En oväntad naturupplevelse
Morsning allesammans!!!
Hustru Persson och jag tog bilen för att titta lite på fåglar i Ottarpstrakten. Och vi fick se årets första bruna kärrhök sväva över vassarna.
Men dagens händelse blev något helt annat. När vi passerat Säby kyrka fick jag plötsligt se att det var något som sprang över fälten.
Någon mikrosekund senare ropade jag: "Titta där springer ett vildsvin". Vi försökter ta ett foto!! Sagt och gjort. Vi körde till vägrenen och hustru Persson tog ett kort innefrån bilen. Och se kamran ljuger inte.
Så vitt jag vet var det första gången jag sett ett vildsvin ute i naturen, även om miljön var lite ovanlig.
Det får räcka för den här gången!!!!
I vårsolens glans
De japanska körsbärsträden blommar
Bofinken har hittat en konkurrent i min backspegel
Akademiledamoten Jesper Svenbro inviger konstverket "Två personligheter"
Svenbro och konstnären Carl Fredrik Reuterswärd
Mossning allihopa!!
Nu är det vår och allt sprudlar av liv. Blomningen har kommit igång. På kasernplan prunkar de japanska körsbärsträden i de skönaste färger. De är vackra men deras tid är kort så det gäller att njuta medan tid är.
I häromdagen såg jag den första rapsblomman. Om en vecka eller två är nog alla fält gula.
Vi tog en tur ut till kyrkogården. Där var det en bofink som började attackera en bilspegel. Han hade fått syn på en rival och denne skulle till varje pris bekämpas.
Vid stadshuset var det invigning av ett konstverk kallat "Två personligheter". Det var utfört av den kände konstnären Carl Fredrik Reuterswärd, han med pistolen med knut på pipan ni vet. De två personligheterna var de båda arkitekterna som ritat Landskrona stadshus Sten Samuelsson och Inge Stoltz.
Jesper Svenbro, landskronaättling och akademiledamot invigde konstverket. I sitt tal talade han om det grekiska tvåtalet men det blev så komplicerat att jag inte hängde med. Men det var säkert mycket vist.
Vad mer? Jo igår var det också malariadagen. Det finns ju dagar för allting nuförtiden. Jag tänkte på när jag badade i svett då jag insjuknat i hjärnmalaria långt borta i Västafrika. Men det är, som Kipling sa, en helt annan historia.
Nu skall jag ut och lapa mer vårsol!!!
Att läsa böcker
Hej alla diggare!!
I går var det världsbokens dag och jag var och var och lyssnade på Göran Hägg. Alltid lär man sig något.
Han talade vist om mångt och mycket, men det jag fick med mig hem var något helt annat än vad jag hade väntat mig.
Visste ni att det där med att sitta tyst och läsa en bok var något ganska nytt.
Under hela antiken och medeltiden ja ända fram till 1800-talet lästes all text högt. Man kunde helt enkelt inte läsa tyst.
Böcker skevs inte för att läsas tyst utan för att läsas högt - för att reciteras.
I våra dagar råder det tystnad i bibliotekens lässalar medan de i gamla dagar var bullriga ställen där man försökte överrösta varandra för att höra vad man läste.
Ja, det låter märkligt, men t.o.m. i klostren var munkarna förbjudna att ha med sig böcker i sängen när de gick och la sig så att de inte skulle störa sina bröder när de läste högt för tyst kunde de inte läsa.
Det berättas att det under antiken fanns enstaka som kunde läsa tyst. Det ansågs mycket märkligt och man trodde att det var en speciell gudagåva. Det hände också att sådanda visades upp på cirkus.
Ja, märkliga är Herrens vägar!!
Nu sätter jag punkt.
I går var det världsbokens dag och jag var och var och lyssnade på Göran Hägg. Alltid lär man sig något.
Han talade vist om mångt och mycket, men det jag fick med mig hem var något helt annat än vad jag hade väntat mig.
Visste ni att det där med att sitta tyst och läsa en bok var något ganska nytt.
Under hela antiken och medeltiden ja ända fram till 1800-talet lästes all text högt. Man kunde helt enkelt inte läsa tyst.
Böcker skevs inte för att läsas tyst utan för att läsas högt - för att reciteras.
I våra dagar råder det tystnad i bibliotekens lässalar medan de i gamla dagar var bullriga ställen där man försökte överrösta varandra för att höra vad man läste.
Ja, det låter märkligt, men t.o.m. i klostren var munkarna förbjudna att ha med sig böcker i sängen när de gick och la sig så att de inte skulle störa sina bröder när de läste högt för tyst kunde de inte läsa.
Det berättas att det under antiken fanns enstaka som kunde läsa tyst. Det ansågs mycket märkligt och man trodde att det var en speciell gudagåva. Det hände också att sådanda visades upp på cirkus.
Ja, märkliga är Herrens vägar!!
Nu sätter jag punkt.
Vi åker på vinresa
Vi hälsas välkomna av Michael Fröhlich
En av Frankens mest kända Steilhang
Påskdekorationer
Hejsan alla diggare!!
Nu har vi varit i Franken på vinresa.
Ni vet väl var Franken ligger?
Jo i norra Bayern. Det är ett av Tysklands elva vinområden, men för oss svenskar är det inte lika känt som Rhen och Mosel, men ack så goda viner där finns.
Vi åkte med buss hela vägen. Som en mjukstart hade vi ett par vinprovningar på bussen. Vi fick bl a några toppenviner från de ställen som vi skulle besöka.
Det skulle bli mera. Både goda viner och dito mat.
Våren hade kommit lite längre än hemma i Svedala och vädret var toppen så det fanns ingen anledningen att klaga.
I Franken odlar man främst vita viner. Det finns många druvor, men det var framförallt Silvaner som är den mest berömda vita druvan, som ger mycket goda viner. Men även Müller-Thurgau och Riesling gläder en vinälskare.
På den röda sidan var det framförallt Spätburgunder som användes. Det är den druvan som fransmännen kallar Pinot Noir, så nu vet Ni det.
Vinerna tappas på en speciell flaska, Bocksbeutel, som är grön, rund och platt.
Tyvärr finns det inte så många frankenviner på systembolaget, varför vet jag inte. Förr i tiden drack man något som hette Steinwein och det kom från en stor vingård som hette just "Stein".
Påsken närmade sig och vi såg flera storartade äggdekorationer ute i städerna. Oftast i anslutning till brunnar.
Allt gick bra. Vi anträde hemresan. Efter knappt en timme fick vi haveri på bussen. Det blev till att ringa SOS och det resulterade i att vi fick en ny buss efter åtta timmars väntan. Men stämningen var god så allt gick bra.
Vi kom hem fyra på morgonen.
En trevlig och minnesrik resa var till ända.
Ibland är världen liten
I går ringde de från biblioteket till hustru Persson:
" Vi har en amerikanare här som söker sina rötter i Landskrona. Kan inte Du komma och hjälpa honom? Vi klarar inte av det själva".
Sagt och gjort, vi gick båda till biblioteket. Vi mötte en väldigt trevlig ung man, som var på tillfälligt besök i Sverige.
Efter en del prat beslöt vi att gå hem till oss där vi hade bättre möjligheter att hjälpa honom.
Väl hemma gick vi igenom det han redan visste. Då visade det sig att hans morfars far, som emigerat till USA, var son till en möllare i Landskrona i hans första äktenskap. Hans hustru hade dött i helt unga år och möllaren hade gift om sig med en Engela Johanna Gemzell, alltså en släkting till hustru Persson.
Det är helt sanslöst! Det dimper ner en person från Amerika. En på biblioteket råkar känna hustru Persson och ringer henne och sen visar det sig att de är släkt eller åtminstone släkt i släkt med varandra. Ja, outgrundliga är herrens vägar!!!
Jag visade honom möllan där hans anfader hade jobbat och vi lovade varandra "to keep in touch".
Så är det - plötsligt bara händer det!!!
So long!!!
" Vi har en amerikanare här som söker sina rötter i Landskrona. Kan inte Du komma och hjälpa honom? Vi klarar inte av det själva".
Sagt och gjort, vi gick båda till biblioteket. Vi mötte en väldigt trevlig ung man, som var på tillfälligt besök i Sverige.
Efter en del prat beslöt vi att gå hem till oss där vi hade bättre möjligheter att hjälpa honom.
Väl hemma gick vi igenom det han redan visste. Då visade det sig att hans morfars far, som emigerat till USA, var son till en möllare i Landskrona i hans första äktenskap. Hans hustru hade dött i helt unga år och möllaren hade gift om sig med en Engela Johanna Gemzell, alltså en släkting till hustru Persson.
Det är helt sanslöst! Det dimper ner en person från Amerika. En på biblioteket råkar känna hustru Persson och ringer henne och sen visar det sig att de är släkt eller åtminstone släkt i släkt med varandra. Ja, outgrundliga är herrens vägar!!!
Jag visade honom möllan där hans anfader hade jobbat och vi lovade varandra "to keep in touch".
Så är det - plötsligt bara händer det!!!
So long!!!