. Vi fick lära oss att första våningen var gråare, mera rustik än ovanvåningarna. Här var den byggd av huggen sten. Ursprungligen var första våningen mest för lager. Vi fick också lära oss att
de små ovanfönstren var typiska för jugendstilen.
På italienska kallas jugendstilen för "stile floreale". Vi upptäckte då blomstermönstret som jag aldrig sett tidigare.
Den som kan sina romerska siffror ser säkert att huset byggdes 1905.
Ej långt därfrån ligger Landskrona teater. Den är emellertid byggd i barockstil. Den känns igen genom den bulliga stilen, svängt i bågar både hus och balkonger. Också den från sekelskiftet. Ritad av Fredrik Sundbärg, dock innan han blev Landskrona förste stadsarkitekt.
På Järnvägsgatan ligger nästa hus byggt i funktionalistisk stil eller "Funkis" som det hette i dagligt tal. Här har alla krusiduller rensats bort. Det är i princip bara en låda.
Så kom vi till ett nytt hus på samma gata, även det ritat av Sundbärg. Här ser vi tydligt att första vångingen gjorts mörkare med räfflad putsning. Andra våningen är paradvåningen. Där bor eller bodde de välborna. På tredje tjänstefolket. Så kan det vara. Det hade jag ingen aning om.
Ännu ett hus, kallat "Gamla kassan". Samma bild. Mörk första våning, finare andra. Tjänarna har väl fått bo på vinden,a
Till vänster det sk Tranchellska huset, till höger Stadshuset. Tranchellska är pampigt och stort, byggt i nyrenässans. Här bodde sockerkungen Tranchell.
Sten Samuelsson som ritat stadshuset har kopierat litet av fönstermotiven och fått det att flyta fint ihopa.
Det här är Nyhamn, byggt intill havet. Jag har alltid tyckt att husen ligger alldeles för nära varandra, men nu fick vi reda på att det var just det som var finessen. Tänk så fel man kan ha. Det beror nog på att man är född på landet. Jag vill nog bo kvar i vårt gamla chateaux.
Sista huset, som vi tittade på ligger på Gamla Kyrkogatan, var det sk japanhuset som jag tyck varit förfärligt. Men vår guide förklarde att man måste förnya sig och det här är ett strålande exempel på god anpassning. Det har tom blivit nominerat till ett av de finaste priserna inom byggbranchen. Ja, det är inte lätt att vara förstårsigpåare.
Hur som helst turen var slut. Vi hade fått mycken kunskap till livs.
Piratenmöte med utflykt
Jesper Aspegren i berättartagen
Yangtorp Qigong Resort
Tillsammans med våra vänner Bengt och Gulli for vi till Vollsjö på Piratenssällskapets årsmöte.
Vi var där i god tid så vi hann förtära vår medhavda lunch. Med undantag för drivern intogs även en måttlig mängd av destillerade drycker, vilket inte är att förakta.
Årsmötet bjöd inte på några större överraskningar och var snabbt avklarat.
Därefter läste Sigge Cederlund en av Piratens obetalbara berättelser.
Sedan tog mötets föredragshållare, Jesper Aspegren, hand om underhållingen, och som han gjorde det. Vi låg dubbla av skratt när han berättade om "Möten med människor". En stor upplevelse.
Efter mötet passade vi på att se lite nytt. Vi styrde kosan mot Yangtorp, som ligger mitt ute i djupa bokskogen utanför Önneköp.
Ett enormt bygge i kinesiskt stil.
På Yangtorp finns de bästa förutsättningar för kreativitet, omprövning, utveckling och upplevelse samtidigt som man får ta del av den kinesiska filosfin, allt enligt deras egen presentation.
Det vore kanske något att prova på. Det ligger hursomhelst vackert i den skånska bokskogen.
Dagen i sin helhet blev mycket lyckad.
Hornberga kapell
Det finns många imponerande kyrkobyggnade som Petruskyrkan i Rom och Nidarosdomen i Trondheim.
Men nu vill jag berätta om ett fantastiskt kyrkobygge fast i den mindre skalan.
Ca en mil norr om Orsa ligger en liten by som heter Hornberga. Folket där hade alltid velat ha en egen kyrka.
Då fanns det en präst i Orsa som hette Olle Hambreus som tog byfolkets önskan på allvar.
Han inköpte en lada från en angränsande by. Den skulle de bygga om till ett kapell. Hela byn ställde upp. Syföreningen arbetade ihop pengar till byggnadsmatrial. Prästen ritade. Hantverkare från bygden ställde upp. Harry Sahlin från Uppsala, som hade en stuga i byn, målade altartavlan. En kvinna vävde och sydde textilierna.
Så var kapellet klart.
1962 invigde biskop John Cullberg kapellet.
Byborna sköter kapellet ideellt. Det är alltid öppet, dag och natt, sommar som vinter,
Vid dörren står ett anslag att där inte finns dyrbarheter av guld eller silver för den som kommit för att stjäla, men enkla ting gjorda med kärlek av hantverkare. Vem Du än är så stig in! Du är välkommen i Herrens hus. Alla är också välkomna att spela på orgeln.
Kommer ni vägarna förbi så gör gärna ett besök.
Snabbvisit i Västerås
Hustru Persson har en syssling i Västerås, Gun.
När vi ändå var i Stockholm passade vi på att hälsa på henne.
Vi blev mycket väl mottagna och förplägnade. Mesta tiden gick åt till prat om släktingar både levande och döda.
Gun är en fantastisk kvinna. Hon berättade att hennes memoarer nu var klara för tryckning. Vi ser framemot att få läsa om hennes fantastiska levnadssaga.
Tiden gick snabbt och vi tog tåget tillbaka till huvudstaden,
Hos Annika och Linus i Skattungbyn
Vår resa fortsätter till Dalarna, till Skattungbyn där vår dotter Annika har en gammal fin gård. I mitten ligger bostadshuset och längst till vänster skymtar lillstugan som hon hyr ut till gästande turister. Hästen i förgrunden är den gamla trotjänaren Pia-Mia som följt henne i många år.
För Annika är djur en hjärtesak, fast hon gillar inte stordrift, åtminstone inte för egen del. Hon ser dem nästan som personligheter och vill att de skall känna sig väl till rätta. Här en del av hennes skånska blommehöns.
Och här har vi Pia-Mia igen lite mer in på livet. Ett nordsvenskt sto av bästa kvalité.
som har sällskap med shetlandsponnyn Milla
Vi hittar också tre grisar som skall leva ett gott liv innan de slaktas när hösten kommer.
Annikas får är av rasen Åsenfår som ingår i gruppen Allmogefår. Det är en grupp utanför de stora raserna coh de kan närnast betraktas som rasspillror som man vill bevara pg av deras goda överlevnadsegenskaper. Man avlar inte på färg, lock på pälsen eller tillväxt per dag utan mer på sundhet och överlevnadsförmåga.
Sonen Linus har nu vuxit och blivit en reslig yngling på en bra bit över 190 cm.
Själv har jag fått den ansvarsfulla uppgiften att motioner hunden Yazy. Ja nu har ni sett alla djuren utom de två katterna, men de får jag visa en annan gång.
Annika vill ha möjlighet att sälja avelsdjur från sin Åsens-besättning. Då är det nödvändigt att vara med i det sk Maedi Visna programmet och få sin besättning förklarad Maedi Visna fri. Maedi Visna är en virussjukdom som angriper får. De angripna avmagrar kraftigt och får andnöd och deras liv står inte att rädda därför att sjukdomen är obotbar.
För att bli Maedi Visna fri krävs att besättningen testats fri från virus tre gånger med 12 månaders intervall.
Annika har redan klarat två provomgångar och idag är det tid att ta det tredje och avgörande provet.
Fåren har tagits in i ladan, allt är förberett. Jag har fått ansavaret att föra protokollet och veterinären är på ingående.
Efter ett tag är alla proven tagna och sedan är det bara att vänta på resultaten.
Ja, nu har ni fått en liten inblick i hur livet på landet kan vara.
En etiopisk festmåltid
När vi är i Stockholm vill vi inte gärna äta etiopisk mat. Nere i Skåne finns tyvärr inte möjligheten.
Vår son Christian med hustru Victoria tog oss till Abbyssinia, Stockholms bästa etiopiska restaurang.
Välkomstskylten
Väl där slär vi oss ner framför tavlan med alla de gamla kejsarna. Haile Selassi har vi träffat ett antal gånger. De andra känner vi bara vid namn, Menelik, Theodros osv. I mitten symbolen för kejsarna - Lejonet av Juda.
Så kom fatet in med alla läckerheterna - dåro wått, injera och mycket mera. Vi njuter av maten tillsammans med ett gott öl, medan tankarna går tillbaka till svunna tider.
Värdinnan Emabeth, som vi känner så väl, kommer och får betalt för den goda maten.
Boulefest, boulefest hela dan
Hej kära vänner!!
Vi har varit bortresta ett tag.
Vi har bl a varit på en mycket trevlig födelsedagsfest, som jag gärna vill berätta om. Själva upplägget var genialt.
Jubilaren som fyllde 75 år hade valt att ha sin fest på Prins Bertils Boulehall ute på Djurgården. Festen skulle gå i aktivitetens tecken.
När vi väl hade fått en välkomstdrink hälsade alla välkomna till en bouletävling. Gästernas delades upp i 16 lag. En ung instruktör, som redan hunnit bli svensk mästare, gav nödiga instruktioner om spel och regler.
Spelet satte igång. Efter en halv timme gjorde man ett break, kollade upp vad de olika lagen persterat.
Därefter bjöd värdinnan till bords. Efter motionen smakade maten extra gott.
Efter måltiden blev det en ny omgång i detta ädla spel som prins Bertil hade introducerat i Sverige.
När en halvtimme hade gått bröts spelet och de två första lagen skulle senare få spela finalen.
Men först efterrätt och kaffe och allmän trivsel.
I finalen visade sig det ena laget vara suveränt och plaserade alla sina tre klot kring lillen. Till och med instruktören blev mäkta imponerad.
Vinnarna medaljerades, så ock dagens jubilar (i blått)
Matchen var slut, men samvaron fortsatte ännu ett tag.
Det hade varit en fin och oväntad upplevelse.
Leve jubilaren!!!!
Rapsodi
Häromdagen tog vi en biltur för att njuta av den nyutslagna bokskogen. Vi tog vägen över Konga och vidare till Gillastig och Röstånga och så kunde vi inte motstå fretselsen att åka genom Nackarpsdalen. Underbart ljuvligt.
I Svalöv blommade japankörsen i all sin prakt.
Hemma i Landskrona var det i dag avtäckning av statyn av Enoch Thulin.
Här ses han väl inlindad i en duk för att ingen skall kunna se hur han ser ut i förtid.
Öresundsvarvets manskör bjöd på ljuvliga toner
Kommunalsstyrelsens ordförande Torkil Strandberg höll invigningstalet
Och donatorn Stig H B Paulsson berättade hur han som liten fått Thulin som sin idol.
Därefter lät han täckelset falla
och Enoch Thulin gjorde på nytt entré i Landskrona. Hans blickar är fästa vid Gråen där det en gång fanns en bas för marint flyg.
Tilläggas kan att konstnären bakom statyn heter Jonas Högström. Han har även gjort Selma Lagerlöf-statyn.
Enoch Thulin
Under de senaste åren har det kommit upp ett par statyer över kända landskronabor.
Den första var över Selma Lagerlöf som bodde här i staden i tolv år. Hon verkade först som lärare, men med tiden ägnade hon alltmer tid åt sitt författarskap. Det var ju här "Gösta Berlings saga" kom till. Hon fick långt senare Nobelpriset i litteratur.
Nu är ännu en staty på gång. Den föreställer flygpionjären Enoch Thulin.
Enoch Thulin föddes i Simris 1881. Han kom att ägna mycket av sitt liv åt flygning och flygplanstillverkning, Han studerade flygteknik 1908-1912 och erhöll internationellt aviatördiplom 1913 utfärdat av franska aeroklubben. Han tog flygningen på allvar och doktorerade vid Lunds universitet 1912 "Om luftmotståndet mot plana ytor"
Thulin startade AB Thulin Aeroplanfabrik i Landskrona med stöd av vissa personer. 1918 hade företaget runt 1000 anställda och tre stora femvåningskomlex med verkstadslokaler och flyglaboratorium.. Vidare startade han en flygskola på Ljungbyhed. Företaget gick strålande.
Thulin utförde flera uppseendeväckande flygningar. Bl a flög han Malmö- Stockholm på 4 timmar och 17 minuter, vilket var skandinaviskt rekord.
Han deltog flitigt i flyguppvisningar och höll föredrag för att öka intresset för flygning och för svensk flygindustri allt detta enl Wikipedia.
Den 14 maj 1919 omkom Enoch Thulin under en flyguppvisning i Landskrona. Förstämningen var total. Thulins död och slutet på andra världskriget innebar ett totalstopp för flygplanstillverkningen.
Ett av hans plan hänger i den sk "Thulinsalen" på Landskrona museum.
Statyen står nära Skeppsbrokajen. Den är fortfarande under uppbyggnad.
Landskrona vill hylla en av sina stora män.
En fin påskhekg
Blomsteruppsättning på Rådhustorget
Scillan breder ut sig i Stadsparken
Hustru Persson och bloggaren
Äldste sonen Christian och modern
Det är en viss skillnad på fadern och sonen
Vi besökte tennisanläggningen i Båstad
Birgit Nilssons grav på kyrkogården i Västra Karup
Kära vänner!!
Visst har det varit en underbar helg. Vädret kunde inte ha varit bättre.
Stadsträdgårdsmästaren har låtit sätta upp en fin blomsteruppsättning på Rådhustorget.
Och ute i stadsparken breder scillan ut sig och japankörsen blommar föt fullt.
Vi gamlingar har kunnat glädja oss åt ett besök av äldsta sonen, Christian. Han kom redan på långfredagen så vi har haft gott om tid att rå om varandra.
Jag och Christian gjorde en tur upp till Båstad och tittade på tennisanläggningarna. Vädret var ljuvligt och folk gick lätt sommarklädda.
Vi körde vägen över Torekov och fortsatte vidare till Västra Karup där vi tog en titt på Birgit Nilssons grav. Hon ligger begraven på sina föräldrars grav. De var lantbrukare. Hon ligger på högra sidan av graven och på den vänstra ligger hennes man. Däremellan ligger en liten hjärtformad sten med texten om jag nu minns rätt: 57 års äktenskap förenade oss. Fint eller hur?
Väl hemma sysselsatte vi oss med samvaro, ett besök på Flickmans café och nyttiga promenader.
Den här helgen lär nog bli något som blir kvar i mannaminne.
Nu säger jag hej. Det fina vädret lär fortsätta!!!!
Från min uppväxt
Häromdagen var jag uppe på vinden och gick igenom några kartonger som stått där en längre tid. Då hittade jag ett par uppsatsböcker från min uppväxttid.
I en av dem fann jag en uppsats som handlade om "Mina framtidsplaner". Jag var då tretton eller kanske fjorton år när jag skrev den.
Jag skrev följande: "Sedan jag slutat fortsättningsskolan och blivit konfrimerad får jag tänka på min framtid. Att komma ut och tjäna tror jag inte det blir, för mor är dålig och far börjar bli gammal, så jag får hjälpa till med jordbruket"
.
Ja, så var mina visioner. Min värld var liten. Ingen vidareutbildning var i mina tankar. Jag såg framför mig ett liv som bonde på samma ställe som mina föräldrar bott.
Tänk så annorlunda det blev!!!
I en annan uppsats skiver jag om "Min julferie". Jag var då 11 år.
Där berättar jag om hur vi klädde julgranen med fåglar, glitter, julgransljus, julbloss och äpplen.
När vi kom till julklapparna skev jag följande: "I år fick jag inte så mycket. Jag fick bara en påse choklad".
Ja, det var andra tider.
Låt oss ta en funderare över allt som hänt fram till nu och vilka krav dagens ungdomar ställer.
Jag hittar kanske fler böcker.
I en av dem fann jag en uppsats som handlade om "Mina framtidsplaner". Jag var då tretton eller kanske fjorton år när jag skrev den.
Jag skrev följande: "Sedan jag slutat fortsättningsskolan och blivit konfrimerad får jag tänka på min framtid. Att komma ut och tjäna tror jag inte det blir, för mor är dålig och far börjar bli gammal, så jag får hjälpa till med jordbruket"
.
Ja, så var mina visioner. Min värld var liten. Ingen vidareutbildning var i mina tankar. Jag såg framför mig ett liv som bonde på samma ställe som mina föräldrar bott.
Tänk så annorlunda det blev!!!
I en annan uppsats skiver jag om "Min julferie". Jag var då 11 år.
Där berättar jag om hur vi klädde julgranen med fåglar, glitter, julgransljus, julbloss och äpplen.
När vi kom till julklapparna skev jag följande: "I år fick jag inte så mycket. Jag fick bara en påse choklad".
Ja, det var andra tider.
Låt oss ta en funderare över allt som hänt fram till nu och vilka krav dagens ungdomar ställer.
Jag hittar kanske fler böcker.
Ändrade vanor
Ju äldre man blir desto äldre människor umgås man med.
Häromdagen var vi på ett litet kalas hos en dam som fyllde 97. Pigg och glad hälsade hon oss välkomna i farstun.
Hon gick visserligen med käpp, men det verkade inte som hon behövde det.
Ja, hon är en riktig krutgumma. Hon har en kusin som är sådär 100. Henne hälsade hon på i nyårs och stannade där ett par veckor. Ja, jag säger då det!!!.
Det verkar som folk blir äldre nuförtiden. Man ser framemot att gå på 100-års kalas lite då och då.
Det viktigaste är dock att man får åldras med dignity. Att bli gammal som kolli är inget att se framemot.
Jag säger som Horatius: " Carpe diem, quam minimum credula postero" Lev livet medan Du kan och förlita dig så lite som möjligt på morgondagen!!!
Nu slutar jag för den här gången.
Häromdagen var vi på ett litet kalas hos en dam som fyllde 97. Pigg och glad hälsade hon oss välkomna i farstun.
Hon gick visserligen med käpp, men det verkade inte som hon behövde det.
Ja, hon är en riktig krutgumma. Hon har en kusin som är sådär 100. Henne hälsade hon på i nyårs och stannade där ett par veckor. Ja, jag säger då det!!!.
Det verkar som folk blir äldre nuförtiden. Man ser framemot att gå på 100-års kalas lite då och då.
Det viktigaste är dock att man får åldras med dignity. Att bli gammal som kolli är inget att se framemot.
Jag säger som Horatius: " Carpe diem, quam minimum credula postero" Lev livet medan Du kan och förlita dig så lite som möjligt på morgondagen!!!
Nu slutar jag för den här gången.
