Sven Persson

I gårkväll var vi och lyssnade på Åke Jönsson när han talade om olympiaden 1912.

Eftersom det var 100-års jubileum hade han blivit anmodad att skriva en bok om denna vår enda sommarolympiad.

Åke är välkänd i dessa trakter. Han har skrivit många böcker om olika idrottsevenemang

Stockholmsolympiaden var den 5te i ordningen sedan den startade i Aten 1896.

Senast var den i London 1908, men då höll den på i 4 månader och det var ju alldeles för långt. Man beslutade att en vecka fick räcka.

Man hade visat dåligt intresse hittills för olympiaderna. Programmet var inte särskilt lockande och tävlingarna alltför utdragna. I Stockholm skulle man bli bättre. Gymnasiken slopades, vilket retade Linganhängarna mycket, men de lyckades genomdriva att i alla kast dvs spjut, kula och diskus, skulle man kasta med både vänster och höger hand annars kunde kroppen skadas.

I dragkamp, där Sverige gärna ville vinna över det suveräna England, gjorde man om reglerna ordentligt allt till Sveriges fördel. Tack vare detta kunde Sverige vinna. Tala om ädel tävlan.

Man byggde även en helt ny stadium, som finns där än idag.

Även om det handlade om idrott kom likväl en del udda grenar att vara med. Vad sägs om bergsbestigning och skulptur för att inte tala om litteratur. Olympisk mästare i litteratur blev en som skrev under pseudonym. Det visade sig senare vara OS-generalen själv, Coubertin. Hoppsan!!

Ja.om detta  och mycket annat berättade Åke och ännu mera finns att läsa i hans gedigna bok.