Sven Persson

Kapellet vid Landskrona lasarett



Koret i kapellet


Som ni nog vet brukar jag fotografera kyrkor, något som jag hållit på med under många år.

Det brukar inte vara speciellt komplicerat, men ibland kan det trassla till sig.

I Landskrona har vi ett antal kyrkor, som jag fotograferat sedan länge. Men så finns det ett kapell uppe vid lasarettet, som ingen tycks kännas vid. I min förteckning över svenska kyrkor och kapell finns det med som begravningskapell.

För ett bra tag sedan ringde jag sjukhusprästen i L-a och förhörde mig. Han lät närmast irriterad och sa: Det har jag inget med att göra. Du får ringa lasarettet. Det var konstigt.

Det gick ett tag till. Jag ringde pastorsexpeditionen och frågade om  man kunde få komma in i kapellet vid lasarettet. Vadå?? Vi har inget kapell där uppe och så räknade hon upp alla stadens övriga kyrkor och kapell. Det är konstigt, sa jag. Det finns ett kapell och så känner ni inte till det. Det tycker jag visst inte det är,sa hon. Jag kom inte längre.

Tog och ringde lasarettet. Damen i växeln visste inget. Du kan väl prata med sjukhusprästenoch gav mig namnet och ett nummer. Jaha tänkte jag, det har jag redan gjort, men jag försöker väl en gång till. Ingen svarade. Då ringde jag pastorsexpeditionen igen och frågade när man kan träffa sjukhusprästen och så sa jag hans namn. Ja han har slutat för ett halvår sedan, men det finns en annan, men hon är på semester.

OK, man skall inte ge sig. Tog och ringde vaktmästeriet på lasarettet. Blev kopplad till en dam och jag framförde mitt ärenden. Nä, jag kan inte öppna. Hur ska jag då göra? sa jag. Begravningsbyrån har en nyckel så Du får väl ringa dit, sa hon. Mycket märkligt sa jag.

Jag ringde begravningsbyrån. Jo vi har en nyckel, men vi får inte släppa in folk. Nähä! Hur gör jag då? Du skall få numret till chefen för vaktmästeriet. Jag ringer henne i förväg och förklarar sen kan du ringa lite senare. Jättebra sa jag. Äntligen en öppning.

Efter ett tag ringde jag numret jag fått. Tyvärr var chefen på semester, men en annan tjej svarade Jag förklarade än en gång mitt ärende. Kan Du inte öpnna? frågade jag. Hon verkade väldigt tveksam. Jag har ingen nyckel så jag kan inte öppna utifrån, men jag kan klart gå genom  tunneln från lasarettet och öppna inifrån. Det går lika bra för mig bara du öppnar. När kan Du öppna. Ja det vet jag inte, sa hon tvekande. Djäklar, tänkte jag. Jag kan kanske komma om en kvart, drämde jag till med på en gång. Ja det går nog. Vet Du var kapellet ligger? No problems.

Efter en kvart var jag där. Hon öppnade och jag fick mina bilder. Äntligen!!!

Fortfarade vet jag inte vilket status kapellet har, men det ska jag ta reda på.

Det är inte alltid så lätt att vara en glad amatör.

Vi hörs!!!

Berndts kista i Svedala kapell



Blommorna från årskursen på Ultuna



Måltid hos Lone och Hans

Berndt Warlin har varit en god vän under långa tider. Vi gick gymnasiet tillsammans. Vi tog studenten samtidigt. Vi läste på Ultuna och blev båda agronomer. Sedan skildes våra vägar för ett tag, men så kom Berndt med hustru Gunvor och barnen Lars och Per till Glumslöv. Han arbetade på Supra, stadens gödselföretag.  Vi fortsatte de goda relationerna.

För ca 20 år sedan drabbades Berndt av en stroke, vilket gjorde att han så småningom var nödgad att sluta arbeta. Berndt råkade utför flera sjukdomstillbud av allt allvarligare art och hans tillstånd försämrades allt mer. Den 29 juni lämnade han denna jämmerdal 77 år gammal.

I går, den 20 juli,  tog vi avsked av Berndt i Svedala kapell.

Det utvecklade sig till en mycket fin och stämningsfull andaktsstund. Prästen var förtjusande. Med sitt genuina skånska tungomål höll han deltagarna fängslade. Han gav oss alla en tyst minut då vi skulle försöka minnas de ljusa och positiva minnen som vi haft av Berndt. Det var ett för mig nytt inslag i begravningsandakten, som jag uppskattade mycket.

Vi sjöng välkända psalmer: "Det finns ett djup i herrens godhet";  "Blott en dag ett ögonblick i sänder" och " Bred dina vida vingar". 

Så kom överlämnandet. I stället för att hälla några skovlar jord på kistan tog prästen några handfullar med  mull och med dem formade han ett Petruskors på kistlocket.  Mycket fint och stämningsfullt.

Jag framförde ett tack från vår lilla agronomgrupp med fruar och efter det l reciterade Sven "h'Atlas" Johansson
en dikt av Ferlin och en av Per Lagerkvist. Jag tillåter mig att citera ett par rader från den sista. "Det är vackrast när det skymmer", som handlar om livets förgänglighet:

Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt och allt skall tagas från mig.
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går,
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.

Agronomkamratena i årskurs 54 lät tacka genom en vacker blomsteruppsats.

Därmed slutade ett fint och stämningsfyllt avskedstagande.

Efter andakten bjöds på god landgång i församlingshemmet.

Vi jämte Sven J. blev hembjudna till Lone och Hans i Höllviken, där vi hade en angenäm samvaro i goda vänners lag.

Med detta slutade en lång och minnesvärd dag.

Tack Berndt för att fått lära känna Dig!

Alv Persson och bloggare Persson började småskolan ihop för 70 år sedan



Vid foten av Hallamöllafallen


När vi hade varit i Kivik fortsatte vi till Eljaröd och tog av mot Hallamölla. Där gick vi runt och tittade på den undersköna naturen. De höll på och täckte taket på möllan. Då plötsligt fick jag syn på en gestalt som jag kände igen. Det var min gamle skolkamrat Alv. Vi hälsade, utbytte gamla minnen. Det hade gått många år sen vi sett sist.  Kanske 30 -40 år, inte minns jag. Men trevligt var det att återse en gammal barndomsvän.

Sådana saker gör livet värt att leva.

Vi kämpar vidare!!!

Piraten, här på väg till badet i Kivik ,var temat på dagens begivenhet



Styfva Hattar spelade medan de akademsiska kvartarna ramlade på



Piratensällskapets ordförande, Mikael Persson, hälsade alla välkomna



Sigge Cederlund läste Gösta Vitestams hyllningskantaten till Fritjof Nilsson Piraten



Jan Sigurd presenterade årets vinnare av Piratenpriset



Pristagaren Claes Hylinger med prischecken



Och som gubben i lådan dök Hasse Alfredsson upp

Varje år i samband med Kiviks marknad delas Piratenpriset ut. Jag jämte Victoria och Christian for dit för att övervara evenemanget. Vi var där i god tid så att vi skulle få en bra plats. Det lyckades också. Det var bara ett fåtal där när ni vi kom vid 11-tiden. Det skulle börja kl 11:30,  tiden gick men inga höjdare kom. Styfva Hattar spelade på för glatta livet. Vid 12-tiden dök de upp. Staffan Olander presenterade Sparbanken Syd i synnerliga positiva ordalag. Det var nog rätt tillfälle att göra reklam. Sen var det Sigge Cederlunds tur och som alltid läste han hyllningkantaten med bravur. Därefter presenterade  en annan Sigge, Jan Sigurd, årets pristagare Claes Hylinger, som därefter fick Piratenpriset på 75000 kr. Sedan äntrar Claes scenen. Han berättar tidiga minnen Från Piratens radioframträdanden och återberättade gamla Piratenhistorier. Jag måsta säga att jag aldrig hört dem förut, men roliga var de.  Publiken klappade och orkestern drog av en fanfar. Vi tog kort på löpande band och mitt i vimlet dök Hasse Alfredsson upp grattande årets vinnare. En bild på dem fick också avsluta den lilla bildkavalkaden.

Morsning!!

Linus provar på tjurridning



Gungor som gör 100 Km/timme



Lyckohjul nere vid hamnen



Tavlan som vi röstade på med bästa karnevalsmotiv



Bidrottningen



Sambadrottningen



i närbild



andra dansdrottningar



och ännu fler



Ytterligare en

Ibland pratar man om Rio de Landskrona. Det ät väl för att våran stad ordnat karneval under flera år.
Fast vi har äkta brasilienska dansare, även om vi har importerat dem från Danmark.
Vi följde karnevalen, som varade i tre dagar, lite halvhjärtat. Linus var ute och provade på lite västernridning. Gungorna och de mer avancerade gungorna följde vi lite mer på avstånd. Man har ett visst mått av självbevarelsedrift. 100 knyck - det bär en hel del respekt med sig. Några goda gräddbullar och lite Chorizos blev det förstås. Vi röstade på bästa karnevalsmålningen och just nu väntar vi på att bli uppringda att vi vunnit. Fast det handlar mest om önskedrömmar. 

Karnevalens höjdpunkt var naturligt sjäva tåget. Det tog sin rundliga tid. Vi plåtade en hel del sambadrottningar. 
Jag tyckte att det var en helhjärtad satsning från arrangörerna. Mycken sjönhet och mycken kämpaglöd.
Ett grattis till arrangörerna. Kom igen nästa år!!

Jag stannar här för den här gången.

PS. Jag tycker Ni kunde kommentera lite mer. DS.

Ute på grenen i Skagen där Kattegatt och Skageratt möts



Falconerare med havsörn



och med slagfalk



En jättelik Stellers havsörn, som kommer från Kamtjatja



Den stora jellingestenen



och den lilla



och båda två



H. C. Andersens födelsehem



H. C, och vårt barnbarn Linus



Den fula ankungen


Nu har vi inte hörts på ett bra tag. Vi har varit uppe i Dalarna och hämtat Linus. När vi körde hem tog vi vägen över Danmark. Inte den närmaste vägen, men det fanns en del saker som vi gärna ville se. Vi tog färjan Göteborg - Fredrikshamn. For så upp till Skagen. Det var ganska dåligt väder, men det var en hel del folk i alla fall. Undrar just hur det ser ut när solen skiner. Då går det väl knappast att komma fram. Vi tog oss ut till udden och såg på hur havet kom från två håll och möttes ute i spetsen på udden. Imponerande.

Nästa stopp blev ett örnreservat ett par mil därifrån, som vi hade blivit tipsade om utav Lone. Tack för det! Vi fick se en fin uppvisning av falconerare som visade träning av falkar, vråkar och olika örnar - havsörn, kungsörn och slutligen den väldiga Stellers havsörn med sin jättelika näbb. En upplevelse utöver det vanliga.

Danmark har tre världsarv: Kronborgs fästning, Roskilde domkyrka och så Jellinge-stenarna  nära Vejle. Danskarna är mycket stolta över runstenarna i Jelling. Här står Danmark för första gången präntat i skrift. Det är liksom ett födelsebevis för Danmark. Den stora stenen är över Gorm den gamle och den lilla över hans hustru. Vi talar nu om senare delen av 950-talet. Gorm vill inte veta av de kristne. De skulle drivas ut ur landet. Men hans son kung Harald Blåtand lät döpa sig och arbetade hårt för att danerna skulle anamma kristendomen. Hans son Sven Tveskägg blev både dansk och engelsk  konung. Ätten levde vidare ett bra tag.
Jag har pratat om att åka och se Jellinge-stenarna i minst 10 år,och därför kändes det stort att äntligen komma hit. Tanken svindlade. 

Vi for vidare mot Fyn och i Odense stannade vi till och besökte H.C. Andersens museum. Det var en jätteanläggning. Han var översatt till 125 olika språk och det fanns massor med böcker på olika spåk. Hans liv och leverne skildrades från alla möjliga aspekter. Vi gick runt ett bra tag, men kunde naturligtvis inte greppa om allt som presenterades. Han var förvisso en stor dansk författare. 

Som sagt, vi gjorde några få, men väldigt intressanta besök. Färden hade varit intensiv. Vi kom hem med många intryck, men var faktiskt ordentligt trötta. 

Nu säger jag hej!!