Sven Persson

Utsikten bjöd på mäktiga vyer



Reseledaren börja tråna efter vin



Parken i Meerlust



En färggrann svärdslilja



och vinet smakade gott



Pingvinerna vid Boulders bay



Vid Cape Point



Vår etiopiske vän



Bloggare Persson och vår driver



En kyrka av enkla formatet



Sydafrikas nationalblomma Kungsprotean


Den 26 oktober, på hustru Perssons födelsdag, styrde vi kosan mot Sydafrika. Att resa tar sin tid. Vi litade inte särskilt på pågatågen så vi tog extra god marginal. Så smånigom gick planet till London och Heathrow. Och det är ju en jättestor flyplats där man först måste byta terminal. Det tog sin tid och man hann inte in i Tax-free. Sen den långa resan ner till Kapstaden; nästan 12 timmar. Men det var en stor Airbus och resan gick utan några som helst komplikationer. Och skönt var det.

Jag minns allt för väl när jag en gång på 80-talet åkte från Frankfurt till Johannesburg med en Jumbojet . Vi flög med Southafrican Airways, liksom nu. Men det var under boykottens tid. Vi fick inte flyga över den Afrikanska kontineten. Någonstans ute på Atlanten kom vi i ett väldans åskväder. Planet var inte fullt och de flesta låg på bänkarna. Vi kom in en väldig luftgrop och planet föll flera hundra meter. Vi flög upp i innertaket så plåtarna for år alla håll och sen trillade vi ner på golvet igen. Jag trodde min sista stund var kommen, men så  småningom lugnade det ner sig igen och vi spände snällt på oss säkerhetsbältena. En kompis till mig slog huvudet i skruv och fick läggas i på lasarettet i Johannesburg.

Jag sa inget om den där resan till mina medresenärer.

Vi landade i Kapstaden. Härligt varmt och skönt. Det är försommar därnere nu så den värsta hettan har inte kommit. Vi checkade in på en lodge i Stellenbosch. Kleine Zalze hette den. Underbar utsikt med golfbana för den som kände för det. Kunde inte vara bättre.

Vi gjorde utflykter åt olika håll, provade viner en masse och såg en hel del annat också. En dag åkte vi ner till Hermanus och tittade på valarna. Imponerande med dessa bjässar som kastar sig upp i luften.

När halva tiden gått flyttade vi in till Kapstaden där vi inrättade vårt högkvarter. Inte lika charmigt, men fint på sitt sätt. Vi hade nog tänkt en utflykt till Taffelbergen men dimman låg tät där uppe som den ofta gör.  Vi for ner till Cape Point nära Goda Hoppsudden. Jag har varit där förut, men då regnade det småspik. Den har gången var det strålande solsken Det var perfekt. På vägen dit besökte vi en av pingvinkolonierna som finns i Sydafrika. Exotiskt!!

Sydafrika är känt för sin rika växtvärld. Där finns 10 gånger så många arter växter som i Sverige. I utkanten av Kapstaden finns en botanisk trädgård, Kirstenbosch. Vi besökte den och kunde där beundra bl a Sydafrikas nationalblomma, kungsprotean. Underbart vacker.

Tyvärr åkte jag på en förkylning som dämpade glädjen en del, men vi hängde med.

Ett besök på ett sk Township eller en kåkstad gav en inblick i ursprungsbefolkningen villkor så här efter apartheids avskaffande. Man fick en känsla att det fanns en stark känsla av nationlism hos de infödda och att det mycket väl kan bli framtida spänningar mellan folkgrupperna.

Jag hade hoppats på att komma ut på Robben Island , men tyvärr det blåste för mycket. Det var likadant förra gången jag var där.

Vi hade ett marknadstorg utanför vårt hotell och där hittade vi en kille från Etiopien. Han blev så himla glad så vi blev nästan lite bästisar. Han var en sk rastafari, men älskade sitt Etiopien. Han hade tom hissat flaggan.

Tiden gick och vi anträdde den långa resan hem. Varje resa är en stor upplevelse. Vi ser fram emot nästa.

Nu får ni titta på bilderna!

Hej då!!