Sven Persson

I Landskrona håller man på och bygger en ny värmeanläggning,som skall ha en enorm kapacitet och kosta 100-tals milljoner kronor. Den skall förbränna sopor och träflis och andra organiska material, men inga fossila bränslen.

Såvitt jag förstår är det en stor och mycket miljövänlig satsning.

För att markera dess betydelse restes i går en 50 meter hög skulptur att pryda anläggningen.

Konstnären bakom är ingen mindre än Carl Fredrik Reuterswärd, välkänd med sin non-violence revolver som bl. a. står vid FN:s högkvarter i New York.

Den här bygger på samma princip och kallas  non-CO2 dvs inget koldioxidutsläpp. På bilden är det det röda röret med en knut på, men det har ni säkert redan räknat ut.

Den har säkert kostat en hel del, men hur mycket vill kommunen inte tala om. Journalisterna har surnat till i vanlig ordning och kräver nu att de får reda på det så att de kan meddela medborgarna. Förmodligen är de nog mest nyfikna själva.

Ja, även i en småstad händer stora saker.

Känner ni till kopral Gifting? Jag trodde väl det. Då vet ni väl också att han står staty på en gata inne i Orsa samhälle. Han fyller år den 4 februari.

Det var ju han som 1894 yttrade de nu bevingade orden: Orsa kompani lovar ingenting bestämt.

Det var inte så att han menade att dalkarlar inte var mycket att lita på.

Nej, Det var efter en militärövning som deras kapten vid avskedstalet sade till soldaterna: Alltså kommer vi nu överens om att att alla håller sig nyktra.
Kaptenen tänkte på att fruarna skulle slippa se sina gubbar komma hem raglande.

Då tog kopral Jonas Gifting ordet och sade: Orsa kompani lovar ingenting bestämt.

Kopral Gifting var född 1856 och dog 1934 i Ore, som ligger i Rättviks kommun.

Nu är det vinter. Dagarna blir lätt enahanda. Lite frusen som man är håller man gärna sig inomhus.

Därför var det extra roligt när vi häromdagen fick besök av min gamle vän Sven och hans hustru Gunilla.

Ovan på alltihopa hade de med sig en härlig fisksoppa. Ja, ni vet för att den skall vara riktigt god skall den vara mättad med läckerheter, som den här var. Där fanns lax, torsk, räkor, potatis, morötter, spritärtor och mycket annat. Lagom med grädde gjorde den extra mustig. Dessutom var den så riklig att den räckte till lunch dagen därpå.

Efter måltiden pratade vi om gamla minnen och gemensamma bekanta. Det kan man tydligen göra i det oändliga när man kommit upp i vår ålder.

Det är sådana händelser som förgyller tillvaron.

Vädret har varit milt och behagligt i stort sett hela första delen av vintern.

Men i morse då jag vaknade var bilarna på gården ganska så nedisade. Tempen var -6 vilket är ganska mycket för våra breddgrader. Jag får nog börja ställa in bilen i garaget.

Men det är något visst med vinter och köldgrader. Luften blir klarare och allt verkar ljusare.

Vi gjorde en ordentlig tur i det fina vädret. Vi tittade efter och såg fastän en hel del fågel.

Vid Strandvägen nere vid fiskargumman var ett riktigt rikt fågelliv.

Ja, jag vet att mina läsare upp i norr skrattar åt mig när de ser bilderna där inte ens marken är täckt med snö. Man jag bryr mig inte för jag vet att snö betyder också snöskottning och det gillar varken jag eller hustru Persson.

Låt det bli vinter  lite lagom!!!!

Julen 1961 fick vi ( hustru Persson och jag, nygifta som vi var ) ett ljus av hustrus mamma Jenny. Ljuset satt i en svarvad träljusstake och var väl 60 - 70 cm långt, alltså en jättepjäs.

Det vill jag att ni skall låta brinna för er tillsammans. Det lär räcka i många år.

Många gånger har vi tänt ljuset. Det har brunnit för oss.

I går, trettondagen till ära, tog hustru ner ljuset och sa: Nu är det väl sista gången som vi kan tända det.

Så blev det också. När det brunnit en timme plockade vi bort de sista stumparna av ljuset. Ljusstaken behöll vi som minne.

Det hade tjänat väl i över 50 år.

Tack mamma Jenny!!!

Hustru Persson kom hem en dag och sa till mig: Vad är det för konstig buske som blommar nu nere på kasernplan. Har den blandat ihop vinter och sommar.

Ja, inte vet jag. Vi får väl titta på den. Det skall väl gå reda ut med lite arbete. Vi gick ner, hustru tog några kort, men vi blev inte mycket klokare av det. Vad göra?

Jag går hem ringer chefen för parkförvaltningen och presenterar problemet.

Ja, det rör sig nog om vinnterkörsbär; jag minns vi planterade en del sådana. Den heter Prunus pseudo och så sade han något som jag inte kunde uppfatta trots att jag frågade om ett par gånger.

OK, vinterkörsbär, tack så mycket!

Jag går hem och gogglar lite. Vinterkörsbär. Jo den hittade jag men den hette Prunus subhirtella så den kunde det inte vara.

Sen gogglar jag på mitt stympade latinska ord Prunus pseudo....?. Då dök det upp något som hette Prunus pseudocerasus, men något svenskt namn hittade jag inte. Till engelska hade de bara översatt latinet och då blev det False cherry och det skulle bli falskt körsbär, men parkchefen sa ju vinterkörsbär. Men två olika arter kan väl inte ha samma svenska namn.Och blommorna på P. sobhirtella och P. pseudocerasus var helt olika enligt goggle.

Ja, jag känner att jag behöver någon som kunde reda ut det här mysteriet. För det finns säkert en lösning.

Kanske någon av mina läsare kan knäcka nöten eller körsbärskärnan???

Kära bloggläsare!

Jag vill tacka för det intresse som ni visat under det gångna året.

Ett år som har varit nog så tufft. Nu kan det bara bli bättre.

Så vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År. Må lyckan följa er i spåren!!!

Feliz ano neuvo!!!

Häromdagen satt vi och tittade på Lucia på TV som sände från Göteborgs domkyrka.

Eftersom jag samlar på kyrkkort kollade jag i min samling. Jag hade en 7-8 kort därifrån och det stämde bra.

För att få upp den rätta stämningen hade hustru Persson plockat fram vår gamla Lucia-grupp.

Det kändes riktigt fint. Och pepperkakor hade vi också.

Nu undrar kanske vän av ordning varför jag inte skrivit tidigare. Ja, det är så att när man har all tid i världen till

sitt förfogande så blir ingenting gjort. Men bättre sent än aldrig.

Tex-Mexplatta med gotti-gotti


Hustru Persson har verkligen sina ljusa sidor.

I går hade hon varit nere på våran delikatessaffär och inhandlat en Tex-Mex platta. Hon ville att lördagskvällen skulle bli lite festligare.

Ja, ni ser själv så mycket gott där liggere på brickan. Härliga korvar och ljuvliga ostar, fikonmarmelad.

Vi hade en fin kväll tillsammans.

En sån hustru är guld värd. Egna intiativ.

PS. Där finns lite kvar till i kväll DS.

Flytdockan invid motorvägen och golfbanan

Hejsan alla bloggläsare!!!

På grund av sjukdom har jag inte kunnat bloggat på ett bra tag. Nu har  livsandarna börjat komma tillbaka så jag provar på med en comeback.

Förra helgen var det ett himla oväder. Vi tryckte lugnt i vårt gamla hus. No problems.

Men ute på varvsudden låg den stora flytdockan som varvet hade köpt in för att kunna reparera större fartyg.

Kan ni tänka Er att under nattens stormar hade dockan slitit sig. Jättekolossen på över 6000 ton var borta.

Det visade sig att den hade drivit iväg ca 3 kilometer och strandat i Lundåkrabukten.

Nu när vattnet dragit sig tillbaka ligger den på land alldeles intill motorvägen. Hur de skall kunna bogsera den tillbaka är väl skrivit i stjärnorna, men en sak är säker - lätt blir det inte!!!

Fast man ska se det positiva i saken. Landskrona har fått en hel del uppmärksamhet.


Nu slutar jag för den här gången!!

Den stora ladugården står nu tom



Ett tjurhuvud var en lämplig dekoration



Huvudbyggnaden byggdes av Bror Cederström. Numera Monessoriskola

I går kväll besökte vi Säbyholm med Sven Nilsson, som guide. 

Säbyholm var först en sk kungsladugård. Det såldes till staten 1791 och efter ett antal  ägare köptes godset 1853 av Skånska sockerfabriks AB för odling av sockerbetor. När fabriken i Landskrona brunnit ner 1875 byggdes en nytt sockerbruk i Säbyholm 1883.

Säbyholm såldes 2004. Huvuddelen av marken köptes av Barsebäck, byggnaderna av Landskrona kommun som numera till stor del används som skola och förskola (Säbyholms Montessori).

Galleriet i vår gränd har startat upp med två nya konstnärer. Den ene Jucivaldo Tavares (se ovan) kommer från Brasilien. Hans konst kännetecknas av harmoni i innehållet och färgerna.

Efter en stärkande promenad, gick jag in på galleriet, där jag satte mig att vila. Då kom jag igång att tala med Jucivaldo. Efter att han sagt att han kom från Brasilien gled samtalet över på portugisiska. Det gick förvånansvärt bra trots att jag inte talat språket på flera år. Efter tre kvart bröt jag upp och tog lite bilder.




Jucivaldo har utställt framför allt i Brasilien och Sverige.



Den andre konstnären hette Stan Wys och kom från Vitryssland. Han var inte där igår.



Han arbetar mest med olika statyer i brons. Mycket tilltalande för en novis.

Besök gärna galleriet!!!

Vi har just landat i Kirkenes med planet från Oslo



Det värmer med ett välkomnade ord



Vår båt Hurtigruttens "Polarlys"



Nordkap med Birgitta och Globusen, monomentet som är en symbol för Nordkap



Nordkap



Besök hos en samebosättning med souvenirförsäljning



Renar på vägen ute på Mageröya



Hammerfest



Solnedgång över havet



Mannen som grundade Hurtigrutten 1893, Richard With. Byst i Stokmarknes



Turister med sina kamror



En båt som far på havsörnssafari



Svolvaer. Magic ice. Fisk som slukat en fisk



Svolvaer



Guldbröllopsparet och flickan som sjöng för oss i matsalen utanför Svolvaer



Vi möter Hurtigruttens "Kung Harald" på väg norrut



På fjärde dagen passerar vi äntligen polcirkeln



Hustru Persson i Sandnessjön



Det är inte billigt i Norge



Vi passerar Torghatten med sitt hål



Nidarosdomen i Trondheim



Nidarosdomen från en annan vinkel



Det bjöds på en superb fairwellmiddag. Överst gravad lax, sedan hälleflundra och underst kokt lax



När vi närmar oss Bergen tornar orosmolnen upp sig



Laxodling i kassar var vanlig längs norska kusten



Väl i land i Bergen tar vi transferbussen till flygplatsen för vidare transport till Köpenhamn


Vi hade länge diskuterat hur vi skulla fira vårt guldbröllop. Till slut kom vi fram till att åka Hurtigrutten vore häftigt. Sagt och gjort, resan bokades. Vi valde att starta längst upp i norr, i Kirkenes.

Så kom dagen. Vi åkte till Köpenhamn för att starta tidigt dagen därpå. Det var self-service in-checkning, helt nytt för oss, men med lite hjälp hade vi bokat vårt bagage ända fram till Kirkenes. Skönt!!

Kl 6 på morgonen flög vi iväg, pausade lite i Oslo och kl 11 var vi i Kirkenes. No problems so far. Men vårt bagage var inte med. Gjorde reklamation. Då fick vi veta att vi skulle tagit ut väskorna i Oslo och gått genom tullen och sen lämnat in dem igen. Rackarns!!. Detta för att Norge inte var medlem i EU. Mannen lovade att fixa det . Vårt bagage skulle vara i Hammerfest när vi kom dit. Det var bara att hoppas.

Vi checkade in på vår båt "Polarlys" och resan kunde börja. Vi åkte genom ett kargt landskap utan buskar och träd. Vi var ju uppe i Arktis.

I Honningsvåg hoppade vi på en utfärdsbuss för att besöka Nordkap. Det blev en underbar resa med vackert väder. Tidig frukost på Nordkapsklippan. Sen gick vi ut på plattan för att njuta av utsikten från den nordligaste punkten på det europeiska fastlandet. Verkligt häftigt!!!
Vi fortsatte vidare, besökte en samefamilj som  sålde souvenirer och lät sig fototgraferas. För min del kunde de gärna ha skippat besöket.
När vi kom till Hammerfest var båten redan där och till vår stora glädje - våra väskor. Allt var frid och fröjd igen.

Båten tuffade på med 15 knop i timmen.

Vid midnatt kom vi till Tromsö, där vi lyssnade på en konsert i Ishavskatedralen. Stämningsfullt.

Båten fortsatte vidare medan vi sov. I Stokmarknes besökte vi Hurtigruttsmuseet. När vi så kom till Svolvaer besökte vi Madgic Ice, ett isgalleri som var helt fantastiskt.

I dag var det den 19 augusti, vår guldbröllopsdag. Vi startade i baren med en Dry Martini före middagen. Allt lugnt och fint, Vad vi inte visste var att vår son Christian hade ringt och talat om att vi firade guldbröllop. Och plötsligt kom ett gäng servetriser och gratatulerade och en sjöng en hyllingssång för oss och sen klappade alla i matsalen i händerna. Kändes riktigt fint. Mot slutet av måltiden dök ett gäng tumlare upp och slog volter. Fin avslutning.

Tidigt på morgonen passerade vi polcirkeln. Vi var fortfarande långt norrut.

Landskapet började så småningom skifta i karaktär. Klipporna blev allt mer bevuxna. Vid middagstid såg vi människlig odling. Längs kusten fanns flera kobesättningar. På fälten låg storbalar. Men ack så isolerade. Det fanns kanske någon väg dit, men vi lyckades inte upptäcka någon.

På den 5te dagen kom vi till Trondheim. Vi hade bokat en stadsrundtur med besök på Nidarosdomen. Det var en av de absoluta höjdpunkterna på resan att besöka domen. Med hjälp av två duktiga guider fick vi historien kring både utsidanoch insidan av domen. Den är norsk nationalhelgedom, krönigskyrka, fast numera krönes inte de norska kungarna, men väl välsignas. Näst Uppsala domkyrka är den den största kyrkan i Norden. 1869 påbörjades en stor restaurering som inte blev helt klar förrän 2001.

Åter på båten besöker vi kaptenens brygga, får se massor med instrument och veta hur man styr på natten och i oväder. De jobbar i team om två i 12 timmar och sover sedan i 12 timmar. Efteråt bjöds på en drink.

Vi far vidare och nästa dag når vi resans mål, Bergen. Då hade vi färdats 250 mil. Inte illa.

Sedan tar vi vårt bagage, tar transfern till flygplatsen och vidare till Köpenhamn.

Planet var två timmar försenat och på Kastrup var det problem med Öresundstågen, men så smångingom kom vi hem och allt var frid och fröjd.

En fantatisk resa var tillända med många fina upplevelser.

I lördags hade vi bröllop inne på vår gård.

En kompis till en av våra hyresgäster ville gärna viga sig inne på vår vackra gård och vi tyckte det skulle vara trevligt.

Det blev en fin och stämningsfull akt.

Må de leva lyckliga i alla sina dar.

Yngste sonen Stefan med hustru Anne Catrine och morfarsföräldrarna i bakgrunden.

Under några dagar har vi haft glädjen att ha Stefan och Anne Catrine på besök.

Sådana besök brukar bli ganska så aktiva. Min dator har visat en del ålderstecken så det blev första ching på genomgång.

Stefan sa; vi börjar med en dammsugning av innanmätet. Han plockade av plåtarna. Då förstod jag vad han menade. Sällan har jag sett så många dammtussar på en gång. När de väl var borta plockades all data  bort som bara var belastning för datorn, och det var inte så litet. Därefter vidtog en defragmatisering som tog några timmar. Därefter kunde vi konstatera att det var inte aktuellt längre att köpa en ny dator. Bra jobbat!!!

Det blev även tid över till social tillvaro, mysigt och trevligt. Anne Catrine och hustru Persson hade en hel del att pyssla med, men det tänker jag inte fördjupa sig mig i.

Nu på morgonen for de vidare på nya äventyr.

Vi hörs!!!

Vi hälsar på Selma Lagerlöf. Hustru Persson, Ingalill och John-Erik samt Selma.




Efter promenaden tog vi ett glas rosé. Ingalill och John-Erik.



Sysslingarna Ingalill och Hustru Persson ställer upp för fotografering

Nu i veckan fick vi besök av hustru Persons syssling Ingalill och hennes man John-Erik från Uppsala.

Som ni vet är syssling detsamma som vårt skånska nästkusin. Deras mormödrar var syskon i en stor barnaskara.

Det tog inte lång tid förrän släktpratet var i full gång och det ju så det skulle vara.

Vi ville visa Landskrona så vi tog tog en rejäl promenad och hälsade på Enoch Thulin och Selma Lagerlöf, såg Nyhamnshusen och Citadellet och mera sådant.

Tiden hade runnit undan och det var tid för en drink före maten. Efter maten fortsatte studierna av diverse album med mer eller mindre avlägsna släktingar.

Dagen därpå besökte vi Borstahusen och Ålabodarna. Efteråt fortsatte vi till Vallåkra med stenkärlsfabik och vandring ner mot borgen.

Vi passade på att testa den fina restaurangen som låg intill fabiken.

En tur till Sireköpinge kyrka avslutade turen, där vi beundrade den välskötta kyrkogården med bl a Leo Tolstojs grav.

Diskussionerna fortsatte till sena kvällen. På lördagen vinkade vi av våra släktingar. Nu visste vi mycket mera om varandra.

Häromdagen blev vi inbjudna av Bruno och Signa att äta korv i deras fina koloni.

Vädret var underbart. Bruno demonstrerade sin nya fina grill. Jag förstod inte allt men förstod att det var något i hästväg.

Bruno kom med en skål av fina korvar som han grillade och sen började kalaset.

Allt smakade gott till en kall öl och sedan som slutkläm bjöd Bruno på det allra finaste - en Lunda Melle.

Jag hade hört talas om denna korv som ersatt Lunda Knake i pupuläritet, men jag hade aldrig smakat den förr. Den var mäktig, väl kryddad och väl värd en liten mässa. En fin smakupplevelse.

Vi hade ytterligare en mysig stund tillsammans sedan tog vi bussen hem.

Ha en skön dag!!!

Vi har börjat köpa purfärska grönsaker nere på Citadellets grönsaksodling



Vi fick besök av Christian och Victoria. Christian var bussig och städade min dator. Det var völbehövligt.




Vi tog en fika på Why not café nere på Citadellet. Jag försökte leka med de stora pojkarna med min mobil. Möjligen kan det ha imponerat på någon.



Christian och Victoria ställde villigt upp för fotogafering före avfärd.
r


och det gjorde de gamle också. Tack för besöket.



Landskrona stad har fullt upp med sina jubilumstankar. Härom dagen var det 600 dagar kvar till staden fyller 600 år och det måste naturligtvis firas.

Vi hörs!!!!

Det har varit full rulle de senaste dagarna.

Häromdagen var vi i Ljunghusen och firade Lones 70-årsdag. Barnen hade i hemlighet ordnat kalaset. Lone visste inget. De hade bett henne sitta barnvakt, men sen ändrade de sig och sa att det hade ordnat sig på annat sätt. I stället ville de bjuda ut på restaurang. Vi kommer om ett lite tag, sätt på er lite snyggt.  Men det blev inget restaurangsbesök utan de körde henne direkt till kalaset där alla gästerna väntade.

Ett practical joke av högsta klass. Toppen. Grattis Lone!!!




I Landskrona har vi haft kareneval i dagarna tre. Jag är väl för gammal att uppskatta en sådan övning.
Vi gick ut en sväng, men hittade inga gräddbullar. Vi gick till Stadshuset där det var en målartävling med temat Landskrona 600 år. Jag tog en bild av ett av de bättre bidragen.




Inne på Ctadellet hade Rose Marie Bengstsson utställning. Alltid fina saker.



Häromkvällen fick vi besök av tvillingarna Margareta och Barbro. Margareta är en av hustru Perssons äldsta vänner. Hon är för övrigt gift med en kurskamrat till mig från Ultuna-tiden. Kul med spontana besök.



Som ni vet har vi vårt barnbarn Linus på besök. Han är mycket ute med sina kompisar, men det blev faktiskt tid över för en gemensam bild.



I går var vi och hälsade på min äldsta syster, Ester, som för ett tag sedan fyllde 94. Hon blev väldigt glad att återse Linus.



Hemma i staden var det cruising med ca 300 veteranbilar, som därefter samlades på stadens torg. Tog en bild på den äldsta bilen, en Northern från 1902. I dag skall de alla presenteras nere på Citadellet. Tyvärr regnar det, men efter regn brukar det komma solsken.