Sven Persson

Dockan omgiven av vatten

Ni minns säkert att jag pratat om torrdockan, som slet sig under en storm och flöt bort 4 km och fastnade invid motorvägen.

Nu har ett hollänskt team jobbat med att få ut den till havs och sen vidare till Landskrona igen.

De har byggt en bassäng runt dockan, som skulle fyllas med vatten så att dockan skall kunna flyta. Sen har de grävt en 40 meter bred kanal ut till öppet vatten.

Idag har pumparna gått för fullt och bassängen är nu full med vatten. Vi for ut där på eftermiddagen. Dockan flöt och de hade vänt den så att den stod mot kanalen. Fantastiskt!!!

Vad händer sen. Ja, de skall väl öppna på bassängen så att vattnet flyter ut. Förhoppningsvis skall också dockan flyta ut. När så sker vet jag inte. I tidningen stod att de skulle vänta på lämpliga väderleksförhållande.

Det skall bli spännande att följa fortsättningen.

Hustru Persson visade mig ett brevkort som hennes farfar hade fått 1901.

Har Du sett hur de skrev adressen förut?

Ja det skiljer sig faktiskt en hel del från dagens praxis. Gataunamn men inget nummer. Ja det förutstte väl att han var väl känd i staden.

Men sen kom de mest iögonfallande. Adressort: helt enkelt Här. Vad är då Här?  Ja, det måste vara Här i Landskrona.

Det krävdes nog en hel del lokalkännedom före att det skulle fungera. Har någon av  er kära läsare träffat på något liknade?

Man skulle kanske prova att sända ett kort till frugan. Hustru Persson, Storgatan, Här.

Det är nog bäst att jag anger avsändare så kommer det kanske fram.

Vi hörs. Jag är här som vanligt.

Ja,det är så sant som det är sagt. Nu har jag fyllat år igen, 82. Går nu mot de nittio. Huvaligen!!!




Christian kom ner dagen till ära. Här tar han igen sig efter dagens resa. Busy som vanligt läsande en bok och pratande i mobilen på samma gång.




Sen tog han oss med ut till Basilika, en av stan bästa restaranger typ Thai.

Jättegod mat och väl kyld öl i 60 cl flaskor. Toppen.



Stefan hade förärat med en förnämlig korg med ost, kex och andra läckerheter.  De kommer säkert att smaka gott.



Annika förärade oss en fika på Flinkmans café nere vid Citadellet. Där valde jag det bästa av allt: Caffe latte med morotskaka, Mums! Hustru Persson föll för en kladdkaka. Inte dumt det heller.

Ja, nu är det hela över. Livet går vidare.

Hälsande gubbe 17.3.2004



D:o 29.1.2012

Almsjukan härjade hej vilt i Landskrona och gör så fortfarande.

Många träd fick avverkas. Då var det något ljushuvud som förslog att man skulle kontakta motersågsskulptören Daniel Andersson och låta honom göra skulpturer av lämpliga träd. Så gjordes också och det finns nu ett stort antal sådana i stadens parker.

Som ett exempel har jag tagit med en som står nere vid campingen i Bortsahusen. Den första bilden visar honom vid tillblivelsen i mars 2004. Den andra visar hans nuvarande utseende 8 år senare. Som synes har han åldrats betydligt.

När den var färdig eller kort efter blev han inoljad. Tyvärr har inte underhållet fortsatt och i stort sett ser de allra flesta skulpturerna ganska så förfallna ut.

Av någon underlig anledning har inte kommunen visat något större intresse av underhålla dem. Stadens etablerade konstnärer har visat närmast ett förakt mot dessa statyer. Man hade gjort en trästaty inne i den sk skulpturparken med div stenstatyer. Konstnärerna krävde att den skulle flyttas från parken. Ingen katt bland hermelinerna. Och så blev det. Den fraktades till Ven. Samma var det för några i stadsparken. De blev förpassade till Karlslundsparken.

Jag tycker det är synd. Jag blev väldigt förtjust i dessa statyer. På något vis var de mer levande än alla dessa stenskulpturer. Hade man bara preparetat dem på lämpligt sätt och målat dem hade de säkert kunna leva mycket längre och utgjort något verkligt positivt i stadens parker. Men de var väl inte fina nog.

Men det finns undantag. Ett strålande exempel är den vita ängel som står på gamla begravningsplatsen. Den har målats flera gånger av kyrkogårdshistorika föreningen. Jag brukar titta på den varje jag passerar den gamla begravningsplatsen. Även sockerbetan ute vid Syngenta tycks få den skötsel den behöver. Det går om man bara vill!!!

I Landskrona håller man på och bygger en ny värmeanläggning,som skall ha en enorm kapacitet och kosta 100-tals milljoner kronor. Den skall förbränna sopor och träflis och andra organiska material, men inga fossila bränslen.

Såvitt jag förstår är det en stor och mycket miljövänlig satsning.

För att markera dess betydelse restes i går en 50 meter hög skulptur att pryda anläggningen.

Konstnären bakom är ingen mindre än Carl Fredrik Reuterswärd, välkänd med sin non-violence revolver som bl. a. står vid FN:s högkvarter i New York.

Den här bygger på samma princip och kallas  non-CO2 dvs inget koldioxidutsläpp. På bilden är det det röda röret med en knut på, men det har ni säkert redan räknat ut.

Den har säkert kostat en hel del, men hur mycket vill kommunen inte tala om. Journalisterna har surnat till i vanlig ordning och kräver nu att de får reda på det så att de kan meddela medborgarna. Förmodligen är de nog mest nyfikna själva.

Ja, även i en småstad händer stora saker.

Känner ni till kopral Gifting? Jag trodde väl det. Då vet ni väl också att han står staty på en gata inne i Orsa samhälle. Han fyller år den 4 februari.

Det var ju han som 1894 yttrade de nu bevingade orden: Orsa kompani lovar ingenting bestämt.

Det var inte så att han menade att dalkarlar inte var mycket att lita på.

Nej, Det var efter en militärövning som deras kapten vid avskedstalet sade till soldaterna: Alltså kommer vi nu överens om att att alla håller sig nyktra.
Kaptenen tänkte på att fruarna skulle slippa se sina gubbar komma hem raglande.

Då tog kopral Jonas Gifting ordet och sade: Orsa kompani lovar ingenting bestämt.

Kopral Gifting var född 1856 och dog 1934 i Ore, som ligger i Rättviks kommun.

Nu är det vinter. Dagarna blir lätt enahanda. Lite frusen som man är håller man gärna sig inomhus.

Därför var det extra roligt när vi häromdagen fick besök av min gamle vän Sven och hans hustru Gunilla.

Ovan på alltihopa hade de med sig en härlig fisksoppa. Ja, ni vet för att den skall vara riktigt god skall den vara mättad med läckerheter, som den här var. Där fanns lax, torsk, räkor, potatis, morötter, spritärtor och mycket annat. Lagom med grädde gjorde den extra mustig. Dessutom var den så riklig att den räckte till lunch dagen därpå.

Efter måltiden pratade vi om gamla minnen och gemensamma bekanta. Det kan man tydligen göra i det oändliga när man kommit upp i vår ålder.

Det är sådana händelser som förgyller tillvaron.