Brösarps backar
I helgen tog vi en tur till Österlen.
Bl a besökte vi Brösarps backar där gullvivorna var i full blom.
Våren är en hälig tid!!!
En liten blomma på gården
För drygt ett tiotal år sedan var vi och besökte en släkting till hustru Persson uppe på Tjörn.
Vi gick och tittade i deras trädgård och beundrade växtligheten. Då fick vi syn på en liten ört som växte i ett stenparti. Vad fin den är!!! Skulle vi inte kunna få ta en liten planta med hos hem till Landskrona. Varså god, sa släktingen.
Vi plocka med oss ett litet bestånd. När vi kom hem delade vi på det och planterade ut dem på ett par platser. Åren gick och blomman förde en tynande tillvara. Den dör nog, sa vi.
Men den höll sig kvar. Efter fem sex år märkte vi att den började sprida sig på gårdsplanen.
Numera har finns den spridd i alla soliga delar på tomten. Den växer i skarvarna mellan plattorna och i varjehanda skrevor.
På gårdsplanens skuggsida är det en annan växt, gul nunneört, som dominerar.
Nu undrar ni kanske vad det är för en växt. Den heter murreva, fast det visste nog en del av er redan, eller hur?
Vi hörs om ett tag!!!
Sadistdåd mot minneslund
Förra gången skrev jag om namnbrickorna på de som låg i minneslunden i Perstorp.
Jag trodde inte det var sant vad jag läste i dagens tidning.
Koppartjuvar hade onsdags natt varit inne på kykogården och huggit loss 200 namnbrickor från den stora stenen. Brickorna var dels fastskruvade och dels limmade så de satt ordentligt fast.
Tjuvarna hade framför allt tagit bort de som satt på baksidan. Till saken hör att brickorna är gjorda av en mässingslegering så de lär nog inte få mycket pengar för dem.
Jag förstår inte vad det är för människor som går in på en kyrkogård och stjäl och förstör. Det är så simpelt, så simpelt. Jag finner inga ord. Finns det inga gränser för hur djupt en människa kan sjunka?
Jag vet ännu inte om min systers bricka blev stulen, men eftersom den fanns på muren som syns utifrån så hoppas jag att så inte var fallet.
Här hemma i Landskrona vet jag att det finns folk som stjäl blommor från gravarna, men det är inte lika grovt.
Vi får hoppas att morgondagen blir bättre.
PS. Jag fick bud att de hade inte rört min systers namnbricka. Skönt!! DS.
Min syster i minneslunden i Perstorp
Min syster Esters namnplatta
Bloggaren med systerdottern Bibbi vid muren runt minnesluren
Jag sätter ner några blommor till minnet av min syster Ester
Min syster Ester gick bort i september i fjol, 94 år gammal. Eftersom jag låg på Lunds lasarett kunde jag inte närvara vid begravningen.
Ester skulle ligga i minneslunden.
Minneslundar kan vara lite olika. Oftast är de helt anonyma. Ingen vet vem som ligger där ej heller var de ligger.
I Perstorp har man gjort valt, vad jag tycker, en fin mellanväg. På ett stort stenblock har man satt upp namnbrickor över de som ligger där. När hela blocket blev fullt byggde man en mur kring minneslunden där man fäster namnbrickorna. På så vis får man en viss känsla av kontakt med den avlidne. Jag önskar att fler följde efter.
I helgen var vi uppe hos Esters dotter Bibbi och hennes man Claes. Först blev vi bjudna på en god måltid och därefter för vi till Perstorp för att besöka Ester.
Det blev en liten fin ceremoni. Man får inte lov att plantera blommor i lunden, men det är tillåtet att sätta ner en vas med lösa blommor. Vi gjorde så.
Nu har jag inte fler syskon. Nu är det bara jag kvar.
På konsert
Ensemblen avtackas i Sofia Albertina kyrka
Svenska kyrkan i Landskrona bruka anordna olika kulturella evenemang i vår fina kyrka i Landskrona.
Nu på lördag skulle det bli framträdande av Malmö Sinfonietta.
Skall vi gå dit frågade hustru Persson? Musik ju inte min starka sida. Vad ska de spela, undrade jag?
Här är programmet! Där stod bl a Vivaldi; våren och sommaren. Ja, den känner jag till så låt oss gå.
Vi gick dit, musiken började. Jag kände igen tonerna i början och det kändes bra. Men sen förtsatte den ett bra tag till och jag märkte att jag tappat greppet och jag trodde att de redan var inne på de andra styckena.
Så slutade de spela. Publiken klappade. Är det slut nu? frågade jag. På sommaren ja, sa hustru Persson.
Nästa framförande var en världspremiär, en Sinfinietta i tre satser av Sten Åstrand. Den började med dunder och brak och jag fick ta av mig hörapparaten. Nu kändes det lite lugnare. Den var säkert bra för publiken klappade ivrigt.
Sedan följde ett stycke av Wagner och ett av Haydn. Jag satt mest och var imponerad av musikerna som kunde spela så bra och av kompisitörerna kunde åstadkomma dessa verk. Tänk om man ändå hade varit lite mer musikalisk!!!
Men det hela var ändå en fin upplevelse.
En intensiv långhelg
Stadsvandring i Landskrona. Besök på vår gård
Hustru Persson i berättartagen
Ruvande knölsvan
Far och son på ljugarbänken
Avskedslunch på Gläntan
Det har varit långhelg. Vår äldste son Christian med hustru Victoria har varit på besök.
Det har varit stadsvandring här istaden. Man har velat visa medborgarna intressanta byggnader.
Eftersom vi bor i ett de äldsta husen i den sk nya staden ville de gärna avlägga ett besök. Och folk kom det. Över 75 stycken.!! Lite väl stor grupp, men är intresset stort blir det så.
Hustru Persson ställde upp och berättade om de gamla 1750-tals husen. Mycket kunde sägas om dessa men det får bli till en annan gång.
Christian och jag tog en runda med deras hund NIsse. Då träffade vi på en ruvande knölsvan inne på citadellområdet. Den hade byggt sitt enkla bo ganska öppet. Jag undrar hur länge den får vara i fred. Igen skulle bli gladare än jag om de skulle få fram en kull, som kunde simma i vallgravarna. Den som lever får se.
På kvällen besökte vi Basilka där vi åt god thaimat och drack en stor Chang dvs en thaländsk öl om ni inte redan visste det. Alltsammans mycket gott.
Väderet var fint och vi kunde sitta ute på gården och pokulera.
Helgen avslutades med en avskedslunch på Gläntan. Gästerna for sin väg och vi åkte hem till oss.
Minimarknad på Gläntan
Marknaden ute på Gläntan
Hemmabakade chokoladpraliner
Här säljs produkter av durumvete
I utkanten av Landskrona finns ett café som heter Gläntan. Utanför caféet finns en ganska stor öppen plats.
Nu i lördags var där en minimarknad med ca 10 stycken utställare. Va skönt det var att vandra omkring!! Det var inte så många besökare och man hade hela tiden koll på läget. Jag tänker med fasa på Kiviks marknad. 100000 besökare eller mer.
Här fanns lite av varje, getost, hjortkött, rapsolja, hemmabakade praliner, produkter av durumvete och delikatesser från Smakfullt, butiken här på våran gata, som hustru Persson gärna besöker.
Inget krimskram, bara fina grejor. Allt i vår smak.
Toppen tycker jag!!!!
Vi hörs!!
Lite mer om skråp
Fält av blommande pestskråp
Blomställning i närbild av pestskråp.
Jag fick nästan lite dåligt samvete när jag visade bilder på våra två sällsyntaste skråparter. Han visar de sällsynta, men inte den vanliga, typ!!!
Hur ser då den valiga arten ut?
Jag har lagt in två bilder på den. Ni känner säkert igen den. Den blommar nu på våren. Senare på året kommer de stora rosettbladen som helt täcker marken. Pestskråpen är en sk tvåbyggare dvs han- och honblommor på skilda plantor. Här i Sverige finns det nästan bara hanblommor. Honblommorna har greniga klasar på blomstjälkar som kan bli över en meter höga. Jag har aldrig sett några sådana.
Pestskråpens rot har använts som medicinalväxt sedan medeltiden. Den ansågs till och med kunna bota pest, fast det är nog tveksamt. På 1950-talet upptäckte man en alkaloid, petasin, som var verksam mot kramper.
Vad mer kan sägas om pestskråp? Ja, till exempel att den heter hjartabladka på isländska, men det är nog ganska onödig kunskap.
Nu har ni sett alla Landskronas skråparter. I Sverige finns två till: spjutskråp och fjällskråp. Nu vet ni allt.
Nu får det räcka för den här gången.
Nu blommar det i parken
Fält av vårstjärnor
Närbild av vårstjärna
Fält av blåstjärnor
Närbild av blåstjärna
Blå och vårstjärna, Vilken är vilken?
Nu blommar för det för fullt i Slottsparken. Det är helt otroligt vad vackert det är.
Har ni sett scillan? säger folk.
Men ni har kanske inte tänkt på att alla ser inte likadana ut?
Det är nämligen så att det förekommer två olika arter av Scilla. Jag var ute och tog några foton för att belysa problemet om det nu är något problem.
Där är ett stort flak mot Citadellhållet. Det har en ljusblå ton. Det är vårstjärnor för hela slanten. Ser man på blommorna så är uppåtriktade. Alltså ljusblå uppåtriktade blommor.
Lite länge bort mot Eriksgatan finns ett annat fält. Det har en betydligt mörkblåare ton. Det är blåstjärnor (egentligen ryska blåsjärnor om man vill vara petig). Tittar man lite närmare på den ser man att blåstjärnan har sk nickande blommor. Alltså mörkblå nickande blommor. Lätt som en plätt.
Slutligen har jag lagt ut en bild på en blandning av dem båda. Jag tror inte det skall vara något problem för er att lura ut vilken som är vilken.
Till sist: Har ni inte och varit och tittat på blomsterprakten så tycker jag att ni ska göra det. Då kan ni också kolla er nya kunskaper.
Hej då och ha det så skönt.
Lite om ovanliga skråparter
Blommande vitskråp
Blommande bitterskråp
Pestskråpen är ganska välkänd för de flesta. Den växer på fuktiga lokaler, gärna i vägrenar, bäckkanter och diken. Den togs hit av munkarna och ansågs ha en viss läkande effekt.
Som sagt den är minst sagt vanlig här nere i Skåne, men det finns även sällsynta arter av detta släkte.
I John Krafts flora över Landskronas kommun finns vitskråp noterad från Säbyholmsparken, men det finns ytterligare en art, bitterskråp, som förekommer på en lokal i Erikstorp.
Arterna är ganska lika varandra med vita blommor och runda blad. Det är troligen orsaken till att man inte noterat bitterskråpen.
Bladen är som sagt ganska lika, men arterna är lätta att skilja när de blommar. Just nu är rätt tid att kolla läget.
Jag har varit ute och fotat dem och lagt in bilderna på bloggen. Som ni ser är de ganska olika. Lite längre fram på sommaren är det bara blad för hela slanten och då är det svårare att skilja dem åt.
Är det någon som är intresserad så heter bitterskråpen Petasites japonicus på latin. Det kan vara lite kul att veta. Namnet antyder ju också att den inte är svensk dvs den inte tillhör den svenska floran. De bestånd som finns är som regel förvildade exemplar.
Men det är kul i alla fall.
Hej då!!!
Dockan i hamn
Hej igen!!
Ni minns väl alla flytdockan som slet sig i stormen och flöt bort i Lundåkrabulten.
Ett hollänskt företag såg till att hon kom tillbaka igen.
Efter det äventyret har dockan blästrats och målats och gjorts riktigt fin igen.
Den första båten ligger inne för reperation.
Lycka till och god fortsättning.
Vi hörs!!!
En påsk med kyla och regn
Lorensdal utanför Vellinge
Lorensdal
Rose Marie Bengtssons glasalster
Tavla av Ardy Strüwer
Glasalster av Ardy Strüwer
Flinckmans café
Bloggaren med caffe latte och morotskaka
Hustru Persson avnjuter sitt kaffe och sin morotskaka
Efter en ordentlig snuva med mycken hosta och antibiotika har livet återgått till någorlunda normala rutiner.
Påsken har varit kall så det räcker till och blir över, men för oss har den ändå varit nog så innehållsrik.
Våra vänner Hans och Lone hade inbjudit oss till Ljunghusen på långfredagen. Vi träffades på Lorensdal utanför Vellinge. Det var en mycket trevlig bekantskap. Där fanns massor med aktiviteter i olika ateljéer, foton, sömnad, konstsmide och mycket annat.
Därefter for vi hem till Hans och Lone där det vankades superb mat och trivsamt umgänge. Hos goda vänner går alltid tiden fort.
På tal om tid slutade jag ett av mina första jobb, som smedlärling i Löderup, för 65 år sedan, just på långfredagen. Hugaligen!!!
Under påsken är det konstrundor som gäller. I år blev det en kort version. Vi besökte Rose Marie Bengtsson. Jag är så imponerad av hennes glasalster.
På vår gata var det vernissage på långfredagen. Då kunde vi inte gå men på påskdagen gjorde vi ett besök. Utställare var Ardi Strüwer. Han känner vi sen tidigare. Denna gången hade han dock ställt ut några konstalster i glas efter hans disign. Fina grejor.
Vi hann också med ett besök på Flinckmans café och det var 100 som vanligt. Hans caffe latte kan till och med jag dricka.
Idag är det annandag påsk och vi har just varit på Gamla Bryggans restaurang på Stadshuset och ätit en härlig gravad lax.
Nä, nu får detta räcka med aktiviteterna.
Morsning!!!!
Idag är det pi-dagen
Hej!
Nu äntligen är flytdockan i hamn. Jag har inte lagt in någon bild för ni har redan sett den många gånger.
Visste ni att i dag är det pi-dagen. Vadå pi? Ja, det är 3.14, Den 14de mars.
Det är visst amerikanarna som hittat på det. Annars trodde jag att pi betydde nogot annat på engelska.
Vi hörs!!
Nu äntligen är flytdockan i hamn. Jag har inte lagt in någon bild för ni har redan sett den många gånger.
Visste ni att i dag är det pi-dagen. Vadå pi? Ja, det är 3.14, Den 14de mars.
Det är visst amerikanarna som hittat på det. Annars trodde jag att pi betydde nogot annat på engelska.
Vi hörs!!
Dockan ute på öppet vatten
Dockan har lämnat bassängen och var igår ca en kilometer ut i kanalen
Idag är dockan ute på öppet vatten. Längst till höger syns en bogserbåt.
Vi har gått som i väntans tider. När skall dockan komma ut? Hur länge ska vi behöva vänta?
Vi har följt förloppet dag för dag. Igår hade den kommit loss och låg en kilometer ut i den grävda kanalen.
Idag åkte vi ut för att kolla läget. Och se, den hade lämnat kanalen och låg nu ute på fritt vatten. Jippi!!!
Nu återstår bara att bogsera den i hamn. En bogserbåt var redan på plats så det blir nog en baggis.
Jag är full av beundran för det holländska teamet som utfört arbetet. Det gick lite trögt i början, men de hade tydligen läget helt under kontroll.
När nu dockan är ute skall den 2 kilometer långa och 40 meter breda kanalen fyllas igen lager för lager precis som de togs upp. Området är naturskyddat och det gör det extra känsligt. Allt måste vara klart till den 5te april för då börjar fåglarna lägga ägg. Det har länsstyrelsen bestämt.
Solskensolympiaden 1912
I gårkväll var vi och lyssnade på Åke Jönsson när han talade om olympiaden 1912.
Eftersom det var 100-års jubileum hade han blivit anmodad att skriva en bok om denna vår enda sommarolympiad.
Åke är välkänd i dessa trakter. Han har skrivit många böcker om olika idrottsevenemang
Stockholmsolympiaden var den 5te i ordningen sedan den startade i Aten 1896.
Senast var den i London 1908, men då höll den på i 4 månader och det var ju alldeles för långt. Man beslutade att en vecka fick räcka.
Man hade visat dåligt intresse hittills för olympiaderna. Programmet var inte särskilt lockande och tävlingarna alltför utdragna. I Stockholm skulle man bli bättre. Gymnasiken slopades, vilket retade Linganhängarna mycket, men de lyckades genomdriva att i alla kast dvs spjut, kula och diskus, skulle man kasta med både vänster och höger hand annars kunde kroppen skadas.
I dragkamp, där Sverige gärna ville vinna över det suveräna England, gjorde man om reglerna ordentligt allt till Sveriges fördel. Tack vare detta kunde Sverige vinna. Tala om ädel tävlan.
Man byggde även en helt ny stadium, som finns där än idag.
Även om det handlade om idrott kom likväl en del udda grenar att vara med. Vad sägs om bergsbestigning och skulptur för att inte tala om litteratur. Olympisk mästare i litteratur blev en som skrev under pseudonym. Det visade sig senare vara OS-generalen själv, Coubertin. Hoppsan!!
Ja.om detta och mycket annat berättade Åke och ännu mera finns att läsa i hans gedigna bok.
I vasaloppstider
När man sitter hemma och tar det lugnt är det andra som jobbar.
Jag orkade dock med att titta på vasaloppet.
Vår dotter Annika däremot körde kortvasan. Den är 30 km lång. Hon vann inte men det fattades inte så mycket.
Hade hon inte stannat och ringt några samtal så vete sjutton hur det hade gått.
Hur som helst var det en bra prestation. Hon hade tränat bra så det är inte tal om några framtida men.
Allt detta tecknar en stolt pappa.
Jag orkade dock med att titta på vasaloppet.
Vår dotter Annika däremot körde kortvasan. Den är 30 km lång. Hon vann inte men det fattades inte så mycket.
Hade hon inte stannat och ringt några samtal så vete sjutton hur det hade gått.
Hur som helst var det en bra prestation. Hon hade tränat bra så det är inte tal om några framtida men.
Allt detta tecknar en stolt pappa.
Nu är dockan på väg ut
Dockan omgiven av vatten
Ni minns säkert att jag pratat om torrdockan, som slet sig under en storm och flöt bort 4 km och fastnade invid motorvägen.
Nu har ett hollänskt team jobbat med att få ut den till havs och sen vidare till Landskrona igen.
De har byggt en bassäng runt dockan, som skulle fyllas med vatten så att dockan skall kunna flyta. Sen har de grävt en 40 meter bred kanal ut till öppet vatten.
Idag har pumparna gått för fullt och bassängen är nu full med vatten. Vi for ut där på eftermiddagen. Dockan flöt och de hade vänt den så att den stod mot kanalen. Fantastiskt!!!
Vad händer sen. Ja, de skall väl öppna på bassängen så att vattnet flyter ut. Förhoppningsvis skall också dockan flyta ut. När så sker vet jag inte. I tidningen stod att de skulle vänta på lämpliga väderleksförhållande.
Det skall bli spännande att följa fortsättningen.
Det var nog enklare förut
Hustru Persson visade mig ett brevkort som hennes farfar hade fått 1901.
Har Du sett hur de skrev adressen förut?
Ja det skiljer sig faktiskt en hel del från dagens praxis. Gataunamn men inget nummer. Ja det förutstte väl att han var väl känd i staden.
Men sen kom de mest iögonfallande. Adressort: helt enkelt Här. Vad är då Här? Ja, det måste vara Här i Landskrona.
Det krävdes nog en hel del lokalkännedom före att det skulle fungera. Har någon av er kära läsare träffat på något liknade?
Man skulle kanske prova att sända ett kort till frugan. Hustru Persson, Storgatan, Här.
Det är nog bäst att jag anger avsändare så kommer det kanske fram.
Vi hörs. Jag är här som vanligt.
Tiden går
Ja,det är så sant som det är sagt. Nu har jag fyllat år igen, 82. Går nu mot de nittio. Huvaligen!!!
Christian kom ner dagen till ära. Här tar han igen sig efter dagens resa. Busy som vanligt läsande en bok och pratande i mobilen på samma gång.
Sen tog han oss med ut till Basilika, en av stan bästa restaranger typ Thai.
Jättegod mat och väl kyld öl i 60 cl flaskor. Toppen.
Stefan hade förärat med en förnämlig korg med ost, kex och andra läckerheter. De kommer säkert att smaka gott.
Annika förärade oss en fika på Flinkmans café nere vid Citadellet. Där valde jag det bästa av allt: Caffe latte med morotskaka, Mums! Hustru Persson föll för en kladdkaka. Inte dumt det heller.
Ja, nu är det hela över. Livet går vidare.
Tidens tand och behovet av underhåll
Hälsande gubbe 17.3.2004
D:o 29.1.2012
Almsjukan härjade hej vilt i Landskrona och gör så fortfarande.
Många träd fick avverkas. Då var det något ljushuvud som förslog att man skulle kontakta motersågsskulptören Daniel Andersson och låta honom göra skulpturer av lämpliga träd. Så gjordes också och det finns nu ett stort antal sådana i stadens parker.
Som ett exempel har jag tagit med en som står nere vid campingen i Bortsahusen. Den första bilden visar honom vid tillblivelsen i mars 2004. Den andra visar hans nuvarande utseende 8 år senare. Som synes har han åldrats betydligt.
När den var färdig eller kort efter blev han inoljad. Tyvärr har inte underhållet fortsatt och i stort sett ser de allra flesta skulpturerna ganska så förfallna ut.
Av någon underlig anledning har inte kommunen visat något större intresse av underhålla dem. Stadens etablerade konstnärer har visat närmast ett förakt mot dessa statyer. Man hade gjort en trästaty inne i den sk skulpturparken med div stenstatyer. Konstnärerna krävde att den skulle flyttas från parken. Ingen katt bland hermelinerna. Och så blev det. Den fraktades till Ven. Samma var det för några i stadsparken. De blev förpassade till Karlslundsparken.
Jag tycker det är synd. Jag blev väldigt förtjust i dessa statyer. På något vis var de mer levande än alla dessa stenskulpturer. Hade man bara preparetat dem på lämpligt sätt och målat dem hade de säkert kunna leva mycket längre och utgjort något verkligt positivt i stadens parker. Men de var väl inte fina nog.
Men det finns undantag. Ett strålande exempel är den vita ängel som står på gamla begravningsplatsen. Den har målats flera gånger av kyrkogårdshistorika föreningen. Jag brukar titta på den varje jag passerar den gamla begravningsplatsen. Även sockerbetan ute vid Syngenta tycks få den skötsel den behöver. Det går om man bara vill!!!
