Sven Persson

Skånska Agronomklubben hade förlagt årets utflykt till Göingebygden.

Första anhalt var Svarta Bergen och Hägghults gamla stenbrott, som ligger några kilometer från Lönsboda.

Det gamla brottet är nu museum, men det bryts fortfarande diabas i det nya brottet en bit därifrån. Diabasen eller den svarta graniten, som brytes där är av yppersta världklass och skeppas världen över. Polen är en av de största kunderna. Diabas är en tung, tät sten med märklig djupsvart lyster. Den har bildats då het magma trängt upp ur jordens inre och snabbt svalnat i de smala sprickor i gnejsberggrunden. Dessa diabasådror bildades för ca 1 miljard år sedan.





Rundvandringen var en märklig upplevelse. Vår duktiga guide, Eva, tog oss upp på en kulle där själva skulpturparken fanns. Japanerna var speciellt förtjusta att jobba med diabas. Bilden visar "Resväskan" gjord av Masaru Yakahashi.



En annan japan, Takashi Naraha, har gjort "Den förskjutna pyramiden". Den har tolkats som att det är mycket man planerar, men det är inte alltid att det blir som man tänkt sig.



En underbar skulptur är de här pratande gubbarna med ansikten an polerad diabas.

Museet drivs av föreningen Svarta Bergen. De har byggt upp ett frilufts- och arbetslivsmuseum. Här får man veta allt om denna unika arbetsmiljö. Desutom finns här världens största dagbrott, 900 m långt, 50 m brett och 92 m djupt. Ett ställe väl värt att besöka!!!




Färden gick vidare till Wanås där vi fick en presentation av deras kobesättning, som drevs helt ekologiskt.



De tillverkade även sin egen ost, Wanås ädel, fast på ett mejeri på Bornholm. Vi blev bjudna på en smakbit. Inte dumt alls.



Efter visningen gick hustru Persson och jag i parken för att se på konsten. En av de första var Yoko Onos skapelse "Wish tree for Wanås". Där kunde man hänga upp en lapp med en önskan som förhoppningsfullt skulle gå i uppfyllelse. Vi önskade att börsen skulle gå lite bättre. Vi får väl se hur det går. 



Wanås slott speglade sig vackert i damman.



Et polerat diabasklot imponerade på mig utan att jag därför visste om det låg någon djupare tanke bakom.



Ännu ett verk av Yoko Ono benämnt "Skyladders". Det var ett gäng gamla stegar som stod uppställda.

Det är säkert konst, men för mig får jag en känsla av Kejsarens nya kläder.

Det hade varit en strålande vacker dag. Belåtna begav vi oss hem till landets krona,