Sven Persson

Hustru Persson och jag var med på en stadsvandring som hette "Gamla vackra hus och nya vackra hus i Landskrona centrum"

Vi tyckte det var mycket intressant. Hus som man sett hundratals gånger ser man nu med helt nya ögon.

Här är en del av husen som vi såg:




Vårt första stopp var på Östergatan, en av stadens gågator. Det var svårt att få med hela huset på bilden. Det är ett av stadens få hus i Jugendstil. Vi fick lära oss att första våningen var gråare, mera rustik än ovanvåningarna. Här var den byggd av huggen sten. Ursprungligen var första våningen mest för lager. Vi fick också lära oss att
de små ovanfönstren var typiska för jugendstilen.



På italienska kallas jugendstilen för "stile floreale". Vi upptäckte då blomstermönstret som jag aldrig sett tidigare.



Den som kan sina romerska siffror ser säkert att huset byggdes 1905.



Ej långt därfrån ligger Landskrona teater. Den är emellertid byggd i barockstil. Den känns igen genom den bulliga stilen, svängt i bågar både hus och balkonger. Också den från sekelskiftet. Ritad av Fredrik Sundbärg, dock innan han blev Landskrona förste stadsarkitekt.



På Järnvägsgatan ligger nästa hus byggt i funktionalistisk stil eller "Funkis" som det hette i dagligt tal. Här har alla krusiduller rensats bort. Det är i princip bara en låda.



Så kom vi till ett nytt hus på samma gata, även det ritat av Sundbärg. Här ser vi tydligt att första vångingen gjorts mörkare med räfflad putsning. Andra våningen är paradvåningen. Där bor eller bodde de välborna. På tredje tjänstefolket. Så kan det vara. Det hade jag ingen aning om.



Ännu ett hus, kallat "Gamla kassan". Samma bild. Mörk första våning, finare andra. Tjänarna har väl fått bo på vinden,a



Till vänster det sk Tranchellska huset, till höger Stadshuset. Tranchellska är pampigt och stort, byggt i nyrenässans. Här bodde sockerkungen Tranchell.

Sten Samuelsson som ritat stadshuset har kopierat litet av fönstermotiven och fått det att flyta fint ihopa.




Det här är Nyhamn, byggt intill havet. Jag har alltid tyckt att husen ligger alldeles för nära varandra, men nu fick vi reda på att det var just det som var finessen. Tänk så fel man kan ha. Det beror nog på att man är född på landet. Jag vill nog bo kvar i vårt gamla chateaux.



Sista huset, som vi tittade på ligger på Gamla Kyrkogatan, var det sk japanhuset som jag tyck varit förfärligt. Men vår guide förklarde att man måste förnya sig och det här är ett strålande exempel på god anpassning. Det har tom blivit nominerat till ett av de finaste priserna inom byggbranchen. Ja, det är inte lätt att vara förstårsigpåare.

Hur som helst turen var slut. Vi hade fått mycken kunskap till livs.