Möte med samekonstnären Lars Pirak
Familjen Pirak och bloggare Persson
Porträtt av samekvinna
Noshio Nakajima och Lars Pirak vid deras gemensamma tavla
Lars Piraks bidrag till tavlan
Vi bodde ju ett antal år i Jokkmokk på 1960-talet. Därför blev vi glada när vi såg i bladet att samekonstnären Lars Pirak från Jokkmokk skulle komma till Raus stenkärlsfabrik, där han också ställde ut sina tavlor. Vi var ju bekanta med Lars sen Jokkmokkstiden, fast då sysslade han mest med sameslöjd. På senare år hade han fått problem med ena handen så han orkade inte tälja i trä och därför kom hans konstnärliga arbete mest att handla om målning.
Vi beskådade hans verk och fick också en pratstund med honom och hans hustru. Hon var en förtjusande person. Vi pratade om våra gemensamma bekanta.
På dagens program stod också att Pirak skulle göra en sk actionspainting tillsammans med en japansk konstnär, Noshio Nakajima, som också hade utställning där. Det blev en intressant upplevelse. Japanen jobbade med en stor bred pensel med massor med färg medan Lars Pirak med sina små penslar kompletterade tavlan med motiv från samernas värld, några renar och en kåta.
Pirak avslutade med en jojk. Japanen och vi andra jojkade med så gott vi kunde. Det hade nog blivit bättre om Pirak fått jojka ensam.
Regnet hängde i luften och de hann just bli klara då det kom en häftig skur.
En annorlunda och minnesvärd upplevelse.
Vi hörs!
Reas 70-årskalas
Gästerna uppvaktar med sång och musik
Så samlas vi till en superb måltid
Rea lovordar sina gäster
En duett till Reas ära
Reas tidiga levnadshistoria
Med djuplodande tankar hyllar Johan sin moder
Ingemar prisar maten med ett mångfald av superlativer
På onsdagen for vi norrut för att fira Reas 70-årsdag. Vi gjorde ett stopp i Markaryd hos Walter och Ulla. Efter en god lunch gav Walter en lektion över olika finesser när man scannar bilder. Det blev många nyttiga tips som jag tackar för.
Vi fortsatte färden till Öjaby. Vid 5-tiden började hyllningarna. Kära vänner utrustade med visor och dragspel gjorde vad de kunde för att prisa Reas repektabla ålder.
Efter champagne och tilltugg samlades vi till ett gående bord. Vi avnjöt en fin måltid under angenäma former. Tal och sång gjorde måltiden till en minnesvärd stund. Jag fick nöjet att ha två mycket trevliga och belevade damer till bordet, vilket ytterligare förhöjde stämningen.
Johan talade vackert och klokt till sin moder. Ingemar tackade för maten med bravur.
Själv hade vi (dvs hustru Persson hade fött idéen) gjort ett collage av bilder över Reas liv fram till giftermålet med Nisse. Vi hade letat i album och scannat bilder på löpande band, men vad gör man inte för att hedra syster och svägerska.
Jag slutar väl med att stämma i med: Ja må hon leva många lyckliga åååår!!!
Vi hörs!
Farliga växter
Jättelokan fotograferad i Bontofta av hustru Persson
I går gjorde vi en ny tur och besökte sju kyrkor nere på Österlen. Eftersom vi nu har sett en hel del Lunds stift kyrkor har vi börjat planera det lite bättre så vi slipper allt för många stängda kyrkor.Vi ringer till resp. församling och får numret till kyrkvaktmästaren. Sen ringer vi honom eller henne och bokar en tid. Det brukar fungera jättebra. Vi har kommit fram till att det finns nog ingen yrkesgrupp, som har så bra social kompentens som just kyrkovaktmästarna. Det säger jag och det står jag för.
På en sådan här tur gör man lite observationer. Vi tänkte äta lunch på Hammenhögs gästgivaregård. Den är ju känd för sin goda äggakaga. När vi kom dit så det väldigt förfallet ut, så vi for värdshus förbi. I stället hamnade vi på Österlens Motel. Riktig husmanskost precis i min smak.
Det var egentigen inte om kyrkorna jag tänkte prata. Vi for vidare. Vi passerade Fågeltofta på väg mot Månslunda.
Där kunde vi inte undvika att se stora bestånd av jätteloka, som har blivit tilldelat det imponerade namnet av Heracleum mantegazzianum. Bara en sån sak. Jag skulle tro att denna växt har sitt allra starkast fäste just i Fågeltofta. Själv minns jag den från det jag var en liten grabb på 40-talet. Den växte i dikena nere i Bondrum. Den har sedan spritts sig i stora delar i Skåne. Den är nog inte välsedd någonstans Grundorsaken är att växtsaften kan orsaka elakartade hudbesvär. Hur den kommit in vet jag inte, men populär är den ingalunda. Vi såg att en del plantor hade besprutats av kemiska medel, men många bestånd såg väldigt friska ut. Den är en tuffing och vi lär nog få leva med den även i framtiden.
Jag bifogar en bild så att Ni kan känna igen den. Den är över två meter hög,
Nu tänker jag dra mig tillbaka. Vi hörs,
Rondellhundar och chokladbullar
Sveriges största rondellhund
Sveriges minsta gräddbullefabrik
Gräddbullar gjorda efter det ursprungliga receptet
Häromdagen var vi ute och, som vi brukar säga, körde kyrkor. Det innebär att vi fotograferar olika kyrkor utvändigt och invändigt. Vi hade ställt kosan mot sydväst. Vid lunchtid hade vi kommit till Trelleborg. Vi tog oss ut till Trelleborgs golfklubb, där vi åt en alldeles utmärkt oxbringa.
Vi hade hör talas om att i Trelleborg skulle finnas Sveriges största rondellhund, tillverkad av den väl- och ökände konstnären Lars Vilks, han från Kullaberg Ni vet. Vi frågade i damen i restaurangen och hon talade om var den fanns. Men så tillade hon: Men det är ju bara en bunke brädor så det är inte mycket att se. Vi åkte dit och nog var den stor. Ja håller med om att det är en ganska märklig skapelse. Hur som helst är det kul att ha sett den.
Inte långt från rondellen ligger en av våra favoriter, Maglarpsbullen, Sveriges minsta gräddbullefabrik. Vi gick in i fabriksshopen och började diskutera. Det slutade med att vi köpte en låda gräddbullar, som var gjorda på det ursprungliga receptet. Jag är inte så svag för vanliga gräddbullar, men just de här tycker jag är toppen. Vi åt vars en bulle. Resten lägger vi i frysen när vi kommer hem. Vi tänker äta dem vid lite speciella tillfällen. Midsommaren ligger nog bra till.
Nu sätter jag punkt för den här gången.
Att hålla igång
Jag börjar med uppvärmning på motioncykeln 5 - 10 min
Överarmarna för sig en omgång. 2 x 15 gånger
Benen likaså
Och så tar jag i för kung och fosterland
Armar böj
Mera armträning
Och ännu mera
Nu är det benen som får sig en omgång
Armar uppåt sträck
Och så får magmusklerna sig en omgång som avslutning
Nu när jag lärt mig att lägga in bilder tänkte jag ta i ordentligt. Det är skitenkelt när man väl vet hur man skall göra. Och kul också!!
Som sagt motion lär vara bra för hälsan. Har man bra hälsa lever man längre påstår de vise.
Jag skall säga det med en gång. Jag är ingen träningsnarkoman, snarare är jag lite lat. Men när man väl kommit igång så känns det väldigt skönt efteråt. Och det är väldigt bra för aptiten och sömnen med för den delen.
Vi har ett gym strax intill, bara några hundra meter bort. Det heter Fysiken. För ett tag sedan fick de nya mycket moderna maskiner så de är verkligen up to date.
Jag har som målsättning att gå dit åtminstone 2 gånger i veckan. Ibland lyckas jag klara av det, men ibland har det varit svårt. Vi åker ju bort lite då och då och då missar man ju. Just nu är jag inne i en ganska hygglig period.
Först är det uppvärmning och sen fortsätter jag i de olika maskinerna. Rörelserna upprepas 15 gånger vardera under två pass. Man kan belasta dem efter vad man orkar med. Jag försöker inte ha för hög belastning. Då blir det lätt lite småskador och då är man tvungen att ta det försiktigare och i värsta fall hålla upp ett tag.
Är jag riktigt på humör tar jag ett pass i roddmaskinen.
När det hela är klart brukar jag gå brukar jag ligga 15 min på den mekansiska vattenmassagesängen. Det är jätteskönt. Allt avslutas med en skön dusch.
Sen går jag hem och gläds åt mitt goda samvete.
Det är nog fler som borde göra likadant.
Hej då!!
Mamma Jennys 100-årsdag
Rea och Nisse på Pumphuset
Vi åt en delikat hälleflundra
Vi firade Jennys födelsedag
Blommor på Jennys grav
Nu har jag äntligen fått igång bloggen igen. Det har varit strul med att lägga in bilderna, men en duktig kille från vår fotoaffär hjälpte mig att lösa problemen. Jätteskönt!!! Har haft abstinensbesvär nu ett tag. Men nu kör vi igen.
Det handlar om den 10 juni. Mamma Jenny skulle ha fyllt 100 år om hon levat. Rea och Nisse kom hit för att vi gemensamt skulle hedra min svärmors födelsedag.
Vi började med en förkovrande utflykt till Vrams Gunnarstorp, där vi beundrade godsets fina trädgård, med avenboks- och buxbomshäckar. Linné hade var där redan 1749 och även han var imponerad av anläggningen.
Sedan intog vi en mycket god måltid på Pumphuset i Borstahusen. Hälleflundran var superb, även så vinet.
Sedan for vi till graven och ägnade Jenny en tacksam tanke. Jag är glad att jag fått lära känna denna fina personlighet. Frid över hennes minne.
Jag tackar för den här gången. Lovar att komma tillbaka. Fridens.
Fridas studentexamen
Stefan har fixat Fridas plakat
Ett stolt gäng
Sjung om studentens lyckliga dar
Grillstek á la Stefan
Avslutad med en gemensam måltid ute i det fria
Huvudanledningen att vi for upp till Gävle denna gång var att vi villa vara med och fira Fridas studentexamen.
Stefan var upp innan tuppen hunnit rensa strupen och fixade Fridas välkomstskylt. Han är jättehändig. Undrar just vem han ärft det efter?
Lite senare blev det promenad till Polhemskolan och en hel del väntan. Så kom de ut. Klass efter klass. Så kom även Frida. Hon fick blommor och blader. I handen hade hon ett mycket bra betyg, till glädje för alla.
Sen promenerade studenterna ner till biblioteket och tillbaka. Lugnt och disciplinerat. Vi blev imponerade. Dagen innan hade vi sett Stockholms studenter bryta mot de flesta trafikregler och dessutom hade de fört ett himla liv. Heder åt Gävles studenter.
Väl hemma tog Stefan hand om grillen. Anne Catrine fixade allt möjligt annat. Sedan blev det en gemensam måltid i bästa stämning för Frida tillsammans med oss och Malin och Hans, Fridas pappa och hennes mormor Annelie.
Jag minns min egen studentexamen för 53 år sedan. Det var nog den enda dag som jag trodde att jag kunde allt. Fast det fick jag snart klart för mig, att så var inte fallet. Men det var trevligt så länge det varade.
Vi tror att Frida har en ljus framtid. Bra betyg, inte rädd för att jobba och dessutom vet hon vad hon vill. Vi önskar henne lycka till med livet. framtiden ligger framför henne.
Vi tackar för en mycket fin vecka. Nu ska vi hem och fira minnet av mamma Jennys 100-årsdag,.
Sköt om Er och Hej!
Utflykt norrut
Stefan i matlagningstagen
Kocken Ayele Asamere med vacker hjälpreda
Sven äter linswåt med injera
Tidigt på morgonen begav vi oss iväg mot Gävle. Vid hade god marginal för att hinna tåget i Lund. När vi kom till Kävlinge blev det stopp. Bara ett spår var farbart. I stället för att resa direkt som planerat fick vi vänta i Kävlinge och ta ett senare tåg därifrån. Vår tidsmarginal hade plötsligt krymt till intet och när vi kom till Lund skulle vårt tåg redan ha gått. Vi sprang upp på till perrongen och till vår glädje var Stockholmtåget även försenat. Ganska så mycket tilllika. Vi pustade ut. For vidare mot huvudstaden. Även här hade vi god tid att byta enligt plan, men även där fick vi rusa till Gävletåget för att hinna med.
Anne Catrine mötte. Så småningom kom Stefan hem och det blev senare på kvällen en god måltid. Stefan var en hejare till att fixa till det.
Eftersom både Stefan och Anne Catrine skulle jobba dagen därpå for vi till Stockholm för att förkovra oss. For till Riksmuséet och tittade på Linné-utställningen. Mycket intressant. Sedan åt vi på muséets restaurang. Det blev en mycket god flundra. Sedan såg vi på film i Cosmonova. Den hette Amasonas och var en mäktig historia.
Sen tog vi oss in till stan där vi strosade några timmar. Stadens nybakade studenter for omkring på lastbilar och förde ett himla väsen. Vi tyckte det var att ta i. Det såg vådligt ut och efter vad jag hörde hade det också inträffat ett par olyckor.
Kl 6 träffade vi Christian och Victoria i Kungsträdgården. Där var det en jättesatsning på mat från många länder. Smaka på Stockholm hette det. Vi passade på att äta Etiopisk mat. Jättegott och ett antal ord på amarinja.
Vi passade också på att ta oss några öl, som med tiden blev ganska många. Vädret var fint, stämningen likaså.
Vid 8-tiden tog vi oss till stationen och vidare till Gävle, där Stefan hämtade oss.
Ett par fina dagar var tillända, men vi stannar ytterligare ett tag.
Vi hörs!!
Full rulle
Ett förkrymt huvud
Bilder från kannibalmuséet i Önneköp
Lanthandelsmuséet i Önneköp
Dagen har varit ganska omtumlande, även om den var tänkt som en stillsam utflykt.
I dag var det årsmöte i Piratensällskapet, vilket är Sveriges största litterära sällskap med nästan 4 000 medlemmar. Som vanligt hölls mötet i Vollsjö, i Wells House Magasin. Det är ett gammalt magasin i anslutning till en kvarn. Ganska lågt till tak och med dålig överblick. Vi kom ganska tidigt och satte oss strategiskt. Vi kunde se både styrelsen och underhållaren Staffan Percy.
Mötet gick väldigt snabbt. Vi tyckte nog att de sänkt ribban lite för mycket. Piratenandan var kappast märkbar. Efter mötet underhöll Staffan Percy. Han var nog bra, men personligen tycker jag att det skall vara Sigge Cederlund. Han brukar läsa Piraten-berättelser med en feeling som åtminstone jag uppskattar mer än något annat. Men av detta blev inte.
När mötet var slut for vi till Wollsjö Konfektyr, en liten förtjusnade affär, som sålde högklassig chokolad. Det var en ny bekantskap som vi uppskattade mycket.
Nu kör vi till Önneköp! sa jag. Där finns nog intressanta grejer. Första stoppet blev på lanthandelsmuséet. Vi blev guidade av två äldre, men mycket vitala damer. Plötsligt blev vi förfyttade minst 30 år tillbaka i tiden, ja kanske 40 eller 50 år. Dels var det så som det varit när affären slutade, dels hade saker skänkts till muséet, saker som var betydligt äldre.
Önneköp är bara en liten by i Långaröds socken, men det finns ytterligare ett muséum och ett mycket märkligt sådant, nämligen Arnolds Kannibalmuséum. Arnold själv var inte hemma, utan vi blev guidade av hans 89-åriga moder. Arnold var en äventyrare som hade besökt 155 olika länder, enligt modern. På sina reser hade han införskaffat massor med saker. Muséet bestod av två rum. Han hade nog behövt mint två till. Här fanns massor med saker från hela världen. Det mest spektakulära var ett krymt människohuvud från någonstans i Syd-Amerika. Dessutom fanns massor med etnografica. Vi var där nog 1 1/2 timme. Vi åkte därifrån med blandade känslor.
V i har själv bott i Afrika i sju år och släpat hem en del saker, men det här var något helt annat. Vill Ni läsa mer så finns www.kannibalmuseum.se
Vi körde mot Andrarum och på Alunbrukskaféet drack vi kaffe med hembakade kakor. Vi gillar det här stället. Det har en så himla fin atmosfär.
Efter ytterligare en timme var vi hemma i Landskrona. Senare på kvällen såg vi landskampen i fotboll mellan Sverige och Danmark. Den var mycket underhållande, men slutade tyvärr i skandal och koas.
Ja, det har sannerligen varit en tight dag. Nu kryper jag till sängs. Morsning!!
