Sven Persson

Idag var vi ute och plockade äpplen.

De flesta vet att de finns tre stora äppelodlingsområden i Skåne. Kivik är klart störst sen kommer Bjäre och Villands Vånga.

Dessutom finns det ett område utanför Helsingborg, som inte är så känt nämligen Ragnvalla. Det var dit vi begav oss. Det var ganska kletigt i marken. Mycket folk. Vi valde att plocka Ingrid Marie. De tog inte mer en knapp timme att få ihop 25 kg. De tog 7 kr kilot så det var inte så dyrt. En del får skrivas på nyttans konto och en del på nöjets. Det blev en liten utflykt och vi var ganska nöjda.

Förresten brukar ni sova middag? Det gör jag. Det har faktiskt redan blivit en vana. Efter lunchen börjar det dra i ögonen. Efter en halv timmes sömn känner jag mig pigg igen. Att sova middag är nog ett tecken på att man börjar bli gammal. Hustru Persson tycks stödja den hypotesen för häromdagen fick jag en kylskåpsmagnet och på den stod det:

"Man vet att man är gammal när dagens höjdpunkt är en tupplur".

Nåja, jag kämpar på ett tag till.

Vi hörs!!

Hej igen!

I kväll hade vi en trevlig övning då vi upptäckte en ny värld.

Vad snackar Du om?

Jo, det finns en förening som heter Landskronatraktens Natur, som ordnar en hel del trevliga arrangemang.

I kväll handlade  det om en fladdermusexkursion nere vid anrika Citadellet.

En av landets främsta kännare ställde upp som guide och informatör, Rune Gerell, heter han. En mycket inspirerande person.

Han berättade om fladdermössens liv och leverne. Det blev allt mörkare, ja nästan helmörkt.

Ni förstår att fladdermössen använder sig av ultraljud för att orientera sig. De hör vad inte vi hör. Vi fick låna några ultraljudsdetektorer för att spåra fladdermössen. De olika arterna använder sig av olika frekvenser. Nere vid vallgraven lär det nog finnas vattenfladdermöss, sa Rune. Vi fick tips om frekvens. Plötsligt började det smattra i våra apparater. Vi kunde lokalisera dem, men vi såg ingenting. Vi gick vidare till konsthallen och ändrade frekvens.
Vi hörde ett nytt smatter. Det är dvärgfladdermus. Helt fantastiskt tyckte vi. Rune berättade vidare om djurens liv och leverne. Nu var det helmörkt.

Vi gick tillbaka över bron. Nu var det full rulle. Vattenfladdermus!  Rune tände sin pannlampa. Och plötsligt såg vi flera fladdermöss jaga insekter alldeles över ytan. En lite overklig upplevelse.

Rune, som har en lite finare apparat, ropar: Nu passerade det just nu en stor fladdermus. Och så demonstrerade han en uppspelning av musens ljud som han regristrerat på sin fina apparat.

Jag var helt begeistrad. I kväll hade vi fått göra bekantskapo med tre djurarter, som jag aldrig träffat på tidigare.

Man blir aldrig för gammal att upptäcka nyheter. Och att glädjas över dem.

Tyvärr var det mörkt så det blir inga bilder, men några artsupar lär det nog bli i alla fall.

God natt!!

I år har det blivet mycket måla av. Ni har sett att vi har målat fasaden utmed Storgatan gul och fin.

Men även inne på gården har vi målat om plåttaket på en del av huset så nu lyser det rött och fint.

Just nu har vi en målare som fixar till fönstren inne i fastigheten. Tidens tand har nött ganska kraftigt och därför känn det rätt att fixa till det.

Det har varit målare hit och dit och själv har jag inte haft stor del i att det blivit fint.

Därför tyckte jag att det var hög tid att visa att även jag kunde dra mitt strå till stacken. Det fick bli sockeln av huset ut mot N Kyrkogränden.  Inte så mycket men ändå. Nu är den vackert grå.

Jag känner mig som en av gänget!!

Morsning!

Det finns mycket att upptäcka. Som till ex häromdagen då vi var ute och "körde kyrkor" så var vi bl a i Näsum vid Blekinge-gränsen. Där fick jag syn på ett vykort som föreställde något som hette "det Textorianska gravkapellet". Jag påminde mig att jag läst om detta i någon veckotidning som något bortglömt kuriosum, men minnena var ganska suddiga.

Jag frågade kyrkovaktmästaren. Jojomän, sa han, det ligger en bit bort. Först kör man genom en tät skog, men sen öppnar sig landskapet allt mer och man kommer in i en öppen dal som heter Blistorpsdalen och där ligger kapellet.

Han beskrev vägen och vi körde dit. Där låg det precis som han hade beskrivit det.

Vad var då bakgrunden? Jo på slutet av 1700-talet och början på 1800-talet bodde där en industri-och köpman som hette Valentin Textorius med sin hustru Dorotea. Han ägde hela Blistorps by och mer därtill. Han hade en egen llten fabrik som framställde pottaska.

Vad är då pottaska säger vän av ordning. Jo pottaska är en inte alltför ren form av kaliumkarbonat som används till rengörningsmedel och för glas-och färgtillverkning. Det framställdes genom att förbränna björkved fullständigt. Denna aska urlakas senare och torrkokas. Detta skedde ursprungligen i lerpottor. Därför kom den att kallas pottaska. Som ni nog vet heter kalium potash på engelska.

Det gick tydligen väldig bra för Texerius. Pottaska var tydligen en bra handelsvara. Han hade eget skepp i Åhus och var en av Kristianstads rikaste män.

Han lät bygga gravkapellet 1804 till sig och sin hustru och där ligger de i kistor av ek. En lokal man berättade att kropparna var balsamerade och att de omgavs av glas, zink och bly innanför eket.

Han donerade hela sin förmögenhet till Näsums kyrka men när hustrun dog blev det visst någon fnurra på trån så kyrkan fick visst bara en tredjedel och så blev den skyldig att vårda kapellet. Och det har den gjort i snart 200 år.

Man hittar nästan ingenting om denne man på nätet. Det skulle vara kul att få veta lite mer. Kanske är det någon av mina trogna läsare som har mer att berätta.

Nu sätter jag punkt.

Genom allén vid Övedskloster

När man blir äldre känner man inte längre så stort behov att samla på sig en massa nya prylar. Det är väl den känslan som gjorde att vi och min svåger och svägerska började införa en ny form av födelsedagspresenter. Vi har börjat ge varandra en dagsutflykt i present. Vi var uppe i Småland ifjol och fick vara med på en mycket trevlig rundtur med många trevlig besök.

När hustru Perssons syster Rea fyllde 70 i år bjöd vi på en dagsutflykt här nere i Skåne Och igår bar det iväg.

Vi startade på morgonen i hyfsad tid och for söderut. Bl. a passerade vi den fina allén vid Övedskloster. Vårt mål var Hallbergs stenar utanför Lövestad.



I Hallsberg levde en möllare som på ålderns höst började knacka ner på stenar sin kristna tro, släktens stamträd och historier hämtade ur bilbeln. Det är helt obegripligt vad denna man kunde åstadkomma. Han var så vitt jag kunde förstå en oskolad man, men han hade en enorm talang för att disponera sina alster dvs skriva ner texter . På en sten hade han gjort en karta över Palestina och berättat om personer från bibeln. Mycket imponerande.

Vi for vidare.



och kom till Södra Björstorps Säteri utanför Brösarp, en sextonkantad gård som är unik i Sverige. Vi fick en fin guidning av gårdens ägare, Tuula Sjöholm. Hon berättade om gårdens historia och kom in på den legendariske kronolänsmannen Axel Fredrik Montan,som var tattarnas skräck i Albo härad. Hon talade om sin far, Malte Fritjof, som haft ett av landets finaste avelshönseri osv. Ett minnesvärt besök soml länge hade stått på min önskelista.




Vi tackade för oss och for vidare



till Brösarps kyrka och kyrkogård där vi tittade på Montans grav, men även fick ett inblick i det hemska Yngsjömordet där hustrun  mördats av sin man och dennes mor. Modern var den  sista kvinna som avrättades i Sverige år 1890. Sonen fick livstid fängelse och hans hustru begravdes i Brösarp. Modern och sonen hade under en lång tid levat i incestförhållande. Mycket tragiskt.





Sen var det dags med en god måltid på Brösarps gästgivaregård. Stekt sill med potatismos. Mums!!



Sen for vi till Tomelilla och Hasse och Tages lilla stora mueum. Väl värt ett besök. Vi hann också med att köpa lite kläder på Eckerlunds.



Färden gick vidare. Vi stannade till vid Kumlatofta by där tiden stått stilla. Vid enskiftet på 1820-talet var det fyra gårdar som inte flyttades ut. Det gör att man fortfarande kan se hur den gamla bygemensamheten såg ut. Vägen är fortfarande smal och krokig och framkomligheten dålig för dagens moderna fordon.





Vi hade sett ett litet museum,men det blev ytterligare ett om möjligt ändå mindre.  Det är Amalie Posses museum som är beläget i det gamla pumphuset vid Örenäs slott. Här växte Amelie upp på slutet av 1800-talet. Platsen hette då Maryhill och husen var andra. Hennes pappa var den store järnvägsbyggaren Fredrik Posse och hennes farfar var statsministern Arvid Posse som bodde på Charlottenlund utanför Ystad. Vill Du veta mer om Amelies uppväxttid rekommenderar jag hennes bok "I begynnelsen var ljuset".

Nu var vi kulturellt väl matade och nu for vi hem till Storgatan där vi intog lekamlig spis och  dito dryck.

En fin dag var till ända.

Vi ser fram emot nästa födelsedagspresent.

Den nymålade fasaden mot Storgatan

När man är pensionär kan man bara vila sig och leva ett lättjefullt liv.

Så är det kanske för en del, men knappast för mig och det är jag himla tacksam för.

En av mina arbetsuppgifter är att vara gårdskarl på hustru Perssons fastighet.

Den sistlidna veckan har det varit litet mer jäktigt än vanligt. I vanliga fall så är det bara tidig uppstigning om måndagarna då soptunnerna skall vara ute på gatan före kl 7. Den sista veckan har vi haft målare som målat fasaden mot Storgatan. Och de vill vara igång kl 7. Då gäller det att alla dörrar är upplåsta i god tid. Och sen får man hålla lite kontakt med hantverkarna och göra en och annan positiv kommentar så att de är gott humör.
Nu är målningen klar och jag tycker huset blitt så himla fint.

I dag var det plötsligt tid för den periodiska ventilationskontrollen och då skulle samliga lokaler visas upp och alla ventiler kollas med en rökapparat. I ett så gammalt hus som vårat handlar det bara om självdrag. Efter ett par timmar var allt klart och vi fick grönt så när som på några detaljer som skulle fixas till. Och nu börjar jakten på lämplig hantverkare och det kan vara svårt nog. Allt går inte på räls men det mesta brukar ordna sig.

Det gör att vi håller oss sysselsatta. Nästa  månad skall vi åka till Syd-Afrika. Då bör man vara vaccinerad. Kollade upp på vår vårdcentral. Tyvärr hade vaccinationssköterskan just slutat i Landskrona så vi får vaccinera oss någon annanstans. Efter ett antal samtal blev vi inbokade i Helsingborg så det skall nog ordna sig.

Nästa vecka skall guida gamla pensionärsdamer i fågelskådning. Det ser jag framemot. Hoppas de gör det också.

Nä, nu sluter jag annars blir jag för långrandig. Hej då!!