Sven Persson

I går var det stålande sommarväder. Inte skall vi väl sitta hemma och uggla. Låt oss göra en utflykt idag, föreslog hustru Persson. Röstånga marknad börjar idag, fast den är flyttad till Herrevadskloster.

OK, vi kollade på nätet. Den skulle börja kl 10. Vi startar väl kl 11. Jag vill gärna fota i ett par kyrkor. Sen blir det nog lagom att besöka marknaden.

Sagt och gjort. Vi stannade till i Svalöv där jag tog ett par kort av andaktsrummet på Forslidsgården. Sen for vi vidare till Billinge och dess katedral. När det var överstökat styrde vi kosan mot Herrevadskloster.

När vi körde in på parkeringen var det inte mycket folk. Ja, marknaden börjar ju inte förrän kl 4. sa parkeringsvakten. Men det stod 10 på nätet. Ja, det har visst blivit något fel tyvärr. Nåja, det var inte hela världen. De flesta knallarna var redan på plats, musiken hade ännu inte börjat med sin öronbedövande verksamhet så jag tyckte det var bara bra. Inte så mycket folk att stångas med.




Vi gick in på marknaden, köpte ett halvt kilo biggaråer som smakade friskt och gott.



Till detta la vi ett paket gräddbullar och även några några goda korvar.

Nu far vi vidare!!!!



Vi tog vägen över Söderåsen. Stannade till hos Lotta på åsen.



De hade förenklat bevakningen. Vi beställde in varsin våffla med hallonsylt.



Den smakde utmärkt både för mig



och hustru Persson. Ett ljuvligt ställe  som blev ännu bättre i det ljuvliga vädret.



Vi for vidare och stannade till vid de fantastiska dammarna vid Finstorp. Stora ytor var täckta med blommande



näckrosor. De stora ytorna var svåra att fotografera så det fick bli en närbild.

När vi kom hem blev det duschen och lite välbehövlig vila.

Vi hörs!!!!

Nu på sommaren kryper människorna ut ur sina hyddor. Då får man besök av släkt och vänner.

I går kom hustru Perssons syssling Ingmari och hennes man Hans jämte Monica
som varit gift med Ingmaris bortgångne bror Beritl.

Vi mötte upp "Hos Ingrid" i Borstahusen. Medan de tittade på hennes alster kämpade jag för att få en parkeringsplats. Överallt var det fullt med badgästernas bilar.

Nåväl, vi förenades och for vidare hem till oss.



Monica, hustru Persson, Hans och Ingmari

När vi fikat och pratat av oss det mesta gick vi i samlad trupp ner till stadens konsthall och



beundrade allt vackert.

Sen tog vi en tur bort till den Rothhoffska kolonin, som står under museet beskydd.

Den är full av blommor och odlade växter och försöker återspegla den sanna koloniandan.

Det är trevligt med besök!!!!!

När jag var yngre slarvade jag mycket med fötternas vård. Man sprang barsock (utan skor) och fick tjocka sulor under fötterna. Sprickor var inte särskilt ovanliga.

På äldre dar har jag blivit mer medveten om att man skall sköta sin kropp och då även fötterna. Jag har gått till lite olika fotvårdare med skiftande resultat.




Numera går jag till Gunilla och hon tar väl hand om mina fötter och händer med för den delen. Behandlingen tar ca en timme. Under tiden har vi också mycket konstruktiva samtal. Vårdar ni inte era fötter tycker jag att ni skall sätta igång med en gång. Är det uppfattat?



Sen en sak till. Jag kan spreta med tårna på väster fot men inte på höger. Det där är lite lustigt. Det är tydligen genetiskt styrt. En del kan spreta med tårna på båda fötterna, en del bara på en fot, höger eller vänster, eller så kan man inte spreta på någon fot alls och det är tydligen inget man kan träna upp.

Kan ni spreta? Hör gärna av er!!!!

I dagarna tre har vi haft karneval i staden. Vi tog en liten runda bland stånden och det räckte för oss. Under karnevalståget, som vi sett många gånger förut, gick vi till Why not café, som Flickman driver nere på Cidadellet. En kaffe latte med morotskaka satt väldigt fint.




Inger Bergh-Lundberg med man Anders

I går fick vi besök av en släktförskande släkting Inger och hennes man Anders.

Vi kom fram till att vi var 6-männingar. Hon tillhör Bergh-grenen av vår släkt. Den förste Berghen hette Svante Bergh och levde 1795 till 1847. Han var yngste bror till min farfarsfarfar Måns Åkesson. Vår gemensamma släkt går sedan bakåt till 1500-talet. Inte illa.

Sedan dess har det flutet mycket vatten under broarna.

Vi hade väldigt mycket att tala om och tiden försvann snabbt. Under tiden utbytte hustru Persson och Anders tankar till ömsedidig glädje.

Vi tog sedan en tur genom staden och tittade på saker som berörde våra gemensamma släktingar.

En minnesvärd dag!!!!

Vi beslöt att ta en tur till Österlen. Det är viktigt att hålla igång. Då blir det också mer mening med livet.

Vi hade läst att Eckerlunds i Tomelilla hade stor rea så det fick bli vårt första mål. Eckerlund är vår absoluta favorit då det gäller kläder, såväl herr som dam.

Ej heller denna gång blev vi besvikna. Vi båda gjorde en del fynd och for sedan belåtna vidare till Simrishamn.



Målet var inställt på fiskaffären som ligger en bit från hamnen. Förutom att sälja fisk har de även en alldeles förträfflig fiskrestaurang som vi besökt ett antal gånger.



I dag valde vi bufféen som innehöll olika sillinläggningar jämte en underbar Janssons frestelse.

Det var gudomligt gott.



Vi körde norrut till Tångdala där vi tänkte besöka min nästkusin Anna, men hon hade tydlligen lagt sig att sova middag så vi fick ingen kontakt med henne. I stället besökte vi en annan släkting, Gerd Almedal, som kan vår släkt på sina fem fingrar. Vi hade en synnerligt givande pratstund, då vi bl a redde
 ut våra släktförhållanden. Våra linjer gick tillsammans i början på 1800-talet.



När vi var färdiga gjorde vi ett nytt försök att träffa Anna på Tångdala. Nu hade hon sovit färdigt och han tog emot oss med öppna armar.

Anna är en riktig krutgumma med sina 90 år på nacken. Hon hade varit uppe redan klockan 3 på mogonen och rensat ogräs på gården. " Det blev minsann tre rullebörar fylla med ogräs", sa Anna. " Jag fick minsann hugga med lien för att ble av dom" fortsatte hon. "Jag blev trött av allt slitet så jag gick och la mig", sa hon.

Vi hade en trevligt pratstund med Anna. Hon tyckte det var svårt att hinna med allt som skulle göras. Ja, jag säger då det. Undrar vad man själv kan åstadkomma när man blir 90, om man nu blir det???



Anna följde med ut och vinkade av oss.




Till sist tog vi en sväng till Eljaröd och tittade till mina föräldrars grav. Då kom vi på att vi skulle tatt med oss jord till rabatten framför gravstenen, men det hade vi lyckats glömma. Vi gör väl ett nytt försök nästa gång!!!

Nu är vi hemma och jag säger hej så länge!!!

Inte långt från Landskrona ligger Häljarps våtmark. Jag brukar gå dit lite då och då för att lyssna på fåglar.

I går tog hustru Persson och jag en liten tur dit mest för att få lite motion.

Jag kunde konstatera att hampdånen nu stod i full blom i stora mängder. Hampdån är ingalunda någon raritet men den är en vacker växt. På latin heter  den Galeopsis speciosa och speciosa betyder just vacker eller imponerande och det passar ju bra. Jag tog en bild så ni också får njuta av den.



En nässelfjäril satt och solade sig på en bänk. Jag tog en bild som blev ganska hyfsad.

När man är ute och går hittar man alltid något av intresse.

Vi hörs!!!