Sven Persson

Jesper Aspegren i berättartagen



Yangtorp Qigong Resort

Tillsammans med våra vänner Bengt och Gulli for vi till Vollsjö på Piratenssällskapets årsmöte.

Vi var där i god tid så vi hann förtära vår medhavda lunch. Med undantag för drivern intogs även en måttlig mängd av destillerade drycker, vilket inte är att förakta.

Årsmötet bjöd inte på några större överraskningar och var snabbt avklarat.

Därefter läste Sigge Cederlund en av Piratens obetalbara berättelser.

Sedan tog mötets föredragshållare, Jesper Aspegren, hand om underhållingen, och som han gjorde det. Vi låg dubbla av skratt när han berättade om "Möten med människor". En stor upplevelse.

Efter mötet passade vi på att se lite nytt. Vi styrde kosan mot Yangtorp, som ligger mitt ute i djupa bokskogen utanför Önneköp.

Ett enormt bygge i kinesiskt stil.

På Yangtorp finns de bästa förutsättningar för kreativitet, omprövning, utveckling och upplevelse samtidigt som man får ta del av den kinesiska filosfin, allt enligt deras egen presentation.

Det vore kanske något att prova på. Det ligger hursomhelst vackert i den skånska bokskogen.

Dagen i sin helhet blev mycket lyckad.

Det finns många imponerande kyrkobyggnade som Petruskyrkan i Rom och Nidarosdomen i Trondheim.

Men nu vill jag berätta om ett fantastiskt kyrkobygge fast i den mindre skalan.

Ca en mil norr om Orsa ligger en liten by som heter Hornberga. Folket där hade alltid velat ha en egen kyrka.

Då fanns det en präst i Orsa som hette Olle Hambreus som tog byfolkets önskan på allvar.

Han inköpte en lada från en angränsande by. Den skulle de bygga om till ett kapell. Hela byn ställde upp. Syföreningen arbetade ihop pengar till byggnadsmatrial. Prästen ritade. Hantverkare från bygden ställde upp. Harry Sahlin från Uppsala, som hade en stuga i byn, målade altartavlan. En kvinna vävde och sydde textilierna.

Så var kapellet klart.

1962 invigde biskop John Cullberg kapellet.

Byborna sköter kapellet ideellt. Det är alltid öppet, dag och natt, sommar som vinter,

Vid dörren står ett anslag att där inte finns dyrbarheter av guld eller silver för den som kommit för att stjäla, men enkla ting gjorda med kärlek av hantverkare. Vem Du än är så stig in! Du är välkommen i Herrens hus. Alla är också välkomna att spela på orgeln.

Kommer ni vägarna förbi så gör gärna ett besök.

Hustru Persson har en syssling i Västerås, Gun.

När vi ändå var i Stockholm passade vi på att hälsa på henne.

Vi blev mycket väl mottagna och förplägnade. Mesta tiden gick åt till prat om släktingar både levande och döda.

Gun är en fantastisk kvinna. Hon berättade att hennes memoarer nu var klara för tryckning. Vi ser framemot att få läsa om hennes fantastiska levnadssaga.

Tiden gick snabbt och vi tog tåget tillbaka till huvudstaden,

Vår resa fortsätter till Dalarna, till Skattungbyn där vår dotter Annika har en gammal fin gård. I mitten ligger bostadshuset och längst till vänster skymtar lillstugan som hon hyr ut till gästande turister. Hästen i förgrunden är den gamla trotjänaren Pia-Mia som följt henne i många år.



För Annika är djur en hjärtesak, fast hon gillar inte stordrift, åtminstone inte för egen del. Hon ser dem nästan som personligheter och vill att de skall känna sig väl  till rätta. Här en del av hennes skånska blommehöns.



Och här har vi Pia-Mia igen lite mer in på livet. Ett nordsvenskt sto av bästa kvalité.



som har sällskap med shetlandsponnyn Milla



Vi hittar också tre grisar som skall leva ett gott liv innan de slaktas när hösten kommer.



Annikas får är av rasen Åsenfår som ingår i gruppen Allmogefår. Det är en grupp utanför de stora raserna coh de kan närnast betraktas som rasspillror som man vill bevara pg av deras goda överlevnadsegenskaper. Man avlar inte på färg, lock på pälsen eller tillväxt per dag utan mer på sundhet och överlevnadsförmåga.



Sonen Linus har nu vuxit och blivit en reslig yngling på en bra bit över 190 cm.



Själv har jag fått den ansvarsfulla uppgiften att motioner hunden Yazy. Ja nu har ni sett alla djuren utom de två katterna, men de får jag visa en annan gång.



Annika vill ha möjlighet att sälja avelsdjur från sin Åsens-besättning. Då är det nödvändigt att vara med i det sk Maedi Visna programmet och få sin besättning förklarad Maedi Visna fri. Maedi Visna är en virussjukdom som angriper får. De angripna avmagrar kraftigt och får andnöd och deras liv står inte att rädda därför att sjukdomen är obotbar.

För att bli Maedi Visna fri krävs att besättningen testats fri från virus tre gånger med 12 månaders intervall.

Annika har redan klarat två provomgångar och idag är det tid att ta det tredje och avgörande provet.

Fåren har tagits in i ladan, allt är förberett. Jag har fått ansavaret att föra protokollet och veterinären är på ingående.

Efter ett tag är alla proven tagna och sedan är det bara att vänta på resultaten.

Ja, nu har ni fått en liten inblick i hur livet på landet kan vara.

När vi är i Stockholm vill vi inte gärna äta etiopisk mat. Nere i Skåne finns tyvärr inte möjligheten.

Vår son Christian med hustru Victoria tog oss till Abbyssinia, Stockholms bästa etiopiska restaurang.




Välkomstskylten



Väl där slär vi oss ner framför tavlan med alla de gamla kejsarna. Haile Selassi har vi träffat ett antal gånger. De andra känner vi bara vid namn, Menelik, Theodros osv. I mitten symbolen för kejsarna - Lejonet av Juda.



Så kom fatet in med alla läckerheterna - dåro wått, injera och mycket mera. Vi njuter av maten tillsammans med ett gott öl, medan tankarna går tillbaka till svunna tider.



Värdinnan Emabeth, som vi känner så väl, kommer och får betalt för den goda maten.

Hej kära vänner!!

Vi har varit bortresta ett tag.

Vi har bl a varit på en mycket trevlig födelsedagsfest, som jag gärna vill berätta om. Själva upplägget var genialt.

Jubilaren som fyllde 75 år hade valt att ha sin fest på Prins Bertils Boulehall ute på Djurgården. Festen skulle gå i aktivitetens tecken.

När vi väl hade fått en välkomstdrink hälsade alla välkomna till en bouletävling. Gästernas delades upp i 16 lag. En ung instruktör, som redan hunnit bli svensk mästare, gav nödiga instruktioner om spel och regler.

Spelet satte igång. Efter en halv timme gjorde man ett break, kollade upp vad de olika lagen persterat.



Därefter bjöd värdinnan till bords. Efter motionen smakade maten extra gott.



Efter måltiden blev det en ny omgång i detta ädla spel som prins Bertil hade introducerat i Sverige.



När en halvtimme hade gått bröts spelet och de två första lagen skulle senare få spela finalen.

Men först efterrätt och kaffe och allmän trivsel.


I finalen visade sig det ena laget vara suveränt och plaserade alla sina tre klot kring lillen. Till och med instruktören blev mäkta imponerad.



Vinnarna medaljerades, så ock dagens jubilar (i blått)



Matchen var slut, men samvaron fortsatte ännu ett tag.

Det hade varit en fin och oväntad upplevelse.

Leve jubilaren!!!!