En kämpig vecka
Andaktsrummet i Lunds lasarett Foto hustru Persson
Det hela började i slutet på februari. Helt plötsligt fick jag näsblod. Der blödde faktiskt ganska ymmigt, tyckte jag.
Jag beslöt att gå till Citykliniken dan därpå. Fick träffa en sköterska som inte trodde det var så allvarligt. Fick lite goda råd. Var även välkommen tillbaka om det inte blev bättre. Det var någorlunda under kontroll.
På kvällen var vi på födelsedagskalas hos en god vän. När vi skulle åka hem fick satte det igång att blöda igen. Fick lite blodstillande vadd. Det hjälpte riktigt bra. Dan efter blödde jag en del men jag avvaktade. Det blir nog bättre.
Nästa dag, det var på en söndag, blev det bara värre. Efter konsultation åkte vi taxi till akuten i Lund. En doktor gjorde en inpackning och sa att det nog skulle bli bra. Ville se mig på tisdag kl halv nio. Tog ny taxi hem.
Det blev inte så bra som vi hade hoppats på. Lite småblödningar. På tisdagsmorgonen satte det igång igen. Tre på natten tog vi ambulans till akuten igen. Vi fick vila tills det blev morgon. Läkaren plockade bort inpackningen. Han tyckte det så bra ut. Fick vänta några timmar för att de skulle ha koll på att det inte skulle börja blöda igen. Det var lugnt. Nu håller vi tummarna. Det gjorde vi och åkte hem. Allt verkade lugnt.
Men sent på kvällen satte det igång igen. Ny ambulans. Ny doktor, Ny inpackning. Nu behåller vi dig sa doktorn. Det enda raka är att bränna blodkärlet. Tyvärr ligger det bak nässkiljeväggen så jag kan inte göra det på mottagningen. Vi skall försöka få tid i morgon på operationssalen.
Jag fick en säng. Sov gott. Vänta hela dagen. Tyvärr gick det inte att finna någon ledig tid. Men i morgon går det nog. Ny natt. Ny dag. Det var på torsdagen. Pratade med läkaren. Vi skall göra vad vi kan, men det är inte vi som bestämmer. Tyvärr gick det inte på torsdagen heller. Men i morgon har vi en liten chans. OK. Det började kännas ganska upp givet.
Strax efter frukost kom doktern upp på avdelningen och gjorde tummen upp. Det är klart. Du skall opereras om en timme. Och så blev det. Det hela tog inte mer än 20 minuter. Fina grejer de har. Kirurgen förde in ett rör med lampa på in i näsborren och där satt tydligen även en kamera för han kunde se alltihopa på en TV-skärm. Och sen brände han med samma lilla rör. Åtminstone uppfattade jag det så.
Efter några timmars vila fick jag åka hem. Allt har varit lugnt efter det och jag hoppas att det fortsätter så.
Hustru Persson besökte mig i Lund och vi passade på att få några bilder till min kyrkosamling.
Nu ska jag gå och se på Wissman,
