Äpplets dag i Kivik
Äppeltavlan i Kivik föreställande dramat i Edens lustgård
Ormen i paradiset i närbild
För 21 gången firades äpplets dag i Kivik. För varje år en nytavla. Årets motiv var Adam och Eva i Edens lustgård.
I helgen hade vi besök av hustru Perssons syster Rea.
Tillsammans gjorde vi en dagsutflykt till Österlen. Huvudmålet var äppeltavlan i Kivik. En fantastisk skapelse av konstnären Emma Karp Lundström.
Tänk vilket arbete! Här några data:
104 kvm
35000 äpplen
70000 spik
Total vikt 3 ton
Sammanlagt 9 olika sorter för att få fram hela färgskalan.
Ta och fundera på det. Inte småpotatis.
Aktiviteterna runt omkring hade ökat ordentligt. Massor med stånd. Många handlade naturligtvis om äpplen, men många återspeglade andra aktiviteter på Österlen. Det var trevligt att konstatera att kvalitén genomgående var god.
Vi passade även på att äta en god sillanrättning i Simrishamn.
I morgon är det åter vardag och då handlar det om sophämptning, men det är en annan historia som vi inte avhandlar i detta forum.
På gensyn!!
Ett sista farväl
Hellfrid Säll
Erik Bergman pappa till Ingemar Bergman
Död och begravning är också en del av verkligheten. Så är det för oss alla!
Vi är just hemkomna från en begravning i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm.
Det var en släkting till hustru Persson, Hellfrid Säll. Liksom hustru kommer hon från släkten Nycander med många kända namn. Hon var vid sin bortgång den äldsta representanten av sin släkt, hela 96 år. och den sista av en stor skara kusiner.
Nämnas kan att hon var Sveriges 1st kvinnliga pol. mag.
Begravningar kan vara mycket olika. Vi har varit med om en del som har varit så opersonliga att man våndats under hela akten.
Vi var samlade i ett litet begravningskapell i den stora kyrkan. Med stolarna runt kistan kändes allt så påtagligt.
Officienten var en kvinnlig präst. Helt underbar och väl påläst. Hon gjorde ett uppehåll i akten så att vi kunde minnas ljusa stunder tillsammans med den bortgångna. Talet omväxlade med musik på ett mycket fint sätt. När vi tog avsked vid kistan hördes tonerna till Ave Maria i bakgrunden. Mycket stämnimngsfullt.
Efteråt var det förplägnad i församlingshemmet med många minnesord från släkt och vänner.
Jag frågade om det fanns några kändisar i församlingen. O se, det fanns ett proträtt av Erik Bergman, som var Ingemar Bergmans pappa. Det ökade på allmänbildningen lite grann.
Hej för den här gången
Elefanttunga
Hej!
Nu har ni mig igen. Har varit snuvig ett tag, men nu börjar jag komma igång igen.
Har ni hört talas om elefanttunga. Det är många som inte gjort det. Vi frågade mannen på Skönt och Grönt, som är vår hovleverantör av blommor, men han hade ingen aning.
Elefanttunga är en så kallad mormorsblomma dvs en blomma som var vanlig eller åtminsone vanligare förr i tiden, men som nu är ganska så ovanlig.
Vi har ett helt gång med elefanttungor. Troligen är det så att hustru Perssons farmor skaffade dessa blommor någon gång på början på 1900-talet och sedan har de hängt med.
De blommar två gånger om året, alla på en gång. Just nu är vi inne i en sådan period. Efter en månad vissnar
blomstjälkarna och blir till en liten seg tråd.
Växten växer vilt i Syd-Afrika, men där lär den blomma året om fast jag tvivlar på det.
Det vetenskapliga namnet är Haemanthus albiflos. Albiflos betyder med vit blomma eller vitblommig.
När vi bodde i Etiopien fanns där en släkting till elefanttunga, Haemanthus multiflorus. Multiflorus betyder mångblommig. De fanns i stora bestånd ute i naturen på ett halv tunnland eller så. Den blommade med massor med röda blommor. Mycket imponerande. På engelska kallades den African blood lily.
Har ni erfarenhet av elefanttunga så hör gärna av er.
Vi hörs!!!!
Utflykt till söderslätt
Klörups häradshäkte
Keramik i Klörup
Fru Alstad kyrka
Jordberga slott
Västrabygården nära Skabersjö
Hej igen!!
Vi hann knappt hem från Åland förrän det var tid igen att åka på utfärd. Denna gång med föreningen Norden till Söderslätt.
Första anhalt var Klörups häradshäkte. Det var bara ett litet hus. Halva gruppen fick åka och titta på keramik, medan vi gick in. Två finkor, en för män och en för kvinnor, jämte en lite större lägenhet för fångvaktaren. Fångarna förvarades där under tinget som ägde rum i gästgivargården som låg strax intill. Vår guide berättade om dråpliga dändelser från häktets 200 hundraåriga historia.
Stax intill låg keramikverkstaden med många fina saker.
Nästa anhalt blev Fru Alstads kyrka. Märklig i sitt slag. En pilgrimskyrka. Ute på kyrkegården fanns ett par ovanliga gravvårdar. En gravdös över en lokal arkeolog och skorsten över en skorstensbyggare.
Efter lunch åkte vi till Jordberga slott. För ovanlighetens skull fick vi komma in slottet och blev visade omkring av själva slottfrun von Arnold. Imponerande på min ära.
Resan avslutades med kaffe på halmtäckt gård, Västrabygården, som låg i närheten av Skabersjö. Äppelkakan var superb!!
Vid sextiden var vi åter hemma. Bloggaren var ganska trött.
Vi tog det lugnt resten av kvällen!!
Until next!!
54-or firar 54-årsjubileum på Åland
10 tappra ultunesare av årskurs 1954
Ruiner av Bomarsunds fästning
Tappra phaderbröder och mostrar trotsar regnet
Besök på Jormala Naturbruksgymnasium med rektor längst till vänster
Årskursens ordförande jämte underskön Elsa på årskursjubileumsmiddag
Därefter vidtog privata firanden
Så träffas vi igen!!!
Nu har vi varit på Åland!
Kanske jag skulle först berätta lite om Åland.
Åland är ett självstyrt, demilitäriserat och svenskspråkigt landskap i Finland.
Landskapet Åland består av 6700 öar varav endast 65 är permanent bebodda. Total landareal är 1527 kvdkm. Störst är fasta Åland 1010, att jämföras med Öland som är 1344 kvdkm. Så nu vet Ni lite mer.
Totalt bor där 27000 personer på Åland varav 11000 i Mariehamn, som är landskapets enda stad.
På Åland finns 16 kommuner. Den största är Mariehamn och den minsta är Sottunga med ca 120 innevånare. Det kan jämföras med Gotland som är en kommun.
Genom självstyret kan ålänningarna själva stifta lagar om sina inre angelägenheter och ha egen budget. Vidare får de behålla svenskan som officiellt språk. Utrikesärenden, tull, domstolsväsende och statsbeskattning bestämmes dock av Finlands riksdag. Ålands lagting hade sitt första plenum den 9 juni 1922.
Åland är demilitäriserat, vilket innebär att det inte får befästas och att militär ej får uppehålla sig där.
Har man åländsk hembygdsrätt får man rösta och kan man bli vald i lagtinget samt äga fast egendom och bedriva näring. Ålänningar föds med hembygdsrätt, men även andra finnar kan få sådan om de bott på Åland i minst fem år och om de skaffat sig tillfredställande kunskaper i svenska. Det verkar inte som att svenskar kan få åländsk hembygdsrätt, fast det är jag inte säker på.
Åland fick egen flagga 1954.
Nä, nu får det räcka med fakta.
Som sagt vi för över till Åland med gamla kurskamrater med fruar från Ultunatiden då vi läste till agronomer. Tiden har runnit iväg och i år var det 54 år sedan vi började.
Vi kom med färjan från Stockholm. En härlig buffé med dricka därtill gjorde oss gott. Väl på fasta Åland, som största ön kallas, gjorde vi en bussrundtur. Vi besökte två fästningsruiner. Dels Bomarsund, från ryska tiden och dels den medeltida borgen Kastelholm. Där satt bl a Erik den XIV fånge någon gång på 1500-talet.
Vädret var ingalunda på gott humör, men kunde inte stoppa kunskapstörstande ultunesare.
Det blev även ett besök på Ålands Naturbruksgymnasium i Jormala, som hade ett 50-tal elever, mest hästflickor som numera brukligt är.
På Jan Karlsgården åt vi ett par åländska rätter. En laxsoppa och ålandspannkakor med sviskonsylt. Närande och gott.
På kvällen blev det jubileumsmiddag på Savoy med god mat, snaps och vin och massor med gamla fina ultunesiska sånger.
Vi drömde oss tillbaka till fornstora dar.
Om två år skall vi träffas igen, då i Halland.
Vi hörs snart!!
Obs!!!
Ni kanske inte känner till att grönländarna skall folkomrösta om sitt självstyre den 25 november. Det är världens största ö men den har endast 57000 innevånare. Nu stannar jag för den här gången.
Jo, en sak till. Man har beräknat att det finns 110 miljarder fat olja under isen. Fan vet?
Ett besök i Dalarna
Annika med fåren
Bloggare Persson ute med Yatzy
Hustru Persson tar farväl av Linus
Så är vi här igen happy as can be!!!
Vi skall på årskursträff på Åland och på vägen dit passade vi på och hälsade på Annika och Linus uppe i Skattungbyn.
Höstfärgerna hade börjat klä landskapet i en ny skrud.
Vi inkvarterade oss ånyo i Annikas lillstuga som haft en del betalande gäster sen vi var där sist. Det går framåt.
Lite nytta gjorde vi ochså. Jag var ute med Yatzy vilket inte var alltför ansträngade, men nog så ansvarsfullt.
Det är några stycken som haft en del får gemensamt. Eftersom gruppen tunnats ut håller de på att avveckla verksamheten. Några skulle slaktas men en del skall säljas som aveldjur. Det är fina ryafår så för en hemslöjdare är det fina grejer.
Vi var med och hjälpte till att samla ihop dem. Några lamm skulle vara kvar, men det ville de inte. Efter en segsliten fight fick vi ge oss. Lammen fick följa med tackorna till de nya ägarna. Där får de vara kvar tills de skulle slaktas. Så kan det gå ibland.
Lite gräsklippning hann vi också med. Sen begav vi oss av vidare mot Åland.
Men det är en annan historia.
Tack för nu!!!
Ett första hösttecken
Det är den sista augusti i dag.
Sommaren lackar mot sitt slut.
I dag stänger Lasse Flinckman sitt sommarcafé.
Vi var där och som vanligt var det mycket med folk.
Hustru Persson fick en stor kram av Flinckman och han hälsade oss välkomna tillbaka den 10 april nästa år.
Själv skulle han ta det lugnt ett tag framåt.
Nu skall jag gå och köpa mig en ny keps. Den gamla har tjänat ut.
Sköt om Er!!!!
