Sven Persson

Bloggaren bland klapparna


I år har det verkligen varit en vit jul. Dagarna före jul har det varit mycket snöskottning. Under själva julhegen har aktiviteterna trappats ner lite grann. Trots alla skräckscenarier som målats upp från Österlen och diverse vägar runt om i Skåne har vi varit ganska förskonade här i Landskrona. Här inne på gården är det inte mycket mer än drygt en dm snö. Det är klart att det blivit en del högar när man skottat framför garaget . Fast kallt har det varit - ner mot tio grader. Det räcker för mig. De flesta har nog haft det kallare har jag förstått.

Julen har varit lugn. Hustru Persson, som gått och blivit förkyld, och jag har firat julen tillsammans.

Vi missade inte Kalle Anka och hans vänner, fast det börjar bli lite tjatigt. När det var avklarat gick vi i kyrkan för att lyssna på julbönen. Jag gillar vår julpräst, Britt Marklund. Hon har så fin röst och så sjunger hon så bra. Är visst utbildad operasångare. Betraktelsen är kort och koncis och sedan, bäst av allt, bjuder hon på pepparkakor när det hela är färdigt.

Sen var det tid med julklapparna. Vi ligger lågt, men en del blev det ändå. Lite böcker, ett fint kort av barnbarnet LInus och en del annat.

Sedan intogs julmaten. Vi började med glögg som man bör. sedan blev det skinka och prinskorv med tillbehör.
Vårt julbord verkade nog lite spartanskt jämfört med många, men vi blev ganska snart mätta och kände oss väl förplägnade.

På kvällen såg vi "Tomten är far till alla barnen". Titeln verkade frestande, men den var inte mycket att hänga i julgranen.

Även juldagen har varit lugn. Ingen tidning. Jag har läst 91 Karlssons årsbok. Handlingen var förlagd till 30-åriga kriget. När fantasin tryter får man ta till nya grepp. En oskyldig lätt underhållning med lite faktabeskrivning från Hallands regemente och det nämnda kriget.

I morgon är det en ny dag.

God fortsättning!!!!

'

Det är risk att ni tycker jag är tjatig. Men visst är vår julgran fin!

Det snöade hela gårdagen, men jag lät det snöa. Först när det lugnat ner sig på kvällen tog hustru Persson och jag varsin snöskyffel och röjde undan snön så pass att vi kunde ta oss fram på gården.

Medan vi pustade beundrade vi granen.

Den vita julen sitter som en smäck, sanna mina ord.

Morsning!!!

Överallt på TV, i radio och i övrig press basunerar de ut hur mycket snö det har kommit och hur stora trafikstörningarna det har varit.

Här hemma på Storgatan har det minsann även kommit en massa lappmög.

Både hustru Persson och jag har skottat och saltat och haft oss för att få läget någerlunda under kontroll. I dag har det varit lite plus så för tillfället är det lugnt hur länge det nu varar.

Hustru Persson tog en bild när det blagade på som värst.

Än har vi inte gått i ide.

Morsning!!!

Äntligen kunde vi packa våra kappsäckar och åka bort. Hela våren och sommaren har vi varit i Landskrona. Hustru Persson har haft sina brott på armar och tumme och jag har haft mina problem.

Både Annika och Linus fyllde år så det passade bra. Resan upp gick utan problem. Vintren hade ännu inte börjat jäklas med SJ.

Linus fyllde 16 år. Han hade blivit en riktig yngling.




Han fick bl a en rakapparat i present, vilket markerade att han hade kommit i männens skara. Oj vad tiden går.



Hustru Persson hade i år liksom alla andra år gjort en adventkalender till Linus, som jag vet han uppskattar mycket.



På kvällen blev det festmåltid med bla rökt fårfiol. Bloggaren passade på och visa sin fäördighet i att skära tunna skivor. Det var mycket annat gott och vi mådde som prinsar ute i Annikas lillstuga.



Annika fyllde år dagen därpå. Vi åkte till Mora och ekiperade henne. Hon blev så himla fin i sina nya kläder och sin nya smala kropp. Här har vi henne tillsammans med Linus och lilla Yatzy.




Vi samlades hela gänget utanför stugan. Anne Catrine tog kortet.

Vi tog farväl och for med Stefan och Anne Catrine till Gävle.



Dagen därpå tog Hustru Persson och jag en ordentlig promenad i snövädret och passade på att beskåda den världsberömda bocken. Hoppas den får överleva julen.



På vägen hem tog vi en bild av Stefans hus som han målat om i somras. Blått och fint.



På kvällen bjöd vi ut Stefan och Anne Catrine. Vi ville tacka för all gästfrihet. Här har vi dem ätande marängsviss.

Dagen därpå anträdde vi hemresan. Vintern hade börjat göra sig alltmer påmint. Snön låg halvmeterdjup i Gävle.
Vi hoppades att resan skulle gå bra.

Vi hade valt en resa med god tid tid att byta i Stockholm, men när vi kom fram fick vi sätta full fart för att hinna Malmö-tåget. Till råga på allt bytte de avgångspår i sista minuten, men vi fattade galoppen och kom med rätt tåg.

Tåget knallade på lite sisådär. I Flen stannade tåget helt och vi veta att det var problem lite söderut. Efter en halvtimma fick vi besked att vi skulle köra över Hallsberg till Mjölby.

Vi åkte vidare och blev ordentligt försenade. En del knorrade, men vi tog det lugnt och sa att vi tar dinne dan till ditta. När vi sen hörde att tre tåg hade fastnat och fått evakueras tyckte vi att vi haft en himla tur.

Vid åttatiden var vi åter hemma. En fin upplevelse och ett litet äventyr.

Vi hörs!!!!