Midsommar i Dalarna
Midsommarfirande i Skattungbyn
Kamchatjabjörnar
Hela bloggareklanen Persson
Hejsan!!
Det var länge sen sist. Men vi har varit på rundresa hos alla barnen. De är som bekant utspridda i hela landet. Solna, Gävle och Orsa, så det så.
Det tokade till sig lite i början. Vi flyttade ett bord och jag råkade få ena stortån under ett av stolsbenen. Just då gjorde det lite ont, men sen tänkte jag inte mer på det. Men si - under tiden började de onda krafterna verka och efter ett par dagar var tån både svullen och blå så det blev sjukhuset i Mora. Efter lång väntan behagade man titta på tån. Nu är den åter i fin form.
Hos dottern Annika hade vi släkträff. Alla barnen och moster Rea. Mycket trevligt.
Vi deltog i midsommarfirandet i Skattungbyn tillsammans med ett par tusen andra. Sedan blev det god mat och trivsam tillvaro.
Midsommardagen åkte vi till björnparken Grönklitt där fick vi se både kamchatjabjörnar och sibiriska tigrar.
Det är stora pjäser. En kamchatjabjörn är över 3 meter när den står på bakbenen. Det är väl bara Kodiak-björnen som är lika stor.
Det slutade med ett gruppfoto och sedan for var och en till sina boningar.
Väl hemma var det en massa saker som skulle göras. Men nu är vi nästan ifatt.
Morsning!!!
Fallens dag i Älvkarleby
Den tomma älvfåran
Vattnet släpps på
Fullt pådrag med 680 kubikmeter vatten i sekunden
Kraftverket och Carl den 13des bro
Vi fortsatte vår väg norrut. I går söndag firades "Fallens dag". På vår väg mot Gävle åkte vi in till Älvkarleby, där fallens dag var en stor sak. Där hade man firat dem i 37 år. Evenemanget hade ökat med åren. Nu var det fullt med marknadsstånd. En musikkår spelade. Man släppte på vattnet tre gånger under dagen.
Vi var där vid första utsläppet. Det var fullt med folk vid broar och grässlänter. På en given signal satte så det hela i gång. Ett veritabelt skådespel. Bilderna får tala. De säger mer än 1000 ord.
Vi hade sett något liknade vid fallens dag vid Harsprånget någon gång på 60-talet.
Vi fortsatte mot Gävle.
Ny etiopisk restaurang i Stockholm
Efter Wiads-mötet fortsatte vi upp till Stockholm och Christian och Victoria där vi blev väl förplägnade.
Kl 10 på kvällen hämtade hustru Persson upp vårt barnbarn Linus som varit på klassresa på Gröna Lund.
På lördagen åkte vi till en nystartad etiopisk restaurang som låg på Ringvägen på söder. Väldigt mycket bilder och saker, som berättade om landets rika historia. I skrivande stund har jag lite svårt att komma ihåg namnet, men jag tror att den hette Goja Fasica. Har jag fel så har jag Christian som support.
Vi njöt av fulla drag och drömde oss tillbaka till vår tid i Etiopien.
Det har blivit i överkant med nostalgi på sista tiden.
OK. Vi åker vidare.
Nostalgiskt elevmöte på Wiad
Gamla wiadselever
äter kinamat i Tumba
Wiad Corps de logiet från baksidan
Gamla elevhemmet "snusdosan" som nu var garage
Ägarparet på Wiad Gerd och Anders Gustafzon
Vi bjuds på kaffe med god smörgås
Den samlade elevspillran från 1949-50
Jag var lantbrukselev på Wiad utanför Södertälje 1949- 50. Det kallades då Institutet för husdjursförädling och var mest känt för sina försök med enäggstvillingar. Där fanns massor med elever inom husdjur, lantbruk och hushåll.
Sen har det runnit massor med vatten under broarna. Genom intiativ från av eleverna, Anna Lisa Nilsson, ordnades ett elevmöte efter nästan 60 år. Intresset var stort i en början, men det krymte allmer och till slut var vi bara en kärna på drygt en handfull personer. Det hade kanske gått för lång tid?
Vi samlades i Hågelbyparkens vandrarhem, som har stolta anor från grundaren, L M Ericsson. Vi hade alla grånat genom åren. Vi berättade ögonblicksbilder som stannat kvar genom åren. Bl a fick jag reda på att jag satt och lagade min enda overall på kvällarna. Det hade jag glömt. Vi åkte in till Tumba Centrum och åt en gemensam måltid.
På torsdagen åkte vi så ut till Wiad. Mycket var sig likt, mycket hade ändrats. Vi hälsades välkomna av det nuvarande ägarparet Gerd och Anders Gustafzon, som bedrev lantbruk och hyrde ut lägenheter. De bjöd in på kaffe och berättade om vad som hänt sedan de tog över. Och det var inte litet.
Institutionsbyggnaden var helt ombyggd till lägenheter. Vår kära elevbostad hade blivit ett garage och den stora ladugården var omgjord till ett häststall modell större och på fälten odlades framför allt spannmål.
Vi gick tunt och tittade. Det var många minnen som dök upp. Många av ens bästa vänner under elevtiden hade tyvärr lämnat jordelivet.
Tala om nostalgi.
Nu slutar jag för den här gången.
Trädgårdsutflykt
Milos Matic i Bjuv med sina ormar
Mycket blommor, men ändå lite luft
Bil i trädgården och olika skulpturer
Nefertite tillverkad av Milos
Sleeping beauty i Asmundtorp
I dag på nationaldagen hade man något som hette "Öppna trädgårdar"
Vi beslöt att ta en tur till Bjuv och Asmundtorp och titta på några trädgårdar.
På vägen dit kunde vi konstatera att det inte var många som flaggade trots nationaldagen. Här ligger vi långt efter Norge.
Väl i Bjuv letade vi länge utan att finna någon trädgård. Det skulle vara konst av betong och smide.
Här är det nog, ropade hustru Persson. Vi såg ett vackert målat staket och väldiga Buddha-statyer och lejon i trädgården. Det var knökafullt. Vi försökte öppna grinden, men det gick inte. Vi frågade en som kom förbi. Nä, det är ett Buddhatempel, sa han. Det hade jag ingen aning om!!
Efter ytterligare en tids letande hittade vi rätt. Milos, som var en trevlig man, hälsade oss välkommen. Han hade massor med saker i trädgården. De flesta hade han gjort själv. En gammal bil ute och flera inomhus. Massor med växter, en fiskdamm med karpar och guldfiskar. Flera byster av Nefertite, gjutna och målade av honom själv.
Jag gillar det här, sa Milos, för då håller jag mig i trim.
Vi sa hej till Milos och fortsatte till Asmundtorp. Där hade man satsat på att figurklippa buxbum. Vi fastnade för en liggande dam som låg och solade sig.
Tänk så många duktiga människor det finns runt omkring oss.
Farväl!!!!
Nu blir korsvirket fint
I år hade det varit fint målarväder.
Vi har legat på ganska hårt för att få det färdigt. Först målade vi en del av plåttaket. Nu är full fart med korsvirket.
Vi har en väldigt duktig målare som hjälper oss. I småstäderna finns det sådana.
Nu kan vi åka på semester med gott samvete.
I fjol regnade det hela tiden och allt blev försenat.
Bilderna får tala för sig själva.
Morsning!!!
Agronomträff i söder
Judasträd i den bibliska trädgården vid Stora Hammars kyrka
Vår duktiga guide avtackas av Hans
Smeden på Vikingamuséet
Trivsam samvaro i
Olsenis trädgård
Vår lilla klubb agronom-syd 54 brukar sammanträffa ett par gånger om året. Medlemmar är skånska och halländska agronomer som skrevs in på Ultuna 1954 jämte deras undersköna respektive.
Ingen minns när vi bildades, några stadgar finns inte. Vi är ett kamratgäng med ett gemensamt förflutet och det räcker länge.
I dag var det Alert med hustru Lone som stod som värdar nere i sydvästraste Skåne.
Vårt första besöksobjekt var Stora Hammars gamla kyrka. En klenod bland kyrkor, som stått som ödekyrka i nästan 30 år, men som sedan räddats genom privata intiativ. Vi hade en genomkunnig och dito trevlig guide som berättade om kyrkans öden och äventyr bl a hur den blivit släkten Lovéns minneskyrka. Ett mycket givande besök.
Nästa objekt var den bibliska trädgården vid Stora Hammars kyrka. Det var guidens skötebarn och så vitt jag förstod helt unikt i Sverige. På bilden ser vi ett judasträd, men det fanns ett otal växter som hade anknytning till Maria och Jesu lidande.
När vi var välmatade med kunskap intog vi en stärkande middagsfika.
Så bar det av till vikingamuséet ute vid Foteviken. Vi gick runt i den kraftiga blåsten. Tack vare vettigt ställda frågor från deltagarna fick vi en ganska god bild bild av muséets verksamhet.
Dagen avslutades hemma hos Lone och Hans. Efter en tapper fight mot blåsten fick vi ordning på bordsdukarna ute i trädgården, kanske främst genom Hans drastiska åtgärd att hämta in delar av husets förråd av stenplattor. Sedan bjöds det på välkomstdrinkar följda av en härlig måltid som avslutades med tårta och kaffe.
Vi hade en fin dag tillsammans. Man trivs alltid bra i goda vänners lag.
När vi var på vikingamuséet hittade jag en växt som jag inte kände igen. Gunilla Johansson sa nåt om Hesperis men ingen tycktes kännas vid namnet. Vi tar med den och så kollar vi i Hans fina flora, sa jag. Han hade sista utgåvan av Mossbergs praktverk. Hesperis fanns med, men bilden stämde dåligt. Nån nämnde trädgårdsnattviol, men det namnet fanns överhuvudtaget inte med i floran.
Jag tar med växten hem och kollar på datorn.
Kom hem, gick in på Googles bilder och skrev trädgårdsnattviol och - och upp kom en bild som såg exakt ut som vår blomma och den hette Hesperis matronalis - precis som Gunilla hade sagt - heder åt en sådan kvinna. Man skulle nog lyssna lite bättre på damerna!!.
Vad betyder då Hesperis? Jag gick in i min bibel "Växternas namn" av Corneliuson. Här står allt.
Jo, hespera betyder afton på grekiska. På latin känner vi ordet som vesper. Hesperis är en böjningsform. Redan på klassisk tid var det namnet på just nattviol. Varför just nattviol? Jo därför att den luktar så gott på natten, ja redan på kvällen. Men matronalis då? Ja det kommer av matrona och hänsyftar på någon slags klassisk kvinnodag som jag dock inte tänker fördjupa mig i.
Man lär sig alltid något nytt varje dag. Hej och tack Lone och Hans!!
Kaffe på Wideröra gård
Wideröra från framsidan
och från baksidan
I dag var vi ganska trötta efter Piraten-äventyret. I vår ålder och i denna värme får vi ta det lite lugnt.
Efter middagssömnen sa jag till hustru Persson: Nåt måste vi göra. Vad säger du om att åka till Wideröra och dricka kaffe. Kör för det, svarade hustru.
Wideröra ligger lite bortanom Tågarp. Det är en stor växtodlingsgård som sköter 750 ha när alla bitar räknas in.
Men frun på gården, Lisbet Svensson, driver en kaffeservering och en välskött trädgårdsanläggning.
Vi har aldrig varit där tidigare. Lisbet tog emot oss som om vi varit Amerika-främmande. Hon visade oss en utställning, som ännu inte hade börjat officiellt. Sen fick vi en del fakta om gården. Vi vandrade runt i den fina trädgården och tittade in i den fantasiska källaren där man kunde sitta om vädret inte var det bästa.
Sen var det tid att beställa kaffe, som vi avnjöt ute i det fria. Vädret var formidabelt.
En trevlig upplevelse, som jag verkligen kan rekommendera.
Nu får det vara nog för idag. Jag tänker titta på Susanna Kallur!!
Morsning!!!!
Pitraten och lite till
Brorsons och hustru Persson intar en medhavd lunch på Ågården
Skådespelaren Ingvar Andersson underhåller med piratenhistorier
Vägen fram till Stampabron där vi offrade två kronor.
Antikaffären "Spiken i Kistan" i Lövestad
I går var det årsmöte i Piratensällskapet i Vollsjö. Vi åkte dit tillsammans med våra vänner Gulli och Bengt Brorson. Det har vi gjort många gånger förut.
I år höll vi till på Ågården. Det var en riktigt bra lokal.
Vi hade med oss matsäck och var där i god tid så vi kunde äta i lugn och ro. Medresenärerna tog en nubbe, bloggaren drack vatten - inte helt i Piratens anda, sorry.
Vi kom igång med årsmötet. Den relativt nye ordförande har en del att träna på. Vi hoppas på bättring. Revisionberättelsen var dock mycket proffsig och tog nästan halva årsmötet!!
När årsmötet väl var avklarat underhöll skådespelaren Ingvar Andersson med Piraten-historier och de många skratten visade att han gick hem hos publiken.
Så var det dags att gemensamt promenera till Stampabron och offra en krona. Skam till sägandet har jag glömt varför, men jag tror att det vid en resultaträkning blev en krona över som man inte visste vad man skulle göra med. Då beslöt man att offra den i Stampabäcken. I år blev blev det till och med två kronor därför att det hade regnat så förbaskat i fjol.
Vi fortsatte vidare. I Lövestad tittade vi in i välkända antikaffären "Spiken i Kistan". Där kan man hitta det mesta. Vi hörde att den tyvärr skulle läggas ned.
Vidare avverkade vi ett par kyrkogårdar, besökt Kumlatofta oskiftade by och i Everlövs kyrka tittade vi på Petrus med glasögon från 1400-talet. Det är grejor!!
Vi sätter jag punkt.
