Sven Persson

Bron mot slottsområdet med blommande kastanjer



Norra tornrundeln inne på Citadellet har öppnats upp



Kanon inne i tornet



En av de vita bussarna



Citadellet gjorde sig bra i solskenet


Statens fastighetsverk hade i går en landsomfattande drive att visa "Hemliga rum". För Landskrona del handlade det om Citadellet och Gråen, en liten ö utanför staden där det fanns befästningsverk. Dessutom fanns det en hel del kringarrangement.

Vi valde att ta en sväng ner till Citadellet. De mäktiga kastanjeträden stod i full blom. Det betyder att sommaren kommit på riktigt.

Vi gick in på inre borggården där man öppnat upp den norra tornrundeln. Där inne fick vi se en kanon modell äldre.

Vi vandrade sedan runt utanför Citadellet. På ett ställe hade de ställt ut en av de sk "Vita bussarna", som var med och räddade 17000 judar från koncentrationsläger i Tyskland. Själv har jag just läst ett par böcker om judeförföljelserna. Det är så hemskt, så hemskt. Ja, så hemskt att man får mardrömmar. Man kan knappt tro att det är ett verk av just människor.

I det fina vädret tog jag en bild av Citadellet. Det kan väl vara något för mina mera långväga läsare.

Landskrona visade sig från sin finaste sida.

Vi hörs!!!

Nästa år skall Landskrona fylla 600 år.

Förberedelserna är redan i full gång.

Bland annat skall det bryggas ett eget landskronakaffe, hörde ni det, eget landskronakaffe!!!

Ute i Marieberg, som ligger nära nerfarten till motorvägen finns det nu ett kafferosteri, Kaffemagasinet, i ett stort hus, som gör ett mycket gott kaffe.

Det är meningen att det skall drickas under jubileumsåret, men redan nu serverar Sottscaféet landskronakaffe.

På Östergatan finns det en liten affär, Flizans Te och Kaffe, som säljer detta förträffliga kaffe.

Passa på och köp en påse. De maler det efter Edert önskemål. Inte illa!!

Nu får vi se vad jag hittar på till nästa gång. Tjingeling!!

I helgen tog vi en tur till Österlen.

Bl a besökte vi Brösarps backar där gullvivorna var i full blom.

Våren är en hälig tid!!!

För drygt ett tiotal år sedan var vi och besökte en släkting till hustru Persson uppe på Tjörn.

Vi gick och tittade i deras trädgård och beundrade växtligheten. Då fick vi syn på en liten ört som växte i ett stenparti. Vad fin den är!!! Skulle vi inte kunna få ta en liten planta med hos hem till Landskrona. Varså god, sa släktingen.

Vi plocka med oss ett litet bestånd. När vi kom hem delade vi på det och planterade ut dem på ett par platser. Åren gick  och blomman förde en tynande tillvara. Den dör nog, sa vi.

Men den höll sig kvar. Efter fem sex år märkte vi att den började sprida sig på gårdsplanen.

Numera har finns den spridd i alla soliga delar på tomten. Den växer i skarvarna mellan plattorna och i varjehanda skrevor.

På gårdsplanens skuggsida är det en annan växt, gul nunneört, som dominerar.

Nu undrar ni kanske vad det är för en växt. Den heter murreva, fast det visste nog en del av er redan, eller hur?

Vi hörs om ett tag!!!

Förra gången skrev jag om namnbrickorna på de som låg i minneslunden i Perstorp.

Jag trodde inte det var sant vad jag läste i dagens tidning.

Koppartjuvar hade onsdags natt varit inne på kykogården och huggit loss 200 namnbrickor från den stora stenen. Brickorna var dels fastskruvade och dels limmade så de satt ordentligt fast.

Tjuvarna hade framför allt tagit bort de som satt på baksidan. Till saken hör att brickorna är gjorda av en mässingslegering så de lär nog inte få mycket pengar för dem.

Jag förstår inte vad det är för människor som går in på en kyrkogård och stjäl och förstör. Det är så simpelt, så simpelt. Jag finner inga ord. Finns det inga gränser för hur djupt en människa kan sjunka?

Jag vet ännu inte om min systers bricka blev stulen, men eftersom den fanns på muren som syns utifrån så hoppas jag att så inte var fallet.

Här hemma i Landskrona vet jag att det finns folk som stjäl blommor från gravarna, men det är inte lika grovt.

Vi får hoppas att morgondagen blir bättre.

PS. Jag fick bud att de hade inte rört min systers namnbricka. Skönt!! DS.

Min syster Esters namnplatta



Bloggaren med systerdottern Bibbi vid muren runt minnesluren



Jag sätter ner några blommor till minnet av min syster Ester

Min syster Ester gick bort i september i fjol, 94 år gammal. Eftersom jag låg på Lunds lasarett kunde jag inte närvara vid begravningen.

Ester skulle ligga i minneslunden.

Minneslundar kan vara lite olika. Oftast är de helt anonyma. Ingen vet vem som ligger där ej heller var de ligger.

I Perstorp har man gjort valt, vad jag tycker, en fin mellanväg. På ett stort stenblock har man satt upp namnbrickor över de som ligger där. När hela blocket blev fullt byggde man en mur kring minneslunden där man fäster namnbrickorna. På så vis får man en viss känsla av kontakt med den avlidne. Jag önskar att fler följde efter.

I helgen var vi uppe hos Esters dotter Bibbi och hennes man Claes. Först blev vi bjudna på en god måltid och därefter för vi till Perstorp för att besöka Ester.

Det blev en liten fin ceremoni. Man får inte lov att plantera blommor i lunden, men det är tillåtet att sätta ner en vas med lösa blommor. Vi gjorde så.

Nu har jag inte fler syskon. Nu är det bara jag kvar.

Ensemblen avtackas i Sofia Albertina kyrka

Svenska kyrkan i Landskrona bruka anordna olika kulturella evenemang i vår fina kyrka i Landskrona.

Nu på lördag skulle det bli framträdande av Malmö Sinfonietta.

Skall vi gå dit frågade hustru Persson? Musik ju inte min starka sida. Vad ska de spela, undrade jag?

Här är programmet! Där stod bl a Vivaldi; våren och sommaren. Ja, den känner jag till så låt oss gå.

Vi gick dit, musiken började. Jag kände igen tonerna i början och det kändes bra. Men sen förtsatte den ett bra  tag till och jag märkte att jag tappat greppet och jag trodde att de redan var inne på de andra styckena.

Så slutade de spela. Publiken klappade. Är det slut nu? frågade jag. På sommaren ja, sa hustru Persson.

Nästa framförande var en världspremiär, en Sinfinietta i tre satser av Sten Åstrand. Den började med dunder och brak och jag fick ta av mig hörapparaten. Nu kändes det lite lugnare. Den var säkert bra för publiken klappade ivrigt.

Sedan följde ett stycke av Wagner och ett av Haydn. Jag satt mest och var imponerad av musikerna som kunde spela så bra och av kompisitörerna kunde åstadkomma dessa verk. Tänk om man ändå hade varit lite mer musikalisk!!!

Men det hela var ändå en fin upplevelse.

Stadsvandring i Landskrona. Besök på vår gård



Hustru Persson i berättartagen



Ruvande knölsvan



Far och son på ljugarbänken



Avskedslunch på Gläntan


Det har varit långhelg. Vår äldste son Christian med hustru Victoria har varit på besök.

Det har varit stadsvandring här istaden. Man har velat visa medborgarna intressanta byggnader.

Eftersom vi bor i ett de äldsta husen i den sk nya staden ville de gärna avlägga ett besök. Och folk kom det. Över 75 stycken.!! Lite väl stor grupp, men är intresset stort blir det så.

Hustru Persson ställde upp och berättade om de gamla 1750-tals husen. Mycket kunde sägas om dessa men det får bli till en annan gång.

Christian och jag tog en runda med deras hund NIsse. Då träffade vi på en ruvande knölsvan inne på citadellområdet. Den hade byggt sitt enkla bo ganska öppet. Jag undrar hur länge den får vara i fred. Igen skulle bli gladare än jag om de skulle få fram en kull, som kunde simma i vallgravarna. Den som lever får se.

På kvällen besökte vi Basilka där vi åt god thaimat och drack en stor Chang dvs en thaländsk öl om ni inte redan visste det. Alltsammans mycket gott.

Väderet var fint och vi kunde sitta ute på gården och pokulera.

Helgen avslutades med en avskedslunch på Gläntan. Gästerna for sin väg och vi åkte hem till oss.