Bland slott och herrgårdar i nordväst
Vegeholm
Ängeltofta
Rossjöholm
Rhododendrum vid Rössjön
Össjö herrgård
Tomarps kungsgård
med storkfamilj
Vrams Gunnarstorp
I går söndag åkte vi en rundtur med turistföreningen i Ängelholm. Har man HD-pass får man lite rabatt och det säger man inte nej till.
Som sagt vi startade från Ängelholm med Eva Thorén som känd guide.
Först kom vi till Vegeholm som låg dolt inne i skogen. Stefan von Geijer berättade slottets historia, men den tänker jag inte dra. Det var naturskönt med stora ekar och rhododendron-buskage. Han tar bara emot grupper och endast utomhus. Han hade försökt med lite friare besöksformer, men det hade varit så mycket stölder och uppgrävningar av växter m m så det fick vara slut.
Vi for vidare till Ängeltofta nära Ängelholms flygplats. Här finns mycket lantbrukshistoria. Karl Georg Stjärnsvärd
genomförde enskifte och anställde utländska smeder för att tillverka lantbruksmaskiner. Det blev ingen större hit. Som husdjursgubbe fick jag bekräftat att det hade funnits en Jersey-besättning på 200 kor.
Vi for vidare förbi Skånska ljusfabriken som ligger alldeles intill Ängeltofta. Den säljer ljus till hovet och till de flesta kyrkor i landet. Visste ni det?
Så till Rössjöholm. Vi vandrade runt på en liten udde där den första borgen legat. Vi såg slottbyggnaden på håll. Det var mycket naturskönt och jag plåtade en rödaktig rhododendronbuske.
Här föddes Frans G Bengtsson. Hans pappa var förvaltare på godset.
Så till Össjö herrgård. som var guidens födelsehem. Här bor hennes bror, Hugo Berch, som jag känner sen tidigare, men han visade sig inte. Släkten Tornérhjelm hade tidigare ägt Össjö och släkten Berch hade ägt Vrams Gunnarstorp. På något vis bytte de gårdarna. Herrgården var byggnadsminnesförklarad.
Nästa stopp var Tomarps kungsgård. När vi beundrat gårdens stork jämte fyra ungar intog vi resans förplägnad vilket var kaffe med smör och bröd, med anledning av 350 års firandet av Roskildefreden. Hursomhelst det var inget fel på smaken.
Gården ägs numera av Statens Fastighetsverk och det hade renoverat byggnaderna under de senaste 10 åren.
Så till sista slottet, Vrams Gunnarstorp. Ägaren Tornerhjelm hade nyligen blivit årets bjuvsing, (innevånare i Bjuv) för att han framställt biogas från slaktavfallt och annat biologiskt material.
I övrigt handlade det mest om LInné och de fantastiska avenboks- och buxbumshäckarna. Jag har sett dem flera gånger tidigare men är alltid lika imponerad.
Halv sju var vi tillbaka i Ängelholm.
Jättetrevligt och mycket nytt.
Landskrona i mitt hjärta
Landskrona från Gråen
Wetterlindska kvarnen på Kvarnberget
Näsduksträdet bakom rådhuset
Kruttornet ute på bastion Adolf Fredrik byggt 1816.
I lördags var det stora aktivitetet i Landskrona.
Här, liksom i andra städer i landet, hade Statens fastighetsverk en drive som kallades för hemliga rum. Man visade upp sådant som var stängt i vanliga fall.
Vi var som vanligt på hugget. Stod i kö för att boka biljett till Gråen tillsammans med 500 andra. Vi lyckades få två innan alla var slut.
Först gick vi upp till möllan på Kvarnberget. Jag har gått förbi kanske 100 gånger, men aldrig varit där inne. Den heter Wetterlindska kvarnen efter sista ägaren. På slutet på 1920-talet var det meningen att möllan skulle rivas. Vissa röster talade sig dock varma för att den skulle bevaras. Förutom Citadellet fanns det inte mycket gammalt kvar. Men kommunen ställde inte upp med några pengar för renoveringen. Den beräknades kosta minst 1500 kronor. Då beslöt Landskrona Posten att göra en insamling. En del pengar flöt in, men inte så det skulle räcka. Men då fick man hjälp från oväntat håll. Landskronaklubben i Chicago har fått reda på det och skickade ett bidrag på hela 700 kronor. Möllan var räddad. Den restaurerades och det blev till och med lite pengar över. Ganska fantastiskt.
På vägen tillbaka sa vi: Nu går vi och tittar om näsduksträdet står i blom.
Och det gjorde det. Fast inte på riktigt. De vita näsdukarna som hänger ner är en slags stödblad. Blommorna är små och obetydliga. Trädet är en dold beauty där det står på en bakgård bakom rådhuset.
Trädet växer vilt i Kina. Det blev bekant i Europa genom en abbot och amatörbotanist som hette David. Han fick senare ge namn åt trädet. Det vetenskapliga namnet är Davidia involucrata. Involucrum betyder täcke, fodral och anspelar på stödbladen. Så nu vet ni det.
Sen åkte vi till Gråen. En liten isolerad ö utan ordinarie båtförbindelse med staden.
Nu är finns det en blomstrande liten koloniförening. De flesta som bo där har egen båt.
Men ön har en ganska märklig historia. 1747 beslutade riksdagen att Landskrona skulle göras till en fästningsstad och att ett nytt citadell skulle byggas på Gråen. Vi fruktade att dansken skulle anfalla.
Arbetet kom igång, men allt blev mycket dyrare än beräknat. Sverige kom i krig med Ryssland. Hotet från Danmark tonas ner. Det blir ett kruttorn inte mer. 1822 upphör fästningen att vara en del av rikets försvar.
Under 2dra världskriget byggs ett antal fort som ingår i Per-Albin-linjen. De flesta är ännu kvar.
Vi gick runt hela Gråen. Det blev ca 2,5 km. Tittade på kruttornet och ett antal gamla fortyoch sen tog vi hustru Persson en fika och jag åt en korv. Vi njöt av utsikten och det fina vädret.
På kvällen var vi riktigt trötta och orkade inte titta färdigt på Perelli. Fast det var visst inte så stor förlust.
O ljuvliga rhododendron
Chistinelunds gård
Rhododendrona av olika sorter
Vad betyder Rhododendron? Ja, för att förstå detta måste man gå tillbaka till den klassiska grekiskan.
Rhodon betyder ros och dendron betyder träd. Rhododendron betyder helt enkelt rosenträd, punkt och slut.
Idag for vi till Christinelund, som ligger nära Viken. Det är bara öppet under en enda weekend.
Det är inte så himla lätt att hitta dit. Det finns ingen skylt som visar var man skall ta av. Jag måste erkänna att jag körde förbi. När jag sen körde tillbaka kunde jag inte svänga in pga mitträcket på vägen så jag fick åka upp till Sjunkamossa, där beredskapsmuséet finns. Där kunde jag komma över på andra sidan på vägen och så småningom in på gårdsområdet.
När vi väl kom dit var där blott några få bilar som hittat dit. Det stärkte aktierna lite grann.
Vi har varit där förut. I år hade inte blommningen hunnit så långt. Det blev i alla fall en del bilder som jag hoppas att ni uppskattar.
Läste på nätet att gården äges av affärsmannen Ulf G Lindén, som är en av Skånes rikaste män.
Hur som helst. Det var fint att vandra i parken och se på alla Rhododendron och lyssna på alla fåglar- koltrasten sjöng som alldrig förr. Svarthättan och bofinken hjälpte till att göra det riktigt stämningsfullt.
Det är öppet hela weekenden mellan 10 till 16 om någon skulle känna för att åka dit. Fritt inträde.
Morsning kära läsare!!!
På jakt efter bin
Bloggare Persson botaniserar. Obs! Detta är min 300de bild på bloggen. Vad säger ni om det??
Hejsan!
Det finns ett bi som skall leva på ginst.
Ginst är en gul buske så mycket vet jag, men jag har aldrig kommit i direkt kontakt med arten.
Jag har sett att det växer gula buskar längs motorvägen. Kan det månne vara ginst? I så fall kan jag nog finna ginstsandbiet också.
Jag förslog att vi gör en liten utflykt till Järavallen för att ta reda på hur det ligger till med den saken.
Hustru Persson var med på noterna. Vi tog med kameran och Mossbergs flora.
Efter ett tag var vi framme med håven i högsta hugg. Jag tar fram floran och kollar. Tyvärr, tyvärr. Det var inte ginst utan i stället något som heter harris och på harriset går inte det eftersträvade biet.
Nåja, det blev en trevlig liten utfykt. Alla kan göra misstag. Han sa så igelkotten och klev ner från rotborsten.
Jag hittar säkert på något annat nästa gång.
Till dess - hej!!
Bokskog i skir grönska
Nu på försommaren är bokarna som allra finast.
Vi kör en liten runda och tittar på bokarna, sa vi.
Sagt och gjort, Vi tog bilen och for ut till ett av mina smultronställen.
Körde till Konga och sedan in i bokskogen bort mot Gillastig och Röstånga.
Det' var så vackert att det gorde riktigt ont i kroppen eller som vi säger på skånska." De riktigt söger en".
Den skira grönskan är snart slut, men det känns bra att man har passat på innan det blev för sent.
Nu får vi suga på karamellen ett tag. Hej!!
x
x
Nostalgi i kvadrat
I dag var det utställning i Viarp av veterantraktorer och mycket annat gammalt inom lantbruket.
Vi åkte dit gick och strosade omkring och tittade på de gamla grejorna.
Plötsligt ropar hustru Persson:
Men se, där den där gamla gödselsäcken som jag gjorde reklam för när jag var liten!!!
Vi tog några kort av underverket. Hustru Perssons pappa hade jobbat inom gödselindustrin så jag förstod att hur det hängde ihop.
Väl hemma letade hustru fram en bild med henne på som tagits för så där en sjuttio år sedan.
Och se det var nästan samma säck. Hustru var överlycklig och det förstår jag. Tala om nostalgi!!
Det får räcka för den hår gången.
Kyrkogårdens dag
Landskronas allmänna manskör sjunger på gamla begravningsplatsen
Vissa gav verkligen järnet
Och över allting vaktar den vita ängeln
I dag är det den 17de maj. Ja, då är det Norges nationaldag.
Men det är också kyrkogårdens dag. Visste ni det? I alla fall är det så i Landskrona.
Vi är med i något som heter Kyrkogårdshistoriska Föreningen. Den håller framförallt till på Gamla begravningsplatsen. Vi brukar ha aktiviteskvällar då vi snyggar upp, skurar gamla gravstenar, rensar ogräs m.m.
Idag var det olika aktiviteter, med ett par guidade rundturer bland gamla betydelsefulla personer och nyplanterade träd.
Nytt för i år var ett mycket uppskattat besök av en av stadens manskörer. De gjorde ett mycket fint gästspel i det vackra sommarvädret.
På begravningsplatsen finns en ängel tillverkad av en stubben från en alm som drabbats av almsjuka. Föreingens medlemmar har målat den vackert vit och den har blivit en mycket uppskattad prydnad. Idag väckte den berättigad uppmärksamhet.
Konst från döda almar har blivit en het potatis bland stadens konstnärer. Vi var på ett möte om konst i Landskrona och där blev de ordentligt nersablade. En skulptur som fanns i stadens skulturpark har fraktats bort och det tyckte en konstnär var jätteskönt.
Jag tycker det är fel. Det finns inget facit om vad som är konst. Väldigt många landskronabor blev glada när man gjorde något fint av de döda almarna. Men träskulpturerna behöver också underhållas och det har man verkligen missat med undantag av ängeln på gamla begravningsplatsen. Här vore verkligen en skärpning på sin plats.
Som det är nu skäms jag när jag ser dem.
Nu skall jag lägga mig. Hasta la vista!!!
Vi åker till Jakriborg
I dag fick vi lite tid över då tyckte vi skulle hitta på något nytt och educational.
Vi åker till Jakriborg förslog hustru Persson!
Bra förslag, sa jag!
Vi gav oss i väg. Ingen av oss hade varit där förut. Det ligger alldeles invid Hjärups pågatågsstation.
Vad är då Jakriborg. Jo, det är ett ganska speciellt bostadsområde byggd i så kallad hansa-stil. Menigen är att det skall efterlikna bebyggelsen i de gamla hansestäderna.
Husen har brant sluttande tak. Gatorna är slingrande och smala. Ingen biltrafik. Bebyggelsen för tanken till städer i Tyskland och Holland.
Varför bygger man så. Ja säg det: Kanske är det ett experiment av arkitekterna att återskapa något av det gamla. Här var väldigt lugnt, kanske för lugnt. Vill man man uppleva något av tidens kulturutbud måste man ändå åka in till Lund eller Malmö.
Jakriborg växer för varje år och det lär inte vara någon bostadskö.
Sist varför heter det Jakriborg? Jo, fastighetsbolaget som byggde området heter Jakri AB och det kommer från Jan och Krister Berggren. Konstigare var det inte.
Vi hörs snart!
Björnes konst
Kennet Björne jobbar med sina gubbar
Det är mycket man inte känner till. Jag har bott i Landskrona sen 1967, men jag har inte haft en aning om att bakom Björnes magasin finns en etablerad konsnär.
Björnes magasin är en formidabel loppisaffär. Där finns allt och mycket därtill. Hela huset är knökafullt med prylar av alla de slag. Jag har varit där ibland, men då har jag mest varit rädd för att stöta till sakerna så det skulle bli ett jätteras. Men än så länge har det gått bra.
Stefan,som var hemma i helgen sa: Har du sett Björnes gubbar. Vadå gubbar? Ja, vet du inte att han är en etablerad konstnär? Nä, inte en aning.
Jag kolla lite på nätet. Såg att han fått Landskronas kulturstipendium redan 1979. Oj då!! Jobbat mycket Jörgen Mash. Hoppsan!! Jag har tydligen missat mycket. Bäst att ta en titt på hans grejor.
Jag gick dit. Kennet var i full fart att skapa sina gubbar. Tog lite bilder. Det var verkligen spektakulära!!
När det gäller konst tänker jag inte tala om vad ni ska tycka. Jag vet det inte själv.
Gå gärna dit och titta själv. Han håller till på Gamla Kyrkogatan. Det kan vara väl värt ett besök.
Har ni sett en alpacka?
Hejsan!!
Under de senaste åren har vi haft får betande på vallarna på Citadellet här i Landskrona.De var mycket uppskattade av stadens flanörer.
Men så hände det som inte fick hända. Ett gäng ungdomar hetsade sina hundar mot fåren och flera stycken blev skadade och några dog.
Det resulterade i att alla får togs bort från Citadellet. Vi var alla upprörda att det fanns sådana element i vår fina stad.
Hela förra året var det tomt på vallarna.
Nu har man inom parkförvaltningen kommit fram till att man med hjälp av alpackor skall skydda fåren från hundar och andra störande element.
I går kom det tre stycken alpackor jämte ett antal får.
Hur som helst en ny attraktion.
Kommer det att fungera.+?
Man skall nog inte ha för stora förhoppningar. Fåren tycks redan ha delat upp sig i två grupper, men det är möjligt att man är lite försiktig gentemot de nya djuren. Man vet ju inte riktigt vad som händer om man provocerar dem. Ingen skulle bli gladare än jag om det lyckades, men man skall nog inte förvänta sig att alpackorna är införstådda med hela problematiken.
Som sagt: Det är bättre att lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.
Vi får se!
Morsning!!!
Stefan åter från Mexiko.
Häromdagen kom Stefan hem från Mexiko. Vi var nere vid järnvägsstationen och mötte honom.
Han var förvånansvärt pigg efter 15 timmars resa. Vi var ju väldigt glada att få hem honom välbehållen och frisk.
Mexiko City är inte en liten stad precis. 20-22 miljoner bor där. Man kan knappt fatta det, men så är det.
Stefan var med i ett team som skulle se till att allt funkade vid Vin & Sprits stora reklamkampanj for Level Vodka, som är det allra finaste i deras Absolut-sortimentet. I Sverige kan man bara köpa den på beställning.
Det är bara i utlandet som Vin & Sprit har sådana driver. Skönt att det såldes till Frankrike, så regeringen slipper kämpa med sin dubbelmoral.
Nästa stora drive lär bli i Aten och sen kommer det att rulla på till andra metropoler.
Vädret har verkligen varit fin ett tag, men nu har de hotat med köld.
Jag stannar för den här gången.
Morsning!!
Vi besöker Johannamuseet
Den första fordbilen hette Johanna och den gav namn åt museet
En ung blivande Gustav VI Adolf med sin första fru Margareta
Den store kvinnokarlen Karl XV här tillsammans med sin hustru Lovisa
Har ni varit på Johannamuseet utanför Skurup? Om inte så åk dit!!
Vi var där idag.
Museet är skapat av en man, Manfred Almkvist. Han var ett geni. Under flera decennier samlade han en otrolig massa saker på sina resor på somrarna, Allt samlade han på, allt. På vintrarna satte han sakerna i ett perfekt skick. och så småningom startade han ett museum, Det fick heta Johannamuseet efter han första Ford. Han gick med i Ford-klubben och där måste alla bilar ha ett namn. Hans första hette Johanna och det fick museet också heta.
Manfred har lämnat det jordiska, men museet lever vidare. I år fyller det 25 år.
I år har visar man bl a en samling kunliga proträtt som skänkts av royalistika sällskapet. Jag tar med två på bloggen, men det finns mycket mera.
Åk gärna dit. Ni kommer inte att ångra er.
Vi hörs!!
Nu är det klart
Tack vare det fina vädret så är taket färdigmålat. Vi är jätteglada.
När det väl var klart började det blåsa och regna. Vi höll oss t.o.m. borta från valborgmässefirandet nere vid stranden med både tal och majbrasa.
Vi delade på en påse räkor och en flaska vin i stället. Det satt riktigt bra.
Nu skall ni slippa se huset på ett tag.
Vi får se vad maj har i sitt sköte-
Saludos amigos!!
