Sven Persson

Årets första jordgubbar



Som gammal pensionär skall man ta tillvara livets goda stunder.

I dag var hustru ute på torget för att handla lite. Hon kom hem och sa: De har svenska jordgubbar på torget. De kommer från Ekeby. Ska vi köpa några liter? Självklart sa jag.

Vi hade ett litet kalas på eftermiddagen med jordgubbar och glass. Jättegott!!

Hej då!!

Tvättning med högtryck och varmvatten




Vi bor i ett hus med plåttak. Ett gammalt hus med korsvirke. För många ( över 20 ) år sedan ersatte vi det gamla typ eternittaket med plåt. Plåtisol hette det. Det skulle hålla i minst 50 år lovade de. Efter ca 10 år började det mest solbelysta partiet av taket att flagna av. Då hade firman redan gott omkull. OK. Vi målade om den biten. Efter några år ytterligare ett parti. Dessa ommålningar har lyckats bra. All färg  håller och sitter kvar.

För två år sedan målade vi om ytterligare ett parti, det sista av den ursprungliga målningen. Redan året därpå började målningen flagna av. Målaren lagade de partier som fallit bort., men vi var inte belåtna. Det slutade med att målaren ansåg sig blivit felinformerad av färgtillverkaren och nu skall hela taket målas om på färgtillverkarens bekostnad.

Fas 1 är att taket skall tvättas med extra högt tryck och hett vatten så att all lös färg skall bort. Det höll de på med igår. Det var en hel del av den gamla färgen som försvann, som synes på bilden.

Fas 2 är att målaren skall måla om hela taket. Det skall bli spännande och se resultatet. Vi hoppas att det skall bli bra, men den som lever får se. Vi håller tummarna.

Jag tror jag slutar där. Kanske kommer jag igen när målarna spinger på taket.

Hej då!!

Christinelund slott



Parken med springvatten



Parken med vårdade häckar



Rhodedendron och gullregn



Rhodedendronblomma

När våren kommer är det mycket man ska kolla upp; årets första lärka, stare och tofsvipa. Årets första vitsippa. Vidare skall man ha koll på när näktergalen har anlänt och naturligtvis årets första gök.

I dag stod det i bladet att Christinelund hade öppnat parken för allmänheten under fyra dagar. Och då handlar det naturligtvis om Rhododendron. Högst på listan om Rhododendron står naturligtvis Sofiero, där gamle kungen härjat fram till sin död 1973. Där finns nog Sveriges artrikaste samling av Rhododendron.  Soferiero är alltid öppen för besök. Men Christinelund har på senare år varit stängt för allmänheten. Jag har aldrig lyckats pricka in de dagar som det är öppet. Men i år tog vi chansen.

Det är underbart att vandra runt i parken en skön vårdag som denna, Mängder med Rhododendron i alla de färger i välskötta parker. Vi vandrade runt och njöt av fulla drag. Som tur hade jag kamran med mig så det blev några bilder. Var så god och njut. Det finns många smultronställen i Skåne.

Rhododendron är en ljungväxt. Det finns ca 600 arter i hela världen. I  Sverige finns en frilevande art, lapsk alpros,  R. lapponicum. De arter som finns i våra parker tillhör inte vår svenska flora.

Själv har jag aldrig varit i parken på Christinelund. Det var en mycket fin upplevelse. T.o.m. på söndag kan man åka dit och beundra de vackra blommorna. Dessutom är det alldeles gratis.

Christinelund ligger vid väg 111 ganska nära Kulla Gunnarstorp.

Jag tackar för mig. Vi ses!

I går var det 300 år sedan Linné föddes. Jag hade tänkt skiva lite om det igår,men det blev inget av med det. För gamla pensionärer är det svårt att få tiden att räcka till. Det är ju ingen större hemlighet, eller hur?

I kväll var vi och hörde på ett föredrag om Linné. Det var en docent från Lunds Botaniska Trädgård. Han var mycket underhållande. Han berättade om vilket himla ståhej det blev när Linné skrev om växternas sexualliv. Bakgrunden var att på 1700-talet var det ett enda koas när man skulle beskriva växter. Man indelade dem efter medicinskt användningsområde, och det gav ju inte någon översiktlig förståeelse om hur växterna var besläktade. Linné han satt och grunnade på växternas sexualliv och kände på sig att han kunde göra något stort av det hela. Han delade in alla växter efter deras antal av ståndare och pistiller och med hjälp av detta indelade han dem i olika klasser. Sen blev det ordningar och familjer. Med hjälp av detta fick Linné ett framework. Han kunde placera växterna i olika fack. Det började bli ordning och reda. Naturligtvis var det en del gamla surdegar som klagade bittert och ondgjorde sig väldeliga. Men Linnés idéer spred sig jättesnabbt. Hans latin översattes till moderna språk och hans nya syn fick många anhängare, men även motståndare. Det var kanske lite väl magstarkt, men Linné lär själv ha sagt att Gud skapade arterna, men han, Linné,  ordnade upp dem.

Att komma på sexualsystemet var stort, men ännu genialare var nog vad som kallas den binära  nomenklaturen. Allt levade skulle ha  ett namn. Ett namn som bestod av ett släktnamn och ett artnamn på latin, som var unikt för arten ifråga. Det låter skitenkelt men det var genialt. Tidigare hade man beskivit växterna med långa meningar. Nu hade man två ord. Basta. Detta kom att tillämpas på allt levade.Linné trodde att det fanns kanske 15.000 olika växtarter på jordklotet. Nu är vi uppe i över 350.000 och långt ifrån alla är beskrivna.

Linné beskrev mycket mer än växter. Även fåglar, djur och massor med insekter, fast det nämnde inte docenten något om. Nu räknar vi  antalet arter i miljoner. Många hinner dö ut innan de blir beskrivna.

I Sverige har det nog funnits en Linnéanda, men den har sakta dött ut. Förr måste man göra sig ett herbarium, när man gick på gymnasiet, men det är längesen sen man släppte det kravet. Man kan ju alltid hoppas att det sker en skärpning på det området, men mina förväntningar är väldigt små.

Nå,  vad har jag själv gjort for att hålla Linnés fana högt. Det kunde nog ha varit mer, men jag kan faktiskt skryta med att jag och en agronomkompis och dito ens hustru skrev för många år sedan en flora om Etiopiens gräs som hette: "An Illustrated Guide to the Grasses of Ethiopia" på över 500 sidor. Den är jag fortfarade lite stolt över. Annars har det mest blivit insekter. Under åren i Afrika fann jag en 10- 15 arter, som inte var kända för vetenskapen. En del av dem heter perssoni i artnamn och det är ju lite kul.

Linné visste naturligtvis inte allt. Bl. a. hävdade han att svalorna övervintrade på sjöbottnarna, och på sin skånska resa undrade han om månne storkarna också gjorde det. Det är lätt att förhävda sig, men man får också betänka att han levde för 250 år sedan och ännu fanns det mycket som inte var utforskat.

Linné har förvisso varit en stor inspirationskälla. Nya projekt som t. ex Nationalnyckeln, där man skall beskriva alla  svenska arter, växter och djur, på svenska, är ett arbete i god Linneansk anda. Det kommer att bli över 100 band. Internationellt finns andra liknade projekt med ännu större ambitioner.

Mycket mer finns att säga i detta ämne, men jag tror att det är hög tid att säga God natt. Sov Gott!

Vrams Gunnarstorps slott



Avenboks-(på tvären) och buxbumshäcken



Avenbokshäcken innifrån



Teleinformation om Linnés besök på Vrams Gunnarstorp



Linné was here inf


Den 23 maj i år skulle Linné ha blivit 300 år om han levat.

Jubiléet är gefundenes Fressen för media. Och Linné är förvisso världsberömd. Han främsta insats var nog  att han införde den binära numenklaturen. Vad innebär det. Jo, att alla arter skulle ha ett vetenskapligt eller som många säger ett latinskt namn, bestående av ett släktnamn och ett artnamn.Sålunda heter gullviva Primula veris där Primula är släktnamnet och veris är artnamnet. Men det visste Ni nog redan, eller hur?

Det är enkelt, men genialiskt.

För min del började det med växter, sen kom fåglar och sen insekter och nu är snart hela huvudet fullt av latinska namn.

Linné gjorde en hel del resor i Sverige bl a. gjorde han en berömd resa till Skåne. I samband med 300-års jubiléet har man uppmäksammat detta. Han besökte flera platser bl a Vrams Gunnarstorp. Detta har också uppmäksammats av den lokala pressen.

Vi beslöt oss att åka dit. Man är ju lite av en Linné fan.

Linné noterade de magnifika avenboks- och buxbumshäckarna på godset. De är fortfarande kvar efter alla dessa år och måhända är de ännu pampigare. Vi vandrade runt i parken och beundrade dessa skapelser. De är imponerande.

Sedan hade man ordnat någon form av teleservis med Linné. Man ringer ett viss nummer så hör man en röst som läser upp vad Linné skrev om platsen vid sina resor. Det finns 33 sådana platser i landet. Vrams Gunnarstorp är en av dem. Jag passade på att slå en signal och höra vad som imponerade på honom då han besökte slottet.

Är Ni intresserade så ring  076-2751133 eller gå in på www.linnewashere.se

Nu är kvällen sen och jag säger hej1

Röstånga marknad



Jag köper spettkaka

I Röstånga har det varit marknad på hösten, men på de sista åren har de även haft vårmarknad. I dag den 18 maj var det marknad, så vi tog bilen och körde dit.

Det blev ett lite annorluna marknadsbesök. Halvdant väder, lite regn. När vi kom dit var det inte mer än ett 50-tal bilar parkerade. Vi gick in på marknadsplatsen. Vi är vana vid att få trängas med alla besökare.  Här var det gott om plats. Vi hade räknat ut vad vi skulle köpa. Ett storpack fryspåsar. No problem. Fixat efter 5 minuter. Lite korv skulle inta vara så dumt. Det blev 3 korvar för 50 kronor; 2 ren- och 1 älgkorv. Inte dumt alls. Träffade lite bekanta som vi utbytte lite marknadstankar med.  Vi tänkte hälsa på min syster i Perstorp. Lite spettkaka skulle nog sitta bra. Vi köpte en påse.

Efter en dryg halvtimme hade vi besökt alla stånd och utnyttjat alla möjligheter till ett gladare liv.

Tog bilen och fortsatte vidare till Perstorp.

Kaffe och spettkaka hos min 90-åriga syster. Allt väl. Väl hemma såg vi på en video som vi inte begrep, men det är kanske normalt.

God natt allesammans!

Gratia dei, exteriör



Gratia dei, interiör



Nosaby kyrka, exteriör



Nosaby kyrka, interiör



Rinkaby kyrka



Anna Lisa och bloggare Persson


Att ha en hobby är trevligt. Att ha flera är ännu trevligare. Problemet med mig att jag har allt för många hobbies och då är det svårt att hinna med alla så mycket som man egentligen vill. Med trevligt är det. En av mina hobbies är att samla på kyrkokort och att fotografera kyrkor.

Det har varit lite segt några dagar pga halvdåligt väder.  Skärpning! I går sa hustru: I morgon tar vi och kör kyrkor, vart ska vi åka? Vi kör till Kristianstadstrakten,sa jag. Vi hade haft glädjen att träffa familjen Liedholm häromdagen så hustru ringde dit och  prata om lite sygrejor. Och resultatet blev att vi  skulle köra dit med lite smågrejor och de skulle förmedlar kontakten med en person om skulle visa  Fader Gunnars kyrka Gratia Dei i Nosaby för oss. Dessutom blev vi lovade lite goda mackor.

Dagen startade tidigt. Kl 8 var jag och fick fotvård. Lite efter nio åkte vi. Tog lite kyrkor på vägen. Vid lunch var vi hos Bo och Majbritt. Fina mackor och en angenäm stund tillsammans. Damerna diskuterade typspetsar. Vi gick till Gunnar Rosendahls livsverk Gratia Dei, som låg några 100 meter från deras hus. Vi blev guidade av en herre som hette Göte. Han visade sig vara agronom och dessutom visade det sig att vi hade en mängd gemensamma bekanta. Vi hade väntat oss en kort visning, men det blev intensiv presenation av hela Gratia Deis historia på minst en och en halv timme. Det slutade med en genomgång av kyrkans hela uppsättning av mässhakar. Vi tackade och fortsatte. Vill Du veta mer så finns www.gratiadei.se

Bara en liten bit därifrån låg Nosaby kyrka. Den var som en liten katedral. Imponerande byggd som en basilika, vit och pampig. Byggd av Zettervall. Till råga på allt var den öppen. Vi tog lite bilder på ute och inne och tyckte nog att det var en fin upplevelse.

Vi får försöka och ta oss till Rinkaby, sa jag. Kanske  är kyrkan fortfarande öppen. Sagt och gjort. Vägen dit var ej lång.  Kyrkan var låst. Vi såg några som jobbade på kyrkogården. Jag frågade: Finns det möjligheter att se kyrkan. Inga problem sa en ung och positiv kyrkovaktmästare; jag öppnar. Vi gick in och tittade på kyrkan och tog en del kort. När vi stod där inne kom det in en dam i kyrkan. Jag hade sett henne tidigare tillsammans med kyrkvaktmästaren, men inte reagerat något speciellt på det. Jag tittade på henne och med ens kände jag igen hennes utseende. Spontant sa jag: Jag känner igen Dig! Vad heter Du? Har Du jobbat på Wiad? Du heter Anna Lisa! Hon tittade på mig. Men herre Gud : Det är ju Skåningen. Ja, så var det.

Det visade sig att vi hade jobbat ihop som elever på Wiad utanför Södertälje ( jag i lantbruket, hon i hönshuset) 1949-1950, alltså för inte mindre än 58 år sedan. Det blev stora kramen inne i kyrkan. Då var jag bara 19 år och hon var ännu yngre. Dessutom hade hon en syster May, som jobbade där samtidigt. Hon var bara 16 år. Det blev gamla minnen i långa banor. Vi blev hembjudna på kaffe hemma hos henne. Det visade sig att hon hade gjort efterfrågningar i flera tidningar där hon försökt komma i kontakt med samtida elever från Wiad från slutet på 40-talet. Hon hade fått napp från flera håll, men inte från mig. Hon hade frågat flera andra, men ingen visste något. Ja, jag tror bara inte det är sant, sa hon gång på gång.  Bara för några dagar sedan hade hon pratat med någon av de gamla och undrat varför ingen visste något om skåningen. Och så i dag dyker han upp efter nästan 60 år.

Hon visade oss församlinghemmet. Det visade sig att hon var engagerad i kyrkans och församlingshemmets blomsterarragement och mera därtill.

Vi skildes som bästa vänner och styrde kosan mot Landskrona. Dagen hade varit mycket givande och mot slutet direkt omtumlande.

Nu går jag till sängs!

Besök på Toxicon där Thomas Olsson berättar om fiskarnas farliga liv



På Skånes hemslöjd fick vi lära oss mycket rödlakan och kråkspark



Sen blev det en bit mat hemma hos  familjen Gemyt


Agronomer inskrivna 1954 är en årgång av bästa märke. Då började ett antal förhoppningsfulla ungdomar sin utbildning på Ultuna. Sedan har mycket kristallklart vatten flutit genom Fyris. Vi har bildat familj och skaffat oss arbete som vi skött på ett förtjänstfullt sätt. Vi har pensionerat oss och fortsatt leva ett rikt liv.

En del av dessa förträffliga människor har hamnat nere i Skåne och Halland och det har utvecklats en tradition att träffas några gånger om året. I dag var mötet här nere i  Landskrona. Som alltid var stämningen på toppen. Först tog vi en fika på Gammeleksgården, ett mysigt ställe som en gång varit en bondgård, men som blivit ett trevligt inneställe. Värden Göran  tog sig tid och visade oss  alla lokaliteter på stället .

Vårt första besök var på Toxicon, där vi togs om hand av Thomas Olsson, som berättade om en massa farligheter som kunde drabba olika fiskar  och hur man kunde mäta vilken skada som skett.  Det blev mycket matnyttigt om sådant som man vet allt för lite om. 

Sen tog vi oss till stan. Det blev en hel del strul med alla rödljus som gjorde det svårt för oss att hålla ihop. Efter ett tag hade alla kommit tillrätta på Solsidan, där Skånsk Hemslöjd håller till.  Eva Berg redde ut begreppen om vad rosengång och rödlakan var för något. Hon gjorde förresten en mycket trevlig presentation. Lite småaffärer blev det också.

Tiden hade runnit iväg och vi begav oss hem till oss. Där blev det mat och dryck och en trivsam samvaro.

Jag tycker det är trevligt att vi kan hålla den tradition vid liv. Agronomerna  är ett segt släkt så vi kommer säkert att träffas många gånger än.

Jag skulle egentligen ha lagt in lite fler bilder med min dator var inte samarbetsvillig.

Hej då!!

I dag vill jag tala mig varm för internet. Vilken fantasisk grej. Hela världen ligger öppen.

För ett tag sedan pratade jag om Birgittas släktforskning. Även vår äldste son Christian har fascinerats av denna fina hobby. Han påtalade att vi hade släktingar i Peru. Hustru Persson visste i och för sig om detta. Min hustrus mormor var född Nycander och hon visste att en viss Nycander hade emigrerat till Peru för länge sedan, men visste inga fler detaljer.

Christian sa: Du vet kanske inte att en av Perus populäraste radioröster är just en Nycander. Han gav mig en webbsite och idag har jag ägnat mycket tid att läsa om denna släktings liv och leverne.

Han heter Roy Morris Nycander. Redan som barn var han mycket intresserad av musik. framförallt big-band musik och de populära sångarna och låtskrivarna. Redan som 10-åring började han samla grammofonskivor och det fortsätter han fortfarande med. Vid den tiden började Frank Sinatra bli populär, och Roy blev en stor beundrare av denne artist. Redan vid 15 års ålder fick han en tjänst vid Radio Central de Lima. Han försöker sig sedan på lite av varje såsom skådespelare och så småningom startar han ett försäkringsföretag. Men hela tiden hade han sina skivor och låtar i bakhuvudet. En gång var han med som domare i en skönhetstävling i Cartagena, Colombia.

Numera, vid 75 års ålder producerar och leder han ett program som heter "Ritmos y Estilos", som sänder varje söndag. Det handlar  nog mycket om nostalgi och gamla fina låtar och han lär vara mycket populär.

Vill Du veta mer så finns han på www.roymorris.com Det är visserligen på spanska, men om det går lite trögt så finns det också en hel del bilder.

Det är helt otroligt att man kan läsa om honom här hemma i Landskrona tack vare internet. Världen har blivit mycket mindre.

Der finns fler Nycander i Peru bl. a. en som är vildmarksguide i Amazonas. Det du. Fast nu sätter jag punkt

Vårt hotell Espanya med målningar av Luis Domenech i Mantaner som var Picassos kollega



La Familia Sagrada som var Gaudís livsverk.



Casa Battló skapat av Gaudí. Kataloniens flagga och tunnelbaneskylten.




Parc Güell även den skapad av  Gaudí


Barcelonastadion som tog Linus med storm



Cristoffer Columbus nere vid hamnen



La Rambla - Barcelonas stora gågata



Gycklare på la Rambla. Dockteater med ett skelett som rocksångare. Lägg märke till mikrofonen.
.

Överfödet i la Boqueria - en saluhall nära la Rambla

I skolan fick man lära sig: "Wenn jemand eine Reise tut, dann kann er was erzählen". Ja, det är en sanning som gäller fortfarande. Därför tänkte jag berätta lite om vår resa till Barcelona. Vi det var jag, hustru Persson och vårat barnbarn Linus.

På Kastrup rådde strejk bland en del SAS-anställda. Vi var lite skraja att det skulle drabba oss också. Men vi åkte med Sterling och de berördes inte. Allt gick fint, så även flygningen som var perfekt. Med taxi tog vi oss till vårat hotell som hette Espanya. Det visat sig varat ett jättemysigt ställe, byggt i början på 1900-talet,  rikligt dekorerat av en konstnär som hette Luis Domenech i Mantaner, som tydligen stod högt i kurs i Spanien. Han hade varit en nära vän och kollega till Picasso. Lite av hans målningar syns på översta bilden.

Vårt hotell låg alldeles intill La Rambla, som är Bacelonas livsnerv, en ca 4 km lång gågata. Där fanns alltid massor med folk. Allt kan hända där. Massor med stånd och små serveringar.  Gott om gycklare som kan hålla på de mest underliga saker. Vi fastnade för en som spelade dockteater med ett skelett som spelade och sjöng rock'n roll. Barnen var stormförtjusta i honom. Men han var bara en av många. Nära ramblan och vårt hotell också för den delen låg en underbar saluhall som hette la Boqueria. Det var mest frukt och gottis. Men i mängder!
Ramblan går ända ner till hamnen och i slutet av ramblan står en jättekolonn med Cristoffer Columbus högst upp.

Ett par ord om språket. Katalanska är första språket i Barcelona, spanskan andra. Katalanerna är mycket medvetna om sin identitet. På matsedlarna t ex texten först på katalanska med stora bokstäver, därefter på spanska med betydligt mindre bokstäver. Detta är säkert mycket medvetet. Sist står det på engelska och ev på något annat språk. Vi blev dock alltid mycket vänligt bemötta när vi försökte tala spanska.

Barcelona är en jättestad, åtminstone i mina ögon. 1,5 miljoner i själva staden, 3.5 med ytterområdena inräknade. Endast Madrid är större i Spanien. Det fanns bra kommunikationer i staden. Närmaste tunnelbanestation låg på ramblan bara ca 100 meter från vårt hotell. Sen fanns det tre turistbussslingor, en röd, en blå och en grön. Vi löste ett busskort för två dagar för 23 euro. Då kunde vi åka så mycket vi ville med alla tre linjena i två dygn. Och vi gjorde vad vi kunde.

Barcelonas mest kände arkitekt heter Antoni Gaudí. Hans mest kända verk är la Sagrada Familia. Det är för Barcelona vad Eiffeltornet är för Paris. Ett besök är ett måste. När vi var där var det en enda stor byggplats. Denna jättekyrka påbörjades i slutet av 1800-talet, men är fortfarande långt ifrån färdig. Den  kallas de fattigas katedral. All byggnation påkostas av gåvor och donationer, inklusive intäkterna från inträdesbiljetterna. När kyrkan blir färdig skall den ha 18 torn, 4 för evangelisterna, 12 för apostlarna och 1 vardera för Jesus och Maria. Gaudí arbetade intensivt med la Familia Sagrada de 15 sista åren av sitt liv. Han hade även ett rum inne i själva kyrkan. 1926 omkom han i en spårvagnsolycka. Jag hörde i dag på TV att han vid olycka varit klädd i slitna kläder nästan som en trashank. Ej heller hade han några id-handlingar. När han kom till sjukhuset var det ingen som kände igen honom. Man trodde det var en lodis. Först efter fem dagar blev han igenkänd. Det blev en magnifik begravning med över 10.000 sörjande. De sörjde  Spaniens störste arkitekt, även kallad Guds egen arkitekt.

Gaudí gjorde även många andra berömda arbeten i Barcelona och på andra platser i Spanien. Vi såg Casa Battló och Parc Güell. Inget är likt något annat jag sett. Han skapade sin egen stil, modernismo, som säkert är väldigt beundransvärd, men jag kan inte låta bli att tänka på en sak när jag ser hans verk - pepparkakshus.  

För Linus gick dock inget upp mot Barcelona Fotball Club. Vi åkte dit. Gick igenom alla anläggningar från spelarnas omklädningsrum och ut till själva spelplanen. Jag försökte tigga ett strå från gräsplanen, men se det gick inte. Där var  97.000 sittplatser på arenan.  Sen gick vi in i klubbens museum och till sist blev det en styv timme i souvenirshoppen. Linus var överlycklig. Och bättre skulle det bli. På söndagen var det match med Ronaldinho och alla de andra stjärnorna. Barcelona mötte Levante och vann. 73.863 åskådare. Lyckan var total.

Sista dagen gick vi ner till hamnen och besökte det magnifika akvariet, med alla sorters fiskar och annat havslevande. Vinkade hej till Columbus, packade och gjorde oss klara.

Hemfärden gick helt efter planerna. Vår sena ankomst till Köpenhamn gjorde att vi stannade över för att sedan forsätta vidare till Landskrona och Dalarna dagen därpå.

Det är ganska dyrt att semestra i Barcelona. Vi tyckte dock att vi hade sett mycket nytt och berikande så det var väl använda pengar. Nu sätter jag punkt.