Sven Persson

Karen Blixen hälsar oss välkomna



Karen Blixens Rungstedlund som nu är museum



En häger i dammen



Karen Blixens grav under en stor bok i trädgården


Vi har  många gånger pratat om att besöka Karen Blixens museum i Rungsted.  Vi har ju besökt hennes museum i byn Karen utanför Nairobi i Kenya.

Hon var något av en äventyrska. Hon skaffade en kaffefarm i Kenya, men det blev av olika orsaker inte så lyckat. Hon gifte sig med svensken Bror von Blixen-Finecke, men han var mycket mer intresserad av storviltsjakt än att hjälpa till med kaffefarmen. Efter 8 år så skildes de. Då var hon ensam med sin kaffefarm. Efter ytterligre 9 år, 1930, avvecklades farmen och hon återvände till Danmark och Rungstedlund.

På Rungstedlund började hon på allvar att författa och det är väl framförallt som författare hon är välkänd i Danmark. Jag hörde att hon varit nominerad till nobelpriset men fick det aldrig.

För min del är hon framförallt förknippad med Afrika. Jag har läst boken om den afrikanska farmen och sett filmen "Out of Africa" med en viss beundran.

Till Rungstedlund hör en stor trädgård med en damm där hustru Persson lyckades plåta en häger.

Karen dog 1962 och ligger begravd invid en stor bok inne i trädgården.

Museet öppnade den 15 maj 1991.

Hustru Persson, Märta och Gun



Rea och Gun fördjupar sig i släktens labyrinter



Birgitta, Gun och Rea


Hustru Persson hade ordnat en liten släktträff uppe i Småland.

När vi varit på kamratträffen i Åhus for vi vidare till Växjö och hustrus syster Rea. Där vankades sill och nubbe. Inte dumt för en törstig driver.

För några år sedan hade hustru raggat upp en hittills obekant släkting Gun. Kemin stämde bra och de hade massor att prata om. 

Just innan vi for till Åhus fick vi ett kort från Gun där hon skev att hon skulle hälsa på sin fostersyster i mörkaste Småland.
Då måste  vi träffas sade hustru!! Med telefonens hjälp fixades allt. 

Vi skulle köra Gun till Rea. Fick en vägbeskrivning. Försökte följa med på kartan, men de minsta byarna fanns var inte utsatta. Hon bodde i något som hette Väseboda. Jag sökte på Googles kartor och fick upp en massa platser i USA. Begränsade mig till Sverige och då gick det bättre. Det visade sig vara en riktig utvandringsbygd. Sentida ättlingar hade satt upp en minnessten vid Slätthögs kyrka. Nästan 900 personer hade utvandrat från församlingen.

Vi fann Gun tillsammans med sin fostersyster Märta. Båda var stadgade damer en bra bit över de åttio.

Vi for åter till Rea. Samtalen tycktes aldrig ta slut. Bilder visades över barn och barnbarn. Gun var en otroligt vital person. Hon hade skrivit sina memoarer från barndomen fram till 1970 och resten var på gång. Det var inget fel på energin. Nästa dag skulle hon åka hem till Västerås och dagen därpå vidare på bröllop i Sävsjö.

Efter god mat och fotografering återlämnade vi Gun till Väseboda.

Dagen därpå åkte vi  Richtung Landskrona. På vägen dit hann vi klämma några smålandskyrkor och även besöka hustrus lekkamrat Walther i Markaryd från uppväxten i Bromma.  Det gäller att vårda sina vänner!!!

Nu har jag skrivit nog för den här gången.

Vi hörs!!!!

Traktens nya produkt - Åhus Rosé



Absolut Vodkas nya tappningsanläggning



Konst i glas av högsta klass



Åhus by the see



Dekoration vid Spritans huvudkontor som utförts av bloggarens syssling Sven Åke Ekberg



Kryssning på Helge å



Sven och Birgitta något beskuggade



Hans och Lone



Det generösa värdfolket Maj-Britt och Bo

För 55 år sedan samlades en grupp studenter på Ultuna för att läsa till agronom.

Åren har gott, vi har alla blivit agronomer och bidragit till agrikulturens befrämjande både i Svedala och i utlandet.

Med tiden har vi slutat i aktiv tjänst och blivit nitiska pensionärer med nog så många aktiviteter.

Många har hamnat här nere i Skåne och Halland och vi har bildat en informell klubb helt utan stadgar och styrelse, men den fungerar på bästa sätt.

Vår viktigast uppgifter är att vi skall träffas lite då och då för att besöka lokala aktiviteter och prata gamla minnen, allt medan vi förplägnas på bästa sätt.

Den här gången träffades vi i Åhus under värdskap av Bo och Maj-Britt Liedholm som hade ordnat ett fullmatat program. Skaran var lite reducerad, men vi var i alla fall åtta stycken.

Det blev rivstart med stor macka på Rökeriet söder om Åhus. Vi fick också reda på hur man odlar vin i Skåne.  Jag hade ingen aning om att det fanns flera odlare i Åhustrakten som till och med var representerade på beställningssortimentet. Det är kanske en produkt av "the global warming" vem vet?

Vi for vidare och såg på Spritans nya tappstation som låg inne i tallskogen. Det var något tjall på det löpande bandet, men guiden höll oss på gott humör.  Sedan kristall av högsta klass. Vi gick en runda vid torget och nere vid hamnen. Det blev fin guidning av kyrkan, en del gick in på museet andra slank in på porraffären som hade pillisnoppar av renaste choklad.

Sen var det tid med en sakta kryssning bland vassruggarna i Helge å. Mycket intressant och rogivande. Och så snaskade man i sig en massa chips och gottis, medan icke drivers gottade sig i både vin och whisky. Det blev en del rovfågel och så fick vi se den sällsynta strandmolken som kan bli upp till tre m hög och som nästan bara växer i täta vassruggar.

Kvällen avlutades med en god och närande middag vid värdparets sommarstuga nere vid Nyehusen. Alldeles ypperligt.

Vi ser redan framemot nästa träff.

Tack Bo och Maj-Britt för en fin övning!!!!!

Brunos koloni



Tistelfjäril i vit buddleja



Hustru Perssons etiopiska tavla . Vänner på torget av Zekiros


Så är jag åter tillbaka. I bland tar det emot att blogga, man vet inte riktigt vad man skall skriva eller så är man inte upplagd för det.

Under tiden har jag varit uppe hos Christian och fört konstruktiva samtal, ätit etiopisk mat och klämt en och annan kyrka i centralortens närhet.

Sim-VM har tatt en hel del tid men nu är jag ganska trött på det också.

I förmiddags gjorde vi ett besök i Brunos finfina koloni. Tog några bilder. Jag provade även på att fotografera fjärilar vilket var nog så svårt. Jag behöver nog träna lite till.

Sen for vi till Teckomatorp och hämta hustru Perssons etiopiska tavla. Vi tycker båda att den förmedlar mycket av den etiopska miljön. Tog med en bild så att var och en kan tycka vad den vill. Har ni någon synpunkt så sitt inte och tryck.

Vi hörs snart igen/Bloggare Persson

På samlarmarknaden i Degeberga



Ivar Johnssonmuseét i Degeberga



Önneköps flagga


Nu är det marknadstider. Kiviks marknad har just varit och andra följer efter -  Sjöbo, Tomelilla osv

Men visste ni att parallellt med dessa marknader förekommer en mera specialiserad marknad som riktar sig till samlare av de mest skilda slag. Jo, så är det:  Antik- och Samlarmarknaden i Degeberga.

Vi åker dit sa jag till hustru och det gjorde vi.

Det fanns stånd i hundratal med de mest skiftande objekt. Den skilde sig från vanliga loppisar genom att den var mer strukturerad och att kvalitén var högre och tusen gånger större.

Vi letade reda på antlkhandlare Knut (se bild) och fick en lägesrapport. Affärerna gick tydligen hyfsat.
Efter ett tag lämnade vi stället. Jag tror att vi aldrig sett så många saker som vi inte behöver.

Intill marknadsplatsen ligger Hembygdsgården och Ivar Johnssonmuseét. Ivar johnsson var en bygdens son och en ganska känd konstnär. Hustru Persson, som har lite mer konsnärliga kunskaper än jag, utropade genast: "Han känner jag igen!!!"

Det visade sig att han var representerad i Landskrona med ett antal verk. Det mest kända är Tycho Brahestatyn på Ven. Vidare "Karl XI:s lejon" vid bastion Landskrona nere på Citadellet samt en som heter "Gosse med snäcka" i järnvägsparken.
 
För de mer storstadsmässiga av mina läsarna kan jag nämna att han har gjort "Dansade ungdom" i Observatorielunden i Stockholm.

Vi styrde åter kosan mot Landets krona. I Önneköp stannade vi till för att fika. Ja det fanns faktiskt ett kafé som var  öppet på en söndag i denna lilla ödsliga by.

På parkeringsplatsen var en flagga hissad som jag inte kunde placera. Det retade mig en hel del för jag har länge försökt lära mig olika flaggor.

Väl inne på fiket frågade jag servitrisen. Jag vet faktiskt inte, sa hon, jag serverar bara kaffe. Rackarens, tänkte jag.

Då var det en dam som satt vid bordet intill som sa: "Det är faktiskt Önneköps egen flagga". Och figurerna på flaggan är en kaffekopp och en fågel, en gök. Så med lite humor blir det en kaffegök.

Ja, den som gör en resa har alltid något att berätta. Så sant som det är sagt.

Tyvärr fick vi inte se tennismatchen, men Robin vann som tur var.

Morsning!!!

Allting kräver underhåll så även vårt hus.

Just nu håller vi på och målar väggen och korsvirket mot gränden. Det är målare Bertil och hans son Hampus som gör jobbet.

Bloggaren har dock tagit bilden.

I dessa semestertider gör jag bloggen kort.

Var hälsad!!!!

Monumentet över slaget vid Landskrona den 14 juli 1677


I dag skriver vi den 14 juki. Vad firar vi då?

Victorias födelsedag?  Kanske en och annan.

Frankrikes nationaldag? Knappast.

Minnet av slaget vid Landskrona? Jajamensan!! Det gäller i alla fall bloggaren och hustru Persson samt ett ansenligt antal pensionärer över 70 år.

Som vanligt var det samling vid monunentet vid Billeberga. Dagen till ära var häcken tuktad och gräsmattan klippt.

En duktig journalist från Asmundtorp, Anna Larsdotter, höll ett mycket inspirerande föredrag om Rutger von Ascheberg, som var en av generalerna vid slaget vid Landskrona.

Han blev sedermera generalguvernör över Skåne och var tydligen ganska omtyckt som sådan även om han månade om sina egna intresse. Han var tydligen väldigt angelägen om att släkten skulle leva vidare. Han fick nämligen inte mindre än 25 barn. 10 dog som nyfödda och många som småbarn. Modern tillbringade mesta tiden sängliggande. Endast en son överlevde fadern, men denne dog barnlös 1722 och därmed ätten.

När allt var över intog vi vår medhavda matsäck. Det var helt underbart väder.

PS. Vi hurrade faktiskt för Victoria och sjöng nationalsången stående. DS.

Nu skall jag gå ner och duscha. Fader väl!!!

Världens största spettkaka och bagare Bill



Linus vid fallen i Hallamölla, de största i Skåne



Vår f.d. sommarstuga i Raskarum


Vi har haft besök av dotter Annika och barnbarnet Linus.

Vi hade pratat om att göra en liten utflykt till Österlen. Vi diskuterade vad vi skulle titta på.

Annika och Linus vill gärna komma till ett spettkaksbageri. Jag kollade på nätet och tyckte att Kehlmeiers spettkaksbageri i Sjöbo kanske skulle kunna vara något. Jag hade aldrig hört talas om det, men varför inte. Jag ringde och fick klartecken. Väl där träffade vi gamle bagaren Bill som höll ställningarna medan grabben körde ut kakor.

Och han började berätta. Jag började här 1963, men då hade bageriet redan varit i gång länge. Det är för övrigt landets äldsta fungerande spettkaksbageri. Hoppsan en riktig fullträff, tänkte jag.

Och stora spettkakor har vi bakat.

Jag kom att tänka på Piraten och Bock i örtagård. Vid Vricklunds bröllop hade han beställt en på 30 tjog ägg som till omfånget var som en medelstor julgran. Större än så kan man väl knappats baka, tänkte jag.

Bill fortstte: En var riktigt stor. Den var 3,85 meter hög och det gick åt 101 tjog ägg. Den är med i Guinness rekordbok.

Jag var alldeles stum.

Vi har bakat över en miljon spettkakor. No comments.

Vi tackade och for vidare.

Vi for vidare för att beskåda Skånes största vattenfall vid Hallamölla. Som ni ser på bilden är fallhöjden dock måttlig, men om man slår ihop fallhöjden av de olika delfallen så lär dock fallhöjden vara större än den i Forsakar. Jag tänker inte protestera lokalpatriot som jag är.

Vi avslutade med ett litet smygbesök på vår gamla sommarstuga från 70-talet. Där var ingen hemma, men det blev ett par bilder. Nostalgi är alttid nostalgi.

Nu säger jag hej svejs!!!!!

Hustru Persson och barnbarnet Linus utanför vårt hus



Alf Norberg framför sina tävlingsalster



Brasilianska skönheter



Tycho Brahe


En karneval är en massa stånd med massa onödiga saker. Massor med musik i alla de former på högsta nivå.

Vi gick en runda och som tur var hade jag tagit av mig min nya hörapparat. Linus köpte ett par tuffa solglasögon utan glas. Säkert sista skriket.

Tog en sväng bort till stadshuset där stadens konstnärer ställde ut sina tävlingsalster. Det var två tema som gällde: årstiderna i L-a och en valfri miljö i stan. Alf Norberg brukar vinna så vi plåtade honom.

Och så själva karnevalståget. En massa dansande skönheter och sedan lite anknytningar till stan och en himmelens massa oljud.

Jag hoppas att det är bra för stan och dess företagare. Fast de allra flesta knallar kom utifrån.

Hur som helst kom de en massa människor.

Nu väntar lugnare tider.

Bloggare Persson

Solsidan - Flinckmans nya kafé



Fräck och fräsh inredning



Just det!!



Bloggaren tar en kaffe latte och en morotskaka



Stockroserna blommar inne på vår gård


Flinckman har öppnat ett nytt kafé på Solsidan som ligger inne på citadellområdet.

Här fanns förut hemslöjden i Skåne.

Lokalerna har rustats upp och blivit riktigt fräsha och fått ett modernt stuk. Dessutom kan man sitta ute om vädret så tillåter.

Hustru Persson och jag var där idag för första gången. Det blev kaffe med morotskaka - våra absoluta favoriter när vi besöker Flinckman. Han har ju ett kafé i Sireköpinge sedan gammalt.

De verkade väldigt belåtna med det nya kaféet.

Hemma på gården står nu stockroserna i full blom. Jättetjusigt!!!

Vad händer för övrigt här i  Landskrona? Jo. det är karneval i stan, fast det tar vi en annan gång.

See you!!!

Fåglarna av Karen Alm



Vattendroppe av Sayed Khatib



Himmelska frukter av Ann-Gerd Linander


I vår fina kyrka, Sofia Albertina, har vi just nu en utställning med det gemensamma temat "Andlighet".
Det är tolv olika konstnärer som gett sin syn på saken och jag låter er begrunda tre olika tolkningar.

Vad man skall tycka och tänka finns det inget facit till. Det är upp till var och en.

Vill ni se mer pågår utställningen till den 30 augusti. Närmare upplysningar finns på www.svenskakyrkan.se /landskrona

Njut av sommarvärmen!!!!

Hustru Persson och jag tog en liten promenad häromdagen.

När vi kom ner till Slottskaféet hittade vi en svavelticka som satt på ett gammalt pileträd.

Det är väl inte världens sällsyntaste svamp , men jag tycker den är ganska dekorativ så jag ville presentera den för mina ärade läsare.

Ja, det var der hele,

Vi hörs!!!

Konstnären Zekiros Tekleheimanot Melesse och bloggaren



Den etiopiske ambassadören Dina Mufti och bloggaren



Gaturestaurang



Samspråk på marknaden


Häromdagen läste jag i bladet att en etiopier skulle ha en konstutställning i skånska Teckomatorp.

Vi åker dit sa hustru Persson!!!  Det kan väl alltid vara lite roligt. Vi har en hel del traditionell etiopisk konst hemma i huset så vi har en del att jämföra med.

I dag var det dags. Utställningen var i gamla stationshuset.

Väldigt trevlig konst som speglade olika miljöer i Etiopen och klart modernare än den konst vi hade. Den var ingalunda abstrakt utan han hade på ett mästerligt sätt lyckats fånga olika händelser.

Vi slog oss i samspråk med konstnären Zekiros. Det visade sig att han bodde i Addis men var uppväxt i Asella, den stad som vi hade bott i flera år. Just nu läste han konst i Lund. En mycket trevlig bekantskap.

Utställning var under beskydd av Etiopiska Ambassaden och själva ambassadören hade tagit sig ner från Stockholm för att närvara vid själva invigningen.

Vi började prata med ambassadören, som hette Dina Mufti. Även han var från Asella och som om det inte var tillräckligt så hade han även jobbat på CADU dvs vid samma projekt som jag fast vid olika tider. Vi var med andra ord jobbarkompisar. Han blev eld och lågor. Ring mig när ni kommer till Stockholm så ska vi gå ut äta etiopisk mat!!!

Vilken härlig upplevelse och ovanpå alltihopa köpte hustru Persson en tavla som säkert kommer att pryda sin plats i det Perssonska hemmet.

Ha en skön sommar!!!!

Bloggaren har trasslat till det!!!


Härom dagen kom räkningen för mitt bredband. Jag har ett bredband kopplat till telefonjacket ett sk adsl på 0,5 Mbit.

Den var på 268 kr/mån. Då råkade jag tittapå Tele2s erbjudande på nätet. Där tog de 121 kr/mån för samma. Nu har man blivit lurad igen. Pratade med sonen Stefan. Han sa att de ofta låter de gamla avtalen löpa på med samma pris om man inte stöter på samtidigt som de erbjuder nya kunder ett lägra pris. Du bör ringa kundtjänst!!

Sagt och gjort. Bloggare Persson tog mod till sig och ringde Tele2. Där fick jag tala med en trevlig dam. Det skall vi ändra på sa hon. Det slutade med att jag bytte till en tjänst med 8 Mbit till ca 220 kr/mån och allt var frid och fröjd.

Så gick tiden . Det gamla kopplades bort och det nyaste skulle kopplas in. Jag fick nytt användarnamn och lösenord.

Och de skulle kopplas in. Problemet var bara att jag inte hade aning om hur man skulle göra. Jag ringde teknisk support. Efter 20 minuters väntan kom jag fram och försökte förklara mitt problem. Han börjar fråga om modem och router var inkopplade eller ej. Ja, inte vet jag. Efter ytterligare ett tags letande bland sladdarna dog telefonen. Jag har en sådan där bärbar telefon för att kunna förflytta mig och den klarar inte moderna väntetider.

OK vad gör jag nu. Ingenting för ögonblicket. Vad har jag gett mig in på. 0.5 hade säkert räck bra för mig.

Vi lunchtid ringde jag sonen Stefan. Efter att ha förbrukat hela hans middagsrast hade vi lyckats koppla bort routern och kopplat ihop modemet med datorn, men någon kontakt hade vi inte fått. Nu ger vi upp sa Stefan. Vi kan försöka igen i kväll. Nåja jag hade lärt mig en massa nya ord som nätverkskabel och WAN kontakt.

När vi förbrukat kvällen  hade vi  trots allt inte lyckats få bredbandet att fungera. Det var inte lätt för Stefan att guida mig i blindo 75 mil borta. Jag ringde åter supporten. Då visade sig att instruktionerna på dataskärmen var felaktiga. Jag gjorde som de sa och plötsligt fungerade det hela. Jag kände mig väldigt glad. Men att få över det till hustru Perssons dator gick vi bet på. Det är nog något fel på nätverkskabeln. Den är nog korsad i stället för rak. Ja kanske det, lyckades jag klämma ur mig. Jag köper en ny i morgon.

Hur ska det här sluta???

Nästa dag gick jag ner till en av våra hyresgäster och lättade  lite på hjärtat.

Jag har lite gamla grejor, sa han.  Det är kanske fel på modemet. Jag provade, det var inget fel. Då är det kaske routern. Jag har en använd. Han följde med upp. Din router verkar skadad i urtaget.Vi provar med den andre. Och plötsligt fungerade alltihopa. Jag hade inte ord att uttrycka den lättnad jag kände.

Gamla gubbar skall nog inte hålla på med saker som de inte begriper. Men trots allt kan jag lite mer nu än när vi startade. De vise sa att  är det är det kanske är bättre att lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Nu surfar vi vidare!!!!!

Det är inte klokt vad tiden går.

I dag skriver vi den 10 juni 2009.

Denna dag 1954 tog jag och en massa kompisar studentexamen vid Hvilans specialgymnasium. Det var en stor dag för mig. Min far kom dit. Han hade köpt en flaska renat som han bjöd på." Det här har ni fantamej  gjort bra pågar", sa han till mig och h'Atlas och det var ett erkännande så gott som något. Från början hade han inte varit någon vän av boklig bildning. Sen dess har det gått 55 år, 55 år hörde ni det?

Samma dag 1959 tog hustru Persson ut sin examen på Fackskolan för huslig ekonomi. Det är inte klokt. Ett halvsekel har passerat.

Vi har båda kämpat i våra yrkesroller. Nu är vi båda pensionärer och lever lyckliga på våra minnen.

Vi är båda tacksamma för vad livet gett oss.

Men än lever gamla gudar.

Vi hörs var så säkra!!!

Mellan-Grevie kyrka lite annorlunda inga bänkar blott stolar

Jag kämpar på med mina kyrkor. Min målsättning är att besöka och fotografera alla kyrkor i Lunds stift in och utvändigt.

En vansinnig utmaning, men det är så man fungerar. Man får en hel del kunskap om våra sydligaste landskap på köpet och det är inte fy skam.

Sist  jag räknade var det 503 kyrkor och 138 kapell här i stiftet plus en massa andaktsrum och kyrksalar så nog räcker det till alltid.

Det börjar ta på dem, men så har jag också hållit på i många år

På Söderslätt finns en Herrans massa kyrkor. Jag tror att det minsta avståndet mellan två kyrkor därnere är 700 meter. Det finns kanske någon bland de ärade läsarna som vet vilka jag talar om?

Hur som helst klämde jag fem kyrkor i går. Jag har lagt in en bild på en av dem. Jag tyckte det var ganska märkligt att man inte hade några bänkar i kyrkan, men samtidigt är det ju ganska genialiskt. Det fria utrymmet kan användas till andra typer av aktiviteter. Inte vanlig kasedans, men kanske ringlekar, vad vet jag.

Att klämma kyrkor är ett uttryck som nog bara lever i min lilla värld ( och kanske hustru Perssons). Det innebär bara att jag besöker kyrkan och fotar densamma.

När jag ändå var där nere längst söderut passade jag på att hälsa på mina gamla vänner Hans och Lone. Jag blev bjuden på kaffe och tårta och sen hade vi en trevlig pratstund tillsammans. Först blev det ett förfasade över dagens händelser, men snart gick samtalet över allt det viktiga som vi upplevt  under 40- och 50-talet. Det är ju så vi gamla stötar fungerar.

Upplyftad av den trivsamma  samvaron ställde jag kosan mot norr.

Vi hörs!!!

Den här veckan har vi haft glädjen att ha Stefan på besök. Dvs han har jobbat i Köpenhamn och haft hemmet som fast punkt.

Det har berett bloggaren mycken glädje. Dock tidig uppstigning dvs ca kl 6 vilket är lite ovanligt men nyttigt för en gammal pensionär. På kvällen har vi återförenats. Jag har haft en ganska lång lista med problem med min och hustru Perssons datorer som behöver åtgärdas. Det har varit småpotatis för Stefan.

Hustru Persson tog tåget till Dalarna för insats på barnbarnsfronten. Vi har kunnat härja fritt.

Förutom teknisk support har Stefan och jag haft en trivsam tillvaro på kvällarna med gemensam måltid och sedan har vi svängt en sejdel tillsammans till ömsesidig glädje.

Man gläder sig över att barnen är självstängiga individer som även kommer ihåg de gamle.

Livet går vidare. Vi hörs!!!

Den vitvingade tärnan hade knappt gett sig i väg förrän det dök upp en annan raitet på samma område.

Plötsligt fanns där en tuvsnäppa spatserande bland tuvorna i en av pölarna. Det är en fågel som normalt finns i Nordamerika och östra Sibirien och som aldrig tidigare observerats i Landskrona. Det blev rikslarm och mycket gubbar med kikare. Jag skall i ärilighetens namn säga att det var inte jag som upptäckte den. Men det var kul i alla fall och en ny artsup.

När det gått några timmar kom det ett SMS att en smalnäbbad simsnäppa hade landat i samma pöl som tuvsnäppan. Denna fågel är väl inte av samma dignitet som de två tidigare men är ändå väldigt ovanlig på breddgrader. Den häckar på tundra och fjäll. Själv har jag stiftat bekantskap med den under min jokkmokkstid så det blev inte fler artsupar, men vi drack vin till maten.

En intensiv dag var till ända!!!

Under vistelsen i  Bohuslän hade fågelskådandet på hemmaplan fått ligga nere.

Väl hemkommen beslöt jag mig ta en en tur till fågeltornet söder om staden.

Väl där kunde jag räkna in ett dussin myrspovar som rastade på väg upp till arktis.  Inte illa!!!

Jag får väl kolla om det finns något mer av intresse. Plötsligt ser jag något obekant. En tärna, en svart tärna.

Då handlar det om något alldeles speciellt. Men vilken art kan det vara??? Antingen är det svarttärna eller vitvingad tärna. Jag satte en ganska stor slant på den vitvingade, fast jag aldrig sett den förut.

Väl hemma ringde jag till stadens fågelguru, Peder. Jag far ut och kollar, sa han på direkten.

Lite senare ringde han. Gattis till en vitvingad tärna. Andra fyndet av arten i Landskrona överhuvudtaget. Jättekul.

Vi sätter den på rikslarm sa han, vilket innebär att alla avancerade fågeldiggare blir informerade om fyndet.

Själv satte jag ett nytt kryss på min artlista och hustru Persson bjöd på artsup.

Nu väntar sängen!!

Symbolen för lanthushållslärarna



Redo för båtfärd



KLaffbron över Sotenäskanalen



Smögen



Den Nycanderska begravningsplatsen vid Åby säteri



Bohusskalden Fredrik Nycander

VI har varit på kursträff i Hunnebostrand i Bohuslän. Tillika 50-årsjubileum från det att deltagarna hade utexaminerats från fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.

Vi var några gubbar som var med som bihang och chaufförer. Det var mycket trevligt.

Bl a gjorde vi en trevlig båttur i fint väder genom Sotenäskanalen ända bort till Skagen. Kanalen byggdes i början på trettiotalet av 200 arbetslösa stenhuggare från trakten. Det hade jag ingen aning om.

Vi besökte även ett stenhuggarmuseum där vi lärde oss en massa om stenhuggeri.

När vi ändå var där passade vi på att besöka den privata begravningsplatsen för släkten Nycander borta vid Åby säteri.
Här låg Axel Nycander som arrenderat säteriet i nästan 50 år och även hans son Fredrik Nycander som fått epitetet "Bohusskalden". Det finns även en minnesten över honom inne i Lysekil.

PÅ vägen hem passade vi på att klämma ett antal kyrkor.

En givande vecka var tillända.

Morsning!!!