Sven Persson

Helgen var trädgårdsgillets stora dag här i Landskrona.

Det största dragplåstret var flottarna nere i vallgraven.

Det kom nog 10000 besökare. 2586 personer röstade i tävlingen flottaste flotten












Överlägsen vinnare blev flotte nr 5, Paus.

Den var designad av trädgårdsarkitekten Mia Eskilsson. Till skillnad från de andra hade hon valt en rund flotte.

Hon lär gilla runda former. Hennes kreation blev ett flottspa med badbalja, dusch och relaxbänk.

Som vinnare går hon till Soferio för att visas upp och vidare tävling.

Vad tycker ni. Var det rätt flotte som vann?

Nu har det gått 50 år sedan vår förste son Christian föddes. Tänk vad tiden går. Han ville fira sin dag hemma hos oss. Här var gott om plats tyckte han.

Det var ett stort arbete att förbereda allt. Det var framförallt kvinnorna som kämpade. Min insats var mera marginell.




Välkomstdrinken var dukad i rummet där hustru Perssons farföräldrar ståtar med sina målade porträtt.




Gästerna anlände och snart var minglet i gång under angenäma former.




Christian hyllades med diverse presenter. Bl a skulle han deltaga i Orsa kyrkbåtsrodds träning. Christian var i sin ungdom en aktiv roddare. Bl a blev han svensk mästare i fyra med styrman för sin skola i Landskrona.
Vidare skall han deltaga i en ölprovning med Edvard Blom, en legendar inom sitt område.
Och mycket annat. Han verkade belåten.



Sedan gick vi till bords. En buffé för allätare och för vegeterianer.



Vid bordet var stämningen god



Efter ett tag var det tid för bloggaren att sammanfatta jubilarens levnadshistoria. Under 50 år har mycket hänt som är värt att minnas.



Efter maten följde kaffe med tårta garnerad Christian till ära.



Vi passade på att ta en bild på hela klanen Persson. Ny på bilden är Linus flickvän Amanda. I övrigt det vanliga gamla gänget.

Christian blev väl firad och vi önskar honom lycka till i det fortsatta livet!!!!!

Nästa år skall Landskrona fylla 600 år. De har redan börjat påpeka händelsen betydelse.

Vid båda infarterna står åvanstående monument uppställt.

Till detta kan sägas att Glumslöv som ligger en bit norrut, har satt upp skylt "Glumslöv 1200 år", kanske för att djäklas lite grann.

Ortsnamn som slutar på -löv är mycket gamla. troligen de äldsta. De bildades i slutet av vikingatiden.

Ja, sånt är livet.

Jag hoppas att Landskrona inte skall känna sig alltför nedtryckta och att de kan fira sitt jubileum med pompa och ståt.

Morsning!!

Vår dotter Annika är här och då är det full rulle.

Bland många aktiviteter hade hon bokat in en tävling i agility i Ystad.

Banbesiktningen skulle börja kl 7:40 vilket betyder tidig uppstigning och dito avfärd.

Kl 05:30 lämnade ekipaget Landskrona.

Vi var framme i god tid, men det är rätt skönt att kunna ta det lite lugnt innan tävlingen börjar.



Men så var tiden inne för första momentet av tävlingen- besiktning av banan. Hindern var numrerade. Deltagarna gick son i trance runt banan och låtsades att de tävlade. Allt skulle memoreras så inget skulle gå fel.



Så var det tid att hämta hunden.



Och så var tävlingen igång på riktigt. Här ser vi Yatzy springa slalom mellan käpparna. Det gjorde hon felfritt



Och så fortsatte tävlingen med hopp och genom tunnel.

Det verkar enkelt men det var det ingalunda. I Yatzys klass var det 41 tävlanden, men bara fyra stycken var felfria. Yatzy var en av dem. Ca 75 % blev diskade och återstoden fick diverse straffpoäng.

När prislistan kom upp var Annika med Yatzy tvåa - inte illa.

Ekipaget deltog även i en svårare klass, men ett litet misstaget gjorde att det diskades. Det var synd för allt annat gick mycket bra.

Agility är en mycket publikvänlig sport. En del hundar gör precis som de vill och då går det rakt åt pepparen. Samarbetet mellan hund och förare är mycket viktig. Det krävs mycket träning för att allt skall fungera som det skall, men då blir det också mycket trevligare för dem båda.



När alla klasser var färdiga var det prisutdelning. En stolt Annika på silverplats!!!

Som helhet var det en mycket fin upplevelse.

Vi for vidare och intog en mycket god måltid i Fiskaffären i Simrishamn.

Nästa mål var Kiviks musteri.



Ungdomarna Linus med flickvän Amanda hade skaffat sig varsin pärondryck

När vi var hemma var vi ordentligt trötta.

Vi har fått ett nytt konstverk på Kasernplan. Det heter " Den lille ko" tillverkad av Bernhard Lipsoe av järnskrot från olika varv.

Den skall stanna här en månad sen far den vidare.

Vi hörs!!

I förrgår kom vår dotter Annika hem.

I går sa hon till mig till mig. I morgon skall vi åka ut på en tur i det blå. Vart skall vi då, sa jag. Ja, det får vi se. Ja, inte blev jag klokare av fråga. Nå, det kan nog bli kul.

När ska vi åka. Var färdig klockan kvart i två.

Jag var klar i tid. Vi gick ut på gården. Nu sätter vi och väntar ett tag. Jag förstod ingenting.

Plötsligt dök det upp en gestalt i porten. Det var min gamla kollega Eva Björnberg från lantbruksnämnden som jag lämnat för 20 år sedan. Va kul att ses sa vi båda och kramade om varandra.

Nu tar vi en promenad, sa Annika. Den slutade på Why not Café nere på Citadellet.





Det blev te och kaffe latte med citronkaka och mycket prat. Annika och Eva är ju båda miljöinspektörer så samtalsämnet var givet.



När fikan var avklarad började en lång färd. Varken jag eller hustru Persson hade någon aning om vart vi skulle.

Efter ett bra tag hade vi kommit ända bort till Önneköp. Skall vi aldrig komma fram.

Plötsligt saktade Annika in och svängde in på en gård. Här är mitt sommarhus sa Eva.




Eva hade köpt ett hus och lagt ner ett stort arbete med att få allt som hon ville. Massor med blomrabatter och små odlingar med olika nyttigher fanns lite varstans. Allt var jättefint.

Sen blev vi bjudna på saft alt te med kex. Inte dumt alls.





Så började vi hemfärden. Intill bodde Berit Cavellin, den stor storkentusiasten. Vi tar väl en sväng dit och tittar på hennes storkhäng, sa Eva. Kanske vi får se någon stork.




Jojomensam. Ute på fältet gick det flera storkar. Jag fotade några så ni inte tror att jag ljuger.

En kul och oväntad upplevelse.

En timme senare var vi hemma ganska så trötta.