Sven Persson

Hej igen!

Det blir visst långt mellan bloggarna, men nu ska det bli bättring.

I Landskronaposten kan man dagligen läsa saker av intresse som hände för ett antal år sedan. Det kan vara för 10, 25 eller 138 år sedan. Tycker det är lite kul att läsa. En del kommer man i håg andra inte.

När jag gick i femte klass i skolan ville jag fortsätta på realen i Tomelilla, men det tyckte far var helt onödigt. " Du behövs här på gården så det får vara så", sa han och så fick det bli.

När jag slutat skolan tyckte jag att det skulle nog inte vara så dumt att lära sig lite mer. Lantmannaskola skulle nog inte vara så dumt. Jag rådfrågade Albert, som var en äldre kusin. "Ja, lantmanna e bra, jävligt bra", sa han. "Du kan väl gå i Tomelilla". Tomelilla låg bara ett par mil bort, men jag ville ut i stora världen. Jag sökt till Osby och kom in.

Alltså för 60 år sedan gick jag på lantmannaskolan i Osby.

För mig var det en stor upplevelse. Jag hade knappt varit utanför socknen. Och jag var ung, inte mer än 18 och en av de yngsta i klassen. Och det var en stor klass. Vi var ca 60 elever.

Allt var nytt för mig. Här var det massor med teori. Jag kunde bara sådant som far hade lärt mig och det var bara praktiska saker. En modern bonde måste kunna mer. Jag fick lära mig olika vete-, korn- havre. och rågsorter. Hur de hade avlats fram och var de passade. Och samma gällde andra gröder. Jag fick lära mig om olika gödselmedel och hur de fungerade. Allt var nytt. Bokföring och geologi. Massor med olika stenar kunde jag skilja på efter ett tag och jag kände mig mycket duktig. Rättskrivningsövningar hade vi. Lärde mig hur man stavar till spilkum. Hade aldrig hört talas om det tidigare. Räkning var ett annat viktigt ämne. Efter ett tag fick jag vara med i en lite svårare kurs - fick lära mig räkna med x. Det Du!!  Detta och mycket mera, Jag gick vinterkursen, fortsatte sedan med fortsättningskursen. Fick lära mig ännu mer. Lantbruksmaskiner var viktigt att kunna även om de ej var så avancerade på den tiden. På sommaren samlade vi växter, pressade och stoppade in dem i ett herbarium, som vi sedan fick prov på. Ju fler växter vi kunde desto större chans hade vi till ett bra betyg. Ovanpå alltihopa gick vi en kurs för blivande kontrollassistenter dvs sådana som provade mjölken ute på gårdarna.

Undervisningen var ganska speciell. Lärarna dikterade och vi fick skriva ner vad de sade. Vi hade inga läroböcker. Jo några hade vi, men det var anteckningarna som var det viktiga. En del tyckte det var alltför orationellt, men det var det nog inte. För att det inte skulle bli för mycket att skriva hade läraren komprimerat det så att det var det allra viktigaste som vi fick skiva ner. Det blev ett koncentrat och ett värdefullt sådant.

En fin sak var att i anslutning till lantmannaskolan fanns en lanthushållsskola och där fanns massor med unga tjejer. De flesta av dem var uppvuxna på landet och hade i mångt och mycket samma värderingar som vi pojkar, vilket gjorde att det var lätt att etablera vettiga kontakter.

Rektor Arwfedsson var sträng. Han tillät inte några olovliga krumsprång. Vi fick noggranna instruktioner om hur man skulle uppföra sig när man var ute och gick med en flicka. Att hålla henne runt livet var strängt förbjudet. Att gå på allmän dans var förbjudet. Den enda dans som var tillåten var de som SLU (Svensk Lantbruksungdom) ordnade och de var inte vanliga.

Däremot hade vi ringlekar. Vi dansade ringlekar så hela det gamla skolhuset hoppade. Som tur var höll kåken. Och rektorn satte de unge lärarana att leda lekarna. Det verkade som om de gillade läget. Det var väl lugnast så. Efter ringlekarna brukade det bli lite promenader av mera privat natur. När man kom en bit från skolan glömdes rektorns förmaningar lätt bort.

Det här året var nog det mest berikande jag upplevt under hela mitt liv. Allt var så nytt för mig. Jag tyckte jag lärde mig oändligt mycket, men det berodde mycket på utgångsläget.

Nu är det nog bäst att sluta med 40-talets eskapader för den här gången. Morsning!!!