Sven Persson

Fåglarna av Karen Alm



Vattendroppe av Sayed Khatib



Himmelska frukter av Ann-Gerd Linander


I vår fina kyrka, Sofia Albertina, har vi just nu en utställning med det gemensamma temat "Andlighet".
Det är tolv olika konstnärer som gett sin syn på saken och jag låter er begrunda tre olika tolkningar.

Vad man skall tycka och tänka finns det inget facit till. Det är upp till var och en.

Vill ni se mer pågår utställningen till den 30 augusti. Närmare upplysningar finns på www.svenskakyrkan.se /landskrona

Njut av sommarvärmen!!!!

Hustru Persson och jag tog en liten promenad häromdagen.

När vi kom ner till Slottskaféet hittade vi en svavelticka som satt på ett gammalt pileträd.

Det är väl inte världens sällsyntaste svamp , men jag tycker den är ganska dekorativ så jag ville presentera den för mina ärade läsare.

Ja, det var der hele,

Vi hörs!!!

Konstnären Zekiros Tekleheimanot Melesse och bloggaren



Den etiopiske ambassadören Dina Mufti och bloggaren



Gaturestaurang



Samspråk på marknaden


Häromdagen läste jag i bladet att en etiopier skulle ha en konstutställning i skånska Teckomatorp.

Vi åker dit sa hustru Persson!!!  Det kan väl alltid vara lite roligt. Vi har en hel del traditionell etiopisk konst hemma i huset så vi har en del att jämföra med.

I dag var det dags. Utställningen var i gamla stationshuset.

Väldigt trevlig konst som speglade olika miljöer i Etiopen och klart modernare än den konst vi hade. Den var ingalunda abstrakt utan han hade på ett mästerligt sätt lyckats fånga olika händelser.

Vi slog oss i samspråk med konstnären Zekiros. Det visade sig att han bodde i Addis men var uppväxt i Asella, den stad som vi hade bott i flera år. Just nu läste han konst i Lund. En mycket trevlig bekantskap.

Utställning var under beskydd av Etiopiska Ambassaden och själva ambassadören hade tagit sig ner från Stockholm för att närvara vid själva invigningen.

Vi började prata med ambassadören, som hette Dina Mufti. Även han var från Asella och som om det inte var tillräckligt så hade han även jobbat på CADU dvs vid samma projekt som jag fast vid olika tider. Vi var med andra ord jobbarkompisar. Han blev eld och lågor. Ring mig när ni kommer till Stockholm så ska vi gå ut äta etiopisk mat!!!

Vilken härlig upplevelse och ovanpå alltihopa köpte hustru Persson en tavla som säkert kommer att pryda sin plats i det Perssonska hemmet.

Ha en skön sommar!!!!

Bloggaren har trasslat till det!!!


Härom dagen kom räkningen för mitt bredband. Jag har ett bredband kopplat till telefonjacket ett sk adsl på 0,5 Mbit.

Den var på 268 kr/mån. Då råkade jag tittapå Tele2s erbjudande på nätet. Där tog de 121 kr/mån för samma. Nu har man blivit lurad igen. Pratade med sonen Stefan. Han sa att de ofta låter de gamla avtalen löpa på med samma pris om man inte stöter på samtidigt som de erbjuder nya kunder ett lägra pris. Du bör ringa kundtjänst!!

Sagt och gjort. Bloggare Persson tog mod till sig och ringde Tele2. Där fick jag tala med en trevlig dam. Det skall vi ändra på sa hon. Det slutade med att jag bytte till en tjänst med 8 Mbit till ca 220 kr/mån och allt var frid och fröjd.

Så gick tiden . Det gamla kopplades bort och det nyaste skulle kopplas in. Jag fick nytt användarnamn och lösenord.

Och de skulle kopplas in. Problemet var bara att jag inte hade aning om hur man skulle göra. Jag ringde teknisk support. Efter 20 minuters väntan kom jag fram och försökte förklara mitt problem. Han börjar fråga om modem och router var inkopplade eller ej. Ja, inte vet jag. Efter ytterligare ett tags letande bland sladdarna dog telefonen. Jag har en sådan där bärbar telefon för att kunna förflytta mig och den klarar inte moderna väntetider.

OK vad gör jag nu. Ingenting för ögonblicket. Vad har jag gett mig in på. 0.5 hade säkert räck bra för mig.

Vi lunchtid ringde jag sonen Stefan. Efter att ha förbrukat hela hans middagsrast hade vi lyckats koppla bort routern och kopplat ihop modemet med datorn, men någon kontakt hade vi inte fått. Nu ger vi upp sa Stefan. Vi kan försöka igen i kväll. Nåja jag hade lärt mig en massa nya ord som nätverkskabel och WAN kontakt.

När vi förbrukat kvällen  hade vi  trots allt inte lyckats få bredbandet att fungera. Det var inte lätt för Stefan att guida mig i blindo 75 mil borta. Jag ringde åter supporten. Då visade sig att instruktionerna på dataskärmen var felaktiga. Jag gjorde som de sa och plötsligt fungerade det hela. Jag kände mig väldigt glad. Men att få över det till hustru Perssons dator gick vi bet på. Det är nog något fel på nätverkskabeln. Den är nog korsad i stället för rak. Ja kanske det, lyckades jag klämma ur mig. Jag köper en ny i morgon.

Hur ska det här sluta???

Nästa dag gick jag ner till en av våra hyresgäster och lättade  lite på hjärtat.

Jag har lite gamla grejor, sa han.  Det är kanske fel på modemet. Jag provade, det var inget fel. Då är det kaske routern. Jag har en använd. Han följde med upp. Din router verkar skadad i urtaget.Vi provar med den andre. Och plötsligt fungerade alltihopa. Jag hade inte ord att uttrycka den lättnad jag kände.

Gamla gubbar skall nog inte hålla på med saker som de inte begriper. Men trots allt kan jag lite mer nu än när vi startade. De vise sa att  är det är det kanske är bättre att lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Nu surfar vi vidare!!!!!

Det är inte klokt vad tiden går.

I dag skriver vi den 10 juni 2009.

Denna dag 1954 tog jag och en massa kompisar studentexamen vid Hvilans specialgymnasium. Det var en stor dag för mig. Min far kom dit. Han hade köpt en flaska renat som han bjöd på." Det här har ni fantamej  gjort bra pågar", sa han till mig och h'Atlas och det var ett erkännande så gott som något. Från början hade han inte varit någon vän av boklig bildning. Sen dess har det gått 55 år, 55 år hörde ni det?

Samma dag 1959 tog hustru Persson ut sin examen på Fackskolan för huslig ekonomi. Det är inte klokt. Ett halvsekel har passerat.

Vi har båda kämpat i våra yrkesroller. Nu är vi båda pensionärer och lever lyckliga på våra minnen.

Vi är båda tacksamma för vad livet gett oss.

Men än lever gamla gudar.

Vi hörs var så säkra!!!

Mellan-Grevie kyrka lite annorlunda inga bänkar blott stolar

Jag kämpar på med mina kyrkor. Min målsättning är att besöka och fotografera alla kyrkor i Lunds stift in och utvändigt.

En vansinnig utmaning, men det är så man fungerar. Man får en hel del kunskap om våra sydligaste landskap på köpet och det är inte fy skam.

Sist  jag räknade var det 503 kyrkor och 138 kapell här i stiftet plus en massa andaktsrum och kyrksalar så nog räcker det till alltid.

Det börjar ta på dem, men så har jag också hållit på i många år

På Söderslätt finns en Herrans massa kyrkor. Jag tror att det minsta avståndet mellan två kyrkor därnere är 700 meter. Det finns kanske någon bland de ärade läsarna som vet vilka jag talar om?

Hur som helst klämde jag fem kyrkor i går. Jag har lagt in en bild på en av dem. Jag tyckte det var ganska märkligt att man inte hade några bänkar i kyrkan, men samtidigt är det ju ganska genialiskt. Det fria utrymmet kan användas till andra typer av aktiviteter. Inte vanlig kasedans, men kanske ringlekar, vad vet jag.

Att klämma kyrkor är ett uttryck som nog bara lever i min lilla värld ( och kanske hustru Perssons). Det innebär bara att jag besöker kyrkan och fotar densamma.

När jag ändå var där nere längst söderut passade jag på att hälsa på mina gamla vänner Hans och Lone. Jag blev bjuden på kaffe och tårta och sen hade vi en trevlig pratstund tillsammans. Först blev det ett förfasade över dagens händelser, men snart gick samtalet över allt det viktiga som vi upplevt  under 40- och 50-talet. Det är ju så vi gamla stötar fungerar.

Upplyftad av den trivsamma  samvaron ställde jag kosan mot norr.

Vi hörs!!!

Den här veckan har vi haft glädjen att ha Stefan på besök. Dvs han har jobbat i Köpenhamn och haft hemmet som fast punkt.

Det har berett bloggaren mycken glädje. Dock tidig uppstigning dvs ca kl 6 vilket är lite ovanligt men nyttigt för en gammal pensionär. På kvällen har vi återförenats. Jag har haft en ganska lång lista med problem med min och hustru Perssons datorer som behöver åtgärdas. Det har varit småpotatis för Stefan.

Hustru Persson tog tåget till Dalarna för insats på barnbarnsfronten. Vi har kunnat härja fritt.

Förutom teknisk support har Stefan och jag haft en trivsam tillvaro på kvällarna med gemensam måltid och sedan har vi svängt en sejdel tillsammans till ömsesidig glädje.

Man gläder sig över att barnen är självstängiga individer som även kommer ihåg de gamle.

Livet går vidare. Vi hörs!!!