Sven Persson

Landskrona från Gråen



Wetterlindska kvarnen på Kvarnberget




Näsduksträdet bakom rådhuset



Kruttornet ute på bastion Adolf Fredrik  byggt 1816.

I lördags var det stora aktivitetet i Landskrona.

Här, liksom i andra städer i landet, hade Statens fastighetsverk en drive som kallades för hemliga rum. Man visade upp sådant som var stängt i vanliga fall.

Vi var som vanligt på hugget. Stod i kö för att boka biljett till Gråen tillsammans med 500 andra. Vi lyckades få två innan alla var slut.

Först gick vi upp till möllan på Kvarnberget. Jag har gått förbi kanske 100 gånger, men aldrig varit där inne. Den  heter Wetterlindska kvarnen efter sista ägaren. På slutet på 1920-talet var det meningen att möllan skulle rivas. Vissa röster talade sig dock varma för att den skulle bevaras. Förutom Citadellet fanns det inte mycket gammalt kvar. Men kommunen ställde inte upp med några pengar för renoveringen. Den beräknades kosta minst 1500 kronor. Då beslöt Landskrona Posten att göra en insamling. En del pengar flöt in, men inte så det skulle räcka. Men då fick man hjälp från oväntat håll. Landskronaklubben i Chicago har fått reda på det och skickade ett bidrag på hela 700 kronor. Möllan var räddad. Den restaurerades och det blev till och med lite pengar över. Ganska fantastiskt.

På vägen tillbaka sa vi: Nu går vi och tittar om näsduksträdet står i blom.

Och det gjorde det. Fast inte på riktigt. De vita näsdukarna som hänger ner är en slags stödblad. Blommorna är små och obetydliga. Trädet är en dold beauty där det står på en bakgård bakom rådhuset.

Trädet växer vilt i Kina. Det blev bekant i Europa genom en abbot och amatörbotanist som hette David. Han fick senare  ge namn åt trädet. Det vetenskapliga namnet är Davidia involucrata. Involucrum betyder täcke, fodral och anspelar på stödbladen. Så nu vet ni det.

Sen åkte vi till Gråen. En liten isolerad ö utan ordinarie båtförbindelse med staden.

Nu är finns det en blomstrande liten koloniförening. De flesta som bo där har egen båt.

Men ön har en ganska märklig historia. 1747 beslutade riksdagen att Landskrona skulle göras till en fästningsstad och att ett nytt citadell skulle byggas på Gråen. Vi fruktade att dansken skulle anfalla.

Arbetet kom igång, men allt blev mycket dyrare än beräknat.  Sverige kom i krig med Ryssland. Hotet från Danmark tonas ner. Det blir ett kruttorn inte mer. 1822 upphör fästningen att vara en del av rikets försvar.

Under 2dra världskriget byggs ett antal fort som ingår i Per-Albin-linjen. De flesta är ännu kvar.

Vi gick runt hela Gråen. Det blev ca 2,5 km. Tittade på kruttornet och ett antal gamla fortyoch sen tog vi hustru Persson en fika och jag åt en korv. Vi njöt av utsikten och det fina vädret.

På kvällen var vi riktigt trötta och orkade inte titta färdigt på Perelli. Fast det var visst inte så stor förlust.