Sven Persson

Idag passade vi på och besöka Rose-Marie Bengtssons vernisage. Glaskonst med marina motiv.

Mycket trevligt.

Vi hörs!!!

I fredags var det parad med gamla veteranfordon utanför vårt hus.

Sen parkerade de på Rådhustorget och Kasernplan.

Bilderna får tala.

Morsning!!!

Linus och hans kompis Markus hjälpte oss att rensa ogräs på gårdsplanen.

Tack ska ni ha grabbar!!!!

Lite bilder från vår gård. Just nu står stockrosorna i full blom.

Hustru Persson har tagit bilderna.

Linus och Markus utan huvudbonader



Linus ger morfar en lektion i sms-andets svåra konst


Nu under karnevalen har vi haft besök av Linus och hans kompis Markus.

De har framförallt diggat alla musikgrupper som spelat till sent på natten( dvs kl01).
Så vitt jag förstått har de varit mycket belåtna med utbudet.

Förmiddagarna har helt gått i sömnens tecken, men det har väl behövts för att vara i form till nästa natt.

Linus fick i alla fall tid över att bättra på bloggarens sms-kunnande. Så nu kan jag skriva både punkt och komma samt skriva svåra ord. Så nu är det bara att träna på. Jag har redan försökt bombardera våra barn med mer eller mindre avancerade sms.

I kväll är pojkarna och tittar på när BOIS spelar fotboll.

Vi hörs!!!

Hustru Persson och Christian



De gamle



Alf Norbergs tävlingstavla



Sambadrottingen



Landskronas grundare



Öresundsteatern som bor på vår gränd


Kära läsare!

I en vecka har vi haft glädjen att ha Christian hemma hos oss. En vecka fylld av diverse aktiviteter. Han har varit en god hjälp och moralisk stötta. Tack Christian för besöket!!!

Och så har det varit karneval i staden. Stånden har varit lite glesare och karnevalståget lite kortare än vanligt, men det har säkert roat många ändå. Vi var ute och tittade på tåget och tog några bilder.

Veckan har i övrigt handlat om hetta. Idag skulle det regna, men det blåste tydligen bort.

Vi hörs!!!

Idag började stockrosorna på gården äntligen att blomma. Ack så försenade, men ändå så välkomna.

Det är bara att glädja sig.

Morsning!!!!

Den svenske flygpionjären Enoch Tuhulin





Ett nybyggt Thulinplan




Cockpiten


I år är det 100 år sedan man först flög med ett flygplan i Sverige.

För att uppmärksamma detta har man i dag invigt en utställning på Landskrona museum.

Det handlar om Enoch Thulin och de plan han byggde här i Landskrona.

De ges även en hyllning av två andra flygpionjärer från Landskrona Oscar Ask och Hjalmar Nyrop.

Thulin startade Sveriges första flygplansfabrik - Thulinverken. Själv omkom han i en flygolycka 1919 vid en uppvisning just i Landskrona.

Ute på kasernplan visade ett nybyggt Thulinplan som var fullt flygbart. Det lär ha en marchhastighet på 79 km/tim.

Utvecklingen har gått framår. Man behöver bara ta en titt i cockpiten så förstår man.

Kom gärna och titta på utställningen!!!!

Rödhuvad törnskata

Foto Alf Pettersson (Nyhamnsläge)

Som ni vet håller jag på med lite fågelskådning. Det handlar mest om den egna kommunens dvs Landskronas fågelliv.

Mycket rör sig om ganska vanliga arter, men ibland kan det dyka upp riktiga rariteter.

Och det hände mycket riktigt under midsommarhelgen. Jag hade legat lite lågt, men så tog jag och kollade på datorn om det hade dykt upp något intressant.

Jojomem!!! I Hilleshögs dalar hade en rödhuvad törnskata behagat infinna sig. En pangart som bara observeras ett par gånger om året i hela Sverige.

Jag gav mig snabbt i väg och kunde konstatera att ett 25-tal fågelskådare försedda med tubkikare hade klumpat ihop sig på ett och samma ställe.

Jag blandae mig bland artjägarna och kunde snabbt notera en för mig ny art.

På kvällen blev det artsup som sig bör.

Vi hörs!!!

Hustru Persson rensar i sandlådan



Vildväxande penseér



och vallmo



Christian var hemma hos oss en vecka och stöttade oss



En dag haglade det ordentligt och det blev små drivor


Livet går vidare. Hustru kämpar med att få sina armar och händer att fungera och själv har jag varit inne på lite behandling.

Just nu ser vi positivt på livet och vi hoppas att det fortsätter så.

Det får räcka för den här gången.

Nu har hustru Persson blivit av med sitt gips, styngnen är klippta och doktorn har tittat på resultatet med stor belåtenhet. En koll på röntgen visade att det bruta underhandsbenet låg precis som det skulle. Tack och lov för det.

Sen blev vi skickade till sjukgymnasten. Vi fick klart för oss att det stundade mycket hårt och smärtsamt arbete.

Vi fick nödiga instruktioner och sen var det bara att sätta igång på egen hand.

Ett pass tar ca en halvtimme och vi skall köra minst 5 pass om dan!!!!!!

Hela dagen blir nu styrd av träningen. Den första omgången kör vi kl 8 på morgonen och den sista ½ 9 på kvällen. Jag fungerar som träningsledare. Man har blivit något som tyskarna kallar "Mädchen für alles". Det vore väl något att sätta på visitkortet. Men jag klagar inte, inte mycket i alla fall.

Ni får nog räkna med minst 2 månader, sa den trevliga sjukgymnasten. Nu har vi gjort tre dagar och ser redan vissa förbättringar. Två månader det är 60 dagar, men det skall nog gå.

När vi kört sista passet brukar jag ta mig en kall öl. Den sitter fint.

Hej då så länge!!!

Den ljuvliga bokskogen i Skäralid







Prov på Birgitte Söndergaards målarkonst


Här hemma handlar livet om det fundamentala. Det är sånt man inte tänker på i vanliga fall. Är man fit for fight flyter allt på som fullt naturligt.

Även om inte hustru Persson är allvarligt skadad så är hon i alla fall handikappad så det räcker till. Bara känslan att man inte kan göra de enklaste saker är väldigt frusterande. Men vi hjälper varandra så gott det går och nu har vi kommit in i ganska så fungerande rutiner.

I morgon skall vi åka till Lund och där skall de ta bort styngnen och gipset och sedan är det bara till att sätta igång med rehabiliteringen. Åtminstone hoppas vi det.

Lite ljusglimtar händer då och då. En dag kom Ros-Marie och Leif med kaffekorg och kakor. Vi hade en trivsam stund tillsammans.

En annan dag åkte vi till Lone och Hans där vi åt en god lunch och så pratade vi gamla minnen som brukligt är.

Vid den här tiden är bokskogen som finast. Vi vet att det varar inte så länge. Vi tog bilen och åkte till Konga bort genom skogen mot Gillastig och sedan fram till Skäralid och Nackarpsdalen. Skogen var verkligen vacker.

På våran gränd har Birgitta Söndergaard haft utställning. Vi gjorde ett besök. Kvalitén tyckte jag nog var lite varierande.

Nu hoppas vi på morgendagen. Vi hörs!!!!

Stefan med hustru AnneCatrine

Ja. det kom som en blixt från från en klar himmel när hustru Persson trillade och blev gipsad i bägge armarna.

Men livet måste gå vidare och det gör det också. Det gäller bara att anpassa sig till det nya läget.

Jag tycker faktiskt det är riktigt roligt att laga mat, diska, köra tvättmaskinen, vattna blommor, klä på och av hustru Persson och mycket annat som behöver göras i ett hem.

Vi fick boka av en massa saker som vi hade planerat, munskänkarna, teaterbesök och framförallt vår efterlängtade resa till Oberammergau med sitt berömda passionsspel. Men c'est la vie!!

När det gått nästan två veckor fick vi besked att det brutna handledsbenet låg snett och måste opereras. Det var bara att bita i det sura äpplet, men vi förstod att det var nödvändigt för ett bra slutresultat.

In till Lund igen, operation, en natt där och sen åter hem till Landskrona tillsammans med en massa smärtstillande.

Om två veckor skall de ta styngnen och sen blir väl rörligheten lite större. Det är bara att kämpa på!!!!

Många har visat sin medkänsla och det har glatt hustru mycket.

Men visst finns det ljusglimtar. Yngste sonen Stefan med hustru kom och hälsade på på väg till London. Det blev en trevlig weekend.

En dag fick jag besök av Kary från Landskrona direkt som ville ha lite information om den spanska flugan som ev skulle finnas på Ven. Jag berättade vad jag visste och visade honom ett exemplar som tagits 1949 på Ven. Resultatet blev en trevlig artikel i Landskrona direkt som finns på nätet.

Lite varmare väder skulle sitta fint, men jag vågar inte klaga.

Nu säger jag hej så länge!!!

I vanliga fall går livet sin gilla gång. Man håller på med än det ena än det andra, men i stort sätt är det samma gamla trall.

Men så plötsligt händer något som man absolut inte hade räknat med.

Det fick vi uppleva helt plötsligt.

Vi tog oss en tur med bilen. Vid kyrkogården släppte jag av hustru Persson, som skulle titta till ett par gravar. Jag fortsatte bort till rustningshamnen för att spana på fåglar.

Väl där ringde mobilen. Det var hustru. Såg du inte att jag trillade? Nä, svarade jag sanningsenligt. Jag föll och jag tror vi måste åka till akuten.

Vi åkte direkt till lasarettet i Landskrona. Det fanns ingen akut där så vi fick fortsätta till Lund.

Väl där konstaterade de att höger handled och vänster tumme var brutna. Bägge armarna gipsades och så fick vi fara hem igen.

Väl hemma ändrades min roll i hemmet. Från att tidigare ha blivit väl uppassad fick jag nu ikläda mig en massa nya roller, men det gjorde jag gärna. Kläda av och kläda på. Laga mat och koka kaffe. Köra tvättmaskin och diska och myckert annat. Från att ha varit ganska hängig efter en långvarig förkylning, blev det plötsligt full rull dagen i ända.

Hustru Persson sa med glimten i ögat att den här olyckan var vad som behövdes att få lite fart på gubben!!!

För henne är vardagen frustrerande. Att vilja mycket men inte kunna. Jag lider med henne.

Ja, nu har vi ett antal veckor framför oss innan livet kan övergå till de normala rutinerna.

Jag tror nog att vi tar alltför mycket för givit. Vi glömmer att glädja oss när allt fungerar.

Nu skall hustru och jag ta oss en eftermiddagskopp.

Vi hörs!!

Vi har knappt hunnit glömma eländet med snön under vintern som orsakade väldiga problem för tågresenärerna forrän det var tid igen men nu sjufalt värre.

Vi lever i en värld där vi tror att ingenting kan rubba våra cirklar. Men ingalunda. I själva verket lever vi i en ytterst sårbar värld. Det kan bli en nyttig påminnelse om vår dödlighet.

Varken kungen eller Obama kunde resa till Krakov när presidenten där skulle begravas. En olycka som även den berodde på teknikens begränsningar.

Det här vulkanutbrottet är ändå ganska så beskedligt. När Vesuvius had sitt stora utbrott den 24 augusti år 79 e. Kr begravdes Pompeji och Herculaneum under ett flera meter tjockt lager av lava och aska. Det var kolmörkt under flera dagar.

Nu vet man inte hur länge utbrottet varar på Island. Kanske är det snart slut, kanske kommer det  att öka och hålla på länge än. Den som lever får se.

Många säger att flygplanen är några väldiga miljöbovar. I så fall är det bra för miljön att de får ta time out ett tag, men det har jag inte hört att någon är specellt glad för. 

Men det är alltid några som tjänar på det. SJ kan bättra på sin dåliga ekonomi och Swebus gör nog ett riktigt kap.
Sånt är livet.

Här stannar jag.

Christian bland Ulf Lundells tavlor




Bloggaren och Anna i Tångdala

Foto Christian

Ja, nu har påsken varit. Hustru Persson åkte till Budapest för att få lite försmak av våren.

Själv var jag ensam ett par dagar, men sedan kom äldste sonen Christian flygande från Helsingfors. Tillsammans hade vi en mycket trivsam påsk.

Påsken är konstrundans tid. I vår lilla gränd fanns inte mindre än två utställare, varav den ene var Ulf Lundell.   
Vi var där på vernissage. Han var inte där själv,utan hade någon manager som brukade ordna hans utställningar.
Vi tittade runt, drack lite vin och kunde konstatera att en del av hans låtar nog höll högre klass än tavlorna. Men en attraktion var det, inte snack om saken!!

Påskafton ägnade vi helt åt Österlen, med besök på våra fäders gravar. Lunchen intogs på Brösarps gästis. Vildsvinet smakade gott.

Så åkte vi till Tångdala och där träffade vi Anna, som sköter gården trots sina 88 år. Hon var lite bitter för att gården snart måste gå ur släkten efter 14 genarationer. Här är ingen som kan ta över så ditta måste säljas, sa hon. Ja det är svårt att finna någon annan lösning. Kanske Simrishamns kommun kunde gå in, men jag har inte hört att de är intresserade.

Vi far vidare och det hela mynnar ut i en fin och minnesvärd påsk.

Tack Christian för besöket!!!

Idag åkte hustru Persson till Ungern och Budapest tillsammans med en av sina barndomsväninnor.

Här hemma är jag solokvist.

Satt och tittade i bladet om det fanns några aktiviteter i stan. Såg att Landskrona vokalensemble och barockorkester skulle framföra Stabat mater i stadens stora kyrka.

Stabat mater er en av den katolska kyrkans mest kända sånger skrivna på latin någon gång på slutet av 1200-talet. Den handlar om Maria som står vid korset där Jesus är korsfäst.

Själv har jag kommit lite i kontakt med texten under mina latinstudier.

Sagt och gjort jag bestämde mig. Jag går, så får vi höra hur det låter.

Jag ägnade en timme åt att gå igenom texten och kände mig någerlunda väl förberedd.

Vi fick ett häfte med texten dels på latin occh dels på svenska.

Så satte övningen igång. Det visade sig att kören var av det mera avacerade slaget, med sopran och counter tenor, samt en del mera allmänna röster.

När sopranen gav järnet uppfattade jag överhuvudtaget ingenting och det var inte mycket bättre med tenoren.

Jag tappade tråden redan efter första versen och hittade den aldrig mer.

De var säkert mycket duktiga men jag var tyvärr inte kapabel att uppskatta det.

Jag hade förväntat mig mycket, men det blev tyvärr ett lite västgötaklimax.

Skomakare bliv vid din läst!!!

Bättre tur nästa gång.

Glad påsk!!!!

Min syster Ester tillsammans med dottern Bibbi och hennes man Claes

Jag har bara ett syskon kvar i livet och det är Ester. Idag fyllde hon 93 år.

Hon är allså 13 år äldre än jag. När jag började minnas var hon redan utflugen. Men vi har alltid haft ett gott förhållande till varandra. Ester var aldrig de stora ordens person, men alltid trygg och tillitsfull. Med maken Gunnar, som tyvärr gick bort redan 1955, fick hon dottern Bibbi.

Esters hälsa har sviktat den senaste tiden, men idag var hon verkligen till sin fördel. Ett glatt leende mötte oss när vi kom in på hennes rum på äldreboendet i Perstorp.

Vi fick en fin stund tillsammans med kaffe, kakor och tårta som Bibbi hade bakat.

Efter en timme blev Ester trött och ville gå och vila sig.

Kort därefter skildes vi åt. Jag tyckte det varit en högtidsstund att få träffa Ester och hennes närmaste.

Åren ramlar på!!

Lennart Söderberg och "Erik av Pommern"


Vädrets makter var inte nådiga idag när Landskrona skulle fira  år.

Men inne i tältet jobbade man på landskronatårtan. Ett fint samarbete mellan tre av stadens konditorier.

Den blev 15 meter lång och skulle räcka till 2000 medborgare.

Vid 2-tiden tog kommunfullmäkties ordförande Lennart Söderberg till orda prisade vår stad på ett förtjänstfullt sätt.

Mot slutet av talet dök Erik av Pommern upp, märkbart förvånad över allt ståhejet.

Om tre år firar stan 600-årsjubileum. Då blir det liv i luckan, var säkra på det.

Både hustru Persson och jag käkade en stor bit tårta, men jag tror att det blev några biltar över.

Det är kul när det händer nåt i vår lilla stad.

Morsning!!!!

De sista dagarna har det varit riktigt varmt uppemot 10 grader åtminstone i solen.

De sista snöresterna har tinat inne på gården. Det känns skönt.

Vintergäcken börjar bli ganska vanlig. Retar gärna det norrut boende med lite blomsterprakt.

Er tid kommer, var så säkert!!!!!

I dag såg jag den första plogen tranor flyga norrut mot nordligare nejder. Underbart!!!

I morgon fyller Landskrona  597 år, men det är en annan historia.

Vi hörs!!!