Sven Persson

Dagarna går. Ibland händer det något, ibland inte.

I går var jag i kyrkan. När fan blir gammal läser han bibeln. Nåja, så farligt är det inte. Jag har ju skaffat mig en hörapparat. Man kan ställa in den på olika läge; normalt, restauarang, slinga osv. Jag tänkte prova slingan och därför gick jag i kyrkan. Det var en ganska stark upplevelse. Jag satte in apparaten på trean dvs slingan. Först hörde jag nästan ingenting, men så plötsligt slog de på slingan i kyrkan och då hördes prästen som om han hade stått alldeles intill mig. Fina grejor!!!

I morgon ska vi åka till Bornholm på konstrunda. Bäst att växla till sig lite danska pengar, tänkte jag.  Eftersom vi inte har Forex i stan gick jag till min nya bank, Handelsbanken och framförde mitt ärende. Är Du kund i banken. Jajamensan!! sa jag glad i hågen. Vi tar en avgift på femtiokronor. Va?, sa jag. Det blir ju 5 %. Tog mina pengar och gick. Jag trodde bankerna ville främja kontakten mellan grannländerna.

Jag gick till min gamla bank, SEB-banken. Frågade om det gick att växla till sig danska pengar. Ja det gör det, men vi måste skicka efter pengar från Stockholm. Jag blev helt stum. Ja, då är det inte särskilt aktuellt lyckades jag få fram.

Hem till hustru Persson for lite god lunch och en middagslur.

Nu går jag till Nordea. De kan nog fixa det, sa jag. Tyvärr var banken redan stängd. Vi stänger kl 13:00 stod det på ett plakat. Nu är jag lite illa ute, men jag vill inte gärna krypa till korset.

Min sista chans är Swedbank. Banken som media är så negativ emot. Jag gångar mig dit.

Får jag jag växla till mig lite danska pengar? frågade jag. No problems, ingen avgift svarade bankiren och jag fick mina pengar.

Allting är inte så lätt som man tror, men det gäller att inte ge upp.

Slutet gott allt gott.

Biologiska muséet på Djurgården



Fågelberg med alkor och tretåiga måsar

Vi har varit i Stockholm. Vi har firat födelsedagar och vår egen bröllopsdag, den 48de i ordningen för resten.

Sedan gjorde vi en lång promenad ut till Djurgården där vi besökte det biologiska muséet.

Det här muséet är förvisso annu dazumal, men jag älskar den här typen.

Moderna muséer visar numera mest olika projekt med en massa bilder och text.

Här visas djuren i sin naturliga miljö. Om man inte vet det innan får man en uppfattning om hur de lever.

Vi fick en lista över alla arter och vi ägnade minst en timme att kolla upp alla fåglar och djur.

Både hustru Persson och jag tyckte det var så fascinerande.

Ett gott råd: Gå gårna dit!!!!! Du kommer inte att ångra det.

Vi hörs!!

Kung Chunlongkorn av Thailand



Kung Christian och massören



Mera knådning



Även fötterna fick sig en omgång


Varje dag händer det något nytt.

Idag följde jag med Christian till Jakobsberg där han skulle få oljemassage.

En vänlig thailänska tog emot oss. På väggarna hängde ett par bilder av Budda och kung Chunlongkorn.

Jag frågade om jag fick ta några bilder av sonen under massagen och fick OK,

På nära håll följde jag så akten. Det bestod i inoljning och knådning efter alla konstens regler.

Det tog en timme sen var det hela över.

Christian verkade ganska nöjd, men inte överväldigad.

Sen gick vi ut åt en glass och klämde en kyrka.

Vi hörs!!!!

Vändpunkten vid maratonloppet 1912

Hej alla diggare!

Just nu är jag uppe hos min son och sonhustru i Solna.

1912 hade vi olympiad i Stockholm. Vid maratonloppet sprang man landsvägen norrut. Nära Sollentuna kyrka vände man och sprang tillbaka. Vid vändpunkten hade man satt upp en pelare. Den skulle man runda.

En gång för många år sedan, jag tror det var 1957, såg jag pelaren för första gången. Jag åkte motorcykel med min gode vän Olle Malmqvist från Uppsala till Havregatan på söder i Stockholm. Vi skulle dit och fira hans 25-årsdag. Vi stannade till och han berättade för mig vad det var.

I dag for Christian och jag dit. Efter en del letande hittade vi den. Den låg två stenkast från Sollentuna kyrka.

Ett monument i den idrottshistoriska välden.

I kväll ska vi fira Christians och Victorias födelsedagar.

Må så gott!!!

Burken öppnas

I går kväll åt vi surströmming.

Premiären är allltid lika efterlängtad. Att få känna doften, att få smaka, att få njuta. Oj.oj, oj!!!

Jag tror jag slutar här.

Karen Blixen hälsar oss välkomna



Karen Blixens Rungstedlund som nu är museum



En häger i dammen



Karen Blixens grav under en stor bok i trädgården


Vi har  många gånger pratat om att besöka Karen Blixens museum i Rungsted.  Vi har ju besökt hennes museum i byn Karen utanför Nairobi i Kenya.

Hon var något av en äventyrska. Hon skaffade en kaffefarm i Kenya, men det blev av olika orsaker inte så lyckat. Hon gifte sig med svensken Bror von Blixen-Finecke, men han var mycket mer intresserad av storviltsjakt än att hjälpa till med kaffefarmen. Efter 8 år så skildes de. Då var hon ensam med sin kaffefarm. Efter ytterligre 9 år, 1930, avvecklades farmen och hon återvände till Danmark och Rungstedlund.

På Rungstedlund började hon på allvar att författa och det är väl framförallt som författare hon är välkänd i Danmark. Jag hörde att hon varit nominerad till nobelpriset men fick det aldrig.

För min del är hon framförallt förknippad med Afrika. Jag har läst boken om den afrikanska farmen och sett filmen "Out of Africa" med en viss beundran.

Till Rungstedlund hör en stor trädgård med en damm där hustru Persson lyckades plåta en häger.

Karen dog 1962 och ligger begravd invid en stor bok inne i trädgården.

Museet öppnade den 15 maj 1991.

Hustru Persson, Märta och Gun



Rea och Gun fördjupar sig i släktens labyrinter



Birgitta, Gun och Rea


Hustru Persson hade ordnat en liten släktträff uppe i Småland.

När vi varit på kamratträffen i Åhus for vi vidare till Växjö och hustrus syster Rea. Där vankades sill och nubbe. Inte dumt för en törstig driver.

För några år sedan hade hustru raggat upp en hittills obekant släkting Gun. Kemin stämde bra och de hade massor att prata om. 

Just innan vi for till Åhus fick vi ett kort från Gun där hon skev att hon skulle hälsa på sin fostersyster i mörkaste Småland.
Då måste  vi träffas sade hustru!! Med telefonens hjälp fixades allt. 

Vi skulle köra Gun till Rea. Fick en vägbeskrivning. Försökte följa med på kartan, men de minsta byarna fanns var inte utsatta. Hon bodde i något som hette Väseboda. Jag sökte på Googles kartor och fick upp en massa platser i USA. Begränsade mig till Sverige och då gick det bättre. Det visade sig vara en riktig utvandringsbygd. Sentida ättlingar hade satt upp en minnessten vid Slätthögs kyrka. Nästan 900 personer hade utvandrat från församlingen.

Vi fann Gun tillsammans med sin fostersyster Märta. Båda var stadgade damer en bra bit över de åttio.

Vi for åter till Rea. Samtalen tycktes aldrig ta slut. Bilder visades över barn och barnbarn. Gun var en otroligt vital person. Hon hade skrivit sina memoarer från barndomen fram till 1970 och resten var på gång. Det var inget fel på energin. Nästa dag skulle hon åka hem till Västerås och dagen därpå vidare på bröllop i Sävsjö.

Efter god mat och fotografering återlämnade vi Gun till Väseboda.

Dagen därpå åkte vi  Richtung Landskrona. På vägen dit hann vi klämma några smålandskyrkor och även besöka hustrus lekkamrat Walther i Markaryd från uppväxten i Bromma.  Det gäller att vårda sina vänner!!!

Nu har jag skrivit nog för den här gången.

Vi hörs!!!!

Traktens nya produkt - Åhus Rosé



Absolut Vodkas nya tappningsanläggning



Konst i glas av högsta klass



Åhus by the see



Dekoration vid Spritans huvudkontor som utförts av bloggarens syssling Sven Åke Ekberg



Kryssning på Helge å



Sven och Birgitta något beskuggade



Hans och Lone



Det generösa värdfolket Maj-Britt och Bo

För 55 år sedan samlades en grupp studenter på Ultuna för att läsa till agronom.

Åren har gott, vi har alla blivit agronomer och bidragit till agrikulturens befrämjande både i Svedala och i utlandet.

Med tiden har vi slutat i aktiv tjänst och blivit nitiska pensionärer med nog så många aktiviteter.

Många har hamnat här nere i Skåne och Halland och vi har bildat en informell klubb helt utan stadgar och styrelse, men den fungerar på bästa sätt.

Vår viktigast uppgifter är att vi skall träffas lite då och då för att besöka lokala aktiviteter och prata gamla minnen, allt medan vi förplägnas på bästa sätt.

Den här gången träffades vi i Åhus under värdskap av Bo och Maj-Britt Liedholm som hade ordnat ett fullmatat program. Skaran var lite reducerad, men vi var i alla fall åtta stycken.

Det blev rivstart med stor macka på Rökeriet söder om Åhus. Vi fick också reda på hur man odlar vin i Skåne.  Jag hade ingen aning om att det fanns flera odlare i Åhustrakten som till och med var representerade på beställningssortimentet. Det är kanske en produkt av "the global warming" vem vet?

Vi for vidare och såg på Spritans nya tappstation som låg inne i tallskogen. Det var något tjall på det löpande bandet, men guiden höll oss på gott humör.  Sedan kristall av högsta klass. Vi gick en runda vid torget och nere vid hamnen. Det blev fin guidning av kyrkan, en del gick in på museet andra slank in på porraffären som hade pillisnoppar av renaste choklad.

Sen var det tid med en sakta kryssning bland vassruggarna i Helge å. Mycket intressant och rogivande. Och så snaskade man i sig en massa chips och gottis, medan icke drivers gottade sig i både vin och whisky. Det blev en del rovfågel och så fick vi se den sällsynta strandmolken som kan bli upp till tre m hög och som nästan bara växer i täta vassruggar.

Kvällen avlutades med en god och närande middag vid värdparets sommarstuga nere vid Nyehusen. Alldeles ypperligt.

Vi ser redan framemot nästa träff.

Tack Bo och Maj-Britt för en fin övning!!!!!

Brunos koloni



Tistelfjäril i vit buddleja



Hustru Perssons etiopiska tavla . Vänner på torget av Zekiros


Så är jag åter tillbaka. I bland tar det emot att blogga, man vet inte riktigt vad man skall skriva eller så är man inte upplagd för det.

Under tiden har jag varit uppe hos Christian och fört konstruktiva samtal, ätit etiopisk mat och klämt en och annan kyrka i centralortens närhet.

Sim-VM har tatt en hel del tid men nu är jag ganska trött på det också.

I förmiddags gjorde vi ett besök i Brunos finfina koloni. Tog några bilder. Jag provade även på att fotografera fjärilar vilket var nog så svårt. Jag behöver nog träna lite till.

Sen for vi till Teckomatorp och hämta hustru Perssons etiopiska tavla. Vi tycker båda att den förmedlar mycket av den etiopska miljön. Tog med en bild så att var och en kan tycka vad den vill. Har ni någon synpunkt så sitt inte och tryck.

Vi hörs snart igen/Bloggare Persson