Sven Persson

Vårt hotell Espanya med målningar av Luis Domenech i Mantaner som var Picassos kollega



La Familia Sagrada som var Gaudís livsverk.



Casa Battló skapat av Gaudí. Kataloniens flagga och tunnelbaneskylten.




Parc Güell även den skapad av  Gaudí


Barcelonastadion som tog Linus med storm



Cristoffer Columbus nere vid hamnen



La Rambla - Barcelonas stora gågata



Gycklare på la Rambla. Dockteater med ett skelett som rocksångare. Lägg märke till mikrofonen.
.

Överfödet i la Boqueria - en saluhall nära la Rambla

I skolan fick man lära sig: "Wenn jemand eine Reise tut, dann kann er was erzählen". Ja, det är en sanning som gäller fortfarande. Därför tänkte jag berätta lite om vår resa till Barcelona. Vi det var jag, hustru Persson och vårat barnbarn Linus.

På Kastrup rådde strejk bland en del SAS-anställda. Vi var lite skraja att det skulle drabba oss också. Men vi åkte med Sterling och de berördes inte. Allt gick fint, så även flygningen som var perfekt. Med taxi tog vi oss till vårat hotell som hette Espanya. Det visat sig varat ett jättemysigt ställe, byggt i början på 1900-talet,  rikligt dekorerat av en konstnär som hette Luis Domenech i Mantaner, som tydligen stod högt i kurs i Spanien. Han hade varit en nära vän och kollega till Picasso. Lite av hans målningar syns på översta bilden.

Vårt hotell låg alldeles intill La Rambla, som är Bacelonas livsnerv, en ca 4 km lång gågata. Där fanns alltid massor med folk. Allt kan hända där. Massor med stånd och små serveringar.  Gott om gycklare som kan hålla på de mest underliga saker. Vi fastnade för en som spelade dockteater med ett skelett som spelade och sjöng rock'n roll. Barnen var stormförtjusta i honom. Men han var bara en av många. Nära ramblan och vårt hotell också för den delen låg en underbar saluhall som hette la Boqueria. Det var mest frukt och gottis. Men i mängder!
Ramblan går ända ner till hamnen och i slutet av ramblan står en jättekolonn med Cristoffer Columbus högst upp.

Ett par ord om språket. Katalanska är första språket i Barcelona, spanskan andra. Katalanerna är mycket medvetna om sin identitet. På matsedlarna t ex texten först på katalanska med stora bokstäver, därefter på spanska med betydligt mindre bokstäver. Detta är säkert mycket medvetet. Sist står det på engelska och ev på något annat språk. Vi blev dock alltid mycket vänligt bemötta när vi försökte tala spanska.

Barcelona är en jättestad, åtminstone i mina ögon. 1,5 miljoner i själva staden, 3.5 med ytterområdena inräknade. Endast Madrid är större i Spanien. Det fanns bra kommunikationer i staden. Närmaste tunnelbanestation låg på ramblan bara ca 100 meter från vårt hotell. Sen fanns det tre turistbussslingor, en röd, en blå och en grön. Vi löste ett busskort för två dagar för 23 euro. Då kunde vi åka så mycket vi ville med alla tre linjena i två dygn. Och vi gjorde vad vi kunde.

Barcelonas mest kände arkitekt heter Antoni Gaudí. Hans mest kända verk är la Sagrada Familia. Det är för Barcelona vad Eiffeltornet är för Paris. Ett besök är ett måste. När vi var där var det en enda stor byggplats. Denna jättekyrka påbörjades i slutet av 1800-talet, men är fortfarande långt ifrån färdig. Den  kallas de fattigas katedral. All byggnation påkostas av gåvor och donationer, inklusive intäkterna från inträdesbiljetterna. När kyrkan blir färdig skall den ha 18 torn, 4 för evangelisterna, 12 för apostlarna och 1 vardera för Jesus och Maria. Gaudí arbetade intensivt med la Familia Sagrada de 15 sista åren av sitt liv. Han hade även ett rum inne i själva kyrkan. 1926 omkom han i en spårvagnsolycka. Jag hörde i dag på TV att han vid olycka varit klädd i slitna kläder nästan som en trashank. Ej heller hade han några id-handlingar. När han kom till sjukhuset var det ingen som kände igen honom. Man trodde det var en lodis. Först efter fem dagar blev han igenkänd. Det blev en magnifik begravning med över 10.000 sörjande. De sörjde  Spaniens störste arkitekt, även kallad Guds egen arkitekt.

Gaudí gjorde även många andra berömda arbeten i Barcelona och på andra platser i Spanien. Vi såg Casa Battló och Parc Güell. Inget är likt något annat jag sett. Han skapade sin egen stil, modernismo, som säkert är väldigt beundransvärd, men jag kan inte låta bli att tänka på en sak när jag ser hans verk - pepparkakshus.  

För Linus gick dock inget upp mot Barcelona Fotball Club. Vi åkte dit. Gick igenom alla anläggningar från spelarnas omklädningsrum och ut till själva spelplanen. Jag försökte tigga ett strå från gräsplanen, men se det gick inte. Där var  97.000 sittplatser på arenan.  Sen gick vi in i klubbens museum och till sist blev det en styv timme i souvenirshoppen. Linus var överlycklig. Och bättre skulle det bli. På söndagen var det match med Ronaldinho och alla de andra stjärnorna. Barcelona mötte Levante och vann. 73.863 åskådare. Lyckan var total.

Sista dagen gick vi ner till hamnen och besökte det magnifika akvariet, med alla sorters fiskar och annat havslevande. Vinkade hej till Columbus, packade och gjorde oss klara.

Hemfärden gick helt efter planerna. Vår sena ankomst till Köpenhamn gjorde att vi stannade över för att sedan forsätta vidare till Landskrona och Dalarna dagen därpå.

Det är ganska dyrt att semestra i Barcelona. Vi tyckte dock att vi hade sett mycket nytt och berikande så det var väl använda pengar. Nu sätter jag punkt.