Sven Persson

Det tar sin tid att lära känna en stad. Vi flyttade hit för 45 år sedan men än finns det saker att upptäcka.

Häromdagen lekte hustru Persson och jag stigfinnare. Vi körde in vid djurkyrkogården. Den ligger alldeles intill Clifftons. Numera finns det en bom där så man får ställa bilen. Vi gick in och tittade. Det var lugnt och fridfullt. Tyvärr hade några nidingar varit där och tappat ut allt vatten som fanns i en cistern där besökare kunde hämta vatten när de såg till sina små gravar över sina kära hundar eller katter.



Vi fortsatte ca 100 meter sen svängde vi in till höger och följde en liten stig och kom fram till en bro som gick över ett dike.
.


När vi gått en bit stötte vi på ett överväxt järnvägsspår. Det visade sig vara ett stickspår som gick från huvudspåret. Förmodligen hade det fraktat varor till och från ett företag som funnits där för länge sedan.
Det var övergivit sedan länge tillbaka.




Vi knallade vidare. Det var bra fräs på fågelsången. Vi kunde urskilja gran- och lövsångare, svarthätta och inte minst en superaktiv kärrsångare. Vi la märke till att det fanns ett litet bestånd av jättebjörnloka och det är ju inte så trevligt.



Längst stigen löpte ett brett dike med nästan stillastående vatten.




Diket försvann igenom en trumma. Då var vi ute vid Söderleden. På andra sidan om vägen bodde en gång Gubben i högen, men det är en helt annan historia.

Sen gick vi stigen tillbaka och då hade vi avverkat ca 2 kilometer.

Motion lär vara nyttigt särskilt för pensionärer.