Sven Persson

Bloggaren med forsythiakvist i handen



Skulpturer i carraramarmor



och i patinerad brons



blank polerad metall



och mera vit marmor



Nu börjar vädret bli bättre. Jag var i Borstahusen på fm och hälsade årets första strandskata välkommen. Lite frusen såg den ut, men ändå...

PÅ eftermiddagen gick vi på vernissage på galleriet här på gränden.

Det var en norska, Inger Sannes, som ställde ut. Hon bor växelvis i Stockholm i Stockholm och Italien, nära Carrerabrotten.

Underbara skapelser i marmor från olika delar av världen, men främst Italien och Portugal. Dessutom jobbade hon i brons. Dessutom hade hon med en hel del teckningar.

Det är verkligen trevligt att vi fått hit konst av hög klass till vår lilla stad.

Nu är det snart tid för lite OS.

Vi hörs!!!

Hela klanen Persson



Restaurang Abessinia. Värdinnan Imabeth kommer med maten



Bloggaren låter sig väl smaka av wotten



Jag fick mina samlade bloggar i bokform. Superbt!!!



Bloggaren skrudad i Haille Selassi klädnad



Efterrätt med kaka och bloss


Alla våra barn bor i mellansverige. Därför hade vi valt att träffas i Stockholm för en gemensam fest.

Det rådde fullt vinterväder i huvudstaden. Ett rent kaos låg nog närmare sanningen.

Hur som helst hade vi samlats på restaurang Abessinia. Vi blev mer än hjärtligt välkomnade av husets ägarinna och värdinna.

Så kom maten på bordet. Det bästa huset förmådde och som vi alla älskade etiopisk mat var stämningen i topp.

Jag fick mina samlade bloggar i bokform av Christian och Victoria och en tjusig tavla på Linus av Annika och LInus. Båda gladde mig mycket.

Festen fortsatte med mera mat. Värdinnan hjälpte till att hålla stämningen på topp. Hon satte på mig en dräkt á la Haile Selassis. Det kom bloss och efterrätt.

Ännu ett oförglömligt möte var tillända.

Tack alla ni som hjälpte till att hålla stämnigen i topp!!!

Vi gav oss ut i snöyran igen.

Resan hem till Skåne blev en utdragen historia men fram kom vi.

Livet går vidare!!!!

Morsning!!!

Tavla av Alf Nordberg med bloggare Persson och grannens katt



En skål för jubilaren


Hej alla läsare!!!!

Det är väldigt vad tiden går. Plötsligt stod det klart för mig att jag blivit 80 år. Det är inte klokt, men faktum kvarstår.

Min far blev 70, min farfar dog på sin 80-årsdag. Min farfars farfar blev inte mer än 42 år så man ligger ganska bra till.

Vi hade inget kalas. Det vågar man inte ha mitt i vintern, men lite mottagning för de som ville komma.

Hustru Persson och yngsta sonen överraskade med en fin tavla med vårt fina hus och dess fastighetsskötare. Jag blev verkligen glad.

Det blev mycket annat som jag uppskattade mycket, inget nämnt och inget glömt.

För att påminna om våra år norr om polcirklen bjöd vi på en norrlandsbuffé.

För bloggaren blev det en minnesvärd dag.

Nu går jag mot de nittio!!!


Morsning!!!!!

Julgranen lyser ännu



snö



snö



och åter snö


Ja, de här bilderna har vi lite till mans.

Det är inte utan att man börjar tvivla på den globala uppvärmningen.

Jag har bilen i garaget och där får den nog bli ett tag till antingen jag vill eller ej. Det är fullt med snö framför garagedörrarna.

Det här är inte mycket jämfört med min barndoms vintrar. Vem minns inte vintern 1940? Det var vinter i kubik. Vi åkte till Tomelilla, men bussen fastnade i snön så far och jag fick stanna några dagar i Skåne Tranås hos några bekanta.

När det är extra jäkligt minns man det bättre. Man skall försöka se det positiva i eländet.

Var så säker efter vinter kommer det vår!!

Här kämpar vi vidare!!!

Morsning!!!

Kvinna med smycke och målat ansikte



Kvinna av Surma- stammen med läpplatta



Ung skönhet



Kvinna med barn



Utbredd ärrtatuering


Hej!

Här kommer ett livstecken mitt i snöovädret.

I Landskrona har vi ett förnämligt museum inrymt i de gamla kasernerna.

Häromdagen var vi och tittade på en utställning om människans fåfänga.

Fotografen Nicho Södling hade gjort två fotografiska expeditioner till OMO-dalen i sydvästra Etiopen.

OMO-dalen bebos av ett femtontal stammar alla med olika språk och kulturer. Området är väldigt isolerat med minimal kontakt med den övriga civilisationen. Hit kom varken slavhandlare eller kolonalister. Här var väglöst land.

Hit begav sig Nicho Södling, och han har på ett föredömligt sätt dokomenterat stammarnas levnadssätt.

Det som fascinerade honom mest var att dessa folk, som knappast hade några jordiska ägodelar i vår bemärkelse, ändå var fixerade vid att smycka ut sin kropp på olika sätt. Den männskliga fåfängan var mycket påtaglig och deras uppfinningsrikedom var hästlängder före oss i västvärlden.

Bilderna talar sitt tydliga språk. Ett av de mera speciella dekorationerna är läpplattorna som förekommer hos kvinnor av Surma-stammen. De gör ett hål i underläppen ca ett halvår före bröllopet. Sedan tänjs hålet alltmer och en platta förs in i hålet. Ju större plattan är vid bröllopet desto mer kan familjen kräva i hemgift. Kvinnorna måste sedan alltid bära plattorna i mannens närvaro och får endast ta av dem vid måltider och när de går till sängs. Ja, underlig är människans fåfänga och tydligen nog så universell.

Jag tycker Nicko Södling har gjort ett fantastiskt fint jobb. Har ni möjlighet att se utställningen så gör det!! Det är den väl värd!!

Jag bodde ju fem år i Etiopien. Vi hörde talas om OMO-dalen, men det var aldrig aktuellt att vi skulle åka dit.  

Därför var det lite extra kul att få se bilderna.

Vi hörs!!!!