Ny TV serie
Morsning!
Jag brukar nästan aldrig titta på serier på TV.
Men idag skulle det börja en ny TV-serie som hette Stormen.
Eftersom jag gillar både Moma Malm och Ingvar Hirdwall så beslutade jag mig för att ge dem en chans. Jag tänkte på Den tatuerade änkan och han som ville bjuda Beck på en stänkare.
Det hela utvecklade sig till en väldigt dramatisk historia. När det gamla paret körde hem från apoteket råkar de ut för en fasansfull storm. Träd faller framför och bakom bilen och de sitter hopplöst fast i skogen. Efter ett tag inser de sin belägenhet. De börjar tvivla på att de skall komma ur det hela med livet i behåll, hjälplösa som de är. Då tar Ulla (Mona) fram en gammal konjaksflaska som legat i bilen sedan många år. För att få ut det sista goda av livet börjar de halsa direkt ur flaskan.
Jag tycker det var väldigt fint. Så kan man nog göra i ett trängt läge.
Jag kom att tänka på en sak som hände mig och hustru Persson och våra barn en gång på 1970-talet. Det var nyårsafton. Vi hade färdats med bil genom Sarangeti nationalpark i Tanzania och sett dessa oändliga mängder med vilt som fanns ute på savannen. Vi hade bokat plats på en lodge där vi tänkte fira nyår. Det hörde till saken att det hade regnat uppe i bergen. När vi närmade oss platsen kom vi fram till det som brukar vara en liten bäck. På grund av regnet var det nu en bred flod på ca 100 meter. Det var helt omöjligt att passera. Några folkvagnsbussar försökte men fastnade mitt ute i strömfåran. Det var bara till att stanna. Vi fick övernatta i bilen. Det blev snart jättevarmt. Öppnade vi fönstren blev hela bilen fylld med mygg på nolltid. Tiden gick sakta, sakta.
Vid midnatt, på nyårsnatten var stämningen minst sagt låg.
Då knackade det på bilrutan. Det visade sig vara en österrikisk ambassadtjänsteman som liksom vi hade fastnat. Han hade med sig en flaska konjak. Han sa: " Jag tycker det skulle passa att höja stämningen lite grann. Vad säger ni om ett glas konjak så här på nyårsnatten"?
Vi sa inte nej utan tackade och drack nyårsskål. Trots att det varit botten så tyckte vi att det blev väldigt fint.
En upplevelse som etsat sig fast i minnet.
Nu skall det bli spännade och se hur det går för det gamla paret.
God natt!!!
Jag brukar nästan aldrig titta på serier på TV.
Men idag skulle det börja en ny TV-serie som hette Stormen.
Eftersom jag gillar både Moma Malm och Ingvar Hirdwall så beslutade jag mig för att ge dem en chans. Jag tänkte på Den tatuerade änkan och han som ville bjuda Beck på en stänkare.
Det hela utvecklade sig till en väldigt dramatisk historia. När det gamla paret körde hem från apoteket råkar de ut för en fasansfull storm. Träd faller framför och bakom bilen och de sitter hopplöst fast i skogen. Efter ett tag inser de sin belägenhet. De börjar tvivla på att de skall komma ur det hela med livet i behåll, hjälplösa som de är. Då tar Ulla (Mona) fram en gammal konjaksflaska som legat i bilen sedan många år. För att få ut det sista goda av livet börjar de halsa direkt ur flaskan.
Jag tycker det var väldigt fint. Så kan man nog göra i ett trängt läge.
Jag kom att tänka på en sak som hände mig och hustru Persson och våra barn en gång på 1970-talet. Det var nyårsafton. Vi hade färdats med bil genom Sarangeti nationalpark i Tanzania och sett dessa oändliga mängder med vilt som fanns ute på savannen. Vi hade bokat plats på en lodge där vi tänkte fira nyår. Det hörde till saken att det hade regnat uppe i bergen. När vi närmade oss platsen kom vi fram till det som brukar vara en liten bäck. På grund av regnet var det nu en bred flod på ca 100 meter. Det var helt omöjligt att passera. Några folkvagnsbussar försökte men fastnade mitt ute i strömfåran. Det var bara till att stanna. Vi fick övernatta i bilen. Det blev snart jättevarmt. Öppnade vi fönstren blev hela bilen fylld med mygg på nolltid. Tiden gick sakta, sakta.
Vid midnatt, på nyårsnatten var stämningen minst sagt låg.
Då knackade det på bilrutan. Det visade sig vara en österrikisk ambassadtjänsteman som liksom vi hade fastnat. Han hade med sig en flaska konjak. Han sa: " Jag tycker det skulle passa att höja stämningen lite grann. Vad säger ni om ett glas konjak så här på nyårsnatten"?
Vi sa inte nej utan tackade och drack nyårsskål. Trots att det varit botten så tyckte vi att det blev väldigt fint.
En upplevelse som etsat sig fast i minnet.
Nu skall det bli spännade och se hur det går för det gamla paret.
God natt!!!
Nu är julen slut
Julen är nu definitivt slut.
Man har kunnat följa alla faser. Folk har trängts med varandra för att köpa gran. Allt jobbet med att klä den. Själva julfirandet.
Och så har tiden rullat på. Det har blivit nyår, Knut och Felix.
Och så har det slutgiliga beslutet fattats, Nu måste julgranen ut. Jag är så less på den att jag inte vill se den!!!!
Hur man sen gör kan variera. Jag vill bara visa ett alternativ från Landskrona.
Ganska smart. Det blev ett om inte värdigt så i alla fall spektakulärt slut för en tillfällig familjemedlem.
Nu är allt som vanligt. Julen är slut. Obama har fått ett jobb. Det är bara till att ge järnet.
Vi hörs amigos!!!
Det var en gång för länge sen....
Hej igen!
Det blir visst långt mellan bloggarna, men nu ska det bli bättring.
I Landskronaposten kan man dagligen läsa saker av intresse som hände för ett antal år sedan. Det kan vara för 10, 25 eller 138 år sedan. Tycker det är lite kul att läsa. En del kommer man i håg andra inte.
När jag gick i femte klass i skolan ville jag fortsätta på realen i Tomelilla, men det tyckte far var helt onödigt. " Du behövs här på gården så det får vara så", sa han och så fick det bli.
När jag slutat skolan tyckte jag att det skulle nog inte vara så dumt att lära sig lite mer. Lantmannaskola skulle nog inte vara så dumt. Jag rådfrågade Albert, som var en äldre kusin. "Ja, lantmanna e bra, jävligt bra", sa han. "Du kan väl gå i Tomelilla". Tomelilla låg bara ett par mil bort, men jag ville ut i stora världen. Jag sökt till Osby och kom in.
Alltså för 60 år sedan gick jag på lantmannaskolan i Osby.
För mig var det en stor upplevelse. Jag hade knappt varit utanför socknen. Och jag var ung, inte mer än 18 och en av de yngsta i klassen. Och det var en stor klass. Vi var ca 60 elever.
Allt var nytt för mig. Här var det massor med teori. Jag kunde bara sådant som far hade lärt mig och det var bara praktiska saker. En modern bonde måste kunna mer. Jag fick lära mig olika vete-, korn- havre. och rågsorter. Hur de hade avlats fram och var de passade. Och samma gällde andra gröder. Jag fick lära mig om olika gödselmedel och hur de fungerade. Allt var nytt. Bokföring och geologi. Massor med olika stenar kunde jag skilja på efter ett tag och jag kände mig mycket duktig. Rättskrivningsövningar hade vi. Lärde mig hur man stavar till spilkum. Hade aldrig hört talas om det tidigare. Räkning var ett annat viktigt ämne. Efter ett tag fick jag vara med i en lite svårare kurs - fick lära mig räkna med x. Det Du!! Detta och mycket mera, Jag gick vinterkursen, fortsatte sedan med fortsättningskursen. Fick lära mig ännu mer. Lantbruksmaskiner var viktigt att kunna även om de ej var så avancerade på den tiden. På sommaren samlade vi växter, pressade och stoppade in dem i ett herbarium, som vi sedan fick prov på. Ju fler växter vi kunde desto större chans hade vi till ett bra betyg. Ovanpå alltihopa gick vi en kurs för blivande kontrollassistenter dvs sådana som provade mjölken ute på gårdarna.
Undervisningen var ganska speciell. Lärarna dikterade och vi fick skriva ner vad de sade. Vi hade inga läroböcker. Jo några hade vi, men det var anteckningarna som var det viktiga. En del tyckte det var alltför orationellt, men det var det nog inte. För att det inte skulle bli för mycket att skriva hade läraren komprimerat det så att det var det allra viktigaste som vi fick skiva ner. Det blev ett koncentrat och ett värdefullt sådant.
En fin sak var att i anslutning till lantmannaskolan fanns en lanthushållsskola och där fanns massor med unga tjejer. De flesta av dem var uppvuxna på landet och hade i mångt och mycket samma värderingar som vi pojkar, vilket gjorde att det var lätt att etablera vettiga kontakter.
Rektor Arwfedsson var sträng. Han tillät inte några olovliga krumsprång. Vi fick noggranna instruktioner om hur man skulle uppföra sig när man var ute och gick med en flicka. Att hålla henne runt livet var strängt förbjudet. Att gå på allmän dans var förbjudet. Den enda dans som var tillåten var de som SLU (Svensk Lantbruksungdom) ordnade och de var inte vanliga.
Däremot hade vi ringlekar. Vi dansade ringlekar så hela det gamla skolhuset hoppade. Som tur var höll kåken. Och rektorn satte de unge lärarana att leda lekarna. Det verkade som om de gillade läget. Det var väl lugnast så. Efter ringlekarna brukade det bli lite promenader av mera privat natur. När man kom en bit från skolan glömdes rektorns förmaningar lätt bort.
Det här året var nog det mest berikande jag upplevt under hela mitt liv. Allt var så nytt för mig. Jag tyckte jag lärde mig oändligt mycket, men det berodde mycket på utgångsläget.
Nu är det nog bäst att sluta med 40-talets eskapader för den här gången. Morsning!!!
Det blir visst långt mellan bloggarna, men nu ska det bli bättring.
I Landskronaposten kan man dagligen läsa saker av intresse som hände för ett antal år sedan. Det kan vara för 10, 25 eller 138 år sedan. Tycker det är lite kul att läsa. En del kommer man i håg andra inte.
När jag gick i femte klass i skolan ville jag fortsätta på realen i Tomelilla, men det tyckte far var helt onödigt. " Du behövs här på gården så det får vara så", sa han och så fick det bli.
När jag slutat skolan tyckte jag att det skulle nog inte vara så dumt att lära sig lite mer. Lantmannaskola skulle nog inte vara så dumt. Jag rådfrågade Albert, som var en äldre kusin. "Ja, lantmanna e bra, jävligt bra", sa han. "Du kan väl gå i Tomelilla". Tomelilla låg bara ett par mil bort, men jag ville ut i stora världen. Jag sökt till Osby och kom in.
Alltså för 60 år sedan gick jag på lantmannaskolan i Osby.
För mig var det en stor upplevelse. Jag hade knappt varit utanför socknen. Och jag var ung, inte mer än 18 och en av de yngsta i klassen. Och det var en stor klass. Vi var ca 60 elever.
Allt var nytt för mig. Här var det massor med teori. Jag kunde bara sådant som far hade lärt mig och det var bara praktiska saker. En modern bonde måste kunna mer. Jag fick lära mig olika vete-, korn- havre. och rågsorter. Hur de hade avlats fram och var de passade. Och samma gällde andra gröder. Jag fick lära mig om olika gödselmedel och hur de fungerade. Allt var nytt. Bokföring och geologi. Massor med olika stenar kunde jag skilja på efter ett tag och jag kände mig mycket duktig. Rättskrivningsövningar hade vi. Lärde mig hur man stavar till spilkum. Hade aldrig hört talas om det tidigare. Räkning var ett annat viktigt ämne. Efter ett tag fick jag vara med i en lite svårare kurs - fick lära mig räkna med x. Det Du!! Detta och mycket mera, Jag gick vinterkursen, fortsatte sedan med fortsättningskursen. Fick lära mig ännu mer. Lantbruksmaskiner var viktigt att kunna även om de ej var så avancerade på den tiden. På sommaren samlade vi växter, pressade och stoppade in dem i ett herbarium, som vi sedan fick prov på. Ju fler växter vi kunde desto större chans hade vi till ett bra betyg. Ovanpå alltihopa gick vi en kurs för blivande kontrollassistenter dvs sådana som provade mjölken ute på gårdarna.
Undervisningen var ganska speciell. Lärarna dikterade och vi fick skriva ner vad de sade. Vi hade inga läroböcker. Jo några hade vi, men det var anteckningarna som var det viktiga. En del tyckte det var alltför orationellt, men det var det nog inte. För att det inte skulle bli för mycket att skriva hade läraren komprimerat det så att det var det allra viktigaste som vi fick skiva ner. Det blev ett koncentrat och ett värdefullt sådant.
En fin sak var att i anslutning till lantmannaskolan fanns en lanthushållsskola och där fanns massor med unga tjejer. De flesta av dem var uppvuxna på landet och hade i mångt och mycket samma värderingar som vi pojkar, vilket gjorde att det var lätt att etablera vettiga kontakter.
Rektor Arwfedsson var sträng. Han tillät inte några olovliga krumsprång. Vi fick noggranna instruktioner om hur man skulle uppföra sig när man var ute och gick med en flicka. Att hålla henne runt livet var strängt förbjudet. Att gå på allmän dans var förbjudet. Den enda dans som var tillåten var de som SLU (Svensk Lantbruksungdom) ordnade och de var inte vanliga.
Däremot hade vi ringlekar. Vi dansade ringlekar så hela det gamla skolhuset hoppade. Som tur var höll kåken. Och rektorn satte de unge lärarana att leda lekarna. Det verkade som om de gillade läget. Det var väl lugnast så. Efter ringlekarna brukade det bli lite promenader av mera privat natur. När man kom en bit från skolan glömdes rektorns förmaningar lätt bort.
Det här året var nog det mest berikande jag upplevt under hela mitt liv. Allt var så nytt för mig. Jag tyckte jag lärde mig oändligt mycket, men det berodde mycket på utgångsläget.
Nu är det nog bäst att sluta med 40-talets eskapader för den här gången. Morsning!!!
Vad är en kloasong för någonting???
Hej på er allihopa och gott nytt år. Hoppas ni inte farit allt för illa av julmaten och dito spriten.
Såg till min förtjusning att vi faktiskt hade kvar två flaskor vin till trettonhelgen. Inte illa men lite överraskande.
Det finns en massa saker som man inte känner till. Det har jag konstaterat allt för många gånger. Men man lär sig alltid lite nytt varje dag.
Vet ni förresten vad kloasong är för någonting. Jaså inte. Jag kom i kontakt med ordet härom dagen.
En av våra hyresgäster håller på och bygger om lite grann. Jag var nere och prata med snickaren som höll på med att plocka ner en gammal vägg.
Ja, det här är gammal fin isolering, sa han. Bräder på skrå och sedan en matta med vass, som man sedan putsat med murbruk. Så gjorde man förr i tiden, men nu är det nästan bortglömt. Vet Du vad det kallas. Nä!! Det kallas kloasong. Det vet alla gamla snickare.
Det är ganska fantastiskt. Ett uttryck som var vanligt för 100 år sedan är nu nästan bortglömt. Jag kollade i SAOL. Det var faktiskt med som kloasongvägg. Jag får väl titta på google också. Där fick jag nio träffar. Det var inte mycket. Det brukar vara miljoner.
Jag tycker det är lite kul med ord. Hoppas ni tycker det samma. Har ni kommit i kontakt med ordet så hör gärna av er.
Nu sätter jag punkt för den här gången!!!
