Rensa sill
I förgår fick vi bud från vår vän fiskaren som hade varit ute på sundet och fiskat sill. Ta med några spannar och kom.
Jag tog med två normalstora hinkar. Jag visste att generösiteten var stor och man måste själv sätta en gräns.
Hinkarna fylldes. Det handla nog om ett par hundra sillar.
Så länge var allt gott och väl. Men jag vet av erfarenhet att det är mitt jobb att rensa sillen och så många sillar bär respekt med sig. För att de skulle vara lite lättare att hanskas med fick hinkarna stå i garaget över natten.
Morgonen därpå satte jag igång. Hustru åkte på vattenjympa. Stora kniven kom fram. Huvudet av, stjärten likaså. Bort med inälver. Sedan skulle alla benen bort. En sill har en väldig massa "revben", men med lite fiffiga snitt med kniven får man bort de flesta och sedan är bara ryggraden kvar. Framemot lunchtid är första spannen klar.
Jag tar en välbehövlig paus. Det blir lunch. Hustru tar sig an finliret och förpackar sillarna.
Jag ger mig på den andra spannen. Tycker det är lite tjatigt, men det är bara att kämpa vidare.
Vid halvtre-tiden ringer telefonen. Det är tandhygienisten. Har Du glömt bort mig?? Jäklar!! Oj, jag har varit lite upptagen i dag så jag har faktiskt glömt bort det, sa jag. Jag hade faktiskt inte haft en tanke på att titta i almanackan, fast de sa jag inte. Får jag komma i alla fall??? Kom Du. Efter en timme var jag klar. Men sillen var kvar.
Nya friska tag. En timme senare kan jag börja städa upp. Jag är ganska trött.
Visst är det trevligt med generösa vänner, men ibland kan det faktiskt bli lite jobbigt, åtminstone kroppsligt.
Men många goda luncher är räddade och det är jag glad för. Slutet gott allting gott.
Morsning!!
Jag tog med två normalstora hinkar. Jag visste att generösiteten var stor och man måste själv sätta en gräns.
Hinkarna fylldes. Det handla nog om ett par hundra sillar.
Så länge var allt gott och väl. Men jag vet av erfarenhet att det är mitt jobb att rensa sillen och så många sillar bär respekt med sig. För att de skulle vara lite lättare att hanskas med fick hinkarna stå i garaget över natten.
Morgonen därpå satte jag igång. Hustru åkte på vattenjympa. Stora kniven kom fram. Huvudet av, stjärten likaså. Bort med inälver. Sedan skulle alla benen bort. En sill har en väldig massa "revben", men med lite fiffiga snitt med kniven får man bort de flesta och sedan är bara ryggraden kvar. Framemot lunchtid är första spannen klar.
Jag tar en välbehövlig paus. Det blir lunch. Hustru tar sig an finliret och förpackar sillarna.
Jag ger mig på den andra spannen. Tycker det är lite tjatigt, men det är bara att kämpa vidare.
Vid halvtre-tiden ringer telefonen. Det är tandhygienisten. Har Du glömt bort mig?? Jäklar!! Oj, jag har varit lite upptagen i dag så jag har faktiskt glömt bort det, sa jag. Jag hade faktiskt inte haft en tanke på att titta i almanackan, fast de sa jag inte. Får jag komma i alla fall??? Kom Du. Efter en timme var jag klar. Men sillen var kvar.
Nya friska tag. En timme senare kan jag börja städa upp. Jag är ganska trött.
Visst är det trevligt med generösa vänner, men ibland kan det faktiskt bli lite jobbigt, åtminstone kroppsligt.
Men många goda luncher är räddade och det är jag glad för. Slutet gott allting gott.
Morsning!!
Kommentarer
Trackback
