Sven Persson

Galleriet i vår gränd har startat upp med två nya konstnärer. Den ene Jucivaldo Tavares (se ovan) kommer från Brasilien. Hans konst kännetecknas av harmoni i innehållet och färgerna.

Efter en stärkande promenad, gick jag in på galleriet, där jag satte mig att vila. Då kom jag igång att tala med Jucivaldo. Efter att han sagt att han kom från Brasilien gled samtalet över på portugisiska. Det gick förvånansvärt bra trots att jag inte talat språket på flera år. Efter tre kvart bröt jag upp och tog lite bilder.




Jucivaldo har utställt framför allt i Brasilien och Sverige.



Den andre konstnären hette Stan Wys och kom från Vitryssland. Han var inte där igår.



Han arbetar mest med olika statyer i brons. Mycket tilltalande för en novis.

Besök gärna galleriet!!!

Vi har just landat i Kirkenes med planet från Oslo



Det värmer med ett välkomnade ord



Vår båt Hurtigruttens "Polarlys"



Nordkap med Birgitta och Globusen, monomentet som är en symbol för Nordkap



Nordkap



Besök hos en samebosättning med souvenirförsäljning



Renar på vägen ute på Mageröya



Hammerfest



Solnedgång över havet



Mannen som grundade Hurtigrutten 1893, Richard With. Byst i Stokmarknes



Turister med sina kamror



En båt som far på havsörnssafari



Svolvaer. Magic ice. Fisk som slukat en fisk



Svolvaer



Guldbröllopsparet och flickan som sjöng för oss i matsalen utanför Svolvaer



Vi möter Hurtigruttens "Kung Harald" på väg norrut



På fjärde dagen passerar vi äntligen polcirkeln



Hustru Persson i Sandnessjön



Det är inte billigt i Norge



Vi passerar Torghatten med sitt hål



Nidarosdomen i Trondheim



Nidarosdomen från en annan vinkel



Det bjöds på en superb fairwellmiddag. Överst gravad lax, sedan hälleflundra och underst kokt lax



När vi närmar oss Bergen tornar orosmolnen upp sig



Laxodling i kassar var vanlig längs norska kusten



Väl i land i Bergen tar vi transferbussen till flygplatsen för vidare transport till Köpenhamn


Vi hade länge diskuterat hur vi skulla fira vårt guldbröllop. Till slut kom vi fram till att åka Hurtigrutten vore häftigt. Sagt och gjort, resan bokades. Vi valde att starta längst upp i norr, i Kirkenes.

Så kom dagen. Vi åkte till Köpenhamn för att starta tidigt dagen därpå. Det var self-service in-checkning, helt nytt för oss, men med lite hjälp hade vi bokat vårt bagage ända fram till Kirkenes. Skönt!!

Kl 6 på morgonen flög vi iväg, pausade lite i Oslo och kl 11 var vi i Kirkenes. No problems so far. Men vårt bagage var inte med. Gjorde reklamation. Då fick vi veta att vi skulle tagit ut väskorna i Oslo och gått genom tullen och sen lämnat in dem igen. Rackarns!!. Detta för att Norge inte var medlem i EU. Mannen lovade att fixa det . Vårt bagage skulle vara i Hammerfest när vi kom dit. Det var bara att hoppas.

Vi checkade in på vår båt "Polarlys" och resan kunde börja. Vi åkte genom ett kargt landskap utan buskar och träd. Vi var ju uppe i Arktis.

I Honningsvåg hoppade vi på en utfärdsbuss för att besöka Nordkap. Det blev en underbar resa med vackert väder. Tidig frukost på Nordkapsklippan. Sen gick vi ut på plattan för att njuta av utsikten från den nordligaste punkten på det europeiska fastlandet. Verkligt häftigt!!!
Vi fortsatte vidare, besökte en samefamilj som  sålde souvenirer och lät sig fototgraferas. För min del kunde de gärna ha skippat besöket.
När vi kom till Hammerfest var båten redan där och till vår stora glädje - våra väskor. Allt var frid och fröjd igen.

Båten tuffade på med 15 knop i timmen.

Vid midnatt kom vi till Tromsö, där vi lyssnade på en konsert i Ishavskatedralen. Stämningsfullt.

Båten fortsatte vidare medan vi sov. I Stokmarknes besökte vi Hurtigruttsmuseet. När vi så kom till Svolvaer besökte vi Madgic Ice, ett isgalleri som var helt fantastiskt.

I dag var det den 19 augusti, vår guldbröllopsdag. Vi startade i baren med en Dry Martini före middagen. Allt lugnt och fint, Vad vi inte visste var att vår son Christian hade ringt och talat om att vi firade guldbröllop. Och plötsligt kom ett gäng servetriser och gratatulerade och en sjöng en hyllingssång för oss och sen klappade alla i matsalen i händerna. Kändes riktigt fint. Mot slutet av måltiden dök ett gäng tumlare upp och slog volter. Fin avslutning.

Tidigt på morgonen passerade vi polcirkeln. Vi var fortfarande långt norrut.

Landskapet började så småningom skifta i karaktär. Klipporna blev allt mer bevuxna. Vid middagstid såg vi människlig odling. Längs kusten fanns flera kobesättningar. På fälten låg storbalar. Men ack så isolerade. Det fanns kanske någon väg dit, men vi lyckades inte upptäcka någon.

På den 5te dagen kom vi till Trondheim. Vi hade bokat en stadsrundtur med besök på Nidarosdomen. Det var en av de absoluta höjdpunkterna på resan att besöka domen. Med hjälp av två duktiga guider fick vi historien kring både utsidanoch insidan av domen. Den är norsk nationalhelgedom, krönigskyrka, fast numera krönes inte de norska kungarna, men väl välsignas. Näst Uppsala domkyrka är den den största kyrkan i Norden. 1869 påbörjades en stor restaurering som inte blev helt klar förrän 2001.

Åter på båten besöker vi kaptenens brygga, får se massor med instrument och veta hur man styr på natten och i oväder. De jobbar i team om två i 12 timmar och sover sedan i 12 timmar. Efteråt bjöds på en drink.

Vi far vidare och nästa dag når vi resans mål, Bergen. Då hade vi färdats 250 mil. Inte illa.

Sedan tar vi vårt bagage, tar transfern till flygplatsen och vidare till Köpenhamn.

Planet var två timmar försenat och på Kastrup var det problem med Öresundstågen, men så smångingom kom vi hem och allt var frid och fröjd.

En fantatisk resa var tillända med många fina upplevelser.

I lördags hade vi bröllop inne på vår gård.

En kompis till en av våra hyresgäster ville gärna viga sig inne på vår vackra gård och vi tyckte det skulle vara trevligt.

Det blev en fin och stämningsfull akt.

Må de leva lyckliga i alla sina dar.

Yngste sonen Stefan med hustru Anne Catrine och morfarsföräldrarna i bakgrunden.

Under några dagar har vi haft glädjen att ha Stefan och Anne Catrine på besök.

Sådana besök brukar bli ganska så aktiva. Min dator har visat en del ålderstecken så det blev första ching på genomgång.

Stefan sa; vi börjar med en dammsugning av innanmätet. Han plockade av plåtarna. Då förstod jag vad han menade. Sällan har jag sett så många dammtussar på en gång. När de väl var borta plockades all data  bort som bara var belastning för datorn, och det var inte så litet. Därefter vidtog en defragmatisering som tog några timmar. Därefter kunde vi konstatera att det var inte aktuellt längre att köpa en ny dator. Bra jobbat!!!

Det blev även tid över till social tillvaro, mysigt och trevligt. Anne Catrine och hustru Persson hade en hel del att pyssla med, men det tänker jag inte fördjupa sig mig i.

Nu på morgonen for de vidare på nya äventyr.

Vi hörs!!!

Vi hälsar på Selma Lagerlöf. Hustru Persson, Ingalill och John-Erik samt Selma.




Efter promenaden tog vi ett glas rosé. Ingalill och John-Erik.



Sysslingarna Ingalill och Hustru Persson ställer upp för fotografering

Nu i veckan fick vi besök av hustru Persons syssling Ingalill och hennes man John-Erik från Uppsala.

Som ni vet är syssling detsamma som vårt skånska nästkusin. Deras mormödrar var syskon i en stor barnaskara.

Det tog inte lång tid förrän släktpratet var i full gång och det ju så det skulle vara.

Vi ville visa Landskrona så vi tog tog en rejäl promenad och hälsade på Enoch Thulin och Selma Lagerlöf, såg Nyhamnshusen och Citadellet och mera sådant.

Tiden hade runnit undan och det var tid för en drink före maten. Efter maten fortsatte studierna av diverse album med mer eller mindre avlägsna släktingar.

Dagen därpå besökte vi Borstahusen och Ålabodarna. Efteråt fortsatte vi till Vallåkra med stenkärlsfabik och vandring ner mot borgen.

Vi passade på att testa den fina restaurangen som låg intill fabiken.

En tur till Sireköpinge kyrka avslutade turen, där vi beundrade den välskötta kyrkogården med bl a Leo Tolstojs grav.

Diskussionerna fortsatte till sena kvällen. På lördagen vinkade vi av våra släktingar. Nu visste vi mycket mera om varandra.

Häromdagen blev vi inbjudna av Bruno och Signa att äta korv i deras fina koloni.

Vädret var underbart. Bruno demonstrerade sin nya fina grill. Jag förstod inte allt men förstod att det var något i hästväg.

Bruno kom med en skål av fina korvar som han grillade och sen började kalaset.

Allt smakade gott till en kall öl och sedan som slutkläm bjöd Bruno på det allra finaste - en Lunda Melle.

Jag hade hört talas om denna korv som ersatt Lunda Knake i pupuläritet, men jag hade aldrig smakat den förr. Den var mäktig, väl kryddad och väl värd en liten mässa. En fin smakupplevelse.

Vi hade ytterligare en mysig stund tillsammans sedan tog vi bussen hem.

Ha en skön dag!!!