Skåda fåglar
Häromdan åkte hustru Persson och jag ner till södra kommungränsen för att skåda fåglar.
Efter en uppfriskande promenad i det bistra vädret kom vi så fram till kustlinjen och började spana mot havsbandet.
Det var gott om grågäss och sångsvan och en del annat.
Jag hade hoppats på att få se en tidig storspov men tji fick jag.
Nåja, det var uppfriskande hursomhelst. Spoven kommer nog.
Det var skönt att komma in i bilvärmen igen.
Det blir inte mer den här gången.
Morsning!!!
Kammarmusik - en ny upplevelse
Bland årets julkort fanns det ett med två biljetter till en kammarmusikafton på församlingshemmet.
Jag kände mig lite desorienterad - kammarmusik vaddå?
Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla det. För det första är jag väldigt omusikalisk och för det andra vet jag inte vad kammarmusik är för någonting. Musik i en kammare- kan det vara så enkelt - och sen då.
Nåväl, jag beslöt att vara positiv och göra det bästa av det.
Igår kväll var det dags. Hustru Persson hade gått lite iförväg och tagit plats tillsammans med våra två välgörare - på första bänk. Ska det va så ska det!!
Så var tiden inne. In kom två unga män i 25 - 30-årsåldern. En violinist, Daniel Migdal och en gitarrist, Jacob Kellerman.
De var tydligen två mycket ambitiösa unga musiker.
Daniel växte upp i en stor musikfamilj och spelade redan som 8-åring Paganinis A-dur Sonat i TVs Café Norrköping. Han hade sedan studerat vidare på Kungliga Musikhögskolan. F.n. studerade han på Mozarteum i Saltzburg. Vidare hade han vunnit Jan Wallanderpriset som var en viol tillverkad av Gagliano 1756. Jag förstår inte hur fint det är, men jag läst mig till att det är violernas créme de la créme.
Jacob var också något av ett underbarn. Även han har studerat vi Musikhögskolan och därtill även i Spanien och Holland. Just nu studerade han vidare i Saltzburg.
Så satte de igång.
Det var verk av Bach, Paganini, Schubert och till sist Piazolla.
Jag kände naturligtvis inte igen verken, men jag blev helt fascinerad av dessa pojkar. De tycktes bemästra varje detelj till fulländling även i Paganinis virvlande tempo. Helt otroligt. Jag satt och funderade vilken träning, vilket arbete som låg bakom allt detta; både som som enskild musiker och även som en duo. Applåderna lät inte vänta på sig.
En underbar afton var tillända. Jag är evigt tacksam för biljetten.
För mig var det en spontan upplevelse.
Jag kände mig lite desorienterad - kammarmusik vaddå?
Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla det. För det första är jag väldigt omusikalisk och för det andra vet jag inte vad kammarmusik är för någonting. Musik i en kammare- kan det vara så enkelt - och sen då.
Nåväl, jag beslöt att vara positiv och göra det bästa av det.
Igår kväll var det dags. Hustru Persson hade gått lite iförväg och tagit plats tillsammans med våra två välgörare - på första bänk. Ska det va så ska det!!
Så var tiden inne. In kom två unga män i 25 - 30-årsåldern. En violinist, Daniel Migdal och en gitarrist, Jacob Kellerman.
De var tydligen två mycket ambitiösa unga musiker.
Daniel växte upp i en stor musikfamilj och spelade redan som 8-åring Paganinis A-dur Sonat i TVs Café Norrköping. Han hade sedan studerat vidare på Kungliga Musikhögskolan. F.n. studerade han på Mozarteum i Saltzburg. Vidare hade han vunnit Jan Wallanderpriset som var en viol tillverkad av Gagliano 1756. Jag förstår inte hur fint det är, men jag läst mig till att det är violernas créme de la créme.
Jacob var också något av ett underbarn. Även han har studerat vi Musikhögskolan och därtill även i Spanien och Holland. Just nu studerade han vidare i Saltzburg.
Så satte de igång.
Det var verk av Bach, Paganini, Schubert och till sist Piazolla.
Jag kände naturligtvis inte igen verken, men jag blev helt fascinerad av dessa pojkar. De tycktes bemästra varje detelj till fulländling även i Paganinis virvlande tempo. Helt otroligt. Jag satt och funderade vilken träning, vilket arbete som låg bakom allt detta; både som som enskild musiker och även som en duo. Applåderna lät inte vänta på sig.
En underbar afton var tillända. Jag är evigt tacksam för biljetten.
För mig var det en spontan upplevelse.
Att vara pensionär
I och med att man blir pensionär förändras omvärlden syn på en.
Om man har en favoritsysselsättning säger man att man har en hobby och det är OK.
När man väl blivit pensionär säger man om man t ex samlar frimärke: Det är bra terapi för honom.
Likaså sköter man sina fötter blir det att man måste ha fotvård.
Under arbetsför ålder cyklar, promenera eller motionerar man. Som pensionär går man på pensionärsgymnastik.
Likaså går man på teater och konserter men när man blir pensionär skickas man på föreställningar för det är bra att man blir aktiverad.
Ja, det här inslaget blev lite krystat, men det beror kanske på att man är pensionär.
Hursomhelst beror det mesta på vad man själv vill.
Om man har en favoritsysselsättning säger man att man har en hobby och det är OK.
När man väl blivit pensionär säger man om man t ex samlar frimärke: Det är bra terapi för honom.
Likaså sköter man sina fötter blir det att man måste ha fotvård.
Under arbetsför ålder cyklar, promenera eller motionerar man. Som pensionär går man på pensionärsgymnastik.
Likaså går man på teater och konserter men när man blir pensionär skickas man på föreställningar för det är bra att man blir aktiverad.
Ja, det här inslaget blev lite krystat, men det beror kanske på att man är pensionär.
Hursomhelst beror det mesta på vad man själv vill.
Pippifåglar på en gren
Häromdagen var vi ute och gick i Säbyholmsparken med förhoppning att få se några trevliga fåglar.
Hustru Persson hade tagit med kamran ifall något fotograferbart skulle dyka upp. Egentligen skall man ha specialgrejor som tele och sånt. Men man tager vad man haver.
Plötsligt dök ett gäng domherrar upp. Himla vackra fåglar. Hustru tog snabbt upp kamran och se två stycken, en hane och en hona, fastnade på plåten. Hoppas ni kan se båda.
En liten trevlig upplevelse i all sin enkelhet.
Fågelskådning har en viss tjusning!!!
Nu blir det inte mer den här gången.
Problem med datorn
Vi lite äldre är ju inte precis födda i datavärlden.
Därför blir det problem när datorn inte fungerar och det händer tyvärr alltför ofta.
Har man tur, som vi, kan man ringa konsulten dvs yngste sonen och då brukar det reda ut sig.
Ibland vill man vara Bror Duktig och försöka visa att man minsann klarar det själv.
Hur det går, ja det vet ni nog, eller hur?
Jag brukar läsa Zits. Oftast handlar det om sonen som lever i en helt annan värld än sina mossiga föräldrar.
I dag handlade det om just föräldrarna och deras problem med datorn. Inte utan att man känner igen sig, eller vad säger ni?
Jag tor inte att jag skall fördjupa mig mera i ämnet.
Morsning!!!
Väpnat rån!!!
I går kväll fick jag ett e-mail from min kusin i Amerika. Hon skev att hon var på semester i England och att hon hade blivit överfallen av ett beväpnat ungdomsgäng och att de tagit allt hon hade, pengar, kreditkort, mobil ja allt utom passet. Hon skev att hon var jätteglad att hon hade livet i behåll.
Men nu var hon utan pengar och kunde inte betala hotellräkningen. Hon bad mig rädda henne och sända en massa dollar eller vad jag kunde avvara.
Jag blev chockad, men både jag och hustru Persson läste brevet flera gångar och det var flera saker som inte stämde med hennes sätt att skriva fast.... Det här är nog bara en bluff. Jag sänder inga pengar förrän jag får det bekräftat att det verkligen är hon. Jag mailade tillbaka: ring mig.
Ingen ringde och jag sände inga pengar.
På morgonen fick jag ett meddelande via Facebook från min kusin: JAG ÄR INTE I ENGLAND.
Jag pustade ut.
Det här var en obehaglig upplevelse, som dock fick ett lyckligt slut.
Jag funderar vad som egentligen hände. Var det ett practical joke eller hade någon hackat min kusins dator. Kanhända får jag reda på det en gång i framtiden.
Hur som helst tyckte jag att jag ville att berätta det för er.
Nu stänger jag ner för idag!!!
Men nu var hon utan pengar och kunde inte betala hotellräkningen. Hon bad mig rädda henne och sända en massa dollar eller vad jag kunde avvara.
Jag blev chockad, men både jag och hustru Persson läste brevet flera gångar och det var flera saker som inte stämde med hennes sätt att skriva fast.... Det här är nog bara en bluff. Jag sänder inga pengar förrän jag får det bekräftat att det verkligen är hon. Jag mailade tillbaka: ring mig.
Ingen ringde och jag sände inga pengar.
På morgonen fick jag ett meddelande via Facebook från min kusin: JAG ÄR INTE I ENGLAND.
Jag pustade ut.
Det här var en obehaglig upplevelse, som dock fick ett lyckligt slut.
Jag funderar vad som egentligen hände. Var det ett practical joke eller hade någon hackat min kusins dator. Kanhända får jag reda på det en gång i framtiden.
Hur som helst tyckte jag att jag ville att berätta det för er.
Nu stänger jag ner för idag!!!
Mer vårtecken
Fastlagsbulle från Trädgårdsgatans kafé med anakronistiskt drickesdon.
I går avvverkade vi ytterligare ett vårtecken. Vi åt vars en (eller var sin) fastlagsbulle.
Varje år när det är dags kommer samma sak upp till diskussion. Vad skall den heta - semla, fastlagsbulle eller hetvägg? T o m på kaféets påse står alla ord med, upprepade flera gånger för säkerhetens skull.
Som barn hette den alltid fastlagsbulle även om vi åt den med varm mjölk. och det var good enough for me.
När man sen blev större och kom ut i stora världen fick man lära att det även fanns andra benämningar.
OK, jag skall inte fördjupa mig i ämnet. Var och en får bli helig på sin tro.
Hur som helst brukar jag bara äta en om året.
Nu väntar jag på den första lärkan.
Tjena moss!!!!!
