Sven Persson

Efter min sjukdom i höstas har jag mest hållit mig hemma och samlat krafter.

Efter hand har jag hämtat mig allt mer och jag känt mig mogen för nya äventyr.

Nu när min svägerska och hustru Perssons syster Rea skulle fylla 75 år beslöt vi att göra en safari till Växjö för att fira henne.




Vi for över Ljungby och sedan 25-an mot Växjö. Vid Ryssby vek vi av för att se om lantbrukskolan var kvar. För 52 år sedan jobbade jag där som sommarvikare, mitt första och enda jobb som lärare.

Jojomän, husen var kvar precis som förut, skolan hette nu Ryssbygymnasiet. I det gula huset rakt fram hade jag min enkla boning. Long time no see!!



Vi kom till Växjö och en pigg 75-åring gratulerades med några flaskor utvalt vin.

Sedan följde mat och prat och mycken samvaro. Ja må hon leva!!!!




Mellan festligheterna passade vi på att göra lite utflykter till gamla minnen.

I Öjaby hälsade vi på min käre svåger Nisse som gått bort för några år sedan.

I minnet väl bevarad.

 

Sen tog vi en tur till Ör och dess kyrka. När jag jobbade som husdjurskonsulent i Växjö 1966-67 hade jag ett mycket gott samarbete med Gunnar Svensson som kunde allt om Kronobergs län.

Tyvärr dog Gunnar några år senare. Han hjälpte en granne att köra in hö. När lasset lämnade fältet satt Gunnar i lasset pigg och glad, när det kom fram hade han fått en hjärtinfarkt och låg död.
Jag lyfte på mössan framför Gunnars grav. Han var en god vän.




När ändå var i Ör passade vi på att gå in i kyrkan som domineras av den väldiga altartavlan med motiv av Den heliga nattvarden. Det är en mosaik som täcker hela korväggen. Den är utförd av den kände Ljungbykonstnären Sven Ljungberg, som själv har satt dit alla 300 000 mosaikbitarna. Ett imponerande verk!!!



När alla festligheterna var avslutade och Rea vederbördigt firad ställde vi kosan mot söderut.

Fast först tog vi en sväng bort till Birkagatan 9 för att titta på huset som vi bodde i när jag jobbade Växjö.

Det låg kvar väl inbäddat i lummig grönska.



På vägen hem svängde vi in till Kånna för att hälsa på mina släktingar.

Först farbror Hans, bror till min far Nils, och faster Anna.



Och så deras söner, mina kusiner, Hugo




 och Agne med sina fruar.

I den trakten finns en stenhuggare som gör väldigt vackra gravstenar. Alla tre är prov på detta.




Vi passade också på att besöka mitt kusinbarn Lasse.Tillsammans med sin fru driver de Annas Kuriosa, en väldig anitikaffär fördelad på inte mindre än 5 hus.



Väl där träffade vi på Lasse mitt bland sina älsklingsspisar. Vi pratade om släktingar och gemensamma bekanta.

Efter ett tag kom Anna hem och vi hade ytterligare en pratstund.

Vi tackade för oss och for vidare.



Vi gjorde vårt sista stopp i Hamneda där vi hälsade min kusin Erik.

Nu körde vi ut på motorvägen och körde i ett sträck till Landskrona.

Nostalgin hade flödat men vi lever fortfarande i nuet.

Vi hörs snart.