Sven Persson

Det senaste halvåret har jag haft lite problem med hälsan. Näsblod som slutade med behandling på operationsbordet och en envis förkylning. Var hos doktorn för en månad sedan och fick medicin som visade sig vara bra,

Häromdagen var det återbesök för lite kontroll för att kolla hur resultatet hade blivet.

Var där i god tid. Gick till kassan för att betala. Det brukar kosta 150 kronor på en vanilig vårdcentral. Ja, Du har ju frikort sa en vänlig sköterska. Det är bara till att  vänta så säger vi till.

Det gick ett tag så kom jag in till doktorn. Ja, det här verkar bli bra, men vi ska fortsätta med medicineringen ett tag till. Och så skrev hon ut lite medikamenter. Ja, de är tyvärr lite dyra, men bra. OK, sa jag.

Jag gångade mig till apoteket och fick mina mediciner. Såg att de skulle gå på ca 2500 kr. Tufft tänkte jag, men det får man ta. Ja, sa apotekaren, Du har ju frikort så det kostar ingenting. Jag visade glatt upp min påse för kassörskan och hon nickade glatt.

När jag kom hem satte jag mig ner och funderade. Det är inte klokt att jag inte behöver betala något för att få hjälp. Om man är kortsynt kan man naturligtvis ropa hej vad fint det är, men jag tycker nog att det gått för långt. Som vanlig medborgare, med någerlunda stabil ekonomi tycker jag att man själv skall ta en del ansvar för sin egen hälsa. I USA är det verkligen tuffa tag, kanske för tuffa, men en medelväg vore nog inte så dumt. En del av den sociala välfärden har verkligen gått för långt.

Så är det också med barnbidragen. Varför är de inte behovsprövade. Jag missunnar inte de mindre bemedlade att få lite hjälp, men varför skall de som har det gott ställt få bidrag. Jag tror inte att de blir så särskilt förbannade om man tar bort dem. Men det är väl så kallade politiska principer, och dem kan man inte rubba på.

Jag blir alltid så förvånad över att det är så många som gnäller. Vi har ju det så förbaskat bra!!!!

Nog rutet för den här gången.

Vesuvius i utbrott



Håligheter efter död människa och hund som fyllts med gips



Ett lararium dvs ett altatare för husguden som fanns i varje hem



Passa på och lär lite latin



De gamla romarna (i överklassen) njöt av livets goda.



Köksdetaljer med bl a en flyttbar spis i mitten



Lergods i utmärkt skick efter 2000 år



och det gäller även glaset



Ett thermopilum dvs ett värdshus där det serverades varma rätter


Den 24 augusti 79 e. Kr hade vulkanen Vesuvius ett mycket kraftigt utbrott, som fick fasanfulla konsekvenser.

Rök, lava och pimpsten kastades flera mil upp i luften och föll ner på ett stort område runt om vulkanen.

Utbrottet höll på i flera dagar och flera städer begravdes under ett flera meter tjockt lager av lava och pimpsten.

Pompeji, Herculaneum och Stabia är städer som blev helt förstörda. Staten kunde inget göra för att rädda städerna. Alla innevånarna , utom de som lyckades fly i tid, omkom. Katastrofen var total.

Så småningom glömdes det bort var städerna hade legat och ny bebyggelse kom ovanpå lavatäcket som täckte
städerna.

Först på1700-talet började man hitta antika föremål när man grävde brunnar. Man fick så småningom klart för sig att här hade de antika städerna  legat som förstörts vid vulkanutbrottet.

Först blev det huggsexa på de föremål man hittade, men så småningom började systematiska utgrävningar komma i gång. En stor del an Pompeji har frilagts och även en del av Herculaneum, fast där var det ännu besvärligare pga att lavatäcket var ännu tjockare.

Utgävingarna har gett oss mycket kunskap om hur romarna levde, även de lägre klasserna. Många väggar var klottrade med vardagslatin, som både var vulgärt och folkligt. Tidigare kände man bara till de stora författarna och ämbetsspråket.

Tack vare pimpstenens konserverande egenskaper har mycket bevarats. Människor och djur har omgivits av pimpsten i dödsögonblicket. Kropparna har sedan förintats, men lämnat efter sig ett hål. När man sedan fyllde dessa hål med gips fick man fram kroppar av de döda.

Man har kunnat följa livet i glädje och vardag. Man man fick reda på vilka saker de hade. Man fann värdshus och bordeller.

Av allt detta har man gjort en utställning.  Och i Sverige har den endast visats i Hässleholm. Helt otroligt. Den skall pågå till den 18 jan 2009. Har ni inte sett den så passa på gör det medan tid är.

Utställningen visas i Hässlekolms kulturhus, som ligger mittemot järnvägsstationen.

Det är en uställning av högsta klass. Sker i samarbete med Archeologia Speciale di Niapoli e Pompei.


Nu har jag pratat länge nog. Valete!!!

Soluppgång över dalaskogarna



Ett av Annikas hus i Skattungbyn



Yatzy det lilla charmtrollet



Linus fyller 14 år med tårta och ljus.


Ja, hustru har varit borta en vecka och hälsat på dotter Annika och barnbarnet Linus uppe i Skattungbyn.

Det är vackert uppe i dalaskogarna. Hustru lyckades plåta en vacker soluppgång.

Den första snön har kommit och låg vit utanför Annikas hus.

Hunden Yatzy börjar växa till sig och är nu mycket charmerande. Hon satt i trappan och undrade när Annika skulle komma hem. Hon hade nog inte fattat att hon var på kurs i Stockholm. När hon så äntligen kom visste hon inte till sig av lycka. Ja, de goa de små liven!!!

Och Linus passade på och fyllde 14 år. Han är lång som attan, redan 186 cm och bara 14 år. Vad månde bliva????? Min far var 162 och jag är gott och väl en decimeter längre, men vi spelar liksom inte i samma division.

Ja Annika passade på att fylla år dagen efter så allt var bra timat.

Nu är hustru tillbaka och matlagningen har övergått till det normala.

Ha en skön dag!!!!

Hej igen!

Har legat lite lågt den senaste tiden, men det blir så ibland.

Just nu retar jag mig lite över den reklam som kommer.

Vi tackar nej till all reklam på postlådan, så där kommer just inget.

Men nu är det en del som skickar adresserad reklam och den kan man inte skydda sig emot.

Häromdagen fick jag ett erbjudande från Hedbergs Bil.

De kom med tidernas erbjudande. Och de skrev  att de visste jag var värd det. OK.

De erbjöd sig att byta däckena nu när vintern kommer för bara 262 kronor.

Nu brukar jag byta mina däck hos Ringservice, som är närmaste granne med Hedbergs. De är verkliga proffs och det går snabbt som tusan. Och det gör det för bara 200 kronor. Och de tjänar väl en slant de också.

Jag minns en gång för några sedan. Jag var inne hos Hedbergs och bad dom byta däck till mig. Ja, det kan vi väl göra. Ja, det vill säga att vi låter Ringservice göra det, de är ju proffs!!!

Jag skulle tro att de gör så fortfarande. Men då betalar de säkert inte 200 kronor.

Ja, reklamen låter så bra, men vi blir lurade var så säker!!

Alpacka och lama är båda tama lamadjur.



Vikunjan är ett viltlevande lamadjur


Lamadjuren hör hemma i Sydamerika och finns i bergtrakterna i hela Anderna  och sen vidare söderut till Eldslandet. När vi var i Peru såg vi alpackor och lamor lite då och då. Ullen är mycket värdefull, men jag fick en känsla av en del investerade i några lamadjur och lät sig fotograferas mot lämplig betalning. Ingen dum idé, därför att de är mycket exotiska för turister från USA och Europa. Här visar jag en bild tagen av hustru Persson. Det är dessutom ganska educational att jämföra  alpacka och lama.

Sedan finns det två vilda arter: vikunjan och gaunacon. Den sistnämda fick jag ingen kontakt med, men det fanns några flockar av vikunja på Zoo i Lima. Alpackan lär härstamma från vikunjan och laman från guanacon.

Och så var det släktmötet. Helt fantastiskt att det blev av. Planeringen har pågått ungefär ett år. Det är vår son Christian som dragit det tyngsta lasset från Sverige, men sen har han haft kontakt med dem i Peru och en  annan släkting som numera bor i Australien.

Äntligen blev  mötet av. Det fanns tre barnbarn med efter den förste Peru-Nycandern och sedan en massa övriga släktingar i senare led. Några drev en fabik där man tillverkade fungicider och en var en radiolegend i Peru. Efter 40 år i branchen hade han nu börjat trappa ner. Vår vän som drev ekoturism i Amazonas kunde tyvärr inte deltaga. Han var på konsultuppdrag i Guayana, där man också ville bygga lodger i djungeln och behövde hjälp.  Jag skall inte fördjupa mig mer om detaljer, men vill ni se fler bilder från våra äventyr i Peru och släktmötet där så kan ni gå in på den här saiten:
http://picasaweb.google.com/perunycander/

Där finns lite olika mappar med kort och mer kommer det om ett tag.

Ha det så bra!!!

Ett glatt och piggt gäng i Machu Picco



Den gömda inkastaden Machu Picco. Perus största turistattraktion



Vi träffade några cabybaras på väg till Amazonas. Det är världens största gnagare. Ni ser väl fågeln.



Ett svettigt gäng i Amazonas efter en lång dagspromenad i 35 gradig värme.


Hejsan igen!!!

Nu har jag varit borta ett bra tag. Jag såg att ni läst på bloggen. Det gläder mig!!

Nu har vi gjort världens resa. Det är lång till Peru. Bara från Amsterdam till Lima är det 1050 mil. Vi åkte i ett jättestort, men ack så trångt plan. Först ett par timmar tlll Amsterdam och sedan 12 timmar till Lima. Men väl framme väntade äventyren.

Först for vi till Cusco, Inkafolkens huvudstad, och sedan till Machu Piccu, som var en stad som spanjorerna aldrig hittade. Det var en stor upplevelse. Den ligger gömd i Anderna, men nu går det järnväg dit. För att hinna dit startade vi 4 på morgonen, så det var hårdkörning direkt.

Därefter bar det av till Amazonas där vi landade i något som heter Porto Maldonado och sedan var det tre timmars resa med båt på en stor flod som heter Rio Tambopoca. Då kom vi fram till en lodge, Refugio de Amazonas, som en släkting till hustru Persson driver, Ja han har tre olika lodger inne i Amazonas.

Väl där fick vi en egen guide och det blev ett hårt program. Det var väldigt varmt, ibland upp mot 40 grader. Vi fick se väldigt mycket, Apor i träden, en massa fåglar av vilka vi särskilt minns de stora Ara-papegojorna. Tyvärr fick  jag ingen bra bild på dem i djungeln, men väl senare på Zoo men det är inte samma sak.

Efter 4 dagar åkte vi åter till Lima och där väntade en av resans höjdpunkter. Det stora släktkalaset. En kusin till hustrus farfarsfar hade utvandrat till Peru kring förra sekelskiftet. Sedan dess hade det fötts många dugliga avkommer. På släktträffen var vi över 40 personer. Fantastiskt. Vi fick även besöka flera släktingar i deras hem och arbetsplatser. En mycket givande upplevelse.

Nu får det bli mer nästa gång!!

Karin Brunk Holmqvist

I går kväll var det kulturnatt i Landskrona med en massa aktiviteter.

Vi gick ut på kvällen. Lite kuturella är vi ju.

Först var vi på stadshuset där vi tittade på trådbussarna. En kille från miljöpartiet talade varmt för dem. Man har nog varit lite väl gnällig. Trots en hel del fördelar är de inte särskilt flexibla, men det gäller även för spårvagnar och tåg. Lärde att det fanns ca 300 städer i världen som har trådbussar.

Elverket i Landskrona fyller 100 år. För att göra oss påminda om de stora framsteg som gjorts släcktes all gatu- och torgbelysning ned i gång i timmen. Vi var ute på Rådhustorget. Det blev väldigt mörkt. Efter fem minuter tändes belysningen igen.

Vi trevade vidare till biblioteket. Där skulle en av mina favoritförfattare hålla föredrag. Karin Brunk Holmqvist!!

Karin är från Tomelilla. Hennes första bok heter "Potensgivarna". Jag låg dubbel av skratt när jag läste den. Har ni inte läst den, gör det!!!

Karin bjöd på en timmes förstklassig underhållning. Inte en död minut. Mycket skratt, men också en hel del allvar.

Karin har kommit ut med en ny bok. Den handlar om två 80-åriga damer som hamnar på hemmet, men de tycker livet är allt för tråkigt. Därför beslutar de sig för att sätta in en kontaktannons och sen blev ingenting sig likt. Hustru Persson köpte boken, Det skall bli ett sant nöje att läsa den.

När vi hört Karin tyckte vi det räckte. Vi gick hem och lyssande på ett två timmars program om tornedalsfinskan och dess framtid. Mycket intressant.

Nu får det vra nog. Fader väl!!!

Varbergs naturrum på Getterön



Bockstensmannen mördas och pålas



Besök på marinmuséet utanför Varberg

Agronomerna från årskurs 54 som bor Skåne och Halland brukar träffas ett par gånger om året för att upprätthålla och odla kontakterna.

Denna gång gick färden till Varberg.

Sven h'Atlas Johansson hade ordnat ett mycket ambitiöst program.

Första besöket gick till en av Volvos underleverantörer, Aututube i Varberg.  Företaget krökte rör, rör i det oändliga. Det var mycket intressant att hur robotarna krökte rör. Det fanns rör för det mesta, A/C, bensin, olja, ja till och med för regnvatten. Det kärva ekonomiska läget lade naturligtvis lite sorti på stämningen, men en mycket duktigt guide gjorde att besöket blev mycket minnesvärt.

Med krökta rör i huvudet förtsatte vi till Varbergs naturrum. Härlig utsikt med massor med fågel; grågäss och vitkindade gäss i stora mängder och enstaka kanadagäss. Naturrummet var också sevärt.

Avståndet var ej långt till fästningen, där bockstensmannen, var största dragplåstret. På bilden kan ni se hur han pålades fast i mossen för att inte komma upp igen. De var tydligen ganska skraja för honom.

Det sista besöket gick till ett privat marinmuséum. Det fanns så mycket prylar så jag har ännu inte fattat det. Det handlade mest om utombordsmotorer och Svenska Amerikalinjen. Ja, det var inte måttligt. Plötsligt kommer jag att tänka på talesättet: den som har flest prylar när han dör, han vinner.

Så for vi hem till Sven. En varm och god ärtsoppa med varm punch smakade verkligt gott.  Efter en stunds samvaro var det dags att fara hem.

Tack för en minnesvärd dag!!!

Hustru Persson och bloggaren njuter av de etiopiska delikatessern



Etiopiska specialiteter: brödet injera, ägg och kyckling, kött och linser, keso mm



Vegetariskt traditionellt alternativ



Tredje alternativ för den som inte gillar injeran: burgo och linser med hot sås



Etiopiskt öl. (Etiopiska bokstäver överst på flaskan)


Ja, hejsan!!!

Så träffs vi igen!

Vi har varit upp i Kungl. huvudstaden under långhelgen.

På fredagen var det framför allt besöket  på den anrika Oskarsteatern som gladde oss. Där vi såg "My fair lady" med strålande skådespelarprestationer. Jan Malmsjö var i högform och körde i ett tempo som ingen annan kom i närheten av. Tala om krutgubbar!!
De bärande rollerna hade Helen Sjöholm och Tommy Körberg. Även en omusikalisk typ som bloggare Person njöt av föreställningen med fulla drag.

På lördagen körde Christian och jag en liten kyrksafari med bl. a. besök i Enköping och Märsta. Speciellt domen i Enköping är imponerande.

På kvällen tände det till på riktigt. Då var det besök på för oss anrika etiopiska restaurangen "Abbesinia". Vi hälsade glatt värdinnan på amarinja och hon gav oss en välkomnande kram. Vi intog en strålande måltid, varierad efter den enskildes önskemål. Etiopisk mat är hot!!! och jag tog för säkerhet skull av mig tröjan för att jag inte skulle svettas för mycket. 
Ännu en oförglömlig måltid.

Vi hörs snart igen får vi hoppas. Hej då!!

Tjenare!

Peter Broberg har varit vår granne under många år, nästan 40. I fjol lämnade han det jordiska.

För oss har Peter framförallt varit en granne. Vi har hälsat, bytt några ord lite då och då, men jobb har vi aldrig pratat.

Peter var långt större än man kunde ana.

I dag hade Skånska Akademin ordnat ett symposium över Peters storhet som arkitekt, visionär och humanist.

Vi höll till i Landskrona teater och den var fylld till sista plats. Vi kände oss hedrade att vi blivit inbjudna.

Vi fick genom en lång rad föredrag klart för oss vilken kapacitet Peter varit. Som jag förstod det låg Peters storhet i att han alltid satt människan i centrum vid stadsplanering, vilket oftasts försummats.

Peter hade under alla år kämpat för det skånska och för Skånelands berättigande.

TV-kändisen Bertil Svensson höll en timmes föredrag över Peter och han sinne för humor.

Peter var förvisso en stor man och han blev vederbörligt hyllad.

Det finns en minnessten över Peter på Landskronas kyrkogård; hans aska spreds över Öresund.

I morgon bitti far jag till huvudstaden för att se "My fair lady".

Nu håller jag kväll.

Ciao bambini!!

Äppeltavlan i Kivik föreställande dramat i Edens lustgård



Ormen i paradiset i närbild

För 21 gången firades äpplets dag i Kivik. För varje år en nytavla. Årets motiv var Adam och Eva i Edens lustgård.

I helgen hade vi besök av hustru Perssons syster Rea.

Tillsammans gjorde vi en dagsutflykt till Österlen. Huvudmålet var äppeltavlan i Kivik. En fantastisk skapelse av konstnären Emma Karp Lundström.

Tänk vilket arbete! Här några data:

104 kvm
35000 äpplen
70000 spik
Total vikt 3 ton
Sammanlagt 9 olika sorter för att få fram hela färgskalan.

Ta och fundera på det. Inte småpotatis.

Aktiviteterna runt omkring hade ökat ordentligt. Massor med stånd. Många handlade naturligtvis om  äpplen, men många återspeglade andra aktiviteter på Österlen. Det var trevligt att konstatera att kvalitén genomgående var god.

Vi passade även på att äta en god sillanrättning i Simrishamn.

I morgon är det åter vardag och då handlar det om sophämptning, men det är en annan historia som vi inte avhandlar i detta forum.

På gensyn!!

Hej!

Nu har ni mig igen. Har varit snuvig ett tag, men nu börjar jag komma igång igen.

Har ni hört talas om elefanttunga. Det är många som inte gjort det. Vi frågade mannen på Skönt och Grönt, som är vår hovleverantör av blommor, men han hade ingen aning.

Elefanttunga är en så kallad mormorsblomma dvs en blomma som var vanlig eller åtminsone vanligare förr i tiden, men som nu är ganska så ovanlig.

Vi har ett helt gång med elefanttungor. Troligen är det så att hustru Perssons farmor skaffade dessa blommor någon gång på början på 1900-talet och sedan har de hängt med.

De blommar två gånger om året, alla på en gång. Just nu är vi inne i en sådan period. Efter en månad vissnar
blomstjälkarna och blir till en liten seg tråd.

Växten växer vilt i Syd-Afrika, men där lär den blomma året om fast jag tvivlar på det.

Det vetenskapliga namnet är Haemanthus albiflos. Albiflos betyder med vit blomma eller vitblommig.

När vi bodde i Etiopien fanns där en släkting till elefanttunga, Haemanthus multiflorus. Multiflorus betyder mångblommig. De fanns i stora bestånd ute i naturen på ett halv tunnland eller så. Den blommade med massor med röda blommor. Mycket imponerande. På engelska kallades den African blood lily.

Har ni erfarenhet av elefanttunga så hör gärna av er.

Vi hörs!!!!

Klörups häradshäkte



Keramik i Klörup



Fru Alstad kyrka



Jordberga slott



Västrabygården nära Skabersjö

Hej igen!!

Vi hann knappt hem från Åland förrän det var tid igen att åka på utfärd. Denna gång med föreningen Norden till Söderslätt.

Första anhalt var Klörups häradshäkte. Det var bara ett litet hus. Halva gruppen fick åka och titta på keramik, medan vi gick in. Två finkor, en för män och en för kvinnor, jämte en lite större lägenhet för fångvaktaren. Fångarna förvarades där under tinget som ägde rum i gästgivargården som låg strax intill. Vår guide berättade om dråpliga dändelser från häktets 200 hundraåriga historia.

Stax intill låg keramikverkstaden med många fina saker.

Nästa anhalt blev Fru Alstads kyrka. Märklig i sitt slag. En pilgrimskyrka. Ute på kyrkegården fanns ett par ovanliga gravvårdar. En gravdös över en lokal arkeolog och skorsten över en skorstensbyggare.

Efter lunch åkte vi till Jordberga slott. För ovanlighetens skull fick vi komma in slottet och blev visade omkring av själva slottfrun von Arnold. Imponerande på min ära.

Resan avslutades med kaffe på halmtäckt gård, Västrabygården, som låg i närheten av Skabersjö. Äppelkakan var superb!!

Vid sextiden var vi åter hemma. Bloggaren var ganska trött.

Vi tog det lugnt resten av kvällen!!

Until next!!

10 tappra ultunesare av årskurs 1954



Ruiner av Bomarsunds fästning



Tappra phaderbröder och mostrar trotsar regnet



Besök på Jormala Naturbruksgymnasium med rektor längst till vänster



Årskursens ordförande jämte underskön Elsa på årskursjubileumsmiddag



Därefter vidtog privata firanden


Så träffas vi igen!!!

Nu har vi varit på Åland!

Kanske jag skulle först berätta lite om Åland.

Åland är ett självstyrt, demilitäriserat och svenskspråkigt landskap i Finland.

Landskapet Åland består av 6700 öar varav endast 65 är permanent bebodda. Total landareal är 1527 kvdkm. Störst är fasta Åland 1010, att jämföras med Öland som är 1344 kvdkm. Så nu vet Ni lite mer.

Totalt bor där 27000 personer på Åland varav 11000 i Mariehamn, som är landskapets enda stad.

På Åland finns 16 kommuner. Den största är Mariehamn och den minsta är Sottunga med ca 120 innevånare. Det kan jämföras med Gotland som är en kommun.

Genom självstyret kan ålänningarna själva stifta lagar om sina inre angelägenheter och ha egen budget. Vidare får de behålla svenskan som officiellt språk. Utrikesärenden, tull, domstolsväsende och statsbeskattning bestämmes dock av Finlands riksdag.  Ålands lagting hade sitt första plenum den 9 juni 1922.

Åland är demilitäriserat, vilket innebär att det inte får befästas och att militär ej får uppehålla sig där.

Har man åländsk hembygdsrätt får man rösta och kan man bli vald i lagtinget samt äga fast egendom och bedriva näring. Ålänningar föds med hembygdsrätt, men även andra finnar kan få sådan om de bott på Åland i minst fem år och om de skaffat sig  tillfredställande kunskaper i svenska. Det verkar inte som att svenskar kan få åländsk hembygdsrätt, fast det är jag inte säker på.

Åland fick egen flagga 1954.

Nä, nu får det räcka med fakta.

Som sagt vi för över till Åland med gamla kurskamrater med fruar från Ultunatiden då vi läste till agronomer. Tiden har runnit iväg och i år var det 54 år sedan vi började.

Vi kom med färjan från Stockholm. En härlig buffé med dricka därtill gjorde oss gott. Väl på fasta Åland, som största ön kallas, gjorde vi en bussrundtur. Vi besökte två fästningsruiner. Dels Bomarsund, från ryska tiden och dels den medeltida borgen Kastelholm. Där satt  bl a Erik den XIV fånge någon gång på 1500-talet.

Vädret var ingalunda på gott humör, men kunde inte stoppa kunskapstörstande ultunesare.

Det blev även ett besök på Ålands Naturbruksgymnasium i Jormala, som hade ett 50-tal elever, mest hästflickor som numera brukligt är.

På Jan Karlsgården åt vi ett par åländska rätter. En laxsoppa och ålandspannkakor med sviskonsylt. Närande och gott.

På kvällen blev det jubileumsmiddag på Savoy med god mat, snaps och vin och massor med gamla fina ultunesiska sånger.
Vi drömde oss tillbaka till fornstora dar.

Om två år skall vi träffas igen, då i Halland.

Vi hörs snart!!

Obs!!!
Ni kanske inte känner till att grönländarna skall folkomrösta om sitt självstyre den 25 november. Det är världens största ö men den har endast 57000 innevånare. Nu stannar jag för den här gången.

Jo, en sak till. Man har beräknat att det finns 110 miljarder fat olja under isen. Fan vet?

Annika med fåren



Bloggare Persson ute med Yatzy



Hustru Persson tar farväl av Linus

Så är vi här igen happy as can be!!!

Vi skall på årskursträff på Åland och på vägen dit passade vi på och hälsade på Annika och Linus uppe i Skattungbyn.

Höstfärgerna hade börjat klä landskapet i en ny skrud.

Vi inkvarterade oss ånyo i Annikas lillstuga som haft en del betalande gäster sen vi var där sist. Det går framåt.

Lite nytta gjorde vi ochså. Jag var ute med Yatzy vilket inte var alltför ansträngade, men nog så ansvarsfullt.

Det är några stycken som haft en del får gemensamt. Eftersom gruppen tunnats ut håller de på att avveckla verksamheten. Några skulle slaktas men en del skall säljas som aveldjur. Det är fina ryafår så för en hemslöjdare är det fina grejer.

Vi var med och hjälpte till att samla ihop dem. Några lamm skulle vara kvar, men det ville de inte. Efter en segsliten fight fick vi ge oss. Lammen fick följa med tackorna till de nya ägarna. Där får de vara kvar tills de skulle slaktas. Så kan det gå ibland.

Lite gräsklippning hann vi också med. Sen begav vi oss av vidare mot Åland.

Men det är en annan historia.

Tack för nu!!!

Det är den sista augusti i dag.

Sommaren lackar mot sitt slut.

I dag stänger Lasse Flinckman sitt sommarcafé.

Vi var där och som vanligt var det mycket med folk.

Hustru Persson fick en stor kram av Flinckman och han hälsade oss välkomna tillbaka den 10 april nästa år.

Själv skulle han ta det lugnt ett tag framåt.

Nu skall jag gå och köpa mig en ny keps. Den gamla har tjänat ut.

Sköt om Er!!!!

Rensning av den gamla fotskrapan.



På plats igen utanför tobaksaffären efter rengöringen

Hejsan igen!!!

Sydsvenskan har varit våra hyresgäster i många år.

Och före vår tid hyrde de även här. Allt som allt handlar det kanske om 50 år.

För knappt 10 år sedan flyttade de ut, men utanför deras lokal ligger fortfarande den gamla dörrskrapan kvar.

Folk hade kommit och gått under alla dessa år.

Vi borde nog rensa den där fotskrapan, sade hustru Persson. Det har blivit en massa skräp genom åren. Den har aldrig varit rengjord.

Sagt och gjort. Med målare Bertils hjälp fick vi efter en himla massa jobb med kofot och mejslar äntligen loss den gamla skrapan.

Och så mycket som hade trillat ner allt sedan skrapan kom dit.!!! Ni kan inte ana. Det blev hinkavis!!!

Nån gång då och och då hade någon råkat tappa en peng på väg ut eller in.

Tro det eller ej.  Vi hittade inte mindre än 29 mynt till ett  värde av 88 kronor och 70 öre.

Jag hade en gång en lektor i fysikalisk kemi som sa att noll gånger oändligheten kan faktiskt bli ett ganska stort tal.

Nu efter alla dessa år börjar jag faktiskt förstå honom.

Nu tänker jag fira helg. Ha en skön weekend.

Morsning!!!