Några bilder från det stora kalaset i Skattungbyn
Linus och Amanda
Anne Catrine
Annika öppnar en av sina presenter
Victoria och Christian
Den evige följeslagaren Pelle
Också tomten som också ville ha med ett ord i saken
Fotograf Stefan Gemzell
Long time no see
Vi har inte hörts på länge. Orsaken är helt enkelt att jag åkt på en ordentlig förkyling eller kanske heller en knepig förkyling med mycket hosta och andtäppa men ingen feber. Som ni kanske vet har jag fått min mjälte bortopererad vilket gör att mitt immunförsvar starkt försämrats.
Nu var det så att det blev en ansamling på födelsedagar. Vår dotter Annika, vårt barnbarn Linus och vår svärdotter Anne Catrine alla fyllde de år med några dagars mellanrum. Hur hälsosynpunkt var det väl inte världens snilleblixt att åka upp till Dalarna, men det är inte särskilt kul att sitta hemma och kura.
Hur som helst så fyllde Linus 18 år och blev då även myndig. Mycket händer i en ung mans liv. Han går på bygglinjen i Rättvik och skall utbilda sig till murare. Vi var med på ett utvecklingssamtal och där lär det bara positivt. Om en vecka eller så skall han skriva teori och ha uppkörning för körkort. Viktiga saker för en ung man. Vi önskar honom lycka till. Han kämpar på och så har han sin Amanda som kan stötta honom. De har nu varit ett par i ett år nu.
Skulle vilja skriva mer men det får bli en annan gång. Vi hörs.
Att fotografera fåglar
Det är kul att hålla på med olika saker. Jag tror att det är bra för att hålla hjärnan och kroppen i övrigt i form.
Jag har skaffat mig en ny kamera. Jag har tänkt på att försöka fotografera fåglar. Jag har hållit på och skådat fåglar det senaste 55 åren så jag är inte alldeles novis. Fast lätt är det inte. Det finns massor med fåglar som inte är samarbetsvilliga. (Tänk bara på Kalle Anka och julafton).
Jag har börjat lite smått med sittande fåglar som änder och måsar. Det finns gott om sådana vid vallgravarna.
Här har vi en. Men vad är det för en fågel?
Jo, det är en fullvuxen skrattmås i vinterdräkt.
Vi får väl se vad det kan bli i framtiden.
Nu säger jag hej!!!
Möte med en hundtavla och lite annat
Jag har en föresats att varje dag lära mig något nytt. Jag räknar med att ett och annat bara försvinner så det gäller att hålla jämna steg så gott som det nu går.
I dag är det Fars dag. Min dotter Annika hade ordnat med att jag skulle gå till Why not Café och avnjuta deras Café au lait med plommonkaka. Hustru Persson agerade som mellanhand och tillsammans gick vi dit.
Jag visste att på caféet fanns ett par hundtavlor. Jag hade läst om Karl-Erik Olsson-Snogeröd och nu ville jag kolla om det kunde vara han. Han var en känd hundmålare som var född i Hörby men uppväxt i Snogeröd.
Levde under åren1927-1995
Jag kollade tavlorna med låtsad kännarmin. Den första var inte signerad så där kom jag inte längre. Kanske var det Karl-ErikOlsson-Snogeröd? Tavlan ses här nertill.
Den andra var däremot signerad Th. Poncelet. Vem var då denna person? När jag kom hem började jag googla och se där fick jag svar. Thierry Poncelet är en känd hundmålare född 1946 i Belgien och nu boende i Monaco. Han säljer en massa affischer, posters och målningar på canvas till humana priser på nätet. Hans tavlor föreställer människor förklädda som hundar. Han lär var extra populär inom aristrokratin. Gå gärna in på nätet så får ni se mycket mera av honom!!
Så den andra hundtavlan, som jag inte klarade av. Han i mitten verkar vara The underdog. Jag vet att det finns konstkunniga läsare av min blogg. Kunde ni hjälpa mig så vore det trevligt!!
I Sverige har vi en mycket känd nu levande hundmålare, Erik Hedin, född i Gävle nu boende i Stockholm. Han målar hundar på beställning, men han tycks vara mycket angelägen att få med så många raser som möjligt. Är man hundälskare så rekommender jag ett besök på nätet.
Ja, nu har jag försökt tala om vad jag lyckats lära mig idag.
Tomorrow is another day!!!
Vi hörs en annan gång!!!!
Alla Helgons Dag
Hur som helst på Alla Helgon Dags satte jag och hustru Persson ljus på våra gravar. Vi var där i god tid för lite senare skulle det bli mer aktiviteter på kyrkogården.
Vi gick förbi den nya minneslunden som var upplyst i mörket av alla ljus. Väldigt fint tyckte vi.
Lite längre bort under det stora trädet hade Landskrona Vokalensemble kommit och sjöng i mörkret med ljuvliga toner för de församlade som dock inte syns på bilden. De fanns i hundratal, tro mig.
Iris Thomaeus läste dikter av Hjalmar Gullberg och Pelle Näver.
Allt var mycket stämningsfullt!!!!
Hustru Persson fyller år
I veckan som gick firade vi hustru Perssons födelsedag. Äldste sonen Christian med hustru Victoria kom ner från Solna. De övriga barnen framförde sina gratulationer på olika sätt.
Telefonen ringde hela dagen och hon blev verderbörligt gratulerad.
På kvällen åt vi en gemensam middag på vårt favoritställe "Basilika". Utmärkt gott som vanligt!!!
Vad är att tllägga?
Jo, må hon leva många lyckliga år!!!!
Bruno en god givare
Inte sedan vi sålde vår koloni har vi haft egna äpplen.
Golden Delcious och Granny Smith är inget vi äter frivilligt även om de dominerar affärernas utbud.
Nej, tacka vet jag goda härliga svenska äpplen odlade i Sweden. Här kan vi tala om smak!!!
En dag ringer vår vän Bruno som undrar om vi möjligtvis vill ha lite vinteräpplen. Ingen kunde bli gladare än vi.
I dag gav jag mig i väg med bilen och kunde efter diverse strul hitta fram till hans koloni. Hustru Persson hade gott till fots och var redan sen länge framme.
Bruno hade redan förberett plockningen och vi kunde tacksamt fylla våra kassar med härliga Belle de Boskoop äpplen.(Det är betydligt lättare att säga än att skriva).
Jag tänke redan på alla de goda äppelkakor och dito mos som hustru Persson skulle laga till bådas vår glädje.
Än en gång: Tack Bruno, jag hoppas vi kan gengälda Dig på något sätt.
Samtidigt tycker jag det är bra att man tllvarar frukten. Medan vi fyllde våra kassar såg vi flera koloniägare komma med sina skottkärror fyllda med äpplen som de inte kunde ta hand om..
Non-Violence med Carl Fredrik Reuterswärd
I dag var vi på Pumphuset i Borstahusen och tittade på Carl Fredrik Reuterswärds utställning Non-Violence.
Allt handlade om revolvern med knut på. Den är framförallt känd genom det exemplar som står utanför FN-byggnaden i New York som både jag och hustru Persson har beskådat.
Den fanns i många varianter både som färdiga ex och som skisser och målningar.
De flesta objekten var sålda. Priserna låg på ca 40 till 50000 kr. Är man känd så är man!!
Vi har redan två verk av konstnären här i staden. För inte så länge sedan skrev jag om knuten på kraftvärmeverket Non CO2. Det andra står vid stadshuset.
Reuterswärd råkade ut för en svår hjärnblödning 1989 och är sedan en längre tid rullstensbunden.
Slutligen skall sägas att Reuterswärd har donerat alla sina återstående konstverk rörande Non-Violence till Landskrona museum som skall göras till en permanentutställning. Donationen är värd flera miljoner. Han bor i Landskrona och vill tacka kommunen för den fina vård han får.
Nymålat hus
Huset är målat. Målaren har åkt hem. Snyggt. Va???
Elefanttungor på nytt
Hej!
Här har vi våra elefanttungor igen. Som ni ser har de vuxit ordentligt.
Jag skulle ha kommit med bilder redan i måndags, men tyvärr åkte jag på en förkylning och har varit sängliggande fram till nu. Det är sånt som händer när man inte längre har någon mjälte och får leva med lite mindre motståndskraft mot infektionsjukdomar. But, such is life.
Elefanttungornas vetenskapliga namn är lite lustigt. de heter: Haemanthus albiflos. Det är en blandning av grekiska och latin och betyder Blodrödblommig med vit blomma. Haemanthus är ett liljesläkte som i vilt tillstånd är begränsat till Afrika.
Från min tid i Etiopien minns jag mycket väl en annan Haemanthus-art som kallades Blodlija, Haemanthus multiflorus. Den växte på höga höjder 2500- 3000 möh i stora flak kanske upp till ett tunnland eller så. Det var en mäktig syn, tro mig.
Hemma njuter jag av den vita arten.
Vi får se vad jag hittar på nästa gång??!!
Tvättning av taket
Vi har haft målare hos oss ett bra tag. Han har kämpat mot vädrets makter vilket inte är det enklaste.
Nu börjar det närma sig slutet.
Men stora flak på taket har blivit gröna förmodligen pga alger. Vi har pratat om att försöka tvätta taket.
Min gode vän Sven i Varberg har hjälpt mig med råd och lämligt tvättmedel.
Häromdagen drog vi gång med tryckspruta och potenta medel. Nu skall det bli spännade att följa utvecklingen.
Först skall tvättmedlet verka sen skall det sköljas bort av regn. Vi håller tummarna!!!!
Elefanttungorna blommar
Vi har en gammaldags krukväxt som heter elefanttunga. Den har väl funnits i huset de sista 100 åren.
Det egendomliga med den är att den blommar två gånger om året. Plötsligt så är det full rulle i alla krukor. Vi har väl en sex sju stycken.
I dag ropade hustru Persson: Kom och se nu har elefanttunngorna börjat blomma!!!!
Jag gick dit och tog några bilder. De hade just startat. Blommorna var bara pyttesmå.
Nu tänkte jag följa dem några veckor framåt så får ni se hur de utvecklas.
OK. Vi hörs!!!
Invigning av Energiknuten i Landskrona
Jag har tidigare berättat om att man byggt ett nytt kraftvärmeverk här i Landskrona och för att visa dess effiktivitet lät man pryda det med ett konstverk av Carl Fredrik Reuterswärd kallat NON CO2.
Idag var det tid för invigningen nu under namnet Energiknuten.
Cirkustält var uppställda och ute på platsen framför verket spelade jazzbandet Carling Family.
Inne i tältet bjöds på kaffe eller läsk med knutbulle.
För att leda invigningen kom en man som skulle föreställa kungen. Han travesterade på hans sätt att tala vilket tydligen uppskattades. Han sa bl a att enegipolitiken är verkligen en global fråga i hela Sverige.
Så kom Landskrona Energis styrelseordförande Björn O. Persson in och talade om fjärrvärmens utveckling i Landskrona.
Nästa talare och den egentliga invigaren var den sakkunnige från näringsdepartementet Kristian Ljungblad som gav en mycket bra sammanfattning om landets energipolitik. Fast vi är ett litet land kan vi att ligga långt framme i utvecklingen och bli en förebild för andra länder som t ex Kina och Indien, sade han.
Så skedde själva invigningen. Samma dag 1918 hade man namngivet den första båten på Öresundsvarvet och det vill man kopiera. Kristian tog i för kung och fosterland när han drämde champagneflaskan i väggen.
Han blev blöt och Energiknuten blev invigd.
Invigning av kraftvärmeverket
Bollerups lantbruksskola 100 år
Vi var i Bollerup bara för en vecka sedan. Eftersom skolan firade 100-års jubileum under helgen beslöt vi att åka dit igen
Vi tog oss till borgen där det fanns en massa material utställt för att skildra skolans historia.
I den vackra bottenvåningen var det mest utställning av gamla maskiner som använts under årens lopp.
Den andra våningen skildrade mest de olika tidsperioderna. De hade utvalt en elev från 1913-1915 och det var min farbror Hans född i Eljaröd 1890. Hans föräldrar var Per Svensson och Ingrid Perdotter. De var småbrukare och tillika min farföräldrar. Det är inte utan att man känner stolthet över att Hans blivit utvald bland alla dess elever.
Jag kände farbror Hans väl och besökte honom ofta. Han lämnade det jordiska 1982 92 år gammal.
Sedan gjorde vi en rundvandring och började med den medeltida kyrkan, en av fyra med runt torn i Skåne.
Den har byggts om och restaurerats flera gånger innan den fick sitt nuvarande utseende.
Vi fortsatte sedan till en av de fyra ridhallarna. Utbildning i olika typer av hästskötsel bedrives på Bollerup.
Jag fick även se en hur en nutida landbruksskoleelev ser ut. En flicka kom ridande med tömmarna i ena handen och smartphonen i den andra.
Därefter gick vi till kostallarna med sin mjölkrobotar. Dessa var en sensation för tio år sedan. Numera är de ganska vanliga bland större mjölkproducenter.
Vi styrde kosan mot hemmet. En bit norr om Sjöbo fick vi syn på en flock vita storkar. Jag förevigade dem med min nya kamera.
Ja, det var allt för den här gången!!!
Duo i vernissage
Lördagen gick i konstens tecken. Först var det vernissage på Konsthallen där bl a en vän till hustru Persson ställde ut.
Gunnel Ström heter hon och här är hon tillsammans med sina två alster.
Sen var det nytändning på Galleri Gamla Staden här i gränden.
Jag gillade ljuset i tavlorna väldigt mycket.
Jag överlåter bedömningen till eder själva.
Hej, vi hörs snart!!!!
Österlen revisited
Den här veckan har vi varit uppbokade med allehanda aktiviteter men på fredagen hade vi plötsligt ingenting.
Vad säger Du om att ta en tur till Österlen, sa hustru Persson? Vi har ju en hel del saker som vi borde göra. Titta till gravarna och fota en kyrka och lite annat.
Det låter bra, vi kör!!!!
Vad säger Du om att ta en tur till Österlen, sa hustru Persson? Vi har ju en hel del saker som vi borde göra. Titta till gravarna och fota en kyrka och lite annat.
Det låter bra, vi kör!!!!
Sagt och gjort. Vi hade med oss vår vän Elsa som också hade en grav att titta till.
Första stopp blev hos Eckerlunds i Tomelilla som är Skånes kanske bästa klädaffär åtminstone i våra ögon. Det blev en del affärer men jag vågade inte släppa fruarna fritt i butiken för då hade tidsschemat sprucket.
Nästa stopp var Östra Ingelstads kyrka. En fin gammal medeltidskyrka med ett torn från 1900-talet.
Jag hade varit där flera gånger men det har alltid varit låst. Nu hade jag ringt i förväg så det var bara att stiga på.
Golvet var täckt av kalkplattor från Komstad som ligger strax intill.
Där fanns gamla medeltida tunnvalv i långskeppet. Unikt för Skåne.
En fin altaruppsats av något yngre ålder och mycket annat. Kyrkan var verkligen värd ett besök.
Vi for vidare till Bollerups lantbruksskola där vi överlämnade en tavla från kursen som min svärfar gick 1918-19.
På lördag skall skolan ha 100-års jubileum så de tog emot den med stor glädje.
Min farbror Hans hade gått kursen 1913-15 och senare i livet hade han sammanfattat sitt liv i ett handskrivet dokument. Jag hade kopierat avsnittet som rörde Bollerupstiden. Även denna gåva mottogs med stor glädje.
Sen hör till saken att man hade gjort en jubileumskrift till 100-årsdagen. Och hör och häpna. De hade plockat ut en elev från alla dessa 100 år och se det var farbror Hans. Otroligt!!!! Han hade skrivit dagbok under studietiden och den var kvar på Bollerup.
Vi for vidare och gjorde ett kort stopp vid Östra Hoby kyrka där Elsa hade en syster begravd.
Sedan mot Simrishamn, närmare bestämt Fiskaffären med sin restaurang, en av våra absoluta favoriter.
Vi åt dagens för 75 kronor. Halstrad lax med ärtor och potatis och god sås. Gudomligt!!
Vid Vik svängde vi in på en gårdsbutik och köpte svenska äpplen. Utanför blommade Afrikas blåa lilja i stora krukor. Nostaligskt för en gammal afrikan.
Vi for vidare till min hembygds kyrka där vi såg om våra gravar.
Sista anhalt var Sjöbo Gästis. Där blev det kaffe med kaka.
En timme senare var vi hemma.
Höstvandring i Häljarps våtmark
Häromdagen tog vi oss en tur i Häljarps våtmark.
Hösten har börjat göra sig märkbar. När man är ute och går lägger man alltid märke till en del saker.
Fågelsången hade nästan tystnat helt. Vi såg ett par bivråkar på väg söderut.
En mördarsnigel kryper sakta fram i det fuktiga gräset. Där bak syns ett par ägg som borgar för återväxten.
Mördarsnigeln eller spansk skogssnigel är en invandrare som inte är särskilt välkommen. Det är framförallt i trädgårdarna som den gör skada genom att äta upp alla slags gröna växter.
För många år sedan hittade jag en snigel inne på Citadellkolonierna. Jag skickade in exemplaret till Göteborgs Naturhistoriska Museum och där konstadeade de att det var just mördarsnigel.
Den är röd eller brun till färgen. En gång var jag på Trolleholms lekskola tillsammans med vårt barnbarn. Där i parken var en mycket rödare snigel som jag misstänkte kunde vara något annat. Även den fick göra en resa till Göteborg. Svaret blev röd skogsnigel. Ny lokal för arten. Det gäller att ha ögonen med sig!!!!
Vi vandrade vidare och kunde konstatera att det är rikligt med bär på hagtornsbuskarna. Fåglarna kommer säkert att uppskatta det.
Nära ån och inne i vassarna är det gott om jättebalsamin. Den kommer ursprungligen från Himajala, men är nu väl etablerad i landet. Blommorna är som regel röda men ofta ljusröda, någon gång t o m vita.
Typiskt är att de växer i stora bestånd. Den är släkt med springkorn och har liksom den frukter som exploderar när man tar på dem. Den fick den det latinska namnet Impatiens noli me tangere vilket betyder Jag är nervös, rör mig inte!! Lite kul!!!
Till sist kunde vi konstatera att kåltisteln blommade trots den sena tidpunkten.
Ny dator
På sista tiden har jag fått lida mycket spe för att min dator varit så himla slö.
Så en vacker dag beslöt jag att skaffa en ny.
Med vederbörlig hjälp beställdes en ny som anlända dagen efter, Min hjälpare monterade snabbt upp datorn och jag började leka.
Det är riktiga grejer 130 giga och en ny 24" skärm. Super!!!
Nu hoppas jag barn och likställda lugnar ner sig.
Den ljusnande framtid är min!!!
Charlotte Weibull och hennes dockor
Nu i helgen satt vi och ugglade. Vi måste väl hitta på något, sa hustru Persson. Har du något förslag? Det hade jag men de föll inte i god jord. Vi kunde ju köra till Åkarp och titta på Charlotte Weibulls dockor, sa hustrun.
Kör i vind, sa jag och vi begav oss i väg till Åkarp. Där hade jag tillbringat nästan tre år på folkhögskola och Specialgymnasium så jag kände väl till vägen..
Hennes alster finns numera på Möllegården, som drivs av Burlövs kommun Efter ett långt arbetsliv lämnade hon hela sin samling vid 87 års ålder. Hon sitter nu på ett hem i Arlöv nyss fyllad 95 år.
Som flicka hette hon Eva Ragnhild Gottfries. Efter studenten började hon läsa på universitetet i Lund. För att tjäna lite extra började hon jobba på Ferrosan i Malmö. Där träffade hon en ung man som hette Jack Weibull (igentligen hette han John Lorens W.). Han börja kalla henne Charlotte. De gifte sig och det blev Charlotte Weibull i framtiden.
Hennes mormors syster sydde upp folkdräkter på beställning. Det blev en massa små tyglappar över och det tyckte Charlotte var synd att slänga. Varför inte använda dem som kläder till små dockor. Och så var Charlotte fast. Resten av hennes liv skulle handla om dockor och dräkter.
Hon och hennes man konstruerade en docka där ben och armar kunde placeras i olika lägen. Och dockorna fick kläder. Först man- och kvinnodräkter från alla Skånes 23 härader. Och sedan blev det dräkter från andra landskap. På den vägen blev det. En av de popularaste dockorna blev Nils Holgersson med röd mössa.
Möllegården i Åkarp är väl värt ett besök. För oss blev det en stor upplevelse. Charlottes samlingar är minst sagt enorma.Där finns även ett kafé där man kan avnjuta bla Caffe Latte med morotskaka precis som hemma i Landskrona.
Jag har lagt in lite bilder så ni kan få en uppfattning om allt som finns. Åk gärna dit!!!!
