Sven Persson

Tiden är lite ur led. Det skulle vara vinter, men i dag är det 8 grader varmt här i Landskrona.

I går gick jag en runda i Karlslundsparken.  Plötsligt fick jag syn på ett par större hackspettar som höll på att jaga varandra. Först for de runt stammen på en stor bok . Strax därefter for de till en annan stam och gjorde samma sak allt under livligt tjattrande. Sen flög de upp i trädkronorna högt uppe och sedan ner igen. Sen for de ner på marken, klättrade på varandra och rullade runt. Och så fortsatte leken.

Och så vitt jag förstod var det mer än vanlig lek, det var parninglekar. Och i januari månad. Det låter inte klokt. Det är kanske det varma vädret som satt fart på hormonproduktionen, vad vet jag??

När brukar större hackspetten normalt häcka? Jag letade i mina fågelböcker, men i dem finns det mest artkaraktärer och inte så mycket om biologin. Då gick jag till min bibel "The Handbook of British Birds" som har gott och väl 50 år på nacken. Där står att större hackspetten normalt häckar i mitten på maj, åtminstone i södra England.

Ja det är nog bara till att hålla med Shakespeare: "Ur led är tiden"

Eller är det någon som har en bättre förklaring??

Vi hörs!!

Vännen Sven i Borrås skåra



Stenen som hänger i ett silkessnöre



Dagens överraskning: en vitsippa


Nu i dagarna var vi uppe i Halland och hälsade på våra vänner Sven och Gunilla i Tofta utanför Varberg.

Som alltid gjorde vi en liten utflykt som skulle vara lite educational dvs vi skulle titta på något nytt som kunde vara berikande.

Vi körde norrut och vid Värö körde vi in ödemarken och kom till något som heter Borrås skåra. Det är en ganska märklig formation. En spricka i berget, minst 10 meter djup, 100 meter lång och med en bredd på  mellan en halv och två meter.  Man anser att den har börjats bildats redan för 100 miljoner år sedan, men som sedan vidgats genom erosion och vittring, vilket egentligen är samma sak.

Det berättas att Väröbygdens folk i forna tider fick visa sitt mod genom att hoppa över klyftan, ja den till och med  användes som anställningsprov för traktens drängar, vilka tvingades att hoppa över klyftan på ett icke alltför smalt ställe. Det lär också ha funnits en tradition på 1800-talet att brudgummen efter vigseln måste hoppa över klyftan med sin brud i famnen. Tuffa tag.

En bra bit in hänger en sten fastkilad. Enligt sägnen skall den vara upphängd i ett osynligt sidenband. De som vågar gå under stenen kan gå vidare upp på berget och begrunda den fina utsikten över Väröbygden. Det var blött och motbjudande så vi höll oss på den säkra sidan av stenen.

Vi skrev den 17 januari , men när vi klättrade tillbaka hittade vi minsann blommande vitsippor.

Så är det. Det finns mycket att upptäcka i Sverige.

Morsning 

I helgen var vi uppe i Växjö och hälsade på. På vägen hem  började solen gå ner. När vi närmade oss  Höör ville hustru Persson prova om det inte skulle kunna gå att få en fin bild av solnedgången. Hon tog några stycken. Jag tycker att resultatet blev riktigt bra.  Heder åt en sådan kvinna!

Eller vad tycker Du?

Vi hörs nästa gång.

Hugo oktober 2005



Kistan inne i Kånna kyrka



Graven med alla blommor



Vår gravbukett


Hugo var min äldste släkting på min fars sida. I mitten på december lämnade han det jordiska 2 dagar före sin 92-årsdag.

I fredags begrovs han i Kånna kyrka. Kyrkan är en gammal och medeltida. När man kommer in fylls man av mycken intimitet och känsla. Kyrkor kan vara mycket olika. En del är mycket opersonliga, man känner ingen samhörighet med dem; andra kan vara tvärt emot. När man kommer in känner man sig som hemma och mycket välkommen. För mig är Kånna en sådan. Kistan hade placerats i koret och var vackert smyckad med blommor.

Hugo hade hade gjort mycket personliga val av officiant och solosolist och akten blev också mycket stämningsfull och personlig. Efter överlämnandet följde kistbegravning, vilket blir allt mera ovanligt.

Man kunde konstatera att kransarna har blivit allt mer ovanliga och i stället ersattas med gravbuketter. Jag tycker det är ett steg i rätt riktning. Våran bukett skilde sig från de övrigas med sina gula blommor. Jag tyckte den såg glad ut precis som Hugo brukade vara. Efter akten åt vi en god måltid.

Hugo hade levt ett långt liv. Han hade varit en duktig lantbrukare, men hade, till skillnad från många andra, tagit sig ledigt och gjort omfattande reser tillsammans med sin hustru Anna inte bara till olika delar av Europa utan även till Amerika och Kina.

Hugo var även mycket generös och hade gett stora donationer till organistioner han kände för.

En stor och fin man har avslutat sin jordevandring. Jag minns honom med glädje,

Hejsan allihopa!!

I dag skulle det bli sjösättning av en båt. Min vän Bruno hade förvarnat mig och i god tid kom han och hämtade mig i sin nya bil.

Det regnade och var lite halvdåligt väder. Men där nere vid varvet väntade redan många som jag sett tidigare i samband med sjösättningar. Det var rikiga "sjöbjörnar" som kunde sina båtar och när de pratade med varandra använde de ett språk som bara den invigde båtbyggaren behärskade. Bruno invigde mig lite i de mest frekventa termernas mysterier. Vet Ni förrresten var hönan på en kran sitter? Om inte är ni i gott sällskap.

Det drog ut på tiden för allt skulle fungera. Men så äntligen gled båten ner i vattnet. Några bogserbåtar såg till att den höll sig på plats.

Fartyget skall  bogseras upp till Nordnorge för att utrustas färdigt. Sen skall det användas som oljeletningsfartyg.

Det är kul att få vara med när det händer något i stan, Tack Bruno!!!

Vi hörs om ett tag!!

Om man vill fånga den skånska vintern måste man vara snabb. Den kommer snabbt och lika snabbt försvinner den.

I går blev det bilxthalka som resulterade i att både bussar och trådbussar togs ur trafik. Det gick bara inte att köra. Underkylt överallt. Och så började det snöa också och plötsligt hade vi vinter. Hustru Persson smög sig ut i kalla vinternatten och tog en bild på våran julgran. Det kändes faktiskt riktigt vinterlikt. Och i dag tog hon ytterligare en bild på våran stockros som tappert hängt med i vintervädret. Fast nu tycks den sjunga på sista versen.

Annars har det mesta kretsat kring Charlotte Kalla och hennes skidåkning. Vilken tjej. Det är helt sanslöst!!     Bragdguldet måste vara säkrat.

I morgon är det arbetsdag för icke pensionärer. För oss fortsätter livet som vanligt.

Morsning!!