Nya potatis till midsommar
Vi inledde midsommarafton med att gå ner till Citadellet för att köpa nypotatis.
Ska det va så skall det!!!
Vi hade fått tipset i gårkväll och vi var de första kunderna.
Jag tyckte det kändes så fint. Äkta Early Puritan!!
När lunchen kom kunde vi konstatera att de smakade toppen. Hustru Persson hade kokat ett rikt kok så det blev tom med några över.
De åt vi med smör på!!!
Stockrosorna på gång
På vår gårdplan finns det nu hundratals stockrosplantor.
Jag har länge gått och tittat och undrat: Skall de inte börja blomma?
Idag slog den första blomman ut. Jippie!!!. Nu vet jag att inom de närmaste dagarna och ett bra tag framåt kommer gården att vara full av vackra stockrosblommor.
Jag tycker vi har en vacker innegård.
Kom gärna hit och titta!!!
En annorlunda bil
Orient Buckboard 1906
I dagens läge talar man om bilars säkerhet, man gör krocktester och mycket mera.
Då skulle jag vilja berätta om en bil som jag fick syn på i Hotings bilmuseum för ett antal år sedan.
Den tillverkades i USA, men det märkligaste var att man kunde köpa den mer eller mindre som en byggsats och sedan färdigmontera den själv.
Det fanns en generalagent för bilen i Landskrona. Ett företag som hette Allevo som stod för Allmänna Velocipedförsäljnings AB.
Motorn var encylindrig på 4 hästkrafter. Bilen deltog i rallyn och korteger på tidigt 1900-tal.
I dag finns det bara två ex kvar av modellen.
Utvecklingen har verkligen gått framåt.
Ta det lugnt i trafiken!!!
Speciell konst på galleriet på vår lilla gata
I går var det vernissage igen på galleriet på vår lilla gränd.
Konstnären hette Ian Berry, en helt ung engelsman från Yorkshire.
Det speciella var att han arbetade enbart med jeanstyg. Jag blev mäkta imponerad.
Som t ex den här tavlan som föreställer vår gränd med bl a vårt korsvikeshus och med galleriet i förgrunden. Allt i jeanstyg eller denim som det egentligen heter. När vi fick syn på den var den redan såld. Annars känner jag en som gärna hade köpt den.
Han hade ochså gjort ett protrett av en vacker ung dam. Det gäller att hitta tyger i olika färger.
Den här föreställer Rådhustorget. Det tar honom ungefär 1 1/2 vecka att få den klar.
Till sist hamnen vid Kyrkbacken på Ven.
Nu tycker jag har varit ganska flitig med skrivande. Time for a rest.
Utfärd i österled
Skånska Agronomklubben hade förlagt årets utflykt till Göingebygden.
Första anhalt var Svarta Bergen och Hägghults gamla stenbrott, som ligger några kilometer från Lönsboda.
Det gamla brottet är nu museum, men det bryts fortfarande diabas i det nya brottet en bit därifrån. Diabasen eller den svarta graniten, som brytes där är av yppersta världklass och skeppas världen över. Polen är en av de största kunderna. Diabas är en tung, tät sten med märklig djupsvart lyster. Den har bildats då het magma trängt upp ur jordens inre och snabbt svalnat i de smala sprickor i gnejsberggrunden. Dessa diabasådror bildades för ca 1 miljard år sedan.
Rundvandringen var en märklig upplevelse. Vår duktiga guide, Eva, tog oss upp på en kulle där själva skulpturparken fanns. Japanerna var speciellt förtjusta att jobba med diabas. Bilden visar "Resväskan" gjord av Masaru Yakahashi.
En annan japan, Takashi Naraha, har gjort "Den förskjutna pyramiden". Den har tolkats som att det är mycket man planerar, men det är inte alltid att det blir som man tänkt sig.
En underbar skulptur är de här pratande gubbarna med ansikten an polerad diabas.
Museet drivs av föreningen Svarta Bergen. De har byggt upp ett frilufts- och arbetslivsmuseum. Här får man veta allt om denna unika arbetsmiljö. Desutom finns här världens största dagbrott, 900 m långt, 50 m brett och 92 m djupt. Ett ställe väl värt att besöka!!!
Färden gick vidare till Wanås där vi fick en presentation av deras kobesättning, som drevs helt ekologiskt.
De tillverkade även sin egen ost, Wanås ädel, fast på ett mejeri på Bornholm. Vi blev bjudna på en smakbit. Inte dumt alls.
Efter visningen gick hustru Persson och jag i parken för att se på konsten. En av de första var Yoko Onos skapelse "Wish tree for Wanås". Där kunde man hänga upp en lapp med en önskan som förhoppningsfullt skulle gå i uppfyllelse. Vi önskade att börsen skulle gå lite bättre. Vi får väl se hur det går.
Wanås slott speglade sig vackert i damman.
Et polerat diabasklot imponerade på mig utan att jag därför visste om det låg någon djupare tanke bakom.
Ännu ett verk av Yoko Ono benämnt "Skyladders". Det var ett gäng gamla stegar som stod uppställda.
Det är säkert konst, men för mig får jag en känsla av Kejsarens nya kläder.
Det hade varit en strålande vacker dag. Belåtna begav vi oss hem till landets krona,
Något om Landskronas bebyggelse
Hustru Persson och jag var med på en stadsvandring som hette "Gamla vackra hus och nya vackra hus i Landskrona centrum"
Vi tyckte det var mycket intressant. Hus som man sett hundratals gånger ser man nu med helt nya ögon.
Här är en del av husen som vi såg:
Vårt första stopp var på Östergatan, en av stadens gågator. Det var svårt att få med hela huset på bilden. Det är ett av stadens få hus i Jugendstil. Vi fick lära oss att första våningen var gråare, mera rustik än ovanvåningarna. Här var den byggd av huggen sten. Ursprungligen var första våningen mest för lager. Vi fick också lära oss att
de små ovanfönstren var typiska för jugendstilen.
På italienska kallas jugendstilen för "stile floreale". Vi upptäckte då blomstermönstret som jag aldrig sett tidigare.
Den som kan sina romerska siffror ser säkert att huset byggdes 1905.
Ej långt därfrån ligger Landskrona teater. Den är emellertid byggd i barockstil. Den känns igen genom den bulliga stilen, svängt i bågar både hus och balkonger. Också den från sekelskiftet. Ritad av Fredrik Sundbärg, dock innan han blev Landskrona förste stadsarkitekt.
På Järnvägsgatan ligger nästa hus byggt i funktionalistisk stil eller "Funkis" som det hette i dagligt tal. Här har alla krusiduller rensats bort. Det är i princip bara en låda.
Så kom vi till ett nytt hus på samma gata, även det ritat av Sundbärg. Här ser vi tydligt att första vångingen gjorts mörkare med räfflad putsning. Andra våningen är paradvåningen. Där bor eller bodde de välborna. På tredje tjänstefolket. Så kan det vara. Det hade jag ingen aning om.
Ännu ett hus, kallat "Gamla kassan". Samma bild. Mörk första våning, finare andra. Tjänarna har väl fått bo på vinden,a
Till vänster det sk Tranchellska huset, till höger Stadshuset. Tranchellska är pampigt och stort, byggt i nyrenässans. Här bodde sockerkungen Tranchell.
Sten Samuelsson som ritat stadshuset har kopierat litet av fönstermotiven och fått det att flyta fint ihopa.
Det här är Nyhamn, byggt intill havet. Jag har alltid tyckt att husen ligger alldeles för nära varandra, men nu fick vi reda på att det var just det som var finessen. Tänk så fel man kan ha. Det beror nog på att man är född på landet. Jag vill nog bo kvar i vårt gamla chateaux.
Sista huset, som vi tittade på ligger på Gamla Kyrkogatan, var det sk japanhuset som jag tyck varit förfärligt. Men vår guide förklarde att man måste förnya sig och det här är ett strålande exempel på god anpassning. Det har tom blivit nominerat till ett av de finaste priserna inom byggbranchen. Ja, det är inte lätt att vara förstårsigpåare.
Hur som helst turen var slut. Vi hade fått mycken kunskap till livs.
