Sven Persson

Den vitvingade tärnan hade knappt gett sig i väg förrän det dök upp en annan raitet på samma område.

Plötsligt fanns där en tuvsnäppa spatserande bland tuvorna i en av pölarna. Det är en fågel som normalt finns i Nordamerika och östra Sibirien och som aldrig tidigare observerats i Landskrona. Det blev rikslarm och mycket gubbar med kikare. Jag skall i ärilighetens namn säga att det var inte jag som upptäckte den. Men det var kul i alla fall och en ny artsup.

När det gått några timmar kom det ett SMS att en smalnäbbad simsnäppa hade landat i samma pöl som tuvsnäppan. Denna fågel är väl inte av samma dignitet som de två tidigare men är ändå väldigt ovanlig på breddgrader. Den häckar på tundra och fjäll. Själv har jag stiftat bekantskap med den under min jokkmokkstid så det blev inte fler artsupar, men vi drack vin till maten.

En intensiv dag var till ända!!!

Under vistelsen i  Bohuslän hade fågelskådandet på hemmaplan fått ligga nere.

Väl hemkommen beslöt jag mig ta en en tur till fågeltornet söder om staden.

Väl där kunde jag räkna in ett dussin myrspovar som rastade på väg upp till arktis.  Inte illa!!!

Jag får väl kolla om det finns något mer av intresse. Plötsligt ser jag något obekant. En tärna, en svart tärna.

Då handlar det om något alldeles speciellt. Men vilken art kan det vara??? Antingen är det svarttärna eller vitvingad tärna. Jag satte en ganska stor slant på den vitvingade, fast jag aldrig sett den förut.

Väl hemma ringde jag till stadens fågelguru, Peder. Jag far ut och kollar, sa han på direkten.

Lite senare ringde han. Gattis till en vitvingad tärna. Andra fyndet av arten i Landskrona överhuvudtaget. Jättekul.

Vi sätter den på rikslarm sa han, vilket innebär att alla avancerade fågeldiggare blir informerade om fyndet.

Själv satte jag ett nytt kryss på min artlista och hustru Persson bjöd på artsup.

Nu väntar sängen!!

Symbolen för lanthushållslärarna



Redo för båtfärd



KLaffbron över Sotenäskanalen



Smögen



Den Nycanderska begravningsplatsen vid Åby säteri



Bohusskalden Fredrik Nycander

VI har varit på kursträff i Hunnebostrand i Bohuslän. Tillika 50-årsjubileum från det att deltagarna hade utexaminerats från fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.

Vi var några gubbar som var med som bihang och chaufförer. Det var mycket trevligt.

Bl a gjorde vi en trevlig båttur i fint väder genom Sotenäskanalen ända bort till Skagen. Kanalen byggdes i början på trettiotalet av 200 arbetslösa stenhuggare från trakten. Det hade jag ingen aning om.

Vi besökte även ett stenhuggarmuseum där vi lärde oss en massa om stenhuggeri.

När vi ändå var där passade vi på att besöka den privata begravningsplatsen för släkten Nycander borta vid Åby säteri.
Här låg Axel Nycander som arrenderat säteriet i nästan 50 år och även hans son Fredrik Nycander som fått epitetet "Bohusskalden". Det finns även en minnesten över honom inne i Lysekil.

PÅ vägen hem passade vi på att klämma ett antal kyrkor.

En givande vecka var tillända.

Morsning!!!

Hej alla diggare!!!

Bakom rådhuset står ett ganska märkligt träd. Ett näsduksträd! Har ni hört talas om det?

Det veteskapliga namnet är Davidia invulcrata. David var en fransk munk och naturforskare som levde i KIna 1862 - 1873. Det var han som upptäckte detta märkliga träd. Jag har hört att han även upptäckte jättepandan, men det vet jag inte om det är sant.Invucrata har med de vita bladen att göra. De vita bladen är inga blomblad utan ett slags höljen.

Hur som helst trädet är mycket vacket den lilla tid som det är i sin prakt. Jag ser att folk vallfärdar dit för att uppleva något extra.

Det lär finnas ett träd i Alnarpsparken och troligtvis några till här längst ner i söder.

Nu får ni titta själva.

Morsning!!!

Hej igen!!

Just idag har det varit ganska kyligt.

Tack vare det varma vädret som varit har rapsblommningen kommit igång på allvar.

Det är inte så länge sen som jag berättade om den första rapsblomman. Nu är de legio.

Skåne är väl väldigt fint.

Passa på och njut. Snart är de vackra färgerna förbi!!!!

Kören sjunger vårsånger



Ute vid halvmånen kämpar vintergreven och sommargreven


I går var det ett strålande vårväder. Det var helt perfekt.

Vi hade samlats med många andra för att höra de härliga vårsångerna sjungas. Skaran var väl inte så stor som brukligt, men det berodde på att många hade gått direkt till stranden för att njuta av det ljuvliga vädret.

Från Rådhustorget tog vi oss till halvmånen, platsen där majbrasan skulle tändas. Men i år rådde eldningsförbud. Det fanns inte ens någon hög av  grenar och kvistar, men man var väl rädd att någon skulle tända på av okynne.

Hur som helst. Kören sjöng ytterligare några vårsånger.

Sedan började den traditionella kampen mellan vintergreven och sommargreven. Och som alltid förut segrade sommargreven och allt var frid och fröjd.

Det hela avslutades med att Joakim Bengtsson, som är vår senaste kändis från Antikrundan, höll talet till våren. Till skillnad från många tidigare tal var det kort och kärnfullt.

Vi drog oss tillbaka för att njuta av kulinariska anrättningar. En underbar vårkväll var tillända!!!