Sven Persson

Häromdagen tog vi oss en tur i Häljarps våtmark.

Hösten har börjat göra sig märkbar. När man är ute och går lägger man alltid märke till en del saker.

 

Fågelsången hade nästan tystnat helt. Vi såg ett par bivråkar på väg söderut.

 

 

 

En mördarsnigel kryper sakta fram i det fuktiga gräset. Där bak syns ett par ägg som borgar för återväxten.

 

Mördarsnigeln eller spansk skogssnigel är en invandrare som inte är särskilt välkommen. Det är framförallt i trädgårdarna som den gör skada genom att äta upp alla slags gröna växter.

 

För många år sedan hittade jag en snigel inne på Citadellkolonierna. Jag skickade in exemplaret till Göteborgs Naturhistoriska Museum och där konstadeade de att det var just mördarsnigel.

Den är röd eller brun till färgen. En gång var jag på Trolleholms lekskola tillsammans med vårt barnbarn. Där i parken var en mycket rödare snigel som jag misstänkte kunde vara något annat. Även den fick göra en resa till Göteborg. Svaret blev röd skogsnigel. Ny lokal för arten. Det gäller att ha ögonen med sig!!!!

 

 

Vi vandrade vidare och kunde konstatera att det är rikligt med bär på hagtornsbuskarna. Fåglarna kommer säkert att uppskatta det.

 

 

Nära ån och inne i vassarna är det gott om jättebalsamin. Den kommer ursprungligen från Himajala, men är nu väl etablerad i landet. Blommorna är som regel röda men ofta ljusröda, någon gång t o m vita.

 

 

Typiskt är att de växer i stora bestånd. Den är släkt med springkorn och har liksom den frukter som exploderar när man tar på dem. Den fick den det latinska namnet Impatiens noli me tangere vilket betyder Jag är nervös, rör mig inte!! Lite kul!!!

 

 

 

Till sist kunde vi konstatera att kåltisteln blommade trots den sena tidpunkten.