Sven Persson

Nu har det tinat en hel del. Den mesta snön är borta.

Hustru Persson och jag tog gemensamt beslutet att julgranen gjort sitt. Nu skall den bort!!!

Vi klippte bort genarna och med ett spett bröt vi upp granen från sandlådan.

Du gamla gran Du har tjänat väl, men nu är Din tid ute!!!!!!

Det blev en föga dramatisk tur till soptippen. Good bye!!!

I övrigt börjar blommorna komma. På sina håll är det gott om vintergäck och jag har även sett lite snödroppar.

I eftermiddag har de lovat regn så då går väl den sista snön.

Jag har varit lite krasslig i luftrören den senaste tiden, men nu tycks det värsta vara över.

Det gäller att få upp kondisen och det skall nog gå.

Vi håller här. Morsing!!!!

Bloggaren med forsythiakvist i handen



Skulpturer i carraramarmor



och i patinerad brons



blank polerad metall



och mera vit marmor



Nu börjar vädret bli bättre. Jag var i Borstahusen på fm och hälsade årets första strandskata välkommen. Lite frusen såg den ut, men ändå...

PÅ eftermiddagen gick vi på vernissage på galleriet här på gränden.

Det var en norska, Inger Sannes, som ställde ut. Hon bor växelvis i Stockholm i Stockholm och Italien, nära Carrerabrotten.

Underbara skapelser i marmor från olika delar av världen, men främst Italien och Portugal. Dessutom jobbade hon i brons. Dessutom hade hon med en hel del teckningar.

Det är verkligen trevligt att vi fått hit konst av hög klass till vår lilla stad.

Nu är det snart tid för lite OS.

Vi hörs!!!

Hela klanen Persson



Restaurang Abessinia. Värdinnan Imabeth kommer med maten



Bloggaren låter sig väl smaka av wotten



Jag fick mina samlade bloggar i bokform. Superbt!!!



Bloggaren skrudad i Haille Selassi klädnad



Efterrätt med kaka och bloss


Alla våra barn bor i mellansverige. Därför hade vi valt att träffas i Stockholm för en gemensam fest.

Det rådde fullt vinterväder i huvudstaden. Ett rent kaos låg nog närmare sanningen.

Hur som helst hade vi samlats på restaurang Abessinia. Vi blev mer än hjärtligt välkomnade av husets ägarinna och värdinna.

Så kom maten på bordet. Det bästa huset förmådde och som vi alla älskade etiopisk mat var stämningen i topp.

Jag fick mina samlade bloggar i bokform av Christian och Victoria och en tjusig tavla på Linus av Annika och LInus. Båda gladde mig mycket.

Festen fortsatte med mera mat. Värdinnan hjälpte till att hålla stämningen på topp. Hon satte på mig en dräkt á la Haile Selassis. Det kom bloss och efterrätt.

Ännu ett oförglömligt möte var tillända.

Tack alla ni som hjälpte till att hålla stämnigen i topp!!!

Vi gav oss ut i snöyran igen.

Resan hem till Skåne blev en utdragen historia men fram kom vi.

Livet går vidare!!!!

Morsning!!!

Tavla av Alf Nordberg med bloggare Persson och grannens katt



En skål för jubilaren


Hej alla läsare!!!!

Det är väldigt vad tiden går. Plötsligt stod det klart för mig att jag blivit 80 år. Det är inte klokt, men faktum kvarstår.

Min far blev 70, min farfar dog på sin 80-årsdag. Min farfars farfar blev inte mer än 42 år så man ligger ganska bra till.

Vi hade inget kalas. Det vågar man inte ha mitt i vintern, men lite mottagning för de som ville komma.

Hustru Persson och yngsta sonen överraskade med en fin tavla med vårt fina hus och dess fastighetsskötare. Jag blev verkligen glad.

Det blev mycket annat som jag uppskattade mycket, inget nämnt och inget glömt.

För att påminna om våra år norr om polcirklen bjöd vi på en norrlandsbuffé.

För bloggaren blev det en minnesvärd dag.

Nu går jag mot de nittio!!!


Morsning!!!!!

Julgranen lyser ännu



snö



snö



och åter snö


Ja, de här bilderna har vi lite till mans.

Det är inte utan att man börjar tvivla på den globala uppvärmningen.

Jag har bilen i garaget och där får den nog bli ett tag till antingen jag vill eller ej. Det är fullt med snö framför garagedörrarna.

Det här är inte mycket jämfört med min barndoms vintrar. Vem minns inte vintern 1940? Det var vinter i kubik. Vi åkte till Tomelilla, men bussen fastnade i snön så far och jag fick stanna några dagar i Skåne Tranås hos några bekanta.

När det är extra jäkligt minns man det bättre. Man skall försöka se det positiva i eländet.

Var så säker efter vinter kommer det vår!!

Här kämpar vi vidare!!!

Morsning!!!

Kvinna med smycke och målat ansikte



Kvinna av Surma- stammen med läpplatta



Ung skönhet



Kvinna med barn



Utbredd ärrtatuering


Hej!

Här kommer ett livstecken mitt i snöovädret.

I Landskrona har vi ett förnämligt museum inrymt i de gamla kasernerna.

Häromdagen var vi och tittade på en utställning om människans fåfänga.

Fotografen Nicho Södling hade gjort två fotografiska expeditioner till OMO-dalen i sydvästra Etiopen.

OMO-dalen bebos av ett femtontal stammar alla med olika språk och kulturer. Området är väldigt isolerat med minimal kontakt med den övriga civilisationen. Hit kom varken slavhandlare eller kolonalister. Här var väglöst land.

Hit begav sig Nicho Södling, och han har på ett föredömligt sätt dokomenterat stammarnas levnadssätt.

Det som fascinerade honom mest var att dessa folk, som knappast hade några jordiska ägodelar i vår bemärkelse, ändå var fixerade vid att smycka ut sin kropp på olika sätt. Den männskliga fåfängan var mycket påtaglig och deras uppfinningsrikedom var hästlängder före oss i västvärlden.

Bilderna talar sitt tydliga språk. Ett av de mera speciella dekorationerna är läpplattorna som förekommer hos kvinnor av Surma-stammen. De gör ett hål i underläppen ca ett halvår före bröllopet. Sedan tänjs hålet alltmer och en platta förs in i hålet. Ju större plattan är vid bröllopet desto mer kan familjen kräva i hemgift. Kvinnorna måste sedan alltid bära plattorna i mannens närvaro och får endast ta av dem vid måltider och när de går till sängs. Ja, underlig är människans fåfänga och tydligen nog så universell.

Jag tycker Nicko Södling har gjort ett fantastiskt fint jobb. Har ni möjlighet att se utställningen så gör det!! Det är den väl värd!!

Jag bodde ju fem år i Etiopien. Vi hörde talas om OMO-dalen, men det var aldrig aktuellt att vi skulle åka dit.  

Därför var det lite extra kul att få se bilderna.

Vi hörs!!!!

Hej alla diggare!!!


På senare tid har jag tagit upp ett gammalt projekt som inte blev slutfört.

Att scanna alla mina diabilder och inordna dem på Photoshop och lagra dem på hårddisk och CD skivor.

Jag har massor med bilder, 1000entals!!!

Jag har nu gått igenom en turistresa till Turkiet från 1974. En dito till Danmark från samma år.

En låda från tiden jag jobbade i Nicaragua 1977 osv.

Det är fantastiskt kul att uppleva gamla minnen - att se hustru Persson 35 år yngre och mig själv från samma tidpunkt. Some difference!!!

För att inte tala om barnen. De var då alla små och vi bildade en kompakt familj. Ja, minnena tränger på.

Jag fortsätter - låda för låda.

Fin sysselsättning kalla vinterdagar!!!

Morsning!!!

Ja nu är både julen och nyåret över.

Det har faktiskt varit en hyfsat vit jul här nere i Skåne.

De flesta har sin julgran inne. Efter ett tag blir det en massa besvär med barr som faller ner på golvet.

Snart börjar granen se så ynklig ut att den måste ut och sen tar det ett bra tag innan alla barren är borta.


Vi har en lite annorlunda strategi. Vi sätter granen i sandlådan ute på gården. Den kläds med en ljusslinga och inget mer.

Nu har den lyst så vackert från mitt i december och kommer att göra så ett bra tag till.

När våren kommer blir det soptippen. Den vore kanske värt ett bättre öde, but such is life.


Tog med en annan vinterbild från Öresund så att ni hur vi har det.

Nu väntar en skön helg, ha det så bra.

Bloggare Persson

Soper längs vägen till skjutbanan



i massor



Soper av alla de slag


I Landskrona har vi en väl fungerande sopverksamhet, som tömmer soper varje vecka.

Dessutom finns det en stor och välutbyggd återvinningsgård, som jag brukar besöka i stort sett varje vecka.
Där kan man sortera upp sina soper i diverse containrar. Fungerar pefekt.

Ovan på detta finns det ett antal mindre sorteringstationer där man kan lägga flaskor, kartonger, papper m.m.

Man tycker vi inte skulle ha några som helst problem.

När jag är ute och tittar på fåglar kör jag ofta förbi skjutbanan på väg till fågeltornet.

På vägen dit finns det några samvetslösa människor som bara vräker ut sina soper i vägkanten. Bilderna visar hur det kan se ut, Det är rent ut sagt för djävligt.

När det ser för hemskt ut kommer någon, troligen kommunen, och städar upp. Efter ett tag ser det lika dant ut igen.

Jag har ofta undrat hur dessa människor tänker. Trots att allt är väl ordnat finns det tydligen personer som inte vill ta något som helst samhällsansvar.

Men så fungerar tydligen människan. Bättre än så är vi inte. Det finns alltid de som vill åka snålskjuts på andra. Det är tråkigt men det får vi nog leva med.


Nu säger jag hej för denna gång!!!

Vintervy ut mot Gråen och vindkraftverken



I lundåkrahamnen simmade en skäggdopping i det kalla vattnet



Vallgraven var frusen



Utom i ena ändan där det är ett strömmande utlopp Foto hustru Persson


Ja nu har det nya året börjat med rejäl kyla.

Det har gjort att vi hållt oss inomhus den mesta tiden. Fast ibland har vi måst gå ut och lite landskronaluft i lungorna. Trots att vi var bra påbyltade sved det ordentligt i skinnet.

Fast det inte varit kallare än minus 10 så känns det ganska så bistert i blåsten och den fuktiga luften.

Vi försökte fånga läget med hjälp av några bilder som vi bifogar.

Varså god och titta!!

Vi hörs!!!

Vi tar en kaffe latte på Flinckmans nya café



Trevligt att se Christian glad igen



En latte i juletid


Vi har firat julen här hemma i Landskrona tillsammans med Christian och Victoria och deras hund Nisse.

Christian tycks nu ha hämtat sig helt efter den tragiska händelsen i sommar. Det gläder oss alla.

Visar några bilder från ett besök på Flickmans nya kafé här i stan.

Nu är julen slut. Idag är det årets sista dag och den kommer jag och hustru Persson att fira tillsammans.

Jag har redan hämtat upp lite extra gott vin för kvällens övning!!

Jag vill passa på att tacka min läsekrets för det gånga året och jag vill också önska er alla

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!!

Vi hörs nästa år!!

Bloggare Persson

Jag låter bilderna tala.

Vi hörs!!!

Imabet som färdig sjuksköterska tillsammans med sina föräldrar och två yngre systrar

När vi kom till Etiopien första gången 1970 flyttade vi i in i ett hus i staden Asella som låg ca 20 mil söder om Addis Abeba. Det var hustru Persson och jag och våra tre små barn.

En dag kom en liten försynt pojke och ställde sig vid vår carport. Jag gick fram till honom och frågade vad han ville. Finns det något arbete?, sa han. Jag kan bli er garden boy. Jag tyckte han såg snäll ut och vi kom överens att han skulle komma några timmar varje dag sen han hade slutat skolan. Han hette Balcha Feyesa.

Han blev vår trogne trädgårdspojke under alla de tre och en halvt år som vi bodde där.

Vi lämnade Etiopien och vi trodde nog inte att vi skulle få se Balcha igen. Året var 1973.

Andra gången vi kom till Etiopen och Asella var 1988 allså 15 år senare.

Vi började förhöra oss bland folket om någon visste var Balcha var. Efter ett tag fick vi veta att han bodde i ett hus en liten bit utanför projektet. Vi letade upp honom och återseendets glädje visste inga gränser. Till en början vägrade han tro att det var sant.

Under åren som gått hade Balcha utbildat sig till lärare och fått en tjänst i Asella stad. Han hade gift sig och bildat familj. Hans fru hette Demeketch och hon var en positiv och duktig kvinna. Deras barn var fortfarande ganska små.

Vi kom att umgås ganska mycket nu som två vuxna familjer. Han tilltalade mig dock "Pappa"  liksom tidigare. Familjen utökades med ytterligare en flicka, den 4de i ordningen. Vi blev bjudna med på dopet. Balcha var kristen. Han tillhörde den Etiopisk ortodoxa kyrkan, den som tidigare kallades den koptiska kyrkan, med egen påve i Alexandria. Vi träffades klockan 5 på morgonen och vandrade gemensamt till kyrkan som låg en bra bit bort. Att bevista en etiopisk mässa var mycket annorlunda. Ingen strikt ritual. Präster och folk gick omkring och bad för sig själva. I ett hörn sjöng en kör. Så småningom döptets barnet. Väl döpt visades det upp naket inför församlingen för visa att det var välskapt. Efter dopet plockades så matkorgen fram och vi lät oss väl smaka av woten och injeran. Det som blev över lämnades till de hemlösa som väntade utanför kyrkans område. Ett minne för livet.

Efter styvt ett år lämnade vi åter Balcha. Vi höll kontakten och vi hjälpte honom lite ekonomiskt med barnens skolavgifter.

14 år senare, 2003, fick vår dotter Annika ett stipendium till Etiopien. Vi följde med. Hon skulle studera lantbruksutbildingen i landet. På vår resa kom vi också till vårt gamla projekt i Asella, som nu hade blivit college och kraftigt utbyggt. Vi sökte även upp Balcha som nu hade börjat bli en grånad man. Sitt hus hade han förbättrat och han hade även skaffat sig en korsningsko. Demeketch rusade i väg och köpte en höna och på den lagade hon en underbar doro wot som vi åt gemensamt. Barnen hade nu blivit större och satta i yrkesutbildning. Problemet var att hans lilla lärarlön inte räckte till att betala skolavgifterna. Vi fortsatte att stötta.

Så går åter några år. En dag får vi ett brev från Balcha där han skrivar att terminsavgifterna för den äldsta dottern Imabet har blivit så höga att hon nog måste sluta. Hon läser till sjuksköterska. Vi har alltid ansett att kunskap är det viktigaste som finns för att föra ett land framåt och därför såg vi till att Balcha fick de pengar han behövde. Och tro det eller ej Balcha skickade oss kvitto på de betalda terminsavgifterna. Ärligare människa får man leta efter.

Häromdagen fick vi ett brev från Balcha där han berättade att Imabet hade fått sitt sjuksköterskediplom och att både han och hela familjen var lyckliga.

Ja, det var min lilla story om praktisk U-landshjälp. Jag ville gärna berätta den.

Vi hörs!!!!

Min trofé

Vi var på vinprovning på Hotell Öresund. Det var lite gemytligare än vanligt med olika stånd och mycket smått och gott som tilltugg.

Det var söta viner som madeira, portvin, Sauternes och sherry. Muns filibaba.

Sen var det julviner av hög klass och också lite nyheter på systemet.

Och så lotter och dessutom en tävling att känna igen druvor. Det fanns tre viner och så hade man nio druvor. Det gällde att finna rätt druva i var och ett av vinen.

Vi minglade runt och hade det allmänt trivsamt. Så sa hustru Persson: Har du tävlat? Nä, det hade jag inte. Vi kan ju alltid försöka. Vi smuttade och skrev ner våra svar och lämnade in lapparna.

Tiden gick. Det blev lottdragning. Ingen vinst.

Sen gick de igenom svaren på druvtävlingen. Det var ju de druvorna jag satsade på, tänkte jag.

Fyra hade alla rätt. Först ropades tre upp men ingen av dem var jag. Nå, jag hade nog fel, tänkte jag.

Så sa han: Och den fjärde vinnaren är Sven Persson. Bingo!!! Glatt sprang jag fram och hämtade mitt pris - en bok om vin och mat.

Ibland bara händer det!!!

Morsning!!!!

Annikas hus i Skattungbyn



Yatzy



Den nya baggen



Linus 15 år



Bocken i Gävle



Hustru Persson och Stefan



Annika tar för sig




Bloggaren äter Thai-mat


Nu har vi varit på födelsedagssafari. Både barn, barnbarn och sönakvinga (sonhustru) har fyllt år. Det tog nästan två veckor innan det var färdigt.

Vi passade på att utnyttja de nya 65+ rabatterna dvs man kunde åka Lund-Stockholm eller Gävle-Stockholm för 65 kronor

förutsatt att man var 65 eller äldre. På tvären var det lite dyrare. Där var det Tågkompaniet och Dalatrafiken och där gällde inga rabatter.

Vi bodde i Annikas lillstuga och där hade vi det väldigt bra. Linus presenterade ett grupparbete i skolan tillsammans med tre andra elever

och det gjorde han väldigt bra.

Och sen var det kalas med rökt fårkött och mycket annat gott ute i lillstugan.

Sen sen for vi med buss och tåg till Gävle och där blev det mer kalas när Stefan väl hade kommit hem från jobbet i Norge.

Vi hann också med att klämma huvudparten av Gävles kyrkor. Ett säskilt tack till Stefan för all assistans.

När allt var överstökat tog vi tåget hem till Landskrona.

Det lackar mot jul.

Hejsan

En Venfärja den nya skeppsbrokajen


Livet går vidare. Vi har just avverkat vårt årliga ljusstöpningsprojekt. Vi har i stort sätt ägnat tre hela dagar att köpa ljusmassa och övriga förberedelser samt stöpning av ljus kombinerad med social samvaro och lite sightseeing.

De ljus vi gjorde kunde vi nog lätt köpa för en femtiolapp på IKEA, men som pernsionär gör man inte sådana jämförelser.

Väl hemkomna läste vi att det skulle bli invigning av det nya färjeläget vid Skeppsbrokajen.

Vi gick dit. Det fanns tre tält och en jädrans massa människor. De bjöd på kaffe med kanelbulle, men vi hade inte en chans att komma fram. Och så är man lite försiktig i dessa svininfluensans tider. Gick runt och tittade på de nya anläggningarna. Mycket trevliga. Fick en reklampenna, kan alltid vara bra att ha.

Försökte lura ut när och var invigningen skulle vara. Klockan tolv sa någon. Vi gick ut för att se när invigaren skulle dyka upp, men såg bara en massa människor som trängdes. Plötligt hörde vi applåder och en musikfanfar. De hade invigt det nya färjeläget inne i det lilla tältet. Lite västgötaklimax. Högst 5 % av oss hade hört något överhuvudtaget.

Tycker inte att det helt fel att uppmana till skärpning. Det skadar inte att tänka efter före!!!!

Nu fick jag det sagt. Vi hörs.

Kärt besök på Abyssinia               Foto: Christian Persson


Vi har inte hörts på ett tag. Jag har haft fullt upp att fira hustru Perssons födelsedag.

Som ett led i firandet tog vi en tur till Stockholm för att se "Cats" på Cirkus. Det var ett himla tryck. Jag upplevde det som en kombination av cirkus och musical. Massor med kattor!!

Och så hälsade vi naturligtvis på Christian och Victoria i Solna. Vi klämde några kyrkogårdar av klass: Bromma och Galärvarvets.

Vi gladde oss speciellt av att se Christian så frisk och fräsh med återvunnet självförtroende. Inget kunde göra oss mer glada.

På kvällen blev det ett besök på den etiopiska restaurangen Abyssinia. Vi kände oss extra välkomna när ägarinnan kom och tog oss båda i händerna. Hon kände genast igen oss och vi var lyckliga. Christian tog påpassligt en bild, vilken jag fått tillåtelse att visa.

Maten blev vår favorit "doro wot", som är en starkt kryddad kycklingrätt - en etiopsk festmåltid, jämte "misser wot"  dvs väl tillagade linser, som vi avnjöt tillsammans med etiopisk öl.

Allt mynnade ut i en nostaligisk högtidsstund.

Det var som det står i bibeln: "Det är fullbordat.

Vi hörs!!!

Kalabalik i garderoben

Vi lever i svininfluensans tidevarv. Jag var på vår vårdcentral och hörde mig för. När kan jag komma in?? Du kommer att bli kallad vecka 51. Då är det nästa jul, sa jag. Jag tillhör visst någon riskgrupp?  Du kommer att bli kallad, sa syster.

I fredag fick jag en kallelse från Lund. Ni tillhör en riskgrupp, kom till Lund lördag kl 13. Ser man på. Det kommer nog att ordna sig. For så till Lund. Väl där fick jag beskedet att det inte fanns något vaccin så det var bara att åka hem igen. I dag gick jag upp till Capio-kliniken och berättade mitt lidandes historia. OK, sa syster. Du får komma mellan 4 och 6 idag. Får jag ta med hustru Persson. Nix, sa syster och så fick det bli. Jag fick min spruta och so far so good.

I går kom hustru Persson in till mig. Jag kommet inte ut på nätet!!! Jag gjorde vad jag kunde . Kollade kablarna och startade om datorn några gånger, men inget hjälpte. Ringde sonen för hjälp. Jag lärde mig en hel del om närverkskablar, som vi testade, men inget hjälpte.Bäst att du går till La Data och ber om hjälp!!! Fick lite tips som jag provade, men inget hjälpte. Du får vänta till nästa vecka för då kommer reperatören tillbaka, sa datatjommen.

Jag gick hem för att göra ännu en koll. Hustrus dator är ansluten till min via en nätverkskabel. Jag följde kabeln bit för bit för att se om den såg hel ut. Plötsligt såg jag att den var helt av!!! Genast insåg jag vem syndaren var!!!
En råtta hade bitit av kabeln och vi hade inte märkt någonting. Jag hittade ett litet hål i väggen.

Nu var jag på krigsstigen!!! Jag undersökte platser där vi haft problem tidigare och kunde konstatera att råtterna hade dansat på bordet medan katten legat och sovit.

Jag kallade på snickare Hasse, som fyllde alla hål med pistolskum och kycklingnät.

Nu är livet surt för råtterna och nästa vecka skall jag få en ny kabel.

Allt ser ut att ordna sig fast det blev en hel del extra besvär.

Ha det så bra i regnvädret!!!

Hejsan allihopa!!!

Idag kom höstens första snö.

En ny fas av vardagslivet har börjat. Det var visserligen inte mycket att skryta med. Den försvann så fort den kom ner på marken.

Det kändes dock skönt att veta att man redan lagt på vinterdäcken. Jag känner mig väl rustad.

Idag fick jag även ett brev att jag var bokad för influensavaccinering - Lund!!, men det får man ta. Trots allt tjavs  i media tänker jag vaccinera mig. Jag vill inte bli sjuk och jag vill inte smitta ner andra människor - så enkel är min filosofi.

Den här veckan har vi haft el-gubbar som bytt ut gamla el-ledingar från 40-talet. Det har blivet ett rejält lyft för säkerheten. Dessutum har vi nu jordfelsbrytare vid alla proppskåpen. Vad mer kan man göra???

Hösten är också den tid då råttorna försöker ta sig in  husen. Idag har jag också haft kontakt med både Anticimex och kommunens råttfångare.

Vi håller oss sysselsatta. Livet känns meningsfullt!!

Nu slutar jag för den här gången.