Sven Persson

Häromkvällen gick vi till biblioteket för att lyssna på ett föredrag av Theodor Kallifatides.

Jag hade inte några större förhoppningar att jag skulle få en intressant kväll, men oj vad jag bedrog mig.

Kallifatides berättade om sina första år som invandrare till Sverige. Han kom hit 1964 och kunde inte ett enda ord svenska och hade mycket vaga begrepp om Sverige. Han fick ett jobb som potatiskirurg nere i en källare tillsammans med en grupp andra invandrare. Alla var från olika länder. Inte någon talade samma språk. Plöstligt kände han sig utkastad utan någon idenitet. Efter ett tag utkristalliserades tre ord, som de hade gemensamt och som de förstod. Ja, nej och fy fan.

Efter ett tag blev han promotad och hamnade i disken. Där började han att lära några fler svenska ord. Nästa steg blev i serveringen.

Han förstod att skall man komma någonstans måste man lära sig svenska. Han lånade en bok av Strindberg och började kämpa med den. Till hjälp hade han en svensk-engelsk parlör och  en engelsk- grekisk ordbok. Så småningom började svenskan komma. Han beslöt att lära sig minst 75 nya ord om dagen,

Efterhand som svenskan blev bättre tärde han tanken att läsa filosofi på universitetet. Han gick upp till intagningsnämden där han träffade en dam. Men för att komma in måste du ha ett studentbetyg, sa hon. Det har jag, sa han, och  visade upp sitt grekiska studentbetyg. Hon tittade på det och sa: Ja, det är rena grekiskan för mig och skrattade lite. Sen sa hon: Säg mig är det ett bra betyg? Ja, det är det, sa han. Ja, då så skall Du få komma in.

Han beundrade denna kvinna. Hon hade trott honom på hans ord. Hon hade ingen skyldighet att låta han börja, men gav honom en chans.

Han började läsa. Efter två år hade han en fil kand i filosofi.

Han började skriva dikter - på svenska. Helt otroligt. Sen har han skrivit många böcker. Romaner t o m deckarare- alla på svenska.

Han var även en mycket god berättare och publiken missade inte ett ord av vad han sa.

Jag skall inte utvidga det mer, men vill bara säga att om ni får en chans att höra Kallifatides så missa den inte.

För oss blev det en oförglömlig kväll.