Sven Persson

Hej igen!

Har legat lite lågt den senaste tiden, men det blir så ibland.

Just nu retar jag mig lite över den reklam som kommer.

Vi tackar nej till all reklam på postlådan, så där kommer just inget.

Men nu är det en del som skickar adresserad reklam och den kan man inte skydda sig emot.

Häromdagen fick jag ett erbjudande från Hedbergs Bil.

De kom med tidernas erbjudande. Och de skrev  att de visste jag var värd det. OK.

De erbjöd sig att byta däckena nu när vintern kommer för bara 262 kronor.

Nu brukar jag byta mina däck hos Ringservice, som är närmaste granne med Hedbergs. De är verkliga proffs och det går snabbt som tusan. Och det gör det för bara 200 kronor. Och de tjänar väl en slant de också.

Jag minns en gång för några sedan. Jag var inne hos Hedbergs och bad dom byta däck till mig. Ja, det kan vi väl göra. Ja, det vill säga att vi låter Ringservice göra det, de är ju proffs!!!

Jag skulle tro att de gör så fortfarande. Men då betalar de säkert inte 200 kronor.

Ja, reklamen låter så bra, men vi blir lurade var så säker!!

Alpacka och lama är båda tama lamadjur.



Vikunjan är ett viltlevande lamadjur


Lamadjuren hör hemma i Sydamerika och finns i bergtrakterna i hela Anderna  och sen vidare söderut till Eldslandet. När vi var i Peru såg vi alpackor och lamor lite då och då. Ullen är mycket värdefull, men jag fick en känsla av en del investerade i några lamadjur och lät sig fotograferas mot lämplig betalning. Ingen dum idé, därför att de är mycket exotiska för turister från USA och Europa. Här visar jag en bild tagen av hustru Persson. Det är dessutom ganska educational att jämföra  alpacka och lama.

Sedan finns det två vilda arter: vikunjan och gaunacon. Den sistnämda fick jag ingen kontakt med, men det fanns några flockar av vikunja på Zoo i Lima. Alpackan lär härstamma från vikunjan och laman från guanacon.

Och så var det släktmötet. Helt fantastiskt att det blev av. Planeringen har pågått ungefär ett år. Det är vår son Christian som dragit det tyngsta lasset från Sverige, men sen har han haft kontakt med dem i Peru och en  annan släkting som numera bor i Australien.

Äntligen blev  mötet av. Det fanns tre barnbarn med efter den förste Peru-Nycandern och sedan en massa övriga släktingar i senare led. Några drev en fabik där man tillverkade fungicider och en var en radiolegend i Peru. Efter 40 år i branchen hade han nu börjat trappa ner. Vår vän som drev ekoturism i Amazonas kunde tyvärr inte deltaga. Han var på konsultuppdrag i Guayana, där man också ville bygga lodger i djungeln och behövde hjälp.  Jag skall inte fördjupa mig mer om detaljer, men vill ni se fler bilder från våra äventyr i Peru och släktmötet där så kan ni gå in på den här saiten:
http://picasaweb.google.com/perunycander/

Där finns lite olika mappar med kort och mer kommer det om ett tag.

Ha det så bra!!!

Ett glatt och piggt gäng i Machu Picco



Den gömda inkastaden Machu Picco. Perus största turistattraktion



Vi träffade några cabybaras på väg till Amazonas. Det är världens största gnagare. Ni ser väl fågeln.



Ett svettigt gäng i Amazonas efter en lång dagspromenad i 35 gradig värme.


Hejsan igen!!!

Nu har jag varit borta ett bra tag. Jag såg att ni läst på bloggen. Det gläder mig!!

Nu har vi gjort världens resa. Det är lång till Peru. Bara från Amsterdam till Lima är det 1050 mil. Vi åkte i ett jättestort, men ack så trångt plan. Först ett par timmar tlll Amsterdam och sedan 12 timmar till Lima. Men väl framme väntade äventyren.

Först for vi till Cusco, Inkafolkens huvudstad, och sedan till Machu Piccu, som var en stad som spanjorerna aldrig hittade. Det var en stor upplevelse. Den ligger gömd i Anderna, men nu går det järnväg dit. För att hinna dit startade vi 4 på morgonen, så det var hårdkörning direkt.

Därefter bar det av till Amazonas där vi landade i något som heter Porto Maldonado och sedan var det tre timmars resa med båt på en stor flod som heter Rio Tambopoca. Då kom vi fram till en lodge, Refugio de Amazonas, som en släkting till hustru Persson driver, Ja han har tre olika lodger inne i Amazonas.

Väl där fick vi en egen guide och det blev ett hårt program. Det var väldigt varmt, ibland upp mot 40 grader. Vi fick se väldigt mycket, Apor i träden, en massa fåglar av vilka vi särskilt minns de stora Ara-papegojorna. Tyvärr fick  jag ingen bra bild på dem i djungeln, men väl senare på Zoo men det är inte samma sak.

Efter 4 dagar åkte vi åter till Lima och där väntade en av resans höjdpunkter. Det stora släktkalaset. En kusin till hustrus farfarsfar hade utvandrat till Peru kring förra sekelskiftet. Sedan dess hade det fötts många dugliga avkommer. På släktträffen var vi över 40 personer. Fantastiskt. Vi fick även besöka flera släktingar i deras hem och arbetsplatser. En mycket givande upplevelse.

Nu får det bli mer nästa gång!!