Ännu mera Linné
I går var det 300 år sedan Linné föddes. Jag hade tänkt skiva lite om det igår,men det blev inget av med det. För gamla pensionärer är det svårt att få tiden att räcka till. Det är ju ingen större hemlighet, eller hur?
I kväll var vi och hörde på ett föredrag om Linné. Det var en docent från Lunds Botaniska Trädgård. Han var mycket underhållande. Han berättade om vilket himla ståhej det blev när Linné skrev om växternas sexualliv. Bakgrunden var att på 1700-talet var det ett enda koas när man skulle beskriva växter. Man indelade dem efter medicinskt användningsområde, och det gav ju inte någon översiktlig förståeelse om hur växterna var besläktade. Linné han satt och grunnade på växternas sexualliv och kände på sig att han kunde göra något stort av det hela. Han delade in alla växter efter deras antal av ståndare och pistiller och med hjälp av detta indelade han dem i olika klasser. Sen blev det ordningar och familjer. Med hjälp av detta fick Linné ett framework. Han kunde placera växterna i olika fack. Det började bli ordning och reda. Naturligtvis var det en del gamla surdegar som klagade bittert och ondgjorde sig väldeliga. Men Linnés idéer spred sig jättesnabbt. Hans latin översattes till moderna språk och hans nya syn fick många anhängare, men även motståndare. Det var kanske lite väl magstarkt, men Linné lär själv ha sagt att Gud skapade arterna, men han, Linné, ordnade upp dem.
Att komma på sexualsystemet var stort, men ännu genialare var nog vad som kallas den binära nomenklaturen. Allt levade skulle ha ett namn. Ett namn som bestod av ett släktnamn och ett artnamn på latin, som var unikt för arten ifråga. Det låter skitenkelt men det var genialt. Tidigare hade man beskivit växterna med långa meningar. Nu hade man två ord. Basta. Detta kom att tillämpas på allt levade.Linné trodde att det fanns kanske 15.000 olika växtarter på jordklotet. Nu är vi uppe i över 350.000 och långt ifrån alla är beskrivna.
Linné beskrev mycket mer än växter. Även fåglar, djur och massor med insekter, fast det nämnde inte docenten något om. Nu räknar vi antalet arter i miljoner. Många hinner dö ut innan de blir beskrivna.
I Sverige har det nog funnits en Linnéanda, men den har sakta dött ut. Förr måste man göra sig ett herbarium, när man gick på gymnasiet, men det är längesen sen man släppte det kravet. Man kan ju alltid hoppas att det sker en skärpning på det området, men mina förväntningar är väldigt små.
Nå, vad har jag själv gjort for att hålla Linnés fana högt. Det kunde nog ha varit mer, men jag kan faktiskt skryta med att jag och en agronomkompis och dito ens hustru skrev för många år sedan en flora om Etiopiens gräs som hette: "An Illustrated Guide to the Grasses of Ethiopia" på över 500 sidor. Den är jag fortfarade lite stolt över. Annars har det mest blivit insekter. Under åren i Afrika fann jag en 10- 15 arter, som inte var kända för vetenskapen. En del av dem heter perssoni i artnamn och det är ju lite kul.
Linné visste naturligtvis inte allt. Bl. a. hävdade han att svalorna övervintrade på sjöbottnarna, och på sin skånska resa undrade han om månne storkarna också gjorde det. Det är lätt att förhävda sig, men man får också betänka att han levde för 250 år sedan och ännu fanns det mycket som inte var utforskat.
Linné har förvisso varit en stor inspirationskälla. Nya projekt som t. ex Nationalnyckeln, där man skall beskriva alla svenska arter, växter och djur, på svenska, är ett arbete i god Linneansk anda. Det kommer att bli över 100 band. Internationellt finns andra liknade projekt med ännu större ambitioner.
Mycket mer finns att säga i detta ämne, men jag tror att det är hög tid att säga God natt. Sov Gott!
I kväll var vi och hörde på ett föredrag om Linné. Det var en docent från Lunds Botaniska Trädgård. Han var mycket underhållande. Han berättade om vilket himla ståhej det blev när Linné skrev om växternas sexualliv. Bakgrunden var att på 1700-talet var det ett enda koas när man skulle beskriva växter. Man indelade dem efter medicinskt användningsområde, och det gav ju inte någon översiktlig förståeelse om hur växterna var besläktade. Linné han satt och grunnade på växternas sexualliv och kände på sig att han kunde göra något stort av det hela. Han delade in alla växter efter deras antal av ståndare och pistiller och med hjälp av detta indelade han dem i olika klasser. Sen blev det ordningar och familjer. Med hjälp av detta fick Linné ett framework. Han kunde placera växterna i olika fack. Det började bli ordning och reda. Naturligtvis var det en del gamla surdegar som klagade bittert och ondgjorde sig väldeliga. Men Linnés idéer spred sig jättesnabbt. Hans latin översattes till moderna språk och hans nya syn fick många anhängare, men även motståndare. Det var kanske lite väl magstarkt, men Linné lär själv ha sagt att Gud skapade arterna, men han, Linné, ordnade upp dem.
Att komma på sexualsystemet var stort, men ännu genialare var nog vad som kallas den binära nomenklaturen. Allt levade skulle ha ett namn. Ett namn som bestod av ett släktnamn och ett artnamn på latin, som var unikt för arten ifråga. Det låter skitenkelt men det var genialt. Tidigare hade man beskivit växterna med långa meningar. Nu hade man två ord. Basta. Detta kom att tillämpas på allt levade.Linné trodde att det fanns kanske 15.000 olika växtarter på jordklotet. Nu är vi uppe i över 350.000 och långt ifrån alla är beskrivna.
Linné beskrev mycket mer än växter. Även fåglar, djur och massor med insekter, fast det nämnde inte docenten något om. Nu räknar vi antalet arter i miljoner. Många hinner dö ut innan de blir beskrivna.
I Sverige har det nog funnits en Linnéanda, men den har sakta dött ut. Förr måste man göra sig ett herbarium, när man gick på gymnasiet, men det är längesen sen man släppte det kravet. Man kan ju alltid hoppas att det sker en skärpning på det området, men mina förväntningar är väldigt små.
Nå, vad har jag själv gjort for att hålla Linnés fana högt. Det kunde nog ha varit mer, men jag kan faktiskt skryta med att jag och en agronomkompis och dito ens hustru skrev för många år sedan en flora om Etiopiens gräs som hette: "An Illustrated Guide to the Grasses of Ethiopia" på över 500 sidor. Den är jag fortfarade lite stolt över. Annars har det mest blivit insekter. Under åren i Afrika fann jag en 10- 15 arter, som inte var kända för vetenskapen. En del av dem heter perssoni i artnamn och det är ju lite kul.
Linné visste naturligtvis inte allt. Bl. a. hävdade han att svalorna övervintrade på sjöbottnarna, och på sin skånska resa undrade han om månne storkarna också gjorde det. Det är lätt att förhävda sig, men man får också betänka att han levde för 250 år sedan och ännu fanns det mycket som inte var utforskat.
Linné har förvisso varit en stor inspirationskälla. Nya projekt som t. ex Nationalnyckeln, där man skall beskriva alla svenska arter, växter och djur, på svenska, är ett arbete i god Linneansk anda. Det kommer att bli över 100 band. Internationellt finns andra liknade projekt med ännu större ambitioner.
Mycket mer finns att säga i detta ämne, men jag tror att det är hög tid att säga God natt. Sov Gott!
Kommentarer
Trackback
