Sven Persson

I går skröt jag med det fina vädret, men det skulle jag nog inte ha gjort.

I dag var det grått och jäkligt så vi fick inställa vår planerade långpromenad på Järavallen.

Det är klart att man kunde ha klätt sig lite extra varmt, men så har vi det där med minsta motståndets lag.

Hur som helst det blev en innesittardag.

För att få lite mera ljus i stugan gladde vi tomten och oss själva med att tända några ljus.

Tomten är vi lite extra måna om. Vi fick den i lysningspresent 1961.

Dagen blev hursomhelst ganska så fin.

Och vi har ju både På spåret och Selma kvar.

Hej så länge!!!!!!

Lite fågelskådning




Vyer över sundet


God fortsättning på julen.

Efter all den goda julmaten behöver man röra på sig för att känna sig fit for fight.

Väderprognoserna hade mest lovat mulet och tråkigt väder, men det gällde tydligen inte här.

Bloggaren och hustru Persson tog sig en skön promenad söder om Erikstorp längst stranden ner mot Hildesborgshållet.

Det var strålande väder och hustru passade på och tog några bilder som vi bifogar.

Inget säskilt att berätta förutom ett allmänt välbefinnade.

Jula på!!!

I dag skriver vi den 24 december. Det är julafton.

Jag vill tacka mina lilla, men trogna läsekrets för det här året.

Samtidigt vill jag också passa på att önska Eder en God och Fröjdefull Jul.

Nu är det snart tid för Kalle Anka och jag säger hej till nästa gång.

I dag  åkte vi och hälsade på min syster Ester.

Ester är min äldsta nu levande syster. Till våren fyller hon 92.

Jag hade en annan syster, som var ännu äldre men hon lämnade denna jämmerdal för några år sedan en bra bit över 90.

Ester hör lite dåligt, men är fullständigt klar. Läser tidningar utan glasögon och är väl tidsorienterad. Sköter själv sitt hushåll, lagar all mat själv.

Ja, det är lite tradigt, säger hon, för alla mina vänner är döda nu och jag har inte många att umgås med.  Men man har ju vant sig. Min man gick ju bort för 51 år sedan.

Vad gör Du, frågade jag. Handarbetar Du? Nä, jag vet inte varför jag skulle göra det. Att samla på hög, när man redan har för mycket med gamla bonader.

Jag tittar på TV, men programmen är ju så dåliga att det är inte mycket att titta på. Det får bli postkodmiljonären och bonde söker fru. Det är inte mycket, men alltid något.

Vi fick tårta, bullar och pepparkakor och framförallt en pratstund om gamla tider.

Hur var julen när Du var liten? fråga jag. Ja, jag minns att far tog in en enebuske när det var jul. Julklappar var det inte tal om. När fröken i skolan frågade vad vi fått i julklapp så visste jag inte vad jag skulle svara. Så var livet på 20-talet. Kanske inte hos alla, men hos oss.

Ja, tiderna har ändrats. Vad som var vardag för 70 eller 80 år sedan kan inte dagens ungdomar föreställa sig. När jag var liten hade vi ingen el, ingen radio ej heller någon TV.  Utvecklingen har varit enorm. Dagens ungdom tror nog att allt varit som det är nu. Ett liv utan mobil och sms kan väl knappats vara värt att leva.

Man blir lätt nostalgisk, men jag tror inte att jag skulle vilja tillbaka till de gamla tiderna. Var tid har sin charm. Det gäller att leva i nutiden  och utnyttja dess möjligheter.

Nu tackar jag för mig för den här gången.

När man är pensionär och lite äldre har man fullt upp med att göra ingenting.

Hustru Persson frågade om jag bloggat om Lucia. Nä, det hade jag naturligtvis inte hunnit med.

Hursomhelst tog jag en bild av vårt eget lilla luciagäng uppställda på en bricka.

Jag tänkte dela med mig lite av den trevnad som de spred.

Mer blir det inte den här gången!!!

Det senaste halvåret har jag haft lite problem med hälsan. Näsblod som slutade med behandling på operationsbordet och en envis förkylning. Var hos doktorn för en månad sedan och fick medicin som visade sig vara bra,

Häromdagen var det återbesök för lite kontroll för att kolla hur resultatet hade blivet.

Var där i god tid. Gick till kassan för att betala. Det brukar kosta 150 kronor på en vanilig vårdcentral. Ja, Du har ju frikort sa en vänlig sköterska. Det är bara till att  vänta så säger vi till.

Det gick ett tag så kom jag in till doktorn. Ja, det här verkar bli bra, men vi ska fortsätta med medicineringen ett tag till. Och så skrev hon ut lite medikamenter. Ja, de är tyvärr lite dyra, men bra. OK, sa jag.

Jag gångade mig till apoteket och fick mina mediciner. Såg att de skulle gå på ca 2500 kr. Tufft tänkte jag, men det får man ta. Ja, sa apotekaren, Du har ju frikort så det kostar ingenting. Jag visade glatt upp min påse för kassörskan och hon nickade glatt.

När jag kom hem satte jag mig ner och funderade. Det är inte klokt att jag inte behöver betala något för att få hjälp. Om man är kortsynt kan man naturligtvis ropa hej vad fint det är, men jag tycker nog att det gått för långt. Som vanlig medborgare, med någerlunda stabil ekonomi tycker jag att man själv skall ta en del ansvar för sin egen hälsa. I USA är det verkligen tuffa tag, kanske för tuffa, men en medelväg vore nog inte så dumt. En del av den sociala välfärden har verkligen gått för långt.

Så är det också med barnbidragen. Varför är de inte behovsprövade. Jag missunnar inte de mindre bemedlade att få lite hjälp, men varför skall de som har det gott ställt få bidrag. Jag tror inte att de blir så särskilt förbannade om man tar bort dem. Men det är väl så kallade politiska principer, och dem kan man inte rubba på.

Jag blir alltid så förvånad över att det är så många som gnäller. Vi har ju det så förbaskat bra!!!!

Nog rutet för den här gången.

Vesuvius i utbrott



Håligheter efter död människa och hund som fyllts med gips



Ett lararium dvs ett altatare för husguden som fanns i varje hem



Passa på och lär lite latin



De gamla romarna (i överklassen) njöt av livets goda.



Köksdetaljer med bl a en flyttbar spis i mitten



Lergods i utmärkt skick efter 2000 år



och det gäller även glaset



Ett thermopilum dvs ett värdshus där det serverades varma rätter


Den 24 augusti 79 e. Kr hade vulkanen Vesuvius ett mycket kraftigt utbrott, som fick fasanfulla konsekvenser.

Rök, lava och pimpsten kastades flera mil upp i luften och föll ner på ett stort område runt om vulkanen.

Utbrottet höll på i flera dagar och flera städer begravdes under ett flera meter tjockt lager av lava och pimpsten.

Pompeji, Herculaneum och Stabia är städer som blev helt förstörda. Staten kunde inget göra för att rädda städerna. Alla innevånarna , utom de som lyckades fly i tid, omkom. Katastrofen var total.

Så småningom glömdes det bort var städerna hade legat och ny bebyggelse kom ovanpå lavatäcket som täckte
städerna.

Först på1700-talet började man hitta antika föremål när man grävde brunnar. Man fick så småningom klart för sig att här hade de antika städerna  legat som förstörts vid vulkanutbrottet.

Först blev det huggsexa på de föremål man hittade, men så småningom började systematiska utgrävningar komma i gång. En stor del an Pompeji har frilagts och även en del av Herculaneum, fast där var det ännu besvärligare pga att lavatäcket var ännu tjockare.

Utgävingarna har gett oss mycket kunskap om hur romarna levde, även de lägre klasserna. Många väggar var klottrade med vardagslatin, som både var vulgärt och folkligt. Tidigare kände man bara till de stora författarna och ämbetsspråket.

Tack vare pimpstenens konserverande egenskaper har mycket bevarats. Människor och djur har omgivits av pimpsten i dödsögonblicket. Kropparna har sedan förintats, men lämnat efter sig ett hål. När man sedan fyllde dessa hål med gips fick man fram kroppar av de döda.

Man har kunnat följa livet i glädje och vardag. Man man fick reda på vilka saker de hade. Man fann värdshus och bordeller.

Av allt detta har man gjort en utställning.  Och i Sverige har den endast visats i Hässleholm. Helt otroligt. Den skall pågå till den 18 jan 2009. Har ni inte sett den så passa på gör det medan tid är.

Utställningen visas i Hässlekolms kulturhus, som ligger mittemot järnvägsstationen.

Det är en uställning av högsta klass. Sker i samarbete med Archeologia Speciale di Niapoli e Pompei.


Nu har jag pratat länge nog. Valete!!!

Soluppgång över dalaskogarna



Ett av Annikas hus i Skattungbyn



Yatzy det lilla charmtrollet



Linus fyller 14 år med tårta och ljus.


Ja, hustru har varit borta en vecka och hälsat på dotter Annika och barnbarnet Linus uppe i Skattungbyn.

Det är vackert uppe i dalaskogarna. Hustru lyckades plåta en vacker soluppgång.

Den första snön har kommit och låg vit utanför Annikas hus.

Hunden Yatzy börjar växa till sig och är nu mycket charmerande. Hon satt i trappan och undrade när Annika skulle komma hem. Hon hade nog inte fattat att hon var på kurs i Stockholm. När hon så äntligen kom visste hon inte till sig av lycka. Ja, de goa de små liven!!!

Och Linus passade på och fyllde 14 år. Han är lång som attan, redan 186 cm och bara 14 år. Vad månde bliva????? Min far var 162 och jag är gott och väl en decimeter längre, men vi spelar liksom inte i samma division.

Ja Annika passade på att fylla år dagen efter så allt var bra timat.

Nu är hustru tillbaka och matlagningen har övergått till det normala.

Ha en skön dag!!!!